Bara Barfotabarn

I tisdags var det sådär riktigt härligt höstigt i kvällsluften. Jag satt länge i fönstret hemma och kikade på det småtrilande regndropparna som virvlade förbi utanför. Hösten grep mig om hjärtat och jag lät den villigt omsluta hela mig. Till slut var hela jag invaderad av höst, varm i kroppen, från topp till tå av förväntan inför allt det kommande. Precis så som man bara är på hösten. För mig är och har alltid hösten med sina friska vindar fört med sig en kännsla av nystart och äventyr, ett nytt kapitel i livet. just nu, mitt i livet så känns det både sådär motigt ångest och hösttung samtidigt som det känns krispigt, friskt och fjäderlätt. Det är svårt att beskriva men sammanfattningsvis så är det en rätt så härlig tid som råder just nu ändå.

Som sagt blev jag sittande där i fönstret en god stund, jag riktigt njöt och söp in hela härliga höstligheten. Men det slutande inte där. Jag både ville ha och behövde ha mer, ta det ett steg längre. Jag krängde på mig min senapsfärgade poncho, virade den tätt runt kroppen, slängde kameran runt halsen, snörade på mig mina favoritskor från Monki (även de senapsfärgade med hög kilklack) och begav mig ut i regnet för en liten promenix till höstens ära. Jag hann inte gå långa biten innan ett sms trillade in i mobilen. Det var svenska Fredik som hade en biljett över till filmen Colombia. Självklart greppade jag denna chans och mötte upp fredrik, Bella och Stefan utanför bion ca 10 minuter senare. Det blev en fin kväll med härligt folk. När jag sedan vandrade hem, glad, nöjd och tacksam till livet och alla härliga nya vänner kunde jag inte låta bli att skutta lite av glädje, mina höga klackar till trotts. Jag hann även med att ta några bilder. Kanske de hittar ut här vid ett senare tillfälle, vem vet!?  




På onsdagen hängde jag sedan med de två sötnötterna ovan. Marja och Irma, även de svenskar. Jag, Linda, Marja, Irma och två Karolinor samlades på Mexico och drack varm choklad dom kvällen. Mysigt var det och härligt är det att hänga med en hel drös sötsvenskar igen. Det är så skönt att kunna prata helt vanligt, avslappnat och att veta att inget blir missförstått. Det märks ganska tydligt på jobbet att jag börjat hänga med flera svenskar på fritiden, Trine med flera har lite svårare att förstå mig igen. Så kan det gå, hi hi!

Ta hand om er alla där ute i höstmurret och ta vara på dagen och varandra. Det är viktigt att kramas nu när hösten kommer och vänder upp och ner på tankar och funderingar. En varm famn fixar det mesta och skänker tröst och nytt hopp till alla förstulna sommarplaner och drömmar som aldrig fick chansen att bli mer än just drömmar.

Kärlek, värme och omtanke!//

Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvenk