Höstlöv och koskoftor
Hösten har svept in och tagit Oslo i sitt färgsprakande grepp. Överallt dalar knalliga löv från de vindomruskade trädkronorna och marken är täckt av den grannaste matta som skiftar allt ifrån djupt rubinrött till mer skarpa senapsgula toner. Jag far fram som en virvel längs trottoarerna, sparkar löv och hoppar i härliga högar i parkerna med en gosig sjal runt halsen.
Det känns fint med höst, alla minnen från tidigare höst faller över mig. Jag känner mig lycklig, nykär och pirrig i maggropen. När Joel och jag först möttes var det höst och vi har så många fina minnen från den tiden. Bara tankarna på dem gör mig helt varm i kroppen. Jag är så tacksam och glad att få dela och uppleva ännu en höst tillsammans med min älskling. Tänk, snart har hela två år förflutit tillsammans med min fräkniga Lundabo!
De senaste dagarna har jag varit i botaniska trädgården och skrotat runt i all höstlighet. Ännu är det många blommor som håller huvudet högt på styv nacke och blommar i full prakt. De växter som där emot blommat över har nu bytt skepnad och stoltserar med blodröda stjälkar, prasslats frökapslar, knalliga ockratoner och burgunderfärgade bladverk. Runt varje krök möts jag av nya intryck, hela trädgården har tagit på sig sin mest praktfulla dräkt och den fullkomligt suger andan ur mig. Hösten är så vacker! Skönheten i en dagginsvept spindelväv och morgondimman som ligger tät över all grönska är inte att sätta ord på. Ett paradis, en skatt, som min egen hemlighet. Bara jag, morgondiset och trädgården vet...
Vackert skrivet! Som vanligt. Kram!
