Bara Barfotabarn

Hösten har svept in och tagit Oslo i sitt färgsprakande grepp. Överallt dalar knalliga löv från de vindomruskade trädkronorna och marken är täckt av den grannaste matta som skiftar allt ifrån djupt rubinrött till mer skarpa senapsgula toner. Jag far fram som en virvel längs trottoarerna, sparkar löv och hoppar i härliga högar i parkerna med en gosig sjal runt halsen.

Det känns fint med höst, alla minnen från tidigare höst faller över mig. Jag känner mig lycklig, nykär och pirrig i maggropen. När Joel och jag först möttes var det höst och vi har så många fina minnen från den tiden. Bara tankarna på dem gör mig helt varm i kroppen. Jag är så tacksam och glad att få dela och uppleva ännu en höst tillsammans med min älskling. Tänk, snart har hela två år förflutit tillsammans med min fräkniga Lundabo!

De senaste dagarna har jag varit i botaniska trädgården och skrotat runt i all höstlighet. Ännu är det många blommor som håller huvudet högt på styv nacke och blommar i full prakt. De växter som där emot blommat över har nu bytt skepnad och stoltserar med blodröda stjälkar, prasslats frökapslar, knalliga ockratoner och burgunderfärgade bladverk. Runt varje krök möts jag av nya intryck, hela trädgården har tagit på sig sin mest praktfulla dräkt och den fullkomligt suger andan ur mig. Hösten är så vacker! Skönheten i en dagginsvept spindelväv och morgondimman som ligger tät över all grönska är inte att sätta ord på. Ett paradis, en skatt, som min egen hemlighet. Bara jag, morgondiset och trädgården vet...

Här kommer en bild från min arbetsdag igår. En lite enklare omstyling och uppfräschning av en miljö.

I ca 2 månaders tid nu har jag lagt fokus på träning och hälsosammare matval. Äntligen börjar resultaten visa sig ordentligt!

Ett flertal kilon har skalats av och många cm med dem. Kläder jag undvikit att ha på mig då de inte känns helt bekväma sitter nu åter igen som en smäck. Jag är tillbaka i de kläder jag hade då jag och Joel började dejta och då jag var i den bästa form jag någonsin haft i vuxen ålder. Gissa om det är en härlig känsla! Äntligen kan jag passa in i min favoritklänning, ett litet svart nummer med tubskärning. I Helgen får jag kanske tillfälle att bära den då vi ska hem till Sofie och Sebastian på inflyttningsfest, vi får se. Den förtjänar i alla fall att få sig en utgång och lite dans inom snar framtid.

Med allt detta i tankarna känns inte kommande löprunda lika tröttsam. Vill man ha resultat får man jobba för det. Banne mig, på jakt efter nästa delmål. Här ska springas för glatta livet!

Att älska sin kropp precis så som den är med sina brister och former är kanske inte alltid är så lätt, särskilt inte i dagens samhälle med dess tuffa ideal. Det finns en kvinna som inspirerar mig och får mitt hjärta att slå lite mer kärleksfullt för mig själv och får mina skarpt kritiska ögon att mjukna. För hon har ju så rätt Mary Lambert, alla våra kroppar är unika, vackra och värda att älskas precis som de är!

Klicka in på länken nedan och njut av hennes visdomsord: http://youtu.be/t-z9XuuyLEY

Det är väldigt befriande att lyssna på och ta till sig hennes ord. Istället för att sträva efter den perfekta idealkroppen bör fokus ligga på hälsa, välmående och att bygga både kropp och själ stark inför framtiden.

En annan låt Mary varit med och skapat heter "Same Love". Musikvideon till den låten är en av de finaste jag sett på länge. En video som inte bara är vacker att se och lyssna till utan även för fram ett viktigt budskap. Länken till den har ni här: http://youtu.be/hlVBg7_08n0

Hoppas ni kikar på båda dessa videorna och att ni tycker om dem lika mycket som jag. Nu är det dags för en snabbdusch och sedan en matbit innan jag drar till jobbet. Det är numera på Bolia ni finner mig under mina arbetspass, så det så. Tihi! :)