Kråkslott eller nybygge?
Ännu en helt vanlig dag i Stockholm har passerat.
Idag har jag stylat en otroligt vacker lägenhet på Kungsholmen, en gammal gedigen byggnad från tidigt 1800-tal. Jag har fortfarande inte bestämt mig om vad som var vackrast i byggnaden. Trapphuset eller själva lägenheten....
Varför bygger man inte så idag!? Vilken känsla för material och detaljer de hade förr. Klart de hade andra förutsättningar då men tanken är ändå värd att tänkas. Förr skapade man något speciellt, man la ner själ i jobbet och bygget helt enkelt. Svett och tårar...
Varje liten detalj övervägdes noga och kanske är det just därför jag har så svårt för nybyggen.
Visst, de är rena, fina och rent av lyxiga ibland men faktum kvarstår, de saknar själ.
Jag vill ha det där lite sneda handgjorda, konstiga små vrår, annorlunda detaljer och lösningar.
Klart varje hus har sin egen speciella charm men jag undrar om det ändå inte är mitt öde, förutbestämt att jag ska hitta mitt eget lilla kråkslott. Snett och vint med massor av konstigheter och knas. Ett hus med charm, värme och framför allt själ. Ett ställe jag kan göra till mitt, lite som i filmen "Under Toscanas sol" där kvinnan i filmen hittar ett fallfärdigt hus som hon fastnar för. Hos de flesta skulle tanken av att köpa detta ruckel inte infinna sig, inte ens finnas med på kartan. Men det är något speciellt, något man bara känner. Huset lockar på en, precis som om det vore ödet...
Jag hoppas i alla fall att det är så det är och att jag en dag kommer hitta ett ställe som får mig att känna precis sådär. Undrar var den finns, min egen lilla vrå, mitt hem och kråkslott!?
Vindsvåning i storstan eller villa på landet, vem vet?
Var den än är och hur den än ser ut, spelar ingen roll. Jag längtar dit...
Prova något nytt, med huvudet i det blå/rosa...
Ja, det kan man undra...
Jag har länge funderat på att skaffa mig min egen blogg och så nu äntligen med hjälp av influenser från storstadens puls och mina underbara bloggande sambos har jag så tagit mig i kragen. Är det någon gång jag ska skaffa mig en blogg så är det nu! Nu när förändringarnas vind blåser och förväntan ligger i luften. Klart jag kan, kan i alla fall försöka...
Jag börjar min (förhoppningsvis långa) bloggtid i Stockholm. Här befinner jag mig nu två månader framöver under min praktik på Loft Homestaging. Jag njuter av storstaden och alla dess utbud: Shopping, bio, fika i kvällstid, utställningar, spännande matupplevelser, nya intryck och massa massa mer.
Jag lever och andas som i en egen liten bubbla av total lycka, allt är så annorlunda, vackert och spännande.
Precis så som livet kan uppfattas då man är nykär, allt går som i ett rosa skimmer.
Det är nog ändå så det är... Jag är kär, kär i Stockholm och drömmen om livet i storstan.
Jag har tagit på mig de där ögonen som bara ser det fina i livet, på något konstigt sätt finns det något vackert i allt jag ser. Vardagens tråkigheter och livets motgångar berör mig inte. Låter kanske som om jag gått och slagit i skallen i något vasst hörn men faktum är att det är precis så här härligt, luddigt rosa som det faktiskt känns.
Jag lever gärna med huvudet i det blå ett tag till, eller snarare med huvudet i ett rosa skimmer. Just nu är livet bara sååå underbart!
Nu smattrar regnet mot fönsterrutorna till vår söta lilla våning och en kall vindil smeker min bara nacke som för att påminner om den sena timmen. Dags att krypa till sängs och låta en ny dag ta sin form efter en skön natts sömn i ett rosa skimmer...
