Bara Barfotabarn

Vad vore livet i Stavanger utan dessa två guldklimpar? Som de ställer upp, stöttar och hjälper mig i alla lägen när jag behöver dem som mest. Jag har sagt det förr men jag säger det igen: Ni är det allra bästa med hela Stavanger! 

♥ All min kärlek till er! ♥

Tror inte jag nämnt det innan, jag har äntligen köpt mig den så efterlängtade 50 mm-linsen till min kamera. Jag är sjukt nöjd med den! Som ni ser bland annat på bilden ovan så skapar den en fin suddig bakgrund så att objektet man fotar hamnar mer i fokus. Älskar den verkligen och jag har fått stor nytta och bruk av den redan.



En bänk vid Vågen...



Ljuva skönheter i en av Stavangers många planteringar.



Denna fontän skapar en behaglig och inbjudande känsla på det lilla torget som ligger efter Vågen, kantat av olika små och stora uteställen. 



Stavanger är fint, håller ni inte med!?


// Josefin Piggelin Barfotabarn

Här kommer äntligen en liten bråkdel av alla bilder jag tog under 17 mai, då min kära mamma var på besök. Dagen bjöd på många fina upplevelser och varma människor. Nog för att jag har hört att 17 mai ska vara riktigt speciellt men jag kunde inte föreställa mig den totala feststämningen som rådde hela dagen. Vart man än såg så var där glada människor, sjungandes, dansandes och kramandes. Mamma har så klart redan bokat in att spendera nästa 17 mai i Stavanger igen. Underbar högtid! :)



En tur till domkyrkan blev det, så vacker!



Massor av folk...



En glad mamma.



Ljuvliga tulpaner.






Vackra bunader/folkdräkter!



Sköna detaljer.



Till och med djuren pyntar sig inför denna högtid. :)



Mina två guldkorn! <3



Även poliserna hade finkostymenrna på.



Stora som små var uppklädda till fest.



Jag och Julia utanför domkyrkan.



Avslutningsvis ett fint par som myste på torgtrappan i solskenet. Så fina!

Jag gleder mig redan till nästa 17 maifirande, då ska jag vara redo för alla härliga festligheter byn har att erbjuda.
Vem vet, kanske någon annan än mamma kommer på besök tills dess? ;)


// Josefin Piggelin Barfotabarn

Igår efter avslutat arbetspass var planen att bara ta det lugnt, slappa framför tv:n med någon lagomt iqbefriad film och låta vardagsstressen bara rinna av. Så blev det självklart inte! Då jag slog följe med Michelle in till byn för att handla mat så började sms:en och övertalningarna trilla in. Det hela slutade med en snabbdusch och en busstur ut till Mariero där Ole, Thomas och Christian väntade glada i hågen och redo för en kväll på byns dansgolv. Kul var det och som vi dansade sen! Det var länge sedan jag hade en så lyckad kväll på byn så tack för det alla inblandade!

Som en sann vän och gentleman så slog Christian följe med mig hem, ingen ska gå själv på Pedersgatan och hör sen! Tänk att jag har så fina killkompisar som passar på mig och ser till att jag kommer mig tryggt hem (även om jag protesterar och vill klara mig själv, envis som jag är). Det finns många guldklimpar i det där killgänget.

Väl hemma hann jag inte mer än krypa upp i fåtöljen innan Ole hörde av sig igen. Han hade kommit på att det var kjedligt att vara själv hemma (Trine sov hos sin syster) så han hade fattat beslutet att vi skulle se film som avslut på denna fantastiska kväll. Så blev det. Vi såg inte vilken film som helst heller, det var filmen "Notting Hill" som gällde. Anledning till filmvalet: den är lagom mysig och så är den filmad i Oles älskade London. Ett pluss är även att vi båda sett den så många gånger förr så skulle vi somna ifrån den så skulle det inte vara hela världen. Någon minut senare intog Ole sin plats i soffan, jag bjöd på glass och tände ljus. Det blev ett supermysigt avslut på kvällen med massor av glada skratt och härliga samtalsämnen långt in på småtimmarna. Tänk att det nästan alltid är så att de oplanerade kvällarna blir de allra bästa...

Trevlig helg nu alla guldklimpar och gentlemen!
 

// Josefin Piggelin Barfotabarn 

Ibland blir jag så trött på all jäkla "red tape", alla blanketter som ska fyllas i och alla icke pålästa eller kunniga personer som jobbar i det avlånga landet Sverige. Nu i morse, innan jobbet ville jag få allt klart med månadens  räkningar för att slippa tänka på det, för att vara i tid och ja helt enkelt för att vara en skötsam kund och person.

Då fakturan jag fått från CSN saknade de mest visella uppgifterna för att möjliggöra en betalning från utlandet blev jag till slut tvungen att ringa just CSN. Första personen jag kom i kontakt med visste ingenting och blev tvungen att koppla mig vidare till en kollega (visst jag väntar gärna några minuter till, för vi vet ju alla hur billigt det är att ringa till Sverige från Norge). Väl där var det så gott som samma situation. Det tog lång lång tid innan alla uppgifter funnits och en hel massa styr. Jag blev så trött av all okunnskap och tröghet att jag till slut utbrast: 
Jag vill ju bara betala!?! Inget annat.

Till slut lyckades i alla fall stenåldershjärnan på andra sidan telefonlinjen finna de slutliga uppgifterna, även om vissa fortfarande saknades och jag kunde äntligen genomföra min betalning. Hur svårt kan det vara!?!




Beklagar den negativa vinkeln på detta inlägg, nästa blir nog i vanlig ordning mer solskensrelaterat. Tills dess, håll ut!//


Josefin Piggelin, argbigga och "red tape"-hatare

Min gårdag med dekoratör Fröydis och gänget i Stavanger rusade förbi i vanlig ordning. Det var en givande arbetsam dag och jag gleder mig till att komma tillbaka till jobbet idag för att avsluta vad vi påbörjat. Efter jobbet blev det en snabbvisit till Trinehjärtat som bjöd på Indiskas goda hasselnötkaffe och gott sällskap. Det är alltid lika härligt att vara med denna människa, hur sliten, trött eller upgiven jag än är så lockar hon alltid fram mina skratt och min bubbliga personlighet. Tack för det!




Efter fikan var jag sugen på att träna men vädret var aningen mulet och jag kände inte för en joggingtur för en gångs skull. Lösningen blev att släpa fram yogamattan på rummet, tända några ljus och sätta mig i skräddarställning. En timme med poweryoga senare var kroppen sådär skönt genomarbetad och totalt avslappnad. Varför gör jag inte yoga oftare? Idag känner jag mig stark och njuter av att kroppen lider av träningsvärkens vånda. Idag blir det nog en bra dag, det tror jag faktiskt på riktigt. Träden är skönt gröna och breder ut sina skyddande lövverk och omfamnar mig sim som en frisk, trygg famn. Att stå under lindträden och se löven svajja, vad mer kan man begära en gråmulig dag i Stavanger?!?

Nu har det blivit dags att fixa till trollruffset innan ännu ett långpass på Indiska påbörjas. Ha en fin dag mina vänner!//


Josefin Piggelin Barfotabarn

Ikväll valde jag att avsluta dagen på klipporna vid Hundvåg. Det var jag, havet, änderna, tången och solens sista strålar. En regnbåge gjorde sedan pricken över i innan jag rusade hem för att ta skydd mot den plötsliga hagelstormen. Vilket otroligt ljus det var på himmelen, önskar ni alla varit där och upplevt det sammen med mig. Där var djupt lila toner och ljusaste vitt, allt blandat med persikorosa och babyblått. Det var ett fint avslut på en lång och något märklig dag. Hoppet och drömmen om lägenheten på Stavangers färggladaste gata lever fortfarande i allra högsta grad, nu skuttar jag mest omkring och väntar på det slutliga beskedet. Hoppas, hoppas!

Imorgon kommer Fröydis från Trondheim på besök så siktet är inställt på en intensiv morgondag, så nu mina vänner: God natt! <3

// Josefin Piggelin Barfotabarn

♥Mammahjärtat är åter i Sverige och jag har haft en envis förkylning på min hals de senaste dagarna, men livet går faktiskt vidare ändå.
Jakten på mitt nya boende är i full gång och drömmarna lockar mig om nätterna in i vilda magiska världar med ljuvliga pysmysiga lägenheter, badandes i ljus, värme och växtlighet. Jag ser mig själv öppna små fönsterluckor och välkomna dagsljuset, piffa i köket med svart- och vitrutigt golv och baka bröd medan färgglada tulpaner skiner som solen själv från det antika köksbordet.

Igår tog jag mig en tur in till byns färggladaste gata (även enligt min mening byns vackraste gata) för att spendera några timmar i min egen lilla bubbla av musik, skaparglädje och ren skär egenkärlek. Jag gick så klart till det mysigaste fiket jag känner till, "Böker og Börst". Där satte jag mig ute i blåsten med en mysig stickad klarrödfilt och njöt solstrålarna som dansade på mitt skissblock och värmde min handrygg. Då kom den igen, den där härliga känslan som nästan får en att vilja gråta av tacksamhet och lycka till livet. Det bara spritter, fnittrar, bubblar och skuttar i mig och det är som att hela kroppen ler mot allt och alla utan att man själv lägger någon ansträngning bakom det hela. Det bara är.

Bäst jag satt där och filosoferade och drömde om hur härligt det kommer att bli med eget boende igen så slog mig först den självklara tanken, det är ju på denna fina gata jag borde bo! Nästa tanke som slår mig är att jag ju faktiskt just nu i denna sekund sitter och ser rakt på ett sött hus som till råga på allt verkar vara tomt. I samma ögonblick som denna tanke far genom mitt huvud bromsar en minibuss in utanför huset i fråga och ut hoppar två män i arbetskläder med stänk av färg här och var. De går båda in i huset jag sitter och trånar efter. Herregud!!!! Hjärtat börjar banka och jag kan känna vinddraget av ödet i min nacke. Det är nu eller aldrig beslutar jag. Jag reser mig snabbt och tar med mig mina dyrbarheter över gatan i samma stund som en av männen kommer ut igen. Jag sammlar mod och går fram till honom och frågar om han möjligen vet vem som äger byggnaden? Det gör han säger han och skrattar lite lätt, det är jag...

Vi står där ett tag och pratar och det visar sig att de renoverar huset och att de är i slutskedet nu. Det är tre olika lägenheter och det visar sig att han söker hyresgäster till så gott som alla. Så nu idag, söndag den 22 maj har jag sänt iväg ett mail med mina uppgifter och lite kuriosa. Nu hoppas jag bara på att han fattat tycke för mig och att lägenheten håller måttet. Med lite tur så kanske det blir en visning ganska snart. Hoppas, hoppas! Om det är någon som ska bo på denna färgglada och energisprittande gata så är det baske mig en piggelin och hör sen! Kan inte även ni se att jag skulle passa bra in i huset på fotot som inleder detta inlägg (Ja det stämmer, det är denna bedårande pastellkaramell jag kan komma att bo i)!?




Nu, mer än någonsin brottas jag med att våga hoppas och med att inte ha för höga förhoppningar. Men tusan så svårt det är när blodet pulserar vilt i ådrorna och hjärtat gör små frivolter som aldrig förr...


 


♥ Till nästa gång, ta hand om er! Kärlek ♥//

Josefin Piggelin Barfotabarn

Enligt "Karrolendern" (Karros egenhändigt tillverkade kalender med söta illustrationer, en födelsedagsgåva från förra året) så är Maj månad även kallad för "Hjärtat i handen månad". Detta verkar stämma in rätt bra på denna månad för mitt hjärta skuttar och min söta lilla mamma är på besök här hos mig i Stavanger. Underbart! Jag har inte sett henne sedan i julas då jag var hem till Hedemora på en blixtvisit, så att nu ha henne hemma hos mig, nära vid min sida känns ganska så ofattbart. 

Mamma landade i Stavanger strax efter kl 17 igår, söndag. Vi har redan hunnit med att gå på en hel massa turer. Första turen gick över de tre broarna till vackra Hundvåg med sina sköna klippor, söta änder och blomstrande grässlätter. Sedan blev det en vända inne i byn. Idag, måndag har vi spatserat av ännu större delar av centrala Stavanger, vi har kikat på utsikten från Valandstornet, strosat runt bland rabatter och blomster i gammla Stavanger och gjort ett besök på jobbet. Vi har redan hunnit spendera över 3 timmar på gående fot denna dag och mer lär det bli om jag känner oss rätt.

Nu väntar lite slappstund och kvalitetstid med mammsen innan det bär av mot mataffären för inhandling av diverse förnödenheter. Till kvällen vankas det kanske utgång och lite dans men det återstår att ses.

Ha det fint så länge!//
Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk 

God morgon alla galda!
Ville bara lägga upp världens härligaste och peppiga musikvideo för att ge er en bra start på veckan. Jag fullkomligt älskar denna finurliga video och musiken är bara SÅÅÅ medrivande. Hoppas ni gillar den!

Bilderna i detta inlägg har vännen Julia tagit. Hon dedikerade "nyligen" ett inlägg på sin blogg till mig, den lilla sötnosen. Hon vet hur mycket jag älsjkar naturen och all frisk grönska som spirar så dessa foton tog hon då hon tänkte på mig. Hon är verkligen guld den där tjejen! <3







Så vidare mot en fin dag fylld av solsken, wiiieeeee!!!//

Josefin Piggelin Barfotabarn, Jade-stylare och Varmhjärta

Ännu en underbar helg har kommit och gått. Det har virvlats runt på dansgolv, fotograferats som galningar,  skrattats i mängder, gåtts på solskensturer, ätits spektakulära frukostar och doppats fötter i virvlande forsar. 

Idag spenderdes så gott som hela dagen utomhus tillsammans med Julia och hennes tyska vännina Anna som är här på besök. Vi gick på tur till det vackra vattenfallet vid Månfossen. En helt underbar dag och en helt fantastisk miljö att befinna sig i. Bilden ovan tog jag idag med min iphone på det 92 meter höga vattenfallet, mäktigt kan jag lova. Fler bilder kommer säkert senare för nu hinns det inte med. nu är det fullt fokus "Jade Jagger" och hör sen. 

Nu tystnade precis tvättmaskinen och om jag inte hör helt galet så kallar torktumlaren på mig från badrummet. Dags att slutföra städprojekt "hemtrevligt rum igen". Sista rycket för kvällen blir att hänga tvätt och sen blir det att stupa i säng, utmattad men sjukt nöjd med denna effektiva, energiska, flitiga och njutningsfulla dag...

Kraaaaaaaaaam // Josefin Piggelin, Regnbågsdyrkare och Solskensbarn

Solen ville inte skina tillräckligt för att locka ut Pedersgatans innvånare till klipporna vid havet men med det inte sagt att frukosten blev dålig. Långt ifrån! Världens godaste frukost med trevligt sälskap, färska blommor och tända ljus. Det är verkligen inget att klaga på, en helt fantastisk start på min lediga dag. Nu mot byn för lite lätt shopping! Wiiieee! :D

// Josefin Piggelin ♥

"Kjerlighet ved förste blikk", ja precis så var det. Stavanger finns i mitt hjärta lika självklart som ett maskrosfrö fladdrar i vinden. Dessa bilder är tagna efter en av mina vardagliga turer till och från byn efter Pedersgatan där jag bor. Jag kan fortfarande inte greppa att all denna vackerhet är ett helt naturligt inslag i min vardag. Stavanger och livet här ger mig verkligen allt. Jag har en egen vik med mysiga klippor som min egen privata trädgård/hage och frukostbord och stadens puls finns även den enbart ett stenkast bort. Ordet lagom (som för övrigt inte förekommer i Norge) har aldrig tidigare passat så bra in som nu. Allt är lagom, fast ändå så mycket mycket mer. Vad jag skulle ge för att ha er, mina nära och kära vid min sida i all denna härlighet...
 


Varje dag skuttar mitt hjärta lite extra då jag går förbi denna tagg. Den sitter på en vägg i en liten gränd som kantar Pedersgatan. Varje gång tänker jag att den sitter där för mig, påminner mig att le och vara lycklig. Jag och Stavanger passar ju så bra ihop...
   



Igår drog jag och Julia ut på tur över de tre broarna till underbara Hundvåg igen. Vi plockade blommor, smilade mot solen och njöt av livets sköna. Jag passade även på att visa henne den lilla viken jag funnit, den med det stora fina trädet, den slitna parkbänken, de åldrade träekorna med sina krackelerade avskavda färger, de mjuka klipporna och alla söta änder. Hon blev lika frälst om jag så med lite tur blir det denna morgon naturnära frukost på klipporna vid Hundvåg, bara solen vill oss väl...

Idag är jag ledig och till kvällen vankas personalmiddag hos sötnosen Trine. Men innan dess ska det hinnas med en joggingtur och en vända in till byn med min kära tyska. På återseende mina vänner! Kärlek till er i vårglädjen, fast ett mer passande ord vore sommarglädje. Blommor som jag i vanliga fall ser blomma om sommaren hemma i Sverige står redan att beskåda i full prakt. Lila och vita syrener och starkt doftande hägg är bara några exempel. Ha en fin dag! <3 //

Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk


P.S. Äppelträden blommar för fullt och igår mitt på den stora bron som leder över till Hundvåg så passerade en livs levande stork över våra huvuden. Jag och Julia såg det som ett kärlekstecken och en liten bekräftelse på att Stavanger och dess natur också njuter en smula av vårt sällskap och gärna visar upp sin skönhet för två frälsta naturälskare... D.S

Jobbar, joggar, Jade Jagger-planerar! Helt enkelt Jävligt upptagen.

Men livet är ändå rätt fint mina vänner. Igår telefonerade jag för första gången på min nya telefon. Den person som ärades med mitt fösta riktiga långsamtal var finingen Catrine, min förra chef (från Indiska Trondheim) och älskade vän. Det blev ett långt samtal som varade i närmare 1 timme och 40 minuter. Det var helt underbart att få höra hennes röst igen och att få samtala om allt och inget utan stress och tidspress. Jag fick en massa ny energi, peppning och mina personliga kärleks- och värmekonton är nu rejält påfyllda. Som jag saknar denna människa! Men vem vet, kanske en viss Trondheimskvinna tar sig en helgtripp till Stavanger innom kort!? Låt oss hoppas det. <3

Tills vidare så njuter jag av vetskapen att min älskade mamma kommer på besök snart. Den 15 mai landar hon hos mig. Då baske mig blir det kvalitetstid till max, mysstunder, utflykter, 17 mai-firande och andra härligheter. Gleder mig enormt och räknar varje dag. Älskade mamma! <3   

Självklart har jag varit med om en hel massa nya äventyr och finheter som så småningom kommer hitta ut här på bloggen men jag hinner inte riktigt med det nu som sagt. Bloggen får vila i någon dag till, så länge kan ni ju alltid njuta lite bilder av Jade Jagger för Indiska 2011, i butik den 12 mai...















Tjing tjing! <3 //

Josefin Piggelin Barfotabarn