Skaparlust...

 
 
Förra helgen föll lusten på och målarpenslarna skrotades fram. Det är så mysigt att bara låta kreativiteten flöda i skenet av tända ljus och solstrålar. Jag fick sällskap av en frisk bukett med ljuvligt doftande ginst. Underbart!
 
 
 
Jag målade en bild till vardagsrummet som nu sitter i en svart ram på tvbänken. Det blev riktigt bra, i alla fall i mina mått mätt. Joel hjälpte mig att blanda till de färger jag önskade, han kan han min kärlek. <3
 
 
 
 
 
 
 

En helg i vårens tecken

 
 
Äntligen har ljuset hittat sin väg tillbaka till Oslo och Grefsenveien. Jag njuter av min lediga helg och laddar batterierna inför vecka 12 då äntligen mitt älskade Granit Frogner ska bli ombyggt. Det kommer bli två intensiva veckor med bygge för att få in det nya konceptet i båda Norgebutikerna, spännande värre!
 
 
 
 
 
I lördags gjorde jag ett kort besök på Storo köpcenter, jag föll pladask för en blommig dröm till kjol (ses på bilden ovan). Nu vill jag bara ha lite mer värme och sol så jag får möjlighet att ta mig en premiärtur i den skira skönheten.
 
Helgen har för övrigt fördrivits med storstädning och lite ommöblering och omstyling av vardagsrummet.
En hel hög med kläder har tvättats och det finns inte ens ett spår av disk i diskon. Ljuvligt!
Konstigt det där med vad lite solsken och ljusare tider kan göra med en. Plötsligt har man lite mer ork till övers och den där lusten som kittlar om förändring som man bara måste ge vika för faller på. Som vanligt när våren står för dörren infinner sig den där konstiga känslan av både välbehag, lust att rusa fram och lite framtidsängslan och oro. Det är som att våren rycker upp oss alla ur vår dvala och tvingar oss att möta oss själva i spegeln med allt vad det innebär.
 
 

Hur mycket jag än möblerar om, målar, spikar upp tavlor och egna fondväggar, fixar till och ändrar så blir det aldrig riktigt så som vi vill ha det. Det går inte att komma ifrån det faktum att vi hyr någon annas dåligt planerade boende. Det är uppenbart att ytterst lite eftertanke, kärlek och planering har gått åt till att "färdigställa" vår nuvarande lägenhet. Det är som att man bara slängt in det allra nödvändigaste utan någon känsla. Nu mer än någonsin skriker både Joel och jag efter vår egen lägenhet. Vi är så trötta på att dela tvättstuga med slaskigt folk som lämnar hundhår i stora tussar överallt, trötta på att inte ha diskmaskin, trötta på grannar som bestämmer sig att det vore skoj med lite disco kl 04.00 på en torsdagskväll, irriterande less på att gå in i porten och mötas av rök och gräsdoft och framför allt trötta på att behöva stå ut med alla skavanker och outtänkta lösningar som är överallt i lägenheten. Vi vill ha tillbaka  kontrollen över våra liv och vi vill finna harmoni i vårt boende. Just nu är känslan av att sitta fast och att vara i andra människors våld väldigt påtaglig. En sak är vi båda rörande eniga om och det är att ett besök till banken för att höra om lånevilkor måste göras illa kvickt. 
 
 
 
 
Förändringarnas vårvindar blåser ännu en gång och vi vill vara med i virveldansen, fria och efter vår egen pipa!
 
 

Årets första snöflingor...

 
 
Årets första snöflingor, likt skira pudertussar av vackraste, renaste vitt har i veckan dalat ner och belägrat Oslo. Julen och tysklandsresan närmar sig med stormsteg och redan nu är det dags att bygga andra delen av julkampanjen på Granit. Jag susar fram på spårvagnar och bussar i ett allt mörkare Oslo och njuter av alla vackra gatlyktor och ljusslingor. Vintern bankar på dörren och jag välkomnar den med öppen famn, med utsträckta armar och låter mysmörkret sänka sig och slå sig till ro djupt inne i hjärteroten. 
 
Sedan i torsdags har jag på egen hand fått hantera diverse julkänslor, familjelängtan och myslustar då min andra hälft befunnit, och befinner sig ännu i Lund hos sin familj. Joels mamma Weronica har fyllt 60 år och dagen till ära har min sötnöt till pojkvän tagit ett par dagar ledigt för att fira sin kära mor. Det är första gången jag sovit ensam i vår nuvarande lägenhet. Hela 6 nätter ska jag genomlida i ensamhet! Hittills har det gått över förväntan bra även om det varit väldans kallt och ensamt i vår stora dubbelsäng. Sovrummet har aldrig förr känts så stort och den ena sänghalvan har ekat tom och efterlämnat en frostig atmosfär i rummet.
Tack och lov så är det snart tisdag och då kommer min fina Joel hem igen! Tänk att man kan sakna någon så mycket till trots att man träffats så gott som varje dag i över tre års tid. Man skulle kunna tro att det vore skönt att få lite egenid och andrum, men icke!
 
Som tur är har flera av mina fina vänner hållt mig sysselsatt så helgen passerat ganska snabbt och smärtfritt förbi.  I fredags hade jag besök av ett gäng "Froggisar". Malin, Viktor och Malva från Granit på Frogner var här på lite vin och soffhäng. Lördagskvällen spenderade jag däremot med Maja. Vi drack champagne och med de höga klackarna på så besökte vi arkitektögskolans höstfest. Därefter åkte vi den kortaste taxiresan i min historia. Kvällen avslutades på topp på utestället Crowbar & Bryggeri där vi mötte upp Majas pojkvän Andreas och deras gemensamma vänner. När klockan slog 03.00 var jag åter hemma på Grefsenveien igen. Väl hemma i mitt esse och i aningen berusat tillstånd ringde jag den saknade pojkvännen. Jag somnade strax tryggt ihopkurrad i den stora sängen med pojkvännens varma röst i örat...
 
Jag sitter nu och myser i soffan med tända ljus, lyssnar på Jack Johnsons "Better together" och drömmer mig bort. Det är extra mysigt och skönt när lägenheten städats in i minsta vrå. Ögonlocken börjar bli tunga och det är dags att dra sig till sängs. Snart, snart är det tisdag...
 
 
 
 
 

 
 

Dripp dropp, dripp dropp...

 
 
 
Idag, precis som hela helgen som gått, har präglats av riktigt oväder. Slaskiga våta löv kantar trottoarerna och regnet fullkomligt öser ner. Vinden viner runt knuten och det smattrar hårt mot rutorna. Några stilla rostiga droppar faller ner från taket och sammlar sig i de två krukorna som strategiskt utplacerats på vardagsrummets golv under de bruna fläckarna i taket. Norsk byggteknik när den är på topp! ;) Vi börjar undra om det någon gång ska bli ett stopp på eländigheter med denna lägenhet. Lite regn tar man kanske inte skada av i första taget men när man inte ens kan ta skydd inne, i hemmets trygga vrå, ja då kan november kännas ganska så trist.
 
 
 
Vi har gjort så gott vi kunnat för att trösta och rycka upp oss ur denna blöta pöl, vilket är lättare sagt än gjort när vi båda är snuffsiga och lite alvkrassliga. Vi myste med en riktig vitaminfrukost på söndagen och fredagen blev det en liten tur till Lilleström och Jan-Kenneth för lite festligheter såhär i pumpatider. Joel har också firat haloween i barnehagen, han blev riktigt poppis med sina böjbara strumpöron. En kreation jag skapade kvällen innan på ca 5 minuters tid, man tager vad man haver...
 
 
 

Nu ska jag försöka komma till ro och krypa till säns, men pigg som en spigg så kan det vara svårt att göra. ;) Imorgon väntar nya utmaningar på huvudkontoret i Stockholm. Det är dags för ännu ett ställis-möte, ska bli spännande att se vad morgondagen har att ge. Mitt flyg går 06.50 så det är hög tid att lägga sig. Några timmars sömn måste jag ändå få till. Natta! <3
 
 
 
 
 

 
 
 
 

Lördagsfrukost med skogstema

 
 
 
 
När man vaknar tidigt en ledig lördagsmorgon bredvid en tungt sovande förkylningskrake till pojkvän är godå råd dyra. Jag dukade upp till en färgvibrerande dukning inspirerad från naturen. Jag slängde ihop eb egen varriant av bananpannkaka. Jag hade i kakao, linfrö, cocosflingor, blåbär, gojjibär och lite vaniljsocker. Som tillbehör blev det färska bär, hallon och blåbär. En riktigt mummsig frukost som behagade både det visuella och magen.
 
 
 
 
Efter frukosten fick Joel lite mer färg på kinderna och orken kom så småningom tillbaka.det var fint att se honom på bättringsväg. En brafrukost är svaret på så mycket. ;)
 
De vackra lövtallrikarna är en gåva jag fått av min chef och vän Malin som tröst då vårt kök trillade ner och krossade så gott som allt vårt porslin nu i sommras (ett otroligt trist kapitel som varken jag eller Joel vill kännas vid eller dra oss till minnes).
 
 
 
 
 
Denna lediga lördag spenderades hemma slappandes i soffan och skrotandes runt i mina goa varma ulltofflor. Till kvällen blev det resturangbesök på Big Horn Steakhouse med alla goa Granitare. Det hela blev en lyckad kväll med god mat och dryck uppföljt med en hel drös härliga dansmoves. Malin, Sofia, Ofelia och jag rev loss på dansgolvet, inte kan man ta oss för att vara stela typer i alla fall. ;)
 
Det är med en varm känsla i magen och lite bättre självförtroende jag går in i den nya veckan.
Härligt!
 
 
 

 
 

Guldkants-flärd och glitterfredag

 
 
 
 
Så kom äntligen den efterlängtade fredagen och efter en lång arbetsam vecka med massa julstyr och kampanjbygge i butiken kändes det skönt att hoppa på trikken vid fyratiden. Jag susade hem, sprang genom duschen och 15 minuter senare stod jag åter igen på trikken. Nu gick färden mot Maja och Bolia. Jag passade på att kolla in alla nyheter medan Maja gjorde sig redo att gå. Tillsammans drog vi en snabbis till "Kollekted By" på Lökka där en annan tidigare Bolia-kollega jobbade för dagen. 
 
 
 
 
pÅ Kollekted By kan man vara säker på att finna något man förälskar sig i, de har så fina produkter. Butiken (som snart ska få ett litet rum till)är verkligen en inredningsälskares dröm. Lampan ni ser på fotot ovan kommer därifrån. Detta var bara en av de många skönheter och dyrgripar som mer än gärna skulle fått följa med mig hem.
 
 
 
Efter denna fina upplevelse så ville inredningsnördarna och fashionistorna i oss ha mer. Vi drog därför vidare upp till Storosentret där vi besökte den nyöppnade butiken "Day Birger Et Mikkelsen". Underbar butik, stilsäker och klassisk! Jag fann ett par nya svarta byxor med skinndetaljer, det var kärlek vid första blick. Eftersom jag sällan finner byxor som faller mig i smaken så slog jag till. Kosta vad det kosta vill, de var som gjorda för min kropp! Det blev ett och annat inköp för både Maja och mig och vi avslutade kvällen med en bit mat och ett glas rött på Egon. Tiden flög som vanligt fram med min kära Maja vid min sida och innan vi visste ordet av så var det dags att ta kväller. Väl hemma blev det lite soffmys med sjuklingen till älskling. En bleknosad Joel mötte mig i dörren och tog emot snytpapper i stora lass som jag köpt med mig på vägen. Några tända ljus gjorde oss som vanligt sällskap resten av kvällen. Det blev inte någon längre mysstund i soffan, John Blund kom tidigt till Grefsenveien 21 denna regniga fredagskväll i oktober...
 
 
 
 
 

 

Julförberedelser...

 
 
 
 
Nu kan julen få komma! Eller nja, inte ritkigt ännu. Adventsstjärnorna har i alla fall fått breda ut sig högt och lågt i både fönster och butik. Det råder riktig mysstämning och man blir varm i magen då man på morgonen kommer åkandes med spårvagnen, rundar hörnet på gatan för att sedan få ögonen på detta.
 
 
 
 
Det blir lite lättare att komma igång med dagen då man omges av alla dessa vackra stjärnor och ljusslingor. Det är inte undra på att man börjat romantisera och bygga upp den kommande julen och dess firande i sitt huvud...
 
 
 
 
Fönstret ovan är ännu ett av våra sammarbeten, denna gången Frida Ramstedt som lligger bakom Trendenser.
 
 
 
 

 
 

Varpunen + Granit = SANT

 
 
 
 
Granit jobbar allt oftare med olika typer av sammarbeten. Ett av dessa sammarbeten är med den finska bloggaren Varpunen. Det är ett av de snyggaste fönster jag byggt på länge. Vi har fått in så mycket fint på jobbet nu att man blir lite småtokig bästa man klämmer och känner på alla fina material. Nu svämmar butiken över av bland annat marmorbrickor, olika marmorljuslyktor, marmorskärbrädor ja till och med marmorkavlar... så klart är det så mycket mer än bara marmorprodukter som nu landat i butiken, ni får kika förbi och se själva.
Det känns som jag vill ha nästan allt som kommit in i butiken den senaste tiden, vi får bara bättre och bättre produkter. Nu har även de första adventprylarna kommit och mer juligheter är på väg in. Denna vecka har vi faktiskt byggt den första kampanjen med lite juligare tema. Mer om det i kommande blogginlägg...
 
 
 
 
 
 
 

 

Älskar...

 
 
 
 

 
 
 
 

Sötaste!

 
För 7 månader sedan hade jag och Maja glädjen att möta denna underbara varelse på St HansHuaugen. Det kan ha varit den sötaste hunden jag någonsin mött. Han satt lydigt och höll vakt utanför butiken medan matte var finne och handlade på "Gutta på haugen". Gutta på haugen är för övrigt en underbar butik fylld av delikatesser och ekologiska varor. Den ligger precis nedanför Trondheims-Ingrids kolektivlägenhet och här har jag flera gånger förundrats över deras fina utbud och mysiga lokaler. Ett ställe väl värt att besöka! Kanske du då också har turen att stöta på denna söta hund, vem vet...
 
 
 

 
 

Höstmyshelg

 
 
Denna helg har varit en av de finaste på länge. Jag hade ledigt på fredagen och spenderade flera timmar med Sofia. Vi möttes vid Solli plats på mitt jobb och promenerade sedan bort till den underbara blomsterbutiken "Mina Milanda". Det är nog min absoluta favorit-blomsterbutik och en av de vackraste jag varit på någon gång, allt är så genomtänkt och lyxigt. Att det dessutom ligger i supermysiga gamla lokaler på en innergård tillsamans med en toppenresturang med hög mysfaktor gör det till ett väldigt fint utflyktsmål. Jag köpte mig en vacker blomma som jag bara inte kunde motstå (den hade den perfekta nude-rosa färgen så att den matchade med så gott som inredningen i alla rum hemma i lägenheten). Bild ses nedan. Blomman (Protea) fick ta plats på vardagsrumsbordet, den matchade ju så fint ljuslyktorna från Bolia.
 
 
 
 
Efter det knatade vi över gårdsplanen och slank in på Kolonihagen där vi tog en fika och riktigt söp in atmosfären. Att sitta där inne och värma sig var som att kurera sig mot höstrugget utanför. Jag blev varm innifrån och ut, plötsligt kändes inte hösten lika tung, grå och rist utan omvandlades till en skön varm känsla i magen.
 
 
 
 
Till kvällen lagade Joel och jag pizza, dansandes och kramandes runt i köket. Vi följde två olika recept ur boken "Den gröna kokboken" som jag nyligen fått av Joel i present. Jag älskar den boken, den är till bredden fylld av massa härliga recept på vegetarisk, nyttig mat och massa stämningsfulla bilder. Det är en sån där bok man blir glad av ända in i själen. Den ena pizzan vi lagade var en sparrispizza och den andra en grönkålspizza med vitlök. Gudomligt goda båda två! Pizzorna sköljdes ner med lite vin, Joel drack öl. När pizzan avnjutits kröp vi båda upp i soffan, kramades och samtalade i timmar. Vi hade en sån där mysig kväll när allt bara kändes så himla fint, en sån kväll som övertygar en om att man har hittat rätt. Min fina, älskade Joel!
 
 
 
 
På lördagen var det jobb för min del igen. Arbetspasset fullkomligt susade fram och var över innan jag visste ordet av det. Till kvällningen lagade Joel och jag ännu ett smakrikt nummer ur boken och vi fick sällskap av Malin. det hela utvekclades till en drinkkväll och vi tjattrade i timmar. När klockan slog 02.00 tog Malin sitt pick och pack och for hem. Joel och jag blev sittandes uppe någon timme till och bara njöt av varandras sällskap och den trevliga kvällen som varit.
 
Idag slog jag mitt sovrekord, vi vaknade äntligen kl 13.00!!! Om det var den sena timmen natten till söndagen som tagit ut sin rätt eller om det var mangodrinkarna som utövade sin magi är svårt att säga. Det kändes overkligt att ha sovit så länge, jag trodde ända tills denna morgon att det var något jag inte ens var kapabel till. Men tydligen, man lär så länge man lever.
 
Efter en supersen långfrukost och massa mys gick jag över till Maja. Vi pysslade i några timmar och gjorde upp planer tillsammans. Vi skrev ner saker vi ville göra ihop, ställen vi ville besöka och resor vi ville göra. Maja gjorde moodboards och jag samlade bilder till min wishboard.
 
Nu när jag sitter här hemma i soffan och ser tillbaka på denna helg känner jag mig tacksam. Jag är så glad för alla fina människor jag har runt omkring mig. Oslo skulle inte vara detsamma utan er!
Nu börjar det bli dags att dra sig till sängs, imorgon väntar 6 pallar med julprodukter som ska packas upp och placeras ut. det kommer bli en intensiv vecka, första julkapanjen ska byggas och butiken kommer fyllas med nyheter. Spännande tider, spännande liv! <3
 
 
 

 
 

8 månader senare...

 
 
 
Det är med både chock och en liten gnutta sorg när jag idag loggar in på bloggen och inte längre kan bortse från vissa faktum. Tänk att den sista bilden jag skrivit om här är drygt 8, ja ÅTTA månader gammal!!! Jag kunde aldrig tänka mig att tiden gått så fort fram, några månader absolut men detta slog nästan omkull mig. Konstigt det där hur man kan hålla sig borta så länge från något som man tycker så mycket om.
 
När jag tänker mig om så inser jag att det kanske inte är så konstigt ändå. det faktum att jag levt utan en egen dator över ett års tid och med en mobil som ständigt krånglar så tycker jag att jag hankat mig fram rätt hyffsat ändå. När man har det ovannämnda som utgångspunkt så är det inte alltid så lätt att få kreativiteten att rinna till samt att kunna slå sig till ro och skriva ner en rad eller två. I vart fall inte om man heter Josefin Nordman och har ett tålamod som sinar snabbt och ett hett temperament därtill. Tack och lov har min fina Joel hjälpt mig att äntligen ta det stora steget och införskaffa en ny dator. ÄNTLIGEN, vilken frihet! Ännu ett tack och lov att detta inköp hann genomföras innan min mobil trasade ihop helt och hållet.den är sedan dryga 1,5 månader inne på lagning, med lite tur har jag en ny telefon denna vecka. vi får se...
 
 
 
 
Hur som helst, så här ser vi ut. Vi lever och andas med rosor på kinderna både Joel och jag. Ovan är bilder från pappas överraskningsfest, han fylde 60 år nu i sommar.
 
 
 
 
Under tiden som passerat sedan sist har det hunnits med att njutas av ljuvliga överdådigt blommande träd på Lökka. I takt med att blommorna vissnade ner och försvann så gjorde även vi det. Sedan juli 2014 bor vi på ett annat område i Oslo som heter Torshov.
 
 
 
 
Vi har även hunnit fira ännu en 17 mai, denna gång med Sofia från mitt jobb på Granit och Trondheims-Ingrid. <vi var hemma hos Ingrid och myste senare på kvällen i parken på st Hanshaugen. Vi grillade och myste på picknickfiltar i gröngräset. En riktigt fin dag!
 
 
 
 
 
Ovan ses ett kampanjfönster från Granit på Frogner som är ett av de många jag byggt. Här lägger jag mycket tid och energi, även det en förklaring till min frånvaro här. Jag har varit väldigt fokuserad på jobb det senaste halvåret och det har också gett resultat. Jag arbetar nu som assisterande butikschef och är ävenkommunikatör för Granit på Frogner.
 
Nedan ser ni två annledningar till varför jag trivs så bra på jobbet. <3 Dessa två sötråttor förgyller mina arbetsdagar såväl som en hel del av min fritid.
 
 
 
 
Det var lite kort uppdatering för denna gång. Vi får se när kreativiteten och skrivlusten faller på nästa gång...
 
 
 
 
 
 
 

En liten bit barndomsglans...


   
 
 
 
 
 
 
 
 

På vår gata i stan...




Här kommer en liten glimt från vårt hem i Oslo. Köket har fått en lättare uppfräschning och på köksbänken stoltserar en snövit hortensia med sina krispiga blad, en gåva till mig från Joel.



Här i soffhörnan njuter jag till fullo efter att Joel och jag återtagit den efter vår inneboendes utflytt. På onsdag kommer även denna hörna förändras en aning, då kommer nämligen det efterlängtade marmorbordet jag beställt från Bolia. Längtar!!!




För övrigt har lägenheten rensats och frigjorts från diverse pynt, bråte och onödigt virrvarr. Nu andas lägenheten ett välbehövt lugn med grafiskt svart vitt och silvergröna växter. Vi går mot ljusare och lättare tider...





Paradisbukta <3



En vacker vinterdag i januari, när solen nästan sken fick jag glädjen att skina ikapp med två av mina favoriter. Fullt utrustad och påbyltad från topp till tå med diverse termobyxor, extratröjor, tjocka sockor och vantar utmanade Sofia, Joel och jag vintern och slog oss ner för att grilla mitt i snöyran vid natursköna Paradisbukta. 



Utöver goda, kanske aningen för välgrillade korvar, lugnande vågskvalp och vackra vyer bjöds även hundar i flertal och glada motionärer. Vissa hundar så inställsamma och bekväma att ett par försök till korvstöld genomfördes och ett lyft på ett ben riktat rakt mot Sofias inte ont anande ryggsäck gick av stapeln. Det är tur man kan skratta mitt i olyckan...



Hundkiss till trotts blev det hela en lyckad tillställning, en dag jag minns och håller varmt i hjärtat. Hit till vackra Paradisbukta har redan många motionsrundor gått och jag kan lova att denna plats ska besökas flitigt både i vår och sommar och jag får som jag vill. Tack och lov att jag har Sofia att ut och motionera med samt att även Joel älskar denna vackra plats...




Samlare...



Har man inget bättre för sig om dagarna så kan man ju alltid samla på sig en kolossal samling av katter i olika färger, former och utsmyckningar för att sedan en dag tvinga på dessa katter, en efter en på sina tre systrar att utsmycka sina hem med... Jag måste tyvärr erkänna att samlingen på bilden ovan inte är min men en liten varning utfärdas till de utvalda tre i familjeträdet, det finns många skrotloppisar i Oslo...




Ränderna går aldrig ur...



Det må så vara, men nog har de varit aningen bleka på mig ett tag nu. Sist jag öppnade mitt hjärta och fattade tangentbordet i detta syfte var så länge sedan som i november, ja faktiskt förra året! Även om det inte har bloggats på länge så har livet i Oslo konstigt nog rullat vidare. Som vanligt är det mycket som hänt sedan sist. Inte minst så har julen sprungit förbi, ett besök hos Trine och Natasa i Stavanger gjorts, Joels lillebror Benny har flyttat till Oslo (och bott hos oss en längre tid tills han kommit på fötter) jag har färgat håret i mörkaste brun och blivit lockad tillbaka till mitt älskade Granit. 






Egentiden har det funnits noll utrymme för vilket även förklarar orken och möjligheten till bloggandet från min sida. Men jag har saknat att blogga och mina ränder har äntligen börjat framträda igen efter evinnerlig tid med bästa vännen Maja på gymmets löpband. En hel del kilon lättare och ett par rejäla grader gladare är jag nu framme i februari. 

Jag har de senaste åren väntat och tänkt att snart, snart är det mitt år. Nu äntligen verkar andarna och de osynliga krafterna tänka i samma banor och magkänslan och intuitionen säger att detta år, 2014, det kan nog bli mitt år så länge som ränderna sitter i...




Spricker!!!





Jag är som regel väldigt stolt över mina tre systrar, de är fina varma människor som vill gott och försöker göra en skillnad här i världen på ett eller annat sätt. Just dessa dagar är jag lite extra stolt, faktiskt så stolt så att jag nära på spricker! Just denna gång beror det till största delen på Pernilla och Karolina.




I tisdags uppträde Karolina med tre underbara egenskrivna låtar på Hagströms A Go Go i Dalasalen med många andra större artister. Jag hade flugit hem i hemlighet och överraskade både Pernilla och Karolina med min plötsliga närvaro. 




Under konserten så spikade Karro varje låt och tårarna rann efter mina kinder. Bland annat bjöd hon på en nyskriven låt om ätstörningar som gick ut till en nära vän. Det var en klockren och vacker text som var otroligt rörande. Hon sjöng även en låt om att våga stå upp för sig själv, att ta bladet från munnen, våga ta plats och säga ifrån. Det är otroligt viktiga ämnen hon tar upp och förmedlar fram ett tydligt budskap. Det behövs fler människor på denna jord som är som henne. Jag är så stolt att min syster för fram samhällets förtrycktas talan, uppmanar dem till att stå på sig och att förändra. Hon är en stark kvinna och en fin förebild för många, inte minst för unga tjejer. 
Att Karro ska uppträda på Internationella kvinnodagen för Hedemora kommuns räkning är bara så passande! 




På onsdagen var det dags för Pernilla att briljera. Äntligen öppnade hon sin egen studio "Studio Kurbits" med sina vackra keramikprodukter. Det fanns så mycket fint som gärna hade fått följa med mig tillbaka till Oslo, inte enbart keramik. Jag är så stolt över henne för att hon gjort sin dröm till verkligen och nu vågat tagit steget och startat upp sitt företag i full skala med butikstudio och allt! 







Det syns verkligen på hennes senaste kreationer att inspirationen flödar, att hon är i sitt rätta element och att hon nu får skapa på sitt sätt och på sina premisser. Detta avspeglas så klart i hennes verk, hennes hantverk har om möjligt blivit ännu vackrare än tidigare. Hon har utvecklat sina tekniker och funnit sitt eget personliga uttryck! Jag tror på dig! 






Även Julia var en riktig klippa dessa dagar. Vi hjälptes åt i bakgrunden under Pernillas tillställning, tillagade snittar, serverade drinkar, städade och donade. Utan Julia hade det inte blivit en fullt så lyckad kväll för Pernillas räkning. Hon är verkligen en god syster, ett riktigt stöd!






Det var länge sedan vi alla fyra systrar fångades på bild tillsammans. Men nu i veckan lyckades vi iaf få till någon enstaka bild vilket jag är så glad för. Det är fint att kunna plocka fram detta foto vid tunga stunder då längtan efter familjen blir allt för stor. Älskar er!!!









H-fest och höstslut





De första oskyldiga små snöflingorna singlade i förrgår ned från en gråvit himmel här i Oslo. Hösten ger så sakteliga efter för vintern och trädens grenar blir allt kalare. Denna höst har verkligen burits fram av förändringarnas vindar. Nytt boende strax före höstens frammarsch, nytt jobb och nya utmaningar. Äntligen börjar Oslo falla på plats för oss, bädda ner sig tryggt och skönt. 




Som alltid så flyger tiden fram, nu snabbare ån någonsin tycks det kännas. Med så många härliga projekt på Bolia är det inte undra på att det känns som varenda liten blinkning för mig en vecka frammåt i tiden. 




Nu i helgen som var befann jag mig i mitt älskade Göteborg för festligheter och en lite mindre återförening av några klasskompisar från tiden i Leksand. Vi käkade på resturang, minglade på MQ Hannas H-fest (där alla självfallet var utklädda till någonting på bokstaven h och där lokalen nåddes genom en källargång, via ett soprum, genom en rucklig liten trädörr, upp för en trappa och vipps så låg där en gömd liten bar/tidigare svartklubb), serverade samt drack hotshotts och dansade hela lördagsnatten igenom. Inte undra på att fötterna fortfarande är trötta, dansar man i höga pumps till kl 04.30 på Göteborgs vilda dansgolv är det ganska givet. Helgen var en av de bästa på länge och jag har fyllt på inspirationsförråden och livsglädjen enormt. Trotts det känns det otroligt skönt att vara tillbaka hemma i Joels varma famn igen. 











Rutinerna börjar åter ta form efter en helg med mellanfingerseende. Igår köpte jag träningskort och tränade styrketräning i lite över en timme tillsammans med Maja från jobbet. Idag bränner det fint i både mage, bröst och armar. Härligt! 




Snart är det dags att bege mig tillbaka till Bolia där en installation med hemmagjorda drömfångare ska installeras och 2 nya bäddsoffor placeras. En helt ny avdelning för bäddsoffor ska ta form och gårdagens trädskörd ska noggrant placeras ut i butiken...






❤️ Två år ❤️


Tänk, igår firade Joel och jag två år tillsammans. Galet vad tiden flyger vid sidan av min älskling! 

Tack för alla fina stunder och vackra minnen. Du sätter färg på min tillvaro och skänker ljus till framtiden. Jag älskar dig Joel! 

Vi firade vår tvåårsdag med en god middag hemma, en färgsprakande krispig sallad ackompanjerad med levande ljus. 

Eftersom vi inte firade vår ettårsdag på något speciellt sätt så ville vi göra lite mer av denna dag. Vi köpte faktiskt gåvor till varandra, det är något som sällan sker så det kändes väldigt speciellt. Joel fick en hel drös med nya friluftslivsprylar till alla våra framtida utflykter, turer och vandringar. Själv fick jag en vacker ring, utformad som ett eklöv. Jag älskar den!!! I tillägg fick jag ett par underbara rävtofflor (till framtida Nordman/Fowelin) som jag förälskat mig i sedan en tid tillbaka. Han kan verkligen det där med att göra mig lycklig, få mig att känna mig trygg och älskad. För nyfikna föräldrar och andra: Vi planerar verkligen inte att sätta en liten baby till världen ännu, även om vi hoppas på det i framtiden en dag. 




Efter middag och gåvor blev det en härlig kvällspromenad i ett höstkallt men mysigt Oslo med halsdukar och mössor på. Efter den något nedkylande promenaden kröp vi ner i sängen med varsin kopp rykande hett te och kikade på Grand Designs. Det blev en helmysig tvåårsdag, ännu flera fina minnen att se tillbaka på...








Tidigare inlägg
RSS 2.0