Bara Barfotabarn

 

 

 

 

Videon ni ser ovan är en hälsning från min älskade och otroligt saknade syster Karolina som just i detta nu befinner sig i Bollnäs av alla platser, där hon studerar singersongwrigter. Stolt och galet glad är jag över detta beslut, där passar hon. Det kan ju inte bli annat än bra. Nedan kan ni klicka in på en radiosändning där hon medverkar, lyssna på hennes sköna röst och två av hennes egenskrivna låtar. Hoppas ni gillar det!

 

 

 

 

 

Hur som helst, på något konstigt vis gick hennes tankar till mig då denna galna inspelning föll in i hennes liv. Jag förstår gott och väl att hon avundas mig på all den bra musiken som skrivs i Norge. Ha ha ha, galen värre är den!!! Titta och, ehh.. njut!? ;P

 

Kan detta kanske ge en liten föraning om vad som väntar mig på byn ikväll? ;) Jag, Trine och ett helt gäng svenskar ska ut och göra Stavanger farligt, vi ska virvla runt på dansgolven och njuta livets goda.

 

Pöss

 

//

Josefin Piggelin

 

 

 

 

 

 

 

 

Ljusen är tända, naglarna målade, en ny inredningstidning införskaffad och i bakgrunder surrar spellistan "Jossans lugna". Hela vardagsrummet/stuen vibrerar av helg och avslappning, stämningen är satt och det på högsta snäppet på mysekosskalan. Dags att koka lite kaffe, ställa sovrummsdörren på glänt, vifta in lite väldoft och väcka sötsambon som fortfarande sussar sött efter en lång dag i Oslo.

 

 

Om inte mindre än 2 veckor dimper Joels pass ner i Stavanger och vi kan boka vår efterlängtade utomlandsresa. Det blir en sån där riktigt äckligt parmysig kärleksresa som får de flesta singlar att rysa och ger dem stor lust att kasta upp av. Vi har fortfarande inte bestämt helt vart färden går men högt på listan står:

 

• Sol och värme
• Fina naturupplevelser och vandringsleder
• Promenader i vackra trånga gränder
• God, spännande och exotisk mat
• Egentid

 

 

 

 

 

Men nu mot köket och presskannan, här ska väckas sambo <3

 

Puss på er och god helg!

 

//

Josefin Piggelin, barfotabarn och morgonmysekosare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inspirerad från söndagens mystur med Linda till Goddalen tog även jag och Joel oss en tur dit för björnbärsplockning. Vi hade med oss vår största matlåda, något som Joel retade mig för. "Tror du verkligen vi kommer fylla den där!?!". Jag började så smått tvivla och förarga mig över min opptimistiska inställning. Det började mulna och små regndroppar föll från himmlen ner på våra höstnypta röda kinder. Jag försökte hålla gott mod vädret till trotts och vipps som det var vände allt igen. Vi fann björnbärsklunga på björnbärsklunga och det slutade regna. Vi fyllde så småningom så gott som hela matlådan och begav oss vidare hem. Vi var ute och promenerade, klängde i buskar, hoppade på klippor, njöt av havets vilda vågor i närmare 3 timmar. Härligt var det!!! Tänk om man bara vågade tro lite oftare.

 

Undrar hur många fantastiskt fina kvällar, turer och promenader så som denna man gått miste om i tvivel på vädrets makter?  

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna video inspirerar och talar till mig på ett sätt som få andra musikvideor gör. Självklart är det vackra, begåvade skönheten Laleh som ligger bakom denna skapelse. Denna video skänker mig tro på livet och får mig att se hur fint livet faktiskt kan vara. Laleh lyckas alltid beröra mig, sprida lite magi och glitter i vardagen och lämna efter sig en sån där skön känsla i maggropen... 

 

 

 

 

 

 

Beslutsamhetens vind har svept in med hösten och slagit rot i mitt höstkära hjärta. Det är dags att börja prioritera annorlunda, åter igen ska träningen och välmåendet bli prio 1 i mitt liv. Tillsammans med bland andra fina vännen Linda ska denna höst gå i rätt riktning, i hälsans friska och sunda tecken. Med varma stickade koftor virrade runt våra kroppar, som skydd mot den friska höstvinden ska vi vandra rakt in i den färgsprakande Stavangernaturen. Sida vid sida ska vi njuta långa myspromenader tillsammans, bara djupandasandas, samtala, lätta våra hjärtan och uppleva livets fina.

 

 

Fina Linda med min nyplockade bukett av vildkaprifol, ljuvlig doft och ljuvlig jenta. <3 

 

 

 

Hjärtat sjunger och kroppen njuter av att åter vara i rörelse. Träning gör så gott, både för kropp och själ! Idag promenerade jag och Linda en av våra längsta vändor till Goddalen, en promenad på ca 1,5 timme efter Stavangers vackra böljande hav. Vackerheten är så slående, så stor och obegripligt gripande att hjärtat svämmar över och värker av all skönhet. Så magnifikt, så majestätiskt att det inte går att ta in. Överallt, runt varje krök, varje sväng på den lilla grusvägen och bakom varje böljande grön och frodig kulle kommer nya svindlande vyer, den ena mer övervälmande än den andra. Tänk att all denna vackerhet ligger precis runt knuten!

 

 En av många fantastiska vyer...

 

 

 Klippkos i eftermiddagssolen...

 

 

 

Det är lätt att glömma bort av och till, men så lyckligt lottade vi är här i Stavanger, ett paradis på jorden för den som bara tar sig tid att uppleva, känna efter och se...  

 

 

 

 Vi mummsade i oss lite vilda björnbär som växte i en klippskreva. Jag planerar att komma tillbaka till denna lilla dolda klippa för att fylla en låda eller två med dessa små rubiner. Perfekt att ha på frukostfilen! :)

 

 

 

 

<3 Höstkramar till er alla från en blåsigt men super koseligt Stavanger <3 

/

Josefin Piggelin, barfotabarn och beslutsam livsnjutare

 

 

 

 

 

 

Förutom en  hel massa ljus så fick dess små skönheter slå följe med oss hem från IKEA igår. Jag älskar redan våra nya ljuslyktor (egentligen små drycksglas, men vem kan se skillnaden?)!!! <3 <3 <3

 

 

Medan Joel sover leker jag med skuggor i mobilkameran (som jag saknat min <3 iPhone <3) och passar på att låna hans dator. Det är alltid mycket härligare att göra blogginlägg från den för på den kan jag se hur min blogg ska se ut på riktigt, med rätt typsnitt, layout och liknande. Något jag tyvärr inte längre kan på min egen dator. :/ Dags att skaffa den där maccen snart...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...ska jag hänga med den här killen. Det är lördag och jag är ledig. Dagen till ära vankas en tripp till IKEA för uppfyllning av vårt värmeljusförråd, hur ska vi annars kunna överleva denna höst och vinter? I samma veva ska vi ta en snabbvisit till Kvadrat, Joel ska prova skor och jag ska mest bara mysa runt i min nyinfunna höstmyskänsla vid hans sida. Hi hi!! :D

 

 

 

Puss på er! <3

/

Josefin Piggelin, Barfotabarn och Höstmysare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag står i vardagsrummet med det nötta vitmålade fönstret öppet på vid gavel och blickar ut över ett stilla Stavager. En liten bit gammalt kitt lossnar och faller ner i min nyompysslade balkonglåda. Slingrande murgröna, lilaröd ljung, blandade perenner och smålökar samsas huller om buller. På kullerstenarna nedan leker några ensamma små gulnade löv ikapp i rännstenen. En kall vindil smeker min nacke och nyper min rödrosiga kind. Det är lite småkyligt och luften som är så krispig att den nästan går att ta på, bär med sig förväntan och fyller mitt bröst med ett lugn. Nu har hösten funnit sin väg tillbaka till mitt älskade Norge.

 

 

 

 

 

Just denna morgon har jag på mig min nya varma stickade poncho i sprakig röd-orange, det senaste inköpet från Indiska. Ponchons värme gnuggar av sig och sprider sin värme och mysighet ut i hela min kropp. Jag sippar mitt kaffe i små klunkar och riktigt njuter, ser en ny dag vakna och ta form framför mig. Det prasslar hemmakärt i planteringen under fönstret och jag vaknar ur min lilla bubbla av höstighet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag lämnar fönstret på glänt och finner min väg tillbaka till den inbjudande soffan med alla dess kuddar, vardagsrummets hjärta. Men innan jag slår läger i soffan slänger jag ett öga genom sovrummsdörren. Joel ligger fortfarande kvar i sängen och snusar, utsträckt kors och tvärs i en härlig röra. Det solblonda hårsvallet är på ända och står åt alla håll, mitt lilla trasseltroll med ugglespret till hår. Älskade, älskade snotis! Jag skjuter till dörren igen och tassar på lätta tår tillbaka till vardagsrummet, kurrar ihop mig i soffan och tar den nyvärmda vetekudden i knät och lyssnar på staden som vaknar utanför. Jag lever andas och är, helt harmonisk. Tänk så skönt det kan vara att vakna tidigt, vara lite ensam för en stund. Det var länge sedan jag kände detta lugn i mig, så skönt. Kanske är det hösten somgör det eller kanske, kanske har jag äntligen landat i mig själv en smula igen efter denna långa turbullenta vår och sommar?