Kameraknas

Såhär mot kvällningen råder kameraknas på Lingonstigen. Systrarna J. Nordman bjuder på show. Titta och eh.. njut?! ;)




Nu när vi knasat oss klart så går färden ner mot stan. Det vankas fillmys med ingen mindre än Mikael/Spaiky. Nu är skjutsen här, vi snakkes!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
En allergikers bekännelser
Längtan efter finbrudarna blev knappast mindre efter att ha läst alla fina avskeds-/betygs-lappar från min examensjobbsredovisnning. Jag fann hela det härliga kuvertet i bokhyllan för ca 1 timme sedan och jag kunde inte stå emot frestelsen att öppna det och läsa. Kuvertet, lapparna och orden som kom flödande mot mig med värme och kärlek tog mig med på en resa in i minneslunden. Tänk att så många fina människor skrivit alla dessa vackra orden till mig, om mig! Där i Leksand fann jag mig själv och så otroligt mycket mer. Inga ord räcker till och inget kan riktigt mätas med alla känslor från den tiden. Jag har aldrig varit mer levande än då, på gott och ont.
Jag har fortfarande kontakt med många av dessa underbara människor och det är dagar som denna, då minnena tar mig tillbaka som jag undrar, gjorde jag rätt val?! Hur skulle mitt liv se ut idag om jag stannat i Sverige? Jag gissar att dessa tankar är helt naturliga att ha och helt sunda, så länge jag inte ångrar. Och ångrar ja, det kan jag försäkra er om att jag inte gör. Mitt Norgeäventyr har varit och är helt fantastiskt, spektakulärt, underbart, enormt! Dessutom, som ett levande bevis på att riktig vänskap består oavsett avstånd så möter jag nu guldkärnan av alla dekos på torsdag. För att bränna bort sista lilla tvivel så går tankarna till alla fina människor jag kommit i kontakt med sedan jag inledde mitt nya liv i Norge, ni kommer väl ihåg....
Ingrid: min galna teaterapa till kompis. Tjejen som stöttar och hjälper de svaga, bekämpar orättvisor, gestikulerar överdrivet härligt, bryr sig alldeles lagom för mycket (precis som jag) miljövännen och min sex/förhållandekonsulent med förkärlek för sushi. Maren: Min coola, omtänksamma, tallangfulla och varmhjärtade längdskidskompis och kyssesykevårdare. Tiden på pensionat "Maren och Jan", de äventyrliga bilturerna, spelningar och glada, fina matstunder som får smilbanden att dansa vid tanken på dem. Idag bor Maren i Oslo och har precis börjat jobba som arkitekt efter flera års studier. Jan: Marens andra hälft. Världens snällaste kille med härlig humor och mot mig syskonretande tendenser. En hejare på att tillaga lax, att slappa i soffan samt att mata guldfiskar. Maya: Sötnosen med den ännu sötare sonen Ollis. Glad, bubblig, sprudlande, varm, snäll, omtänksam, skrattig ja massor av fina kvaliteter och egenskaper. Catrine: min fina chef och vän med tindrande ögon och omtänksamhet som få. Även hon varm, glad, stöttande, hjälpsam och med en härlig humor.
Detta är några av de finaste guldkornen från tiden i Trondheim, även om fler finns. För att inte tala om alla finingar jag mött i Stavanger men jag kan ju inte sitta här och rabbla på i en evighet. Kontentan av vad jag vill ha sagt är att min Norgeresa har fört många fina människor in i mitt liv som jag förmodligen aldrig skulle ha haft förmånen att lära känna om jag stannat i Sverige. Människor av denna höga kvalite kan man knappast ångra att man mött. Eller hur!?!
Nu åter till bottenvåningen där fler kartonger väntar på att inspekteras, tömmas och packas om. Ge mig styrka! //
Josefin Barfotabarn
Grrrrreat!!!
Jiiiiiipppppiiiiiiiieeeee!!!! Jag har äntligen fått en lägenhet. Kontraktet undertecknades idag och från och med den 10 juli är jag den nya inneboende på Kirkegata 34 (för visst var det väl 34!?). Wiiiiiiieeeeeeee!!! Nu kan jag på riktigt ta semester och njuta av all härlig ledighet som jag har framför mig. Två hela veckor i älskade vackra Dalom, inte fy skam det inte! En semester som kommer fyllas med både mamma- och pappakvalitetstid, syskonärlek, dekoratörsåterförening m.m. m.m. Gud som jag längtar. Syster Julia skrev om min planerade hemkomst på sin blogg idag, tänk att vi faktiskt inte setts (om man räknar bort skype så klart) sedan jul, en hel evighet sedan!!! Ovan klippte jag ihop två bilder, en på mig och en på Julia. Båda två har vi en djurisk Nordman innom oss som fått komma fram det senaste halvåret. Se bara! Jag tycker faktiskt vi klär det båda två, eller vad tycker ni? ;)
Nu är allt färdigpackat, rummet ekar tomt, kallt och kalt. Klockan är 01.19 och jag ska äntligen stupa i säng. Men först ska jag försöka sänka de där jäklans stressaxlarna ner från öronen en aning, för vet ni vad!?! Allt löser sig ju. :D
Natta alla fina där ute i mörkret! //
Josefin Piggelin Barfotabarn
Stora skypeardagen
Headset på och datorn inkopplad. Idag är det den stora skypeardagen som råder som ni även kan se på bilden ovan (självfallet fotad via skypes webbkamera). Så långt har jag hunnit med att skypea med syster Julia, syster Karolina och min kära lilla mamma. Det var riktigt mysigt att få en inblick i vardagen hemma i Hedemora, att se mammas hus sjuda av liv och aktiviteter i vanlig ordning. Idag var det målning av balkongräcke som stod på agendan och så klart lite trädgårdsfix. Som jag längtar att komma hem nu och se alla ändringar som blivit gjorda under min vistelse i Norge. Jag kan tänka mig att det är en hel del som skett och jag gleder mig till att se allt i verkligheten. Med lite tur så kanske jag kan få fatt i pappa och syster Pernilla också innan dagen går till ända. Hoppas det!
Mellan skypesamtalen försöker jag finna på så gott som vilket tidsfördriv som helst. Jag sitter som på nålar och väntar på besked om en lägenhet, förhoppningsvis hör de av sig snart så jag slipper denna vånda. Har de inte ringt före kl 18.00 så tar jag saken i egna händer och ringer. Det är sjukt så sakta tiden går då man väntar på något sådant viktigt och avgörande besked....
Tick tack tick....
Solkatter
Här kommer lite bilder från gårdagen, Julias sista dag i Stavanger den 4 juli. Fotona är tagna med Julias kamera och fotograferna varierar. Alla dessa bilder fick jag skickade til mig i ett sött avskedsmail från Julia. Jag hade ingen aning om att hon sändt dem förren i morse då jag öppnade min mail och fann denna fotoskatt. Härliga bilder som minner om en fin dag i solen med mycket kärlek och värme. Även Trine-hjärtat var så klart med denna härliga dag och så klart har även hon fångats på bild men de har jag dessvärre inte hunnit lägga vantarna på ännu. Vi får se, kanske det kommer fler med tiden? Enjoy! ;)
Julia och Ole, coola katter.
Bänkhäng
Härliga minspel
Solglädje
Sambos <3
Sista måltiden innan avfärd. Jag och Julia gick till Dolly Dimples där vi fick varsin solskensgul heliumballong och delade på en italiensk pizza med parmaskinka och krispig ruccola.
Parkbus och glädjeskutt
Gladaste solskensbrudarna i Stavanger?
Konsertnjutare
Ballongfantast
Ha en fin söndag! //
Josefin Piggelin Barfotabarn
Sprallben och middagsmys
Vid det här laget har jag skrapat mig upp från mossmattans varma famn på golvet och gör mig nu redo för ännu en kväll virvlandes på byns dansgolv. Det blir jag och Oleman med flera killar som ska ut och härja i vanlig ordning. Tänk vilken tur att jag faktiskt lyckats finna en annan människa som har samma låga sömnbehov och samma energi som mig själv. Woop woop!
Innan dansgolven och sprallbenen får sitt så blir det middag med Christina och hennes vän och kollega Björn. Vi har sett på "Jurassic Park" och jag har spännt kroppen och hoppat upp och ner i soffan x antal gånger. Det blir fint att komma ut på dansgolvet och slappna av alla spännda kroppsdelar. Gleder mig!
Dagts att tagga till, det är en köttbit som ropar mitt namn och ett dansgolv som kallar. Woop woop!
// Josefin Kosefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk
(bild från weheartit)
Kärlekstårar ♥
Ett kärleksfullt och något tårfyllt (från min sida så klart!) avsked av min älskade tyska har precis avklarats. Julias långa bilfärd mot hemlandet har tagit vid och allt känns otroligt konstigt. Nu ligger jag på den mossgröna mattan i mitt rum och försöker komma ihåg att livet är fint och att mitt blödande hjärta kommer läka. Jag vet att vi kommer ses igen men för stunden känns det väldigt tomt och kallt. Hur ska vardagen någonsin kunna bli lika solskensfylld och härlig utan min fina Julia vid min sida!?
Tack till vädergudarna som idag försåg oss med solsken och sommarvärme på Julias sista dag i Stavanger. Vilken dag sen! I morse hördes ett svagt och försiktigt knackande på dörren. Där stod Julia med täcke och allt, redo att komma in i mitt rum och börja dagen med mig. Vi kröp ner sida vid sida på min luftmadrass bland alla mina tusentals kuddar och myste. Datorn surrades igång och två avsnitt av "Sex and the City" avnjöts. Efter morgonmyset tog vi oss ut på lördagens fina torgmarknad tillsammans med Christina. Vi vimmlade runt bland loppisbord, nybakat bröd, grönsaker och härliga varma människor. I bakgrunden hördes ljuva toner från liveband på stadens alla gator. Det är musikhelg i Stavanger och hela byn sjuder av aktivitet och rörelse i solskenet. Inne i byn mötte vi upp Trine och Ole och satt länge och slappade, småsnackade och gapskrattade åt allt och inget i solen innan de sa sina farväl till Julia och begav sig vidare mot en familjeträff. Vår lilla trio, jag, Julia och Christina satt kvar på den solkyssta bänken både länge och väl innan vi drog vidare till "Dolly Dimples" för förtäring av världens godaste italienska parmapizza. Mjummmmy!!! Jag och Julia fick varsin solskensgul heliumballon som vi knöt runt våra handleder. Där blev de sedan sittande hela middagen igenom, promenaden runt i byn, under konserten vid Breiavannet samt hela vägen hem till Pedersgatan. Tänk att man kan bli så glad av något så enkelt som en ballong. :D
Tack till Trine, Ole, Christina och inte minst Julia för en fin dag. Jag älskar er!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
Kvällskos
Tillbaka hemma efter en lyckad lägenhetsvisning på Hinna och på Pedersgatan råder nu en stilla kväll. Alla i lägenheten är i viloläge efter att ha sett på den superfina filmen "Love & other drugs" i skenet av tända ljus. Efter denna kväll så känns det plötsligt som det ljusnar lite i bostadssökandet, jag kan faktiskt gärna tänka mig att bo i lägenheten på Hinna. Förvisso är det återigen frågan om ett kollektiv, men denna gången aningen större rum och gemensamma ytor. På ett sätt kanske det kan vara bra att bo i kollektiv igen nu när alla mina nuvarande sambos flyttar från Stavanger. Det är alltid fint att lära känna nya folk och de andra jag mötte på visningen verkade vara riktigt trevligt och bra folk. Vad vet jag!? Nu är det bara att fortsätta puscha lite till och se var det hela hamnar, förhoppningsvis går drömmen om lägenheten i centrum i uppfyllelse och om inte så ja, blir det nog bra ändå. Jag ser i alla fall ljuset vid tunnelns slut och det känns underbart!
Imorgon efter jobbet på Kvadrat kommer min sötnos Julia och hämtar mig en sista gång i den tyska superautomobilen. Vi ska köra en tur till olika vackra platser som betytt mycket för oss under vår tid här ihop i Stavanger för att göra små filmsnuttar som ett typ av minne. De ska sedan klippas ihop till en film med sköna toner av minnesvärda bitar. Det blir först en tur till Vålandsskogen där vi förr varit och fotat och sedan är tanken att möta upp Trine-hjärtat i byn för vidare filmning. Till kvällen vankas sedan lite drinkar och uppslutning av åtminstonde Ole och eventuellt några av grabbarna i gänget. Kan hända det blir utgång på oss alla och att Stavangers dansgolv gästas med ett sista gemensamt besök fyllt av virvlande dans.
Men nu hägrar sängen, för vet ni vad!? Idag kan jag faktiskt skryta med att ha uppfyllt kraven för en av årets russeknutar, att vara vaken i över 24 timmar i sträck. Sug på den ni! Natta mina kära!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
(bild från weheartit)
Lasseman
Vart håller Lasse hus när man behöver honom? ;) Det var allt för länge sedan Pedersgatan fick besök av denna ginger, hans härliga humör, myspysighet och skojsiga longboard...
Sicksackar
Livet rullar på i full fart och jag sicksackar fram mellan lägenhetsvisningar, arbetspass och kära, men ack så hjärtekrossande avsked. Just nu är det väldigt mycket som sker och i vanlig ordning har jag svårt att förstå hur fort tiden flyger fram. Om ca 1 veckas tid så befinner jag mig åter igen hemma i Sverige för en liten semester i vackra Dalom. Som jag längtar! Det känns fortfarande väldigt avlägset och jag har svårt att greppa att det står så snart på agendan. Det ska självfallet bli underbart att träffa min kära familj igen (Dessvärre hinner jag inte träffa Pernilla, det gick helt enkelt inte att få till) och alla underbara dekobrudar för midsommarfirande i Leksand. Denna semester kunde nog egentligen inte komma mer passande samtidigt som den egentligen inte passar alls tidsmässigt. Jag måste vara utflyttad ur min nuvarande lägenhet innan avresa till Svea nästa lördag. Ofattbart, avlägset och något suddigt känns det, men det ska nog gå vägen. Det bara måste gå.
Inte nog med att jag sicksackar runt det faktum att min älskade solstråle Julia ska lämna för ett liv i Tyskland igen så slängs jag brutalt fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan i lägenhetsjakten, som ett förlist skepp som vaggas hårt av havets famn och kastas mot vassa klippor. Jag vill inte ens försöka föreställa mig min vardag utan Julia, det känns bara kallt, grått och trist. Självklart har hon lovat komma på besök men det är ändå inte det samma som att var dag få en daglig dos av glädje, skutt och sammförstånd hos en likasinnad själ.
Idag regnar det och jag ska snart bege mig ut i ruggvädret för att se på ett eventuellt boende. Jag hoppas egentligen på en annan lägenhet men går den inte i lås så kan detta boende vara en valmöjlighet. Vi får se. Det tar hårt på krafterna att befinna sig i detta gränsland, på väg in i ett nytt skede i livet med förhoppningsvis eget boende och nya möjligheter. Jag försöker vara stark och biter ihop. Något som inte är det lättaste då livets törnar rispar en på bara skinnet. Som tur är har jag mina underbara vänner och stöttepelare Trine och Ole, mamma, pappa och så klart Sara Geite att luta mig mot samt en hel del uppbackning från mina chefer.
För övrigt har det varit en totalt omtumlande och förrvirrande helg och vecka. Vad sker, vad sker inte? Den har innefattat sena nätter, härliga stunder, förvirring, galna taxifärder varav en i en annorlunda klädeskombination (nattlinne och skinnjacka, vilken även kan tilläggas tydligen är ett vinnande och väl fungerande koncept) mitt i mörka natten, och en hel del mindre trevliga verklighetsfakta. Ibland blir livet bara inte så som man förväntar sig och kanske är det lika bra?!?...
Men nu åter tillbaka till mina stökiga lilla vrå på Pedersgatan. Jag har en rykande het skål med soppa som väntar innan jag susar vidare ut i regnet. Önska mig lycka till för gud vet att jag skulle behöva en nypa med tur strödd över mig just nu. Lite medvind skulle verkligen sitta fint!
Dags att stålsätta sig, lägga om fokus och bara tänka på mig själv och mitt ännu en gång! Vad är då mer passande än denna låt med "Medina"!?
Guldvänner! ♥
Vad vore livet i Stavanger utan dessa två guldklimpar? Som de ställer upp, stöttar och hjälper mig i alla lägen när jag behöver dem som mest. Jag har sagt det förr men jag säger det igen: Ni är det allra bästa med hela Stavanger!
♥ All min kärlek till er! ♥
50 mm
Tror inte jag nämnt det innan, jag har äntligen köpt mig den så efterlängtade 50 mm-linsen till min kamera. Jag är sjukt nöjd med den! Som ni ser bland annat på bilden ovan så skapar den en fin suddig bakgrund så att objektet man fotar hamnar mer i fokus. Älskar den verkligen och jag har fått stor nytta och bruk av den redan.
En bänk vid Vågen...
Ljuva skönheter i en av Stavangers många planteringar.
Denna fontän skapar en behaglig och inbjudande känsla på det lilla torget som ligger efter Vågen, kantat av olika små och stora uteställen.
Stavanger är fint, håller ni inte med!?
// Josefin Piggelin Barfotabarn
Grabbar, galningar och gentlemen
Igår efter avslutat arbetspass var planen att bara ta det lugnt, slappa framför tv:n med någon lagomt iqbefriad film och låta vardagsstressen bara rinna av. Så blev det självklart inte! Då jag slog följe med Michelle in till byn för att handla mat så började sms:en och övertalningarna trilla in. Det hela slutade med en snabbdusch och en busstur ut till Mariero där Ole, Thomas och Christian väntade glada i hågen och redo för en kväll på byns dansgolv. Kul var det och som vi dansade sen! Det var länge sedan jag hade en så lyckad kväll på byn så tack för det alla inblandade!
Som en sann vän och gentleman så slog Christian följe med mig hem, ingen ska gå själv på Pedersgatan och hör sen! Tänk att jag har så fina killkompisar som passar på mig och ser till att jag kommer mig tryggt hem (även om jag protesterar och vill klara mig själv, envis som jag är). Det finns många guldklimpar i det där killgänget.
Väl hemma hann jag inte mer än krypa upp i fåtöljen innan Ole hörde av sig igen. Han hade kommit på att det var kjedligt att vara själv hemma (Trine sov hos sin syster) så han hade fattat beslutet att vi skulle se film som avslut på denna fantastiska kväll. Så blev det. Vi såg inte vilken film som helst heller, det var filmen "Notting Hill" som gällde. Anledning till filmvalet: den är lagom mysig och så är den filmad i Oles älskade London. Ett pluss är även att vi båda sett den så många gånger förr så skulle vi somna ifrån den så skulle det inte vara hela världen. Någon minut senare intog Ole sin plats i soffan, jag bjöd på glass och tände ljus. Det blev ett supermysigt avslut på kvällen med massor av glada skratt och härliga samtalsämnen långt in på småtimmarna. Tänk att det nästan alltid är så att de oplanerade kvällarna blir de allra bästa...
Trevlig helg nu alla guldklimpar och gentlemen!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
Swiftkoden från helvete
Ibland blir jag så trött på all jäkla "red tape", alla blanketter som ska fyllas i och alla icke pålästa eller kunniga personer som jobbar i det avlånga landet Sverige. Nu i morse, innan jobbet ville jag få allt klart med månadens räkningar för att slippa tänka på det, för att vara i tid och ja helt enkelt för att vara en skötsam kund och person.
Då fakturan jag fått från CSN saknade de mest visella uppgifterna för att möjliggöra en betalning från utlandet blev jag till slut tvungen att ringa just CSN. Första personen jag kom i kontakt med visste ingenting och blev tvungen att koppla mig vidare till en kollega (visst jag väntar gärna några minuter till, för vi vet ju alla hur billigt det är att ringa till Sverige från Norge). Väl där var det så gott som samma situation. Det tog lång lång tid innan alla uppgifter funnits och en hel massa styr. Jag blev så trött av all okunnskap och tröghet att jag till slut utbrast:
Jag vill ju bara betala!?! Inget annat.
Till slut lyckades i alla fall stenåldershjärnan på andra sidan telefonlinjen finna de slutliga uppgifterna, även om vissa fortfarande saknades och jag kunde äntligen genomföra min betalning. Hur svårt kan det vara!?!
Beklagar den negativa vinkeln på detta inlägg, nästa blir nog i vanlig ordning mer solskensrelaterat. Tills dess, håll ut!//
Josefin Piggelin, argbigga och "red tape"-hatare
Lövly! ♥
Min gårdag med dekoratör Fröydis och gänget i Stavanger rusade förbi i vanlig ordning. Det var en givande arbetsam dag och jag gleder mig till att komma tillbaka till jobbet idag för att avsluta vad vi påbörjat. Efter jobbet blev det en snabbvisit till Trinehjärtat som bjöd på Indiskas goda hasselnötkaffe och gott sällskap. Det är alltid lika härligt att vara med denna människa, hur sliten, trött eller upgiven jag än är så lockar hon alltid fram mina skratt och min bubbliga personlighet. Tack för det!
Efter fikan var jag sugen på att träna men vädret var aningen mulet och jag kände inte för en joggingtur för en gångs skull. Lösningen blev att släpa fram yogamattan på rummet, tända några ljus och sätta mig i skräddarställning. En timme med poweryoga senare var kroppen sådär skönt genomarbetad och totalt avslappnad. Varför gör jag inte yoga oftare? Idag känner jag mig stark och njuter av att kroppen lider av träningsvärkens vånda. Idag blir det nog en bra dag, det tror jag faktiskt på riktigt. Träden är skönt gröna och breder ut sina skyddande lövverk och omfamnar mig sim som en frisk, trygg famn. Att stå under lindträden och se löven svajja, vad mer kan man begära en gråmulig dag i Stavanger?!?
Nu har det blivit dags att fixa till trollruffset innan ännu ett långpass på Indiska påbörjas. Ha en fin dag mina vänner!//
Josefin Piggelin Barfotabarn
Du och jag Hundvåg, du och jag...
Ikväll valde jag att avsluta dagen på klipporna vid Hundvåg. Det var jag, havet, änderna, tången och solens sista strålar. En regnbåge gjorde sedan pricken över i innan jag rusade hem för att ta skydd mot den plötsliga hagelstormen. Vilket otroligt ljus det var på himmelen, önskar ni alla varit där och upplevt det sammen med mig. Där var djupt lila toner och ljusaste vitt, allt blandat med persikorosa och babyblått. Det var ett fint avslut på en lång och något märklig dag. Hoppet och drömmen om lägenheten på Stavangers färggladaste gata lever fortfarande i allra högsta grad, nu skuttar jag mest omkring och väntar på det slutliga beskedet. Hoppas, hoppas!
Imorgon kommer Fröydis från Trondheim på besök så siktet är inställt på en intensiv morgondag, så nu mina vänner: God natt! <3
// Josefin Piggelin Barfotabarn
Drömmen om livet i egen lägenhet...
♥Mammahjärtat är åter i Sverige och jag har haft en envis förkylning på min hals de senaste dagarna, men livet går faktiskt vidare ändå.
Jakten på mitt nya boende är i full gång och drömmarna lockar mig om nätterna in i vilda magiska världar med ljuvliga pysmysiga lägenheter, badandes i ljus, värme och växtlighet. Jag ser mig själv öppna små fönsterluckor och välkomna dagsljuset, piffa i köket med svart- och vitrutigt golv och baka bröd medan färgglada tulpaner skiner som solen själv från det antika köksbordet.
Igår tog jag mig en tur in till byns färggladaste gata (även enligt min mening byns vackraste gata) för att spendera några timmar i min egen lilla bubbla av musik, skaparglädje och ren skär egenkärlek. Jag gick så klart till det mysigaste fiket jag känner till, "Böker og Börst". Där satte jag mig ute i blåsten med en mysig stickad klarrödfilt och njöt solstrålarna som dansade på mitt skissblock och värmde min handrygg. Då kom den igen, den där härliga känslan som nästan får en att vilja gråta av tacksamhet och lycka till livet. Det bara spritter, fnittrar, bubblar och skuttar i mig och det är som att hela kroppen ler mot allt och alla utan att man själv lägger någon ansträngning bakom det hela. Det bara är.
Bäst jag satt där och filosoferade och drömde om hur härligt det kommer att bli med eget boende igen så slog mig först den självklara tanken, det är ju på denna fina gata jag borde bo! Nästa tanke som slår mig är att jag ju faktiskt just nu i denna sekund sitter och ser rakt på ett sött hus som till råga på allt verkar vara tomt. I samma ögonblick som denna tanke far genom mitt huvud bromsar en minibuss in utanför huset i fråga och ut hoppar två män i arbetskläder med stänk av färg här och var. De går båda in i huset jag sitter och trånar efter. Herregud!!!! Hjärtat börjar banka och jag kan känna vinddraget av ödet i min nacke. Det är nu eller aldrig beslutar jag. Jag reser mig snabbt och tar med mig mina dyrbarheter över gatan i samma stund som en av männen kommer ut igen. Jag sammlar mod och går fram till honom och frågar om han möjligen vet vem som äger byggnaden? Det gör han säger han och skrattar lite lätt, det är jag...
Vi står där ett tag och pratar och det visar sig att de renoverar huset och att de är i slutskedet nu. Det är tre olika lägenheter och det visar sig att han söker hyresgäster till så gott som alla. Så nu idag, söndag den 22 maj har jag sänt iväg ett mail med mina uppgifter och lite kuriosa. Nu hoppas jag bara på att han fattat tycke för mig och att lägenheten håller måttet. Med lite tur så kanske det blir en visning ganska snart. Hoppas, hoppas! Om det är någon som ska bo på denna färgglada och energisprittande gata så är det baske mig en piggelin och hör sen! Kan inte även ni se att jag skulle passa bra in i huset på fotot som inleder detta inlägg (Ja det stämmer, det är denna bedårande pastellkaramell jag kan komma att bo i)!?
Nu, mer än någonsin brottas jag med att våga hoppas och med att inte ha för höga förhoppningar. Men tusan så svårt det är när blodet pulserar vilt i ådrorna och hjärtat gör små frivolter som aldrig förr...
♥ Till nästa gång, ta hand om er! Kärlek ♥//
Josefin Piggelin Barfotabarn
"Hjärtat i handen månad"
Enligt "Karrolendern" (Karros egenhändigt tillverkade kalender med söta illustrationer, en födelsedagsgåva från förra året) så är Maj månad även kallad för "Hjärtat i handen månad". Detta verkar stämma in rätt bra på denna månad för mitt hjärta skuttar och min söta lilla mamma är på besök här hos mig i Stavanger. Underbart! Jag har inte sett henne sedan i julas då jag var hem till Hedemora på en blixtvisit, så att nu ha henne hemma hos mig, nära vid min sida känns ganska så ofattbart.
Mamma landade i Stavanger strax efter kl 17 igår, söndag. Vi har redan hunnit med att gå på en hel massa turer. Första turen gick över de tre broarna till vackra Hundvåg med sina sköna klippor, söta änder och blomstrande grässlätter. Sedan blev det en vända inne i byn. Idag, måndag har vi spatserat av ännu större delar av centrala Stavanger, vi har kikat på utsikten från Valandstornet, strosat runt bland rabatter och blomster i gammla Stavanger och gjort ett besök på jobbet. Vi har redan hunnit spendera över 3 timmar på gående fot denna dag och mer lär det bli om jag känner oss rätt.
Nu väntar lite slappstund och kvalitetstid med mammsen innan det bär av mot mataffären för inhandling av diverse förnödenheter. Till kvällen vankas det kanske utgång och lite dans men det återstår att ses.
Ha det fint så länge!//
Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk
Morrn, morrn!
God morgon alla galda!
Ville bara lägga upp världens härligaste och peppiga musikvideo för att ge er en bra start på veckan. Jag fullkomligt älskar denna finurliga video och musiken är bara SÅÅÅ medrivande. Hoppas ni gillar den!
Bilderna i detta inlägg har vännen Julia tagit. Hon dedikerade "nyligen" ett inlägg på sin blogg till mig, den lilla sötnosen. Hon vet hur mycket jag älsjkar naturen och all frisk grönska som spirar så dessa foton tog hon då hon tänkte på mig. Hon är verkligen guld den där tjejen! <3
Så vidare mot en fin dag fylld av solsken, wiiieeeee!!!//
Josefin Piggelin Barfotabarn, Jade-stylare och Varmhjärta
♥Fredagsfrukost♥
Solen ville inte skina tillräckligt för att locka ut Pedersgatans innvånare till klipporna vid havet men med det inte sagt att frukosten blev dålig. Långt ifrån! Världens godaste frukost med trevligt sälskap, färska blommor och tända ljus. Det är verkligen inget att klaga på, en helt fantastisk start på min lediga dag. Nu mot byn för lite lätt shopping! Wiiieee! :D
// Josefin Piggelin ♥