På vår gata i stan...
Här kommer en liten glimt från vårt hem i Oslo. Köket har fått en lättare uppfräschning och på köksbänken stoltserar en snövit hortensia med sina krispiga blad, en gåva till mig från Joel.
Här i soffhörnan njuter jag till fullo efter att Joel och jag återtagit den efter vår inneboendes utflytt. På onsdag kommer även denna hörna förändras en aning, då kommer nämligen det efterlängtade marmorbordet jag beställt från Bolia. Längtar!!!
För övrigt har lägenheten rensats och frigjorts från diverse pynt, bråte och onödigt virrvarr. Nu andas lägenheten ett välbehövt lugn med grafiskt svart vitt och silvergröna växter. Vi går mot ljusare och lättare tider...
Paradisbukta <3
En vacker vinterdag i januari, när solen nästan sken fick jag glädjen att skina ikapp med två av mina favoriter. Fullt utrustad och påbyltad från topp till tå med diverse termobyxor, extratröjor, tjocka sockor och vantar utmanade Sofia, Joel och jag vintern och slog oss ner för att grilla mitt i snöyran vid natursköna Paradisbukta.
Utöver goda, kanske aningen för välgrillade korvar, lugnande vågskvalp och vackra vyer bjöds även hundar i flertal och glada motionärer. Vissa hundar så inställsamma och bekväma att ett par försök till korvstöld genomfördes och ett lyft på ett ben riktat rakt mot Sofias inte ont anande ryggsäck gick av stapeln. Det är tur man kan skratta mitt i olyckan...
Samlare...
Har man inget bättre för sig om dagarna så kan man ju alltid samla på sig en kolossal samling av katter i olika färger, former och utsmyckningar för att sedan en dag tvinga på dessa katter, en efter en på sina tre systrar att utsmycka sina hem med... Jag måste tyvärr erkänna att samlingen på bilden ovan inte är min men en liten varning utfärdas till de utvalda tre i familjeträdet, det finns många skrotloppisar i Oslo...
Ränderna går aldrig ur...
Det må så vara, men nog har de varit aningen bleka på mig ett tag nu. Sist jag öppnade mitt hjärta och fattade tangentbordet i detta syfte var så länge sedan som i november, ja faktiskt förra året! Även om det inte har bloggats på länge så har livet i Oslo konstigt nog rullat vidare. Som vanligt är det mycket som hänt sedan sist. Inte minst så har julen sprungit förbi, ett besök hos Trine och Natasa i Stavanger gjorts, Joels lillebror Benny har flyttat till Oslo (och bott hos oss en längre tid tills han kommit på fötter) jag har färgat håret i mörkaste brun och blivit lockad tillbaka till mitt älskade Granit.
Egentiden har det funnits noll utrymme för vilket även förklarar orken och möjligheten till bloggandet från min sida. Men jag har saknat att blogga och mina ränder har äntligen börjat framträda igen efter evinnerlig tid med bästa vännen Maja på gymmets löpband. En hel del kilon lättare och ett par rejäla grader gladare är jag nu framme i februari.
Jag har de senaste åren väntat och tänkt att snart, snart är det mitt år. Nu äntligen verkar andarna och de osynliga krafterna tänka i samma banor och magkänslan och intuitionen säger att detta år, 2014, det kan nog bli mitt år så länge som ränderna sitter i...
