Bara Barfotabarn

Igår kväll tog jag mig en lång tur runt om i byn. Jag hade myskoftan på och skøn musik strømmandes i øronen. Jag vandrade runt i ca 2 timmar och bara kände mig allmänt lättad och høstglad. Jag myste fram längst kullerstensgator och trånga gränder, fotade och bara njøt medan jag andades in den råa høstluften. En skøn kväll fylld av nattmystik och glitterglänsande havsvatten. Stavanger är bra fint ändå, inte undra på att det erøvrat mitt hjärta totalt!

Just nu har jag lunchrast och sitter vid datorn på kontoret i Kvadrat. Till kvällen vankas ännu ett besøk på biblioteket før lite skrivande och skype med syster Pernilla. Kan hända lånar jag mig även en ny film eller 7. ;) Men nu tillbaka till butiken før ett sista ryck. Idag har stora omläggningar på interiør, "coffee och tea" blivit gjorda. Det är så härligt att gøra om och få in lite ny energi ibland. Ännu en underbar dag på jobbet närmar sig sitt slut!!! <3

Hoppas även att ni har haft en fin dag och att er kväll fortsätter i samma skøna anda!

Kram på er.

//Josefin Piggelin  

Igår efter en lång arbetsdag på Kvadrat var jag hembjuden till Ole. Vi kikade film (Notting Hill), drack vitvin och åt ost och kex. Ole hade t.o.m. fixat efterrætt, jordgubbar och glass. Som vanligt med Ole blev det en hærlig kvæll med många djupa samtal och många hærliga skratt.

Ikvæll blir det lax och rotfrukter i ugnslagning hemma hos mig med Elisabeth och Fredrik. Kosligt værre, som jag længtar!

Men nu ett sista ryck på jobbet. Tjao! 

kramelikram och god helg folkens!

// Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvenk

Vissa dagar är jag tom.
Tom och blek, ja nästan genomskinlig.
Dagar då mörkret faller på och mitt annars så starka ljus är svagt, nästan helt slocknat. 
Jag längtar och saknar, vrider och vänder, våndas och plågas...
Hösttunga regnöverhängande vemodstankar sällskapar med filuren framtidsfundering och jag slår knut på mig själv. Jag vill räcka till åt allt och alla men lilla jag kan inte rädda hela världen och krama om alla frusna själar på denna planet.

Dagar som denna känner jag mig liten och väldigt långt borta från Sverige, vännerna, systrarna och mammas trygga hem. Ibland är det jobbigt att vara ett litet barfotabarn med hjärtat i handen, helt öppet och utsatt i ett regnigt och blåsruggigt Stavanger. Dagar som denna önskar jag att jag kunde skärma av mig från mitt bultande och kärlekstörstande hjärta, bara sluta mig och ge upp allt det här med att tycka om livet, allt och alla.



För det mesta tycker jag om att ha ett stort hjärta med kapacitet att älska hela världen, om jag bara vill. Jag har lätt att tycka om folk och jag friar hellre än fäller. Men med ett sånt hjärta följer även baksidor och mindre hjärtliga företeelser. Med ett sånt hjärta är det ganska så uppenbart att man kan få sig en törn imellanåt. Men som jag sagt många gånger förr, hellre ett stort hjärta som värker ibland med förmågan att våga älska än att inte känna något alls. Passion är viktigt och en stor drivkraft hos mig, även om jag inte känner den just nu i skrivandes stund. Jag vet ändå att den ligger där, precis utom räckhåll och lurar. Förhoppningsvis är den snart tillbaka och livet är på väg upp igen, tillbaka till ljuset. Men just nu vill jag bara vila lite till i vemodet. Det är lov!

Som tur är finns det faktiskt alltid vissa speciella personer som alltid kan nå fram till mig i allt det mörka, hur långt jag än nystat in mig i murrigheten och uppgivenheten. Mina tre systrar. <3 Pernilla, Karolina och Julia, vad vore väl livet utan er mina älskade, älskade systrar!?!? Ni kan alltid få mig att skratta, oavsett. Tack för det och tack för att just ni med era härliga personligheter är just mina systrar!

Igår var ett sådant tillfälle då de lyfte mig högt upp, rätt in i ljuset igen. Till slut såg jag ut såhär:



Jag har upptäckt att jag kan ta med mig min dator till biblioteket/Stavangers kulturhus, koppla upp mig på deras fria nät och på så vis få tillgång till skype. Så igår, måndag den 19 oktober blev det en helkväll med syskonskype. Länge sedan var det och välbehövt likaså. Det var underbart att få försvinna in i bubblan av total syskonkärlek och intärnskämt för några timmar. Skratten var många och samtalsämnena varierade från peppiga till deppiga och tillbaka till toppen igen. Vi kikade bland annat på peruker och maskeraddräkter inför Julias kommande vistelse hos mig i Stavanger och nedan ser ni en av vinnarna för kvällen. Ha ha ha!!! Jag älskar att det finns tre personer till där ute i världen som är precis lika knäppa och skruvade som jag själv. <3


Klockan har nu passerat 20.00 och om en timme stänger bibblan. Jag ska ge upp bloggandet för kvällen och skrota reda på någon skön film att spendera kvällen ihop med. Jag ska tända ljus och mysa i soffan med en kopp rykande hett te i mitt fina ombonade vardagsrum och försöka hitta tillbaka till den där glada piggelinJosefinen innom mig. Det kan bli svårt, särskilt som jag och de flesta andra Indianerna på jobbet håller på att gå ner oss i förkylningsträsket. Men försöka kan man alltid!

// Josefin Barfotabarn

I söndags brann kreativitetens och flitens lampa på Kirkegatan 34. Køkksbordet målades ænnu en gång och æven tre tavelramar fick sig en omgång av skønaste mattsvart. Ramarna ska stå (och står nu) på en tavellist/hylla som jag søndagen till æra monterade upp med skruvar ovan soffan på vardagsrummsvæggen. Denna hylla har tålamodigt væntat både længe och væl (gømd hemma bakom soffan) på att en energisk dag som i søndags skulle uppenbara sig. Till slut så gjorde den ju det. Nu æntligen sitter hyllan på plats och vardagsrummet har genast uppgraderats rejælt på mysighetsskalan. Kosligt værre! Bild ses ovan.

Utøver allt handywöörk hanns æven lite klædestvættning och stædning med innan jag møtte upp svenska Linda vid bussterminalen och buss nr 9 som skulle ta oss båda ut till Tananger och kvællens middagsbjudning. Jag och valfri væninna var bjuden på middag hos norska Bjørn, en klättringsglad kock och livsnjutare jag kommit i kontakt med under min tid i kollektivlivet på Pedersgatan. Vi visste inte vad vi hade att vænta oss av denna kvæll men jag tror jag talar før både mig och Linda då jag sæger att vi blev glatt øverraskade.

Linda kom springande med andan i halsen, hennes steg klapprade och plaskade på den våta trottoaren efter Breiavannet. Det var verkligen i sista minuten hon anlände till busskur nr 16, jag fick t.o.m. hålla bussen. Men det hela gick fint, vi hann båda med och tog plats långt bak i bussen på de nötta sätena. Linda beklagade sig över att hon hade ont i tån och rätt som det var slet hon av sig skon. Vi såg båda genast att allt inte stod rätt till. Det var något mystiskt rött på strumpbyxorna. BLOD!!! Det visade sig att linda fått in en liten metallbit i tån. Hård svenska som hon är  så petade hon ut det oidentifierbara metallskrotet, tog ett kvitto och torkade bort det värsta blodet sen var det bara på med skon igen och leendet var på plats på lindas läppar igen. Ha ha!

Ca 20 minuter senare bromsade bussen in vid en liten ödslig hållplats på vischan där Thomas, Björns danska kompis møtte upp oss i regnet. Det kändes till en början rätt så ovant att prata med en dansk (även om det var andra gången vi sågs) men det släppte rätt så snabbt för min del iaf. Linda hade lite värre att förstå men hon log, nickade och spelade med med friskt humör och god entusiasm. Vår lilla skara knatade en liten bit in i ett villakvarter, klættrade ner før en halvt befintlig trappa och så var vi på plats hemma hos Bjørn. Væl där slog vi oss ner vid dukat bord, det skålades vælkomna och en førrætt placerades framfør oss på det findukade bordet (t.o.m. høstservetter med løv på och allt!). Förätten var någn typ av lax med tillhörande krispiga salladsblad och en kall sås med pepparot i. Gud så gott! När förätten och ett glas vitvin slunkit ner började vi alla slappna av mer och konversationen gick allt lättare. Så klart förekom en hel del missförstånd, knasiga förklaringar och runtförklarande kring ord vi inte fann, men det gjorde mindre. Vi skrattade gott och mycket alla fyra och jag fick mig en uppdatering om vad de båda gutterna haft för sig sedan jag såg dem sist för ca 3 månader sedan.

Killarna dukade sedan av bordet och det var dags för nästa rätt. Nu blev vi serverade biff, stekt svamp, gröna brytbönor, kokt färskpotatis och rödvinssås. Jag hade med mig en flaksa rödvin som vi avnjöt sammen med maten. Det kändes lyxigt värre att bara få sitta där hemma hos Björn och bara bli serverad och uppassad, för inte fick vi hjälpa till med något heller. Det visade sig att Björn hade bakat också, så klart! ;) Det var någon typ av "bulltårta" med choklad i. Till "tårtan" serverades även is/glass. Mmmmm!!! När efterrätten var avnjuten förpassade vi oss in stuen där mer vin serverades. Konversationerna var både högt och lågt, skratten studsade gott mot de kalla vitmålade väggarna och i den glada andan som rådde så stod det inte på förren det var dags för lekar. Matbordet flyttades undan och en stor tom golvyta skapades, sedan drog lekandet igång. Vi lekte en för mig ny lek, "Slurp" kallades den. Den påminde lite om "Twister". Som vi böjde och bände oss! Vi föll och fammlade än hit än dit. Härligt fnittrigt och frigörande! Detta ska jag absolut leka fler gånger. Vem vet, kanske jag introducerar det bland mina vänner på nästa fest!? ;)   

När timmen börjat bli sen och kvällen kommit till en ända så kom Lindas kompis Freddie och hämtade oss. Vi parkerade bilen uppe på Storhaug, vinkade av Linda och så spatserade jag och Freddie in till centrum och hem. En skön promenad med härligt regnsnack, ca 20 minuter senare stod jag så hemma i hallen igen. Jag kunde inte annat än konstatera att det varit en helt totallyckad kväll och middagsbjudning. Att sedan se hyllan med alla fotoramar sitta på plats ovan soffan och hälsa mig välkommen hem till mitt mysiga krypin utgjorde kvällen pik. Barfotabarnet innom mig överväldigades och fylldes med värme, lycka och spring i benen. Jag tog mig in i vardagsrummet och pysmyste med tända ljus. Slutligen satte jag fart på vardagsrummslampan och dansade loss i en symfoni av maskrosfrönskuggor dansandes omkring mig. Hemma! <3



"Maskrosfrönsskuggor" <3

Jag hoppas på fler liknande kvällar med samma härliga sällskap, kanske vi ses redan på söndag igen. Linda och min kompis Elisabeth har fortfarande inte varit till Preikestolen, något som vi diskuterade flitigt under kvällen. Om vädret står oss bi så blir det redan ett nytt möte med naturens skönhet, två svenskar, en norsk och en dansk gutt till helgen. Hoppas, hoppas! 


Höstkos och klems! <3

//Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk

Nu i dagarna ær det en frøjd att jobba som dekoratør før Indiska. Med en ny inkøpare vid rodret seglar vi rætt in i høstmyset med hærliga, trendiga stickade plagg. Lager på lager har aldrig førr varit så påtagligt som nu. Det senaste skyltfønster jag gjorde hade temat Bohemian Nomadic. En kollektion som det hæmtats inspiration ur det nordisk etniska. Stickat/strikk ær fokus men æven oversizat och långa slappa længder førekommer. Det riktigt kliar i fingrarana att få jobba med alla varor som nu ær i butik, før att inte tala om kommande kollektioner. Som jag gleder mig!

I LOVE INDISKA <3  



Ett litet tillægg ær att Indiska snart fyller jæmnt, øver 110 år i inrednings- och modebranchen! Detta kommer så klart både firas och återspeglas i våra fina butiker på ett och annat sætt. Så alla Indiskafans dær ute bør hålla øron och øgon øppna. ;)

// Josefin Piggelin

Før att lugna vissa oroliga blogglæsare kan jag glatt meddela att vissa inslag av mina dagar æven kan se ut som føljande:



Næstan varje dag tar jag mig en liten sittpaus i vardagsrumsfønstret. Jag fullkomligt ælskar att sitta uppkrupen hær, dricka te, læsa en bok, mysa in høsten och dess hærliga regndroppar eller bara spana på folk. Trædet utanfør fønstret, på andra sidan av kullerstensgatan børjar nu skifta ut sin skrud till mer gulrøda toner. Jag myser och njuter! Solens strålar kommer gott och væl åt mig dær jag sitter i fønstret och bara finns till. Som det sanna barfotabarn jag ær så hænder det ofta att sockorna åker av och føtter och ben dinglar fritt ut genom fønstret. Gud så hærligt det kan vara att kænna vinden virvla fram mellan tårna!




Det som gør mig såhær glad ær det faktum att jag funnit ut att man helt gratis kan låna filmer (hur många man vill och i flera dagar dessutom!!!) på biblioteket som ligger enbart 1 minut från min lya. Många filmer har det blivit sedan denna upptæckt vill jag lova. Igår avbetades klassikern 9 to 5 bland annat.

Ikvæll blir det førmodligen att ta det lugnt. Idolkvæll hos Trine och Ole ær det mest troliga slutet på denna dag/kvæll. Nu ska jag jobba några sista timmar innan fredagsmyset påbørjas.

Ha det fint och god helg på er alla varmhjærtade!

// Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk

Då var det måndag igen och ännu en helg fylld till bredden av härligheter har rusat förbi. Tanken var att jag skulle ta en lugn helg och bara slappa av för en gångs skull men när så helgen väl närmat sig smög sig helghumöret fram och barfotabarnet fick ny kraft (fråga mig inte vart ifrån).

Fredagen spenderades hemma hos Alexandra och Arne, några nyfunna vänner jag och Trine träffade under festivalen Rått & Råde. Det bjöds på smaskig hemalagad pizza (3 olika typer desutom!) och tittades på Idol (både den svenska och den norska). Vi enades alla om att den svenska var den bästa för där är dommarna mycket hårdare och faktiskt lite skojigare. Stämningen var god och ironi, hjärtliga skämt och tokigheter flög hej vilt fram och tillbaka, kors och tvärs runt i den mysiga och välinredda lägenheten. Gud vilka härliga människor och vilken fantastisk kväll det blev! Det är verkligen underskattat med "lugna" kvällar hemma i goda vänners lag. Det är ju när man sitter ner, äter middag och bara snackar som man faktiskt lär känna varandra. Trine, Fredrik och jag sällskapade promenarandes hem i natten. klockan slog 03.00 då jag äntligen kommit i säng. Tiden går så fort när man har kul och särskilt fort går den då man är i sällskap med tokroliga människor som Arne och Alexandra då man inte har en tanke på att kolla klockan. ;)

Sen kom lördagen och då bjöds det på middag hos Natasa, min chef. Jag och Trine tog bussen ut till Lurahamnen och klockan 14.00 stod vi på Natasas trapp. Ivan, Natashas man och familjens matansvarige stod för matlagningen. Han serverade lamm, någon typ av surkål, välsmakande sås, ungsrostade grønsaker och potatis. Gud så gott det var och gud så lyckligt lottade vi är som har en så fin chef som Natasa! Jag växlade och sicksackade mellan vuxensamtal och barnbusning, kaffedrickande och pusslande, allt i en rasande fart! Jag vet inte hur många gånger jag vände busfröet Daniel upp och ner eller fångade honom då han hoppade rakt upp i min famn. Inte heller höll jag räkningen på hur många flätor jag flätade i Teas härliga lockiga hårsvall. Efter kvällen med Natashas familj så fylldes verkligen kärlek- och ömhetskontot på till max. Finns det något mysigare än att ha två søta små barn i sina armar eller att ha ett barn helt avslappnat sittandes lutad med sin varma kropp mot ens bröst? Och finns det egentligen något finare en en härlig avskedskram av en femåring med tindrande ögon som undrar när vi ses igen nästa gång?    

Både Trine och jag blev kvar längre än planerat och klockan hann bli över 20.00 innan vi drog oss vidare till bussen som skulle ta oss in till byn, och i mitt fall vidare ut i nattlivet.  Jag hann inte mer än hem och fixa till frisyren på nytt efter allt bus, fören jag var på väg ut igen. Nu stod svenskfest på schemat. Jag mötte upp Elisabeth på min gamla busshållsplats, den jag använde flitigt då jag bodde på Pedersgatan. Tillsammans slog vi följe till en svensk tjej som heter Madde. Festen var i full gång då vi entrade lägenheten. Jag har aldrig tidigare sett så många svenskar samlade på ett och samma ställe i Stavanger (eller Norge för den delen) förr. Många nya möten och härliga samtal hanns med innan hela gänget drog vidare ut på byn. Det var nu dags för dans på Checkpoint. Kvällen och natten gick i en virvlande fart och snart var det dags att bege sig hem. Det vinkades och kramades adjö och en promenad hem påbörjades. Den samma promenaden påbörjades och avslutades lika snabbt. Tre tappra (eller dumma, välj själva) var inte helt redo att kasta in handuken. Jag lät mig övertalas att dansa loss lite mer. Oskar, Ville och jag härjade några timmar till på Hexagons pulserande dansgolv. Vi höll igång tills de billiga metallamporna tändes i taket och vakterna började mana oss ut. Därefter slog vi följe alla tre hem till mig där vi landade på golvet respektive i fåtöljen. Vi käkade popcorn och snackade om livet, døden, allt och inget långt in på småtimmarna med "Kent" strömmandes ur högtalarna i skenet av levande ljus. Jag älskar kvällar som denna då samtalsämnerna är outtömliga och tröttheten är som bortblåst. 

Så kom slutligen söndag. Jag och Oskar promenerade ner till Bunnpris och köpte frukost som vi sedan tillgade hemma hos mig. Det blev stekt ägg, lök, championer och bacon. Mmmmm!! så klart fanna där också kaffe, te och vatten på bordet. Efter en härlig långfrukost med Ville och Oskar knatade jag sedan hem till Elisabeth. Där spenderades resten av dagen och kvällen. Vi kikade film, knaprade chips, snicksnackade en hel massa, pysslade, tände ljus, lyssnade på jazz, lagade mat och kollade på ett avsnitt av Sex and The City. När jag sedan promenerade hem i kvällsmörkret med koftan tätt virrad runt kroppen kunde jag inte annat än att skratta och le. En helt fantastisk helg hade nu gått till ända och jag hade inte haft tråkigt eller tagit det lugnt en endaste sekund av den. Jag djupandades in den kalla höstluften och sparkade till några löv och glädjeskuttade sedan hela vägen hem. Höstdeppen kan slänga sig i väggen! Den har ingen chans att ta mig med alla dessa härliga aktiviteter och fina människor omkring mig. Bring it!!!



Nu är det måndag och kväll. Jag sitter kvar på jobbet och bloggar. Men nu har jag skrivit av mig och ni har fått tagit del av en av mina helger. Nu ska jag hem och byta skor för att sedan skrota vidare bort till Trine i gamla Stavanger. Vi ska promenera till Kampen skole där Trine ska rösta/stemme. Sen ska vi nog möta upp Elisabeth och knata med henne ner till bibblan. Vad kvällen sedan vidare bjuder det vet jag inte. Men om jag ska gissa så blir det säkert ännu en härlig kväll att lägga till samlingen.


// Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk

Det ær tisdags eftermiddag och regnet øser ner utanfør Indiskas dubbeldørrar. Høsten ær hær i full kraft, griper tag om våra bultande hjærtan och kramar till. Det ær så dær mysmotigt och vemodshjærtligt i sjælen. Jag dricker te och myser mest runt i størsta allmænhet. Idag vankas middag på veg.restauranten Recept. Bæstaste Elisabeth fyller 21 år och det ska firas med god mat och ett trevligt litet sællskap. Dagarna rullar på och jag har fullt upp med att hinna med alla nyfunna vænner, gå på fester och andra hærliga tillstællningar. Summa summarum, livet ær fint!

Men nu åter till butiken før ett sista krafttag innan middag och svenskhæng.

//   

Josefin Piggelin, høsthjærtad och glader

Nu råder festivalyra i Stavanger by och jag är självfallet inte sen att haka på. Igår var jag och Trine med flera och svängde loss till skøna toner från bland annat Håkan Hellstrøm, Robyn, Kelis och 50 cent. Gud vilken härlig kväll det blev! Med något trøtta och glädjeavsprallade ben tog vi sedan bussen hem varpå jag stupade i säng (efter att ha retuscherat några bilder från kvällen vil säga, ni känner ju mig ;))

Här kommer lite bilder från kvällen, titta, njut och låt dig dras med av festivalyran! ;)



Håkan <3




Fredrik, Linn, Oskar och jag skakar loss i solen. :D






50 Cent


Fredrik :)


Jag, Stian och Trine


Robyn och kvällens avslutning.


Festival- och livsnjutaren Oskar. :)




Ølglad tjej! ;)

Som ni ser av bilderna så var det en helt igenom lyckad kväll. På lørdag är det dags igen, som jag gleder mig!
Ikväll där emot vankas vin och koskväll hemma hos mig med bästa systrarana Nordløf, Trine och Fredrik. Kanske en och annan eftersläntrare hakar på men det återstår att se. ;)

Skickar lite kärlek och omtanke till alla saknade nu såhär som høsten drar in med sina rødgula løv och kyliga vindpustar. Mina tankar går främst till de hemma i Sverige (Hedemora, Malmø, Gøteborg, Stockholm), Tyskland och så Trondheim och Oslo så klart.

Kos och klems! <3

// Josefin Piggelin Barfotabarn partysvensk