Bara Barfotabarn

 

 

 

 

Det är lördagsmorgon den 14 februari, en ny dag gryr och tar form. I Oslo letar solens bleka små strålar sig fram längst husfasaderna och på Grefsenveien 21 sitter en liten piggelin och lättar sitt hjärtat och njuter av stillheten som råder.

 

Det sista "sverigekaffet" är bryggt, den största koppen jag lyckades finna är framgrävd ur köksskåpens djup och fylld till bredden med dessa värdefulla droppar av flytande guld. Omkring mig dansar skuggor av de tända vaniljljusen och på skrivbordet står en glasvas med ljusrosa rosor och krispiga, vitaste krysantemum. Blommorna nickar och flirtar med mig och önskar mig en fin ledig dag i sin vackra enkelhet. Jag tar en klunk kaffe och andas in doften av blåbär. I annsiktet har jag smetat resultatet av en fin helg i Stockholm med vännen Lina Danielsson, en härlig annsiktsmask från Lusch.

 

 

 

Sist jag skrev var jag på väg till Köln, Tyskland med pirr i magen, hjätat fullt av förväntningar och en iver i hela kroppen. En hel butiksuppbyggnad, ett mysigt julfirande i Dalarna (det ultimata julfirandet med matning av både rådjur, hackspettar och småfåglar. Hundpromenader och bus, brinnande utomhusbrasor och mys framför öppna spisen, läcker mat, familjemys och långfärdsskridskor på en sjö), ett tiotal flygresor till och från Stockholm och hela 3 månader har passerat sedan dess.

 

En av dessa många förflutna dagarna i december beslöt jag mig för att äntligen ta tag i att skapa min egen wishboard. Min syster Pernilla har länge förespråkat denna form av visualiserande mål. Tanken är på något vis att sätta upp tydliga mål med bilder, foton eller föremål som ska symbolisera dina önskningar. Genom att göra detta ska man sedan affirmera detta till sig. Jag vet att många är skeptiska till "övernaturliga" saker som detta, kanske även jag själv en smula. När så min stora lillasyster Karolina även började tala sig varm för detta var saken klar. Det var dags att ge det en chans.

 

 

 

 

Säga och tro vad man vill men för mig har sedan dess önskan efter önskan slagit in och det i en rasande takt. Om det beror på de fina bildern (självklart färgkordinerade att matcha vardagsrummets inredning och stil) jag valt att rama in och hänga på väggen eller om det snarare beror på att jag tagit mig tid att känna efter och tänka på vad jag faktiskt vill och genom detta får en ständig påminnelse varje dag är svårt att fastslå. Men varför grubbla och grotta i detta, det funkar för mig och det är nog för att göra mig till en förespråkare.

 

Både stora och små förändringar har skett i min vardag. Jag är hälsosammare och mår väldigt bra just nu. Joel och jag tar oss mer tid för varandra och gör mer saker ihop. Även Maja, min närmaste väninna har jag spenderat mer tid ihop med. Jag har äntligen efter ca 4,5 års tid lyckats få till en hel långhelg tillsammans med fina vännen Lina Danielsson, min föredetta sambo från studietiden i Leksand. Jag har varit hem till Dalarna med min älsakde Joel och haft en lång skön ledighet med min familj och även på jobbet har det hänt saker. Från den första februari är jag numer Granit Frogners butikschef, det ni!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som ni ser ovan har jag haft fullt upp att leva ut mina drömmar vilket kan förklara avsaknaden av min närvaro här. 

 

Sorry, not sorry! ;)

 

Nu ska jag smyga in i duschen och tvätta av mig annsiksmasken.

Ha en fin helg allesammans! <3