Bara Barfotabarn

 

 

 

Tills vidare, ha det gott! /

 

Josefin Piggelin, Barfotabarn och Svartvit Grubblare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag är jag blek om nosen, tunn som papper och nästan genomskinlig. Vissa dagar är svårare än andra att ta sig igenom, vissa dagar kan det kännas som att man är inne i någon surealistisk suddig värld, helt utan mål och mening...

 

 

 

 

 

Denna låt går på repeat på min spellista för tillfället, "Never Let Me Go" med Florence + The Machine. Jag fullkomligt älskar den!!! Nu in i köket för att tillbereda en tröstande och stärkande kopp med te, det blir rooibos med smak av blåbär och lingon. Mitt älskade "hus-te" (tepåsen ser ut som ett litet hus) som jag bara dricker vid speciella tillfällen. Det skänker tröst på ett sätt som inget annat. Första gången jag drack det var i min syster Karolinas torftiga lilla studentlägenhet i Göteborg, det var en magisk tid som jag ofta tänker tillbaka på...

 

 

// Josefin

 

 

 

 

    

 

 

 

 

Den 15 augusti, det var då jag sist satta mina tankar och funderingar i "tryck", det var då jag sist bloggade. En lång tid har passerat sedan dess, dagar, månader, en semesterresa utomlands, en jul, ja det har till och med blivit ett nytt år!!! År 2013 är här och det med besked.

 

Vi har redan kommit en bra bit in i januari, idag är det söndag den 13 och jag har precis krypit upp ur vår nya dubbelsäng (vilken är i stort behov av en renbäddning) som vi inhandlat för någon månad sen. Joel ligger fortfarande kvar och sussar och jag passar på att njuta av lite efterlängtad egentid, en lyxvara det varit snålt med i det sista. Hela lägenheten och kvarteret är tyst och för en gångs skull vilar ett lugn över både platsen och mig. Längs gator och gränder, runt alla små pitoreska trähus ligger en vit dimma. Hela kvarteret är som taget ur tiden, inbäddat i ett kallt täcke. Inte ens måsarna väsnas denna vita, krispiga morgon.

 

Förändringarnas vind blåser ännu en gång i mitt liv, nu är de större, strakare och vildare än på länge. Många stora beslut som länge virvlat runt som funderingar i mitt huvud har nu fattats. Det har varit en ganska tuff och turbulent tid med många svåra beslut, nu när de väl är tagna både skrämmer de mig och skänker samtidigt hopp, förväntan och längtan. Sambon och jag har tillsammans fattat beslutet att inleda ett nytt kapitel i våra liv, vi har valt att flytta från Stavanger. I slutet av mars är det tänkt att flyttbilen ska gå, denna gång till den norska huvudstaden. Vi ska flytta till Oslo. Jag har sagt upp mig från mitt jobb på Indiska och har börjat min nedräkning. Trotts att jag känner med varje fiber i min kropp att detta är det rätta beslutet så kan jag ändå inte låta bli att känna ett stygn av sorg. Vi ska lämna Stavanger, lämna mitt första "riktiga" jobb som dekoratör, lämna platsen där Joel och jag möttes, lämna alla svenskar, alla glada norskar, lämna Indiska och lämna Trine!

 

Jag har som ni kanske redan känner till grubblat en längre tid på hur framtiden ska formas. Nu har jag grubblat klart, åtminstone för en stund. I denna process har jag behövt bara vara och de senaste månaderna har därför varit blanka sidor här på bloggen. Jag har varken kunnat eller önskat yttra mina förvirrade tankar här på bloggen, vilket förklarar min långa frånvaran. Vi får se, kanske det blir bättring nu? Jag kommer att ha händerna fulla framöver med att panera flytten, avslutet på jobbet m.m. så det finns en stor risk att det blir tyst en stund till. Nu vet ni i alla fall orsaken till tystnaden.

 

Dags att putta sambon ur sängen för att snart bege oss iväg ut på långtur med Isabelle och Joel. Vi ska koka varm chocklad och laga matsäck, det blir en tur i finvädret som så smått börjar ta form utanför våra kalla fönster. Jag trycker igång Melissa Horns fina låt "sen en tid tillbaka", den känns på något vis så passande för min livssittuation just nu och beger mig mot sovrummet...

 

Ta hand om er! // Josefin