Bara Barfotabarn

Idag är det måndag den sista februari. Jag har precis genomfört min första joggingtur Stavanger i det friska vädret. Fler gånger kommer det att bli, det kan jag lova direkt! Det finns så många fina gator och söta stråk att jogga fram att jag för stunden överväger att strunta i att över huvud taget köpa träningskort. Jag föredrar ju ändå att jogga utomhus och eftersom vädret och klimatet redan erbjuder värme, ljus och skönhet så kommer jag säkerligen inte få mycket användning av ett träningskort ändå. Men nog om det nu...

Här kommer fotona jag tog igår i den vackra Vålandskogen. Jag vill gärna fota här igen, det finns så många möjligheter med denna otroliga miljö. Nästa gång är planen bla.a. att min kristallkrona får slå följe, det kan nog bli bra. Idéer finns det gott om och fantasin spirar... det ska bli kul att se de Julias bilder på mig och hur hon valt att retuschera dem, vilket ljus och vilka färger hon användt. Ni som har öga för detaljer kanske kan se att mina bilder ser lita annorlunda ut mot hur de brukar se ut. Jag fick nämligen låna Christinas 50 mm objektiv, vilket gör bakgrunder mer suddig och grummlad. Nu vill jag självklart he ett sånt, det blir verkligen något helt annat! Nu står alltså ett objektiv högst upp på önskelistan. Det känns långt till nästa lön men det kommer väl vara värt väntan. Nu har jag inte mer att tillägga än: Titta och njut (lämna gärna en kommentar, det är så kul att läsa era reaktioner och tankar)!   


Vackert åldrade trädstammar...



Prassellöv och härligheter



Julia och Christina...









Ljuva Julia






Ett av mina absoluta favoritfoton, jag blev väldigt nöjd med det.



Vackra Christina!



Söta Julia!






Fnittrig! :)



Filurig! ;)



Flummig! :D



Mina fotokompisar ♥



Självklart fotade jag även denna skylt för att komma ihåg var vi var och vade denna underbara skog hette.




Nu kom precis christina hem från jobbet. Jag ska genast springa genom duschen och sen ska vi båda mysa ner oss i soffgruppen och ha filmkväll.

Over and out!
♥ Lots of Love ♥/

Piggelin

Igår, lördag var en riktig toppendag! Det spatserades i byn, småshoppades och gjordes ett besök på Ostehuset där världens godaste clubsandwich avnjöts (allt i sällskap av sambon Christina). Efter turen till byn begav vi oss hem för att förbereda oss inför kvällens festligheter. Jag var bjuden hem till arbetskamraten Trine på förfest ihop med ett högljutt gäng. Allt som allt blev vi till slut ca 10-12 personer varav alla utom jag och Trine var killar. Ljudnivån och stämningen steg för var minut och det hela var en mycket trevlig tillställning med ett härligt gäng människor. Utöver det härliga sällskapet så njöt jag i fulla drag av Trine och Oles fina lilla lägenhet/hus i gamla Stavanger. Ett välbevarat åldrat hus med härligt lutande golv, sneda små skrubbar och vrår, knakande golvbrädor, vackert putsade murverk och patinerade grova trästockar. Det var så mysigt!!! Precis så som dem vill jag bo. Underbart kommer inte ens i närheten av att räcka till som beskrivning. Att hela härligheten sedan ringas in av små gatstensbelaggda smågator med inhängnader, murar, snirkliga trappräcken, branta backar, gamla svarta smidesgatulyktor, trånga gränder och välskötta rabatter gjorde knappast saken värre. Här vill jag bo, vilken dröm!





När klockan började närma sig tiosnåret drog vi vidare till "Halv tolv" där vi gick på konsert med Morten Abel. Vilken kanonkväll det blev! Musiken var underbar, humören på topp hos oss alla och stämningen var rent magisk. Det var nästan så att man kunde ta på den laddade energin som låg i luften inne på klubben. Det skakades rumpa, grupphoppades i takt till musiken och dansades tätt, tätt i det blinkande strålkastarljusen. Det var ganska underbart att stå där mitt i mängden med främlingar och nyfunna vänner i mörkret, känna hjärtat hoppa i takt till basen och det där välbekanta pirret i maggropen. Wieee!!! ;)
En helt fantastisk första utgång i Stavanger!




Tyvärr kom jag och Trine ifrån vårt glada gäng då vi stod och köade för att få ut våra jackor. När vi efter en lååååååång stund äntligen fick fatt på våra kläder var killarna sedan länge borta. Kvar stod Ole och väntade troget på sin Trine. Så fint, det är kärlek det! Då paret var trött drog jag själv vidare till utestället "Matinique" där jag mötte upp Julia och sambon Christina. Vi skrotade runt lite i byn innan vi fick med oss ett gäng hem på efterfest. Festen höll på ända fram til kl 05.30. Men det ska sägas att det nog var världens lugnaste efterfest. Alla låg och dåsade huller om buller i lägenheten och snackade lite lagomt djupt. Täcken, kuddar och glas stod överallt. Det delades ut fotmassager och mystes i soffor. Eftersom timmen blev så sen som den blev så sov gästerna kvar. Till min glädje fanns i vårt gäng en hejjare på pannkaksstekning så det blev pannkakor och filmmys för hela slanten dagen efter. Underbar start på dagen!


En film vi såg var "Hallam Foe" (se trailer ovan), helt fantastiskt konstig och härlig. Bör ses!



Nicolaj vänder pannkakor som värsta mästaren! :D

När vi väl ätit och vi tjejer (jag, Julia och Christina) sprungit genom duschen blev det sedan en tur ut i skogen för en photoshoot. Skogen var så fin, mysig, magisk och mystisk, allt på samma gång. Vi tog många fina bilder och koste oss av den friska luften utomhus.



Julia och Christina..




Nu har jag och Christina precis ätit hennes paradrätt, kyckling fylld med pesto, fetaost och soltorkade tomater och avnjutit ett flertal avsnitt av "Sex and The city". Klockan är mycket och det har blivit dags att krypa till sängs.

Hoppas ni får en underbar vecka! Puss

Här kommer lite fler bilder från helgens maskerad. Titta och njut av alla galet glada bilder fyllda av energi och knasighet! ;)



Happycat!



Jag och Christina är "djuriga"...



Sötnosen!









Fnitterflickor! ;)



Jag och Michelle.



Trion som om några timmar ska ut och fota. Christina, Julia och jag. :D

 



Sad, so sad... ;)



Flowerlover!

   



På väg ut...



Här ser ni hela den "välmatchade" utstyrseln. ;)



Strike a pose! ;P




Ikväll är det dags igen, jag ska slå följe med Trine (en kollega från Stavangerbutiken) ut på byn. Det blir den första riktiga utgången och jag är förväntansfull och fnittrig. Precis så som bilden ovan beskriver. ;)
Först blir det lite förfest hos Trine och sen konsert på byn. Can't wait! Men först en visit på vinmonopolet med Christina och fotostund i skogen med Julia och Christina. Lovely!!!! ♥

Hej kära bloggläsare, vänner och familj!
Ledsen att det varit ett litet glapp i mitt bloggande. Men livet har pågått och jag har haft fullt upp på ett helt ljuvligt sätt med mitt nya jobb. I veckan har jag både varit i Stravanger och Sandnes och jobbat. Kan inte säga annat än UNDERBART!!! Jag har fått ett så otroligt bra mottagande både på jobbet och hemma så jag är lite rörd av det hela. Kathrinem, min butikschef i Sandnes har varit en klippa, ställt upp och skjutsat mig till IKEA och till Plantagen, kört mig på sightseeing och massa, massa mer.

För er trogna bloggläsare så kanske bilden ovan minner er om en tidigare bild. Då jag för några månader sedan fick besked om att jag ar erbjuden jobbet i Stavanger så googlade jag på byn och fann en härlig bild på en riktig färgklick till gata. Och nu, nu har jag varit där!!! Jag har stått där på riktigt nu mitt ibland allt det knalliga, undersköna och den något udda. Jag måste nypa mig i armen både en och två gånger. Jag kan inte fatta att jag verkligen är här. det är som att ha kommit rakt in i en drömvärld som jag inte ens visste om att jag drömt om. Livet är sådär underbart rosaskimmrande och vardagen med sina utmaningar utlovar ännu mera fantastiskt. 
Jag säger som jag förklarade det för en vän. Jag käner mig rent av otrogen mott mitt älskade Göteborg och faktum är att mina älskare nu har blivit utbytbar. Stavanger är helt fantastiskt magiskt och fängslade med sitt gytter av små stenlagda gator och gränder. Här kan jag verkligen leva, jag är upp över öronen förälskas och Stavanger blir inte mindre hjärtenära då jag ser klätterhortensian på grannhusets gamla trapp skjuta knopp...

Jag har så mycket att berätta om och så mycket att visa, här i Stavanger händer det något varje dag och fotona bara väller in i datorn och väntar på att få se dagsljuset på bloggen. Tills vidare får ni nöja er med lite bilder från världens mysigaste café jag och Christin besökte i söndags (tänk att jag redan varit här 1 hel vecka!!! Galet!!!). Det är inte bara världens kosligaste café, de har världens godast varma chocklad också. :)



Streetart finns det gott om och överallt, vart jag än vänder mig finner jag vackra/konstika/härliga saker att fota.


För er som kommer och besöker mig så är detta en given plats att göra en visit på. Nu föreslår jag att ni bara tittar och njuter och låter de pangiga färgerna bära er bort, hela vägen till mig och mitt älskade Stavanger. Vet ni vad!? Gatorna här i byn är extra sprallvänliga, något som passar alldeles utmärkt för ett piggelint barfotabarn. ;)



Tuffsöt...






Sambon Christina lånade mina brillor över dagen för att skydda sig mot de härligt värmande vårsolstrålarna. Här står vi utanför det lilla cafét...



Självklart finns det här en dold liten innergård, fylld av mystik...



Innergården...



Härliga lyktor och finurligt dekormålat träd...



Närbild...



Jag njuter av den fantastiska omgivningen medan solen värmer skönt på ryggen och tinar upp min frusna själ.



På muren klättrar denna filur och ser till att hålla odågor till grannar under uppsikt och på avstånd.



Mmm, varm choklad!






Här kan man se in bakom kassadisken uifrån den lilla innergården.




Det var allt för denna gång, nu ska jag krypa till sängs i mitt mysiga rum (jag är äntligen så gott som klar med rummet). Jag har verkligen fått till en hög mysfaktor och jag trivs, trivs, trivs!!! Jag kan gärna spendera flera dagar enbart vistandes på mitt rum, luktandes på alla sköna, gröna blommor och dansandes i de levande ljusens sken.

Äntligen är jag hemma...

Wieeeeeeeee, jippeydijey och hallelulja!!!!! I morse då jag satt i stuan och njöt av smörebrödet med varma coctailtomater på, som min kära sambo Christina lagat till mig så pep det till i telefonen. Det var ett sms från Ranheim legesenter som tillkännagav att mina levervärden var riktigt bra igen och att jag härmed var friskförklarad. Jag riktigt tjöt av glädje och skuttade några extra skuttiga glädjeskutt i min iver.

Vilken start på mina första arbetsdagar jag haft, på två dagar har jag redan hunnit med att skylta om hela fyra skyltfönster samt rensat och gjort iordning dek.förrådet. Sjukt nöjd med min insats så här långt och imorgon blir det nya tag igen. Det är dags för min första dag på Indiskabutiken Kvadrat i Sandnes. Spännande, pirrigt och hur sjukt kul som helst ska det bli! Yeah!! Imorgon kommer min andra nya chef, Catrine och hämtar upp mig för en gemensam bilfärd till butiken. Can't wait!!! :D

Idag blev jag medbjuden på en fest som skall infinna sig på lördag, jag som redan är bjuden av sambon med på någon musiktillställning. Det ryktas om att det skall vara technomusik så kan hända ställer jag in dessa planer och slår följe med Trine från Indiska och hennes gäng för en tur ut på byn istället. Vi får se...

Jag hoppas ni har lite överseende med min alldeles galna positivitet och mitt överskott på glädje, t.o.m. jag känner att det lätt rinner över och blir lite mycket ibland. Men saken är den, jag kan inte hjälpa det. Jag har varit dålig så länge och sparat på mig så mycket vilja och energi och det bara måste få komma ut nu. Och ut kommer den, det kan jag lova. skuttar och hoppar mest hela dagarna i ända, mina vanor om att vissla och sjunga är på plats igen som sig bör då jag både mår bra, trivs med min omgivning och är frisk. Idag lyckades jag t.o.m. vissla och sjunga en liten truddelutt för min nya kollega Trine och hennes sambo Ole. Jag höll på och fixade på lagret och hade ingen aning om att de satt i fikarummet bredvid. Gissa om jag blev snopen då jag klev in i just fikarummet för att stryka. Ha ha! Tur man kan bjuda på sig lite ibland så att anda får lite glädje och får nöjet att skratta. :D 

Nu kommer snart Christina hem och det betyder bara en sak. TRÄNING! Idag är det dags. Äntligen kan jag börja träna igen och varför vänta längre än nödvändigt?!? Det blir en tur på gymmet som ligger så nära som 20 meter från vår ytterdörr. Kan det bli bättre!?! Och alla oroliga hönsmammor, vänner och kärlekar där ute, jag ska ta det försiktigt, jag lovar! ;)


Stor puss på er alla, hoppas ni får en fantastik kväll!
Kan hända återkommer jag redan ikväll igen med lite bilder, får se hur mycket jag orkar.
Puss igen!

Jag ligger på min sköna, fluffiga mossgröna matta i mitt lilla rum i Stavanger, lyssnar på härliga toner från Håkan och njuter av massor av tända ljus. Jag sträcker ut mig riktigt ordentligt och i ljusens flammande sken beundrar jag alla blåmärken, stora som små som jag dragit på mig under tiden i Stavanger. Många är de och inte särskilt fagra för den delen heller...

Det har varit en lång dag idag. Strax före kl 09.00 var flyttbilen här med två fullastade pallar med kartonger, möbler och allehanda ting (så klart var även Röda Faran, min kära cykel med). Jag bubbade och bar som en galning upp och ner för de två trapporna sedan drog jag direkt vidare mot min första arbetsdag som dekoratör på Indiska i Stavanger. Det blev en effektiv och lyckad första dag. Jag städade ur hela dek.rummet (nu kan man faktiskt både se golvet och utan risk för livet, gå in i det lilla rummet) och sedan tog jag mig an ett skyltfönster. Det var så roligt och härligt att få kavla upp ärmarna och jobba, tiden rusade fram och innan jag visste ordet av var klockan 17.00 och det var dags för mig att bege mig hemmåt. Jag promenerade alla söta smågator kantade med vita hus fullt utstyrade med snickarglädje, hela vägen hem.

Väl hemma började jag packa upp mina kartonger, jag hann komma en bra bit på vägen och har redan hunnit etablera en koslighet över mitt lilla rum. Sambon Christina kom hem någon timme senare. Hon lagade kycklingwook till oss medan jag dukade, småstädade lite och (självfallet) tände ljus och myste runt i mina finaste raggsockor (de isblå med vackra stickade mönster som jag fått av mammas faster Saga från Finland). Efter den delikata måltiden åkte myskläderna på varpå soffgruppen intogs för fillmys. Vi såg filmen "Good Will Hunting", superfin och bra film! 



Det bästa av allt är att jag redan börjat rota mig, jag känner mig som hemma och stormtrivs för närvarande med min omvärld. Solen skiner om dagarna, fåglar kvittrar och allt känns spännande, nytt och härligt uppfriskande. Livet är fint, krispigt och gott, precis som doften av vår som redan hänger i luften. Ljuvligt!

Nu ska jag krypa ner i sängen, eller vad säger jag!?! Jag menade självfallet att jag ska krypa upp på luftmadrassen. ;) Dags för lite skönhetssömn och kraftåterhämtning. På tal om kraft. Visste ni föresten att jag bor enbart 20 meter från ett gym? Det ni! Min träningslust och iver är stor men jag ska snällt vänta på de senaste provresultaten innan jag beger mig in i leken på riktigt igen. Imorgon ska det jobbas, köpas blommor och handlas mat. En fin dag att se fram emot, jag gleder mig! Jag har så många nya fina bilder och så mycket jag vill visa och berätta om men tiden räcker inte till. Jag lovar att återkomma snart igen och då med lite fler foton.

Men nu gott folk är det natta, sussa sött! Pöss 

Min lördag började tidigt, klockan ringde redan 06.30. Jag städade klart lägenheten och fixade till mig någorlunda innan jag började dragkampen av "Aset" och resterande packning till bussen. Klockan 11.10 var jag i luften och äventyret kunde börja på allvar...




Klockan 13.00 stod jag så äntligen åter på fast mark igen, denna gång i Stavanger. Jag fann "Aset" liggandes på en stor bagagevagn och släpade mig snart vidare till flybussen som skulle ta mig in till de mer centrala delarna av byn. Jag fick en snabb vägbeskrivning av den hjälpvänlige chaufören och innan jag visste ordet av klev jag av i en vacker omgivning i centrala Stavanger. Det första jag möttes av var en stor park, en vacker vit svan välkomnade mig till byn. Jag kunde inte få ett vackrare välkomnande. Träden var majestätiska, höga, knotiga och vackra. Det låg en kännsla av vår i luften och solens strålar smekte min kropp och värmde min själ. Jag visste redan i denna sekund att jag kommer trivas alldeles utmärkt i denna fantastiskt fagra by. Varm i hjärtat och med ett stort brett leende släpade jag mig vidare uppför de gatustensbelagda gatorna, förbi den gamla domkyrkan och vidare in i vimmlet av en liten färggran torgmarknad...  



En kaxig liten bråkmakare pockade på min uppmärksamhet, se bara så han tuffsade till sin fjäderskrud och skränade stöddigt mot mig.



Vackra träd...



Statyer som den ovan finns det gott om i Stavanger. Jag kan redan nu utlova att fler kommer visas här på bloggen.



Gatan där Indiska ligger...



T.o.m. Mc Donalds ser ju något charmerande ut i denna fantastiska lilla by med sina vackra vita hus klädda med enorma mängder snickerier och sköna detaljer...



Tinnar och torn så längt ögat kan se...
 


Mysiga små inbjudande gränder och krokiga avstickare finns överallt...



Ovan ser ni en av de fyra gatorna som går samman i ett fyrvägskors precis vid Indiskas entre..



Här ser ni korset...



Ännu en av gatorna som möter upp utanför butiken. Ovanför denna backe ligger ett fint gamalt torn omringat av en fantastisk utsikt över Stavanger.



Självklart fanns där också kanoner... ;)



Den tredje gatan...



Butiken



Det supervackra taket i Indiskabutiken. Tänk att jag har gläden att få jobba under dessa skönheter. :D



Högt i tak, det bådar gott. ;)



Efter att ha funnit fram till butiken gick jag självfallet in, lastade av mig alla mina tunga bördor, snackade med personalen (mycket trevligt gäng kan tilläggas) och sedan gjorde jag mig känd med både butikslokalen och lagret...



när klockan så småningom slog 16.00 mötte jag Christina, min nya sambo. Vi gjorde en snabbrunda några av byns butiker och letade förnödenheter till kvällens maskerad. Ja, ni läste rätt. Redan första kvällen blev det kalasane, störtdykning direkt in i det sociala. Underbart!



Såhär blev det till slut. :D






Kom igen katten, det svänger ju! ;)



Grrr!!!




Trots min tidiga uppgång så orkade jag hålla igång en bra stund in på småtimmarna. Klockan hade hunnit passera 03.30 innan jag la ner huvudet på kudden i mitt nya rum. Vilken fantastisk start på mitt nya liv. det kunde inte bli bättre! 

Idag, söndag har jag hunnit med en hel del härligheter med. Men det berättar jag mer om en annan dag för nu måste jag sova. Big day tomorrow! Första arbetsdagen, som jag längtar!!!

Puss på er alla!

Jag finner inga ord... ♥








































 Denna låten (hör ovan) satte passande nog igång att spela då jag slog på min mp3, precis efter att ha tagit på mig det fina armbandet jag fått under kvällen. Ända tills denna sekund hade jag lyckats hålla tårarna borta hela dagen, men nu sittandes på det skumpande bussätet på väg hem efter en helt otrolig kväll med världens finaste gäng brudar så brast det. En stilla gråt, små sakta strilande tårar smekte mina kinder och jag bara lät tårarna falla. Jag grät, med ett leende på läpparna och på något av ett värdigt sätt. Stolt över att kunna och framför allt, våga känna. Jag brydde mig inte om att någon såg och torkade heller inte tårarna. De var så äkta och de förtjänade att få komma ut. Jag grät av glädje, lycka, kärlek, vänskap, för alla de fina stunder jag haft i Trondheim och för den framtida saknaden. Plötsligt sköljde sanningen över mig så brutalt att jag nära på fick en kallsup. Alla dessa fantastiska människor jag haft glädjen av att ha i min vardag kommer nu bli allt mer sällan förekommande. Ett hårt slag...   


Tack för en helt underbar kväll!
Tack för att ni är så fina!
Tack för en fantastisk tid i Trondheim!



Slutligen, tack för att jag fick vara er prinsessa!



♥ Ni finns i mitt hjärta, alltid! ♥



♥ Kyss god natt! ♥

 

Nu har jag putsat, dammat, torkat, svabbat, skrubbat, skurat, diskat, donat... Klockan är 23.47 och jag är ÄNTLIGEN så gott som klar med städningen. Det enda som återstår nu är dammsugning och golvmoppning, men då timmen är sen så får det helt enkelt vänta till imorgon.

Denna dag har varit lång men ändå väldigt fin trots några små otrevligheter. T.ex. så kunde jag inte annat än undra över varför ingen talat om för mig att de idag firar överparfymeringens dag i Trondheim. För det kan väl inte vara en ren slump att jag, just denna morgon på bussen, råkade på tre "väldoftande" stinkbomber till personer?!? Ni vet säkert hur hemskt det kan vara om någon gått lös lite väl friskt med parfymeringen. Det kan t.o.m. i vissa fall framkalla andnöd hos andra mindre "välparfymerade" individer. Så var dessvärre fallet för min del idag.

Jag började min bussfärd genom att sätta mig framför en tjej på ca 18 år. Det tog mig inte många sekunder att innse omöjligheten att sitta kvar i hennes närhet. Hela hon stank av en billig, sliskigt söt doft som stack i näsan och fick mina lungor att skrumpna ihop en aning. Jag flyttade mig en bra bit bort i bussen för att komma bort från tjejens parfymerade omnejd och chansade nu istället på att slå mig ner på ett säte bredvid en medelålders man (det kändes som ett ganska så säkert kort, männen här i Trondheim verkar inte alls bära parfym i samma utsträckning som hemma i Sverige). Snacka om ultimat otur!!! Även han hade visst vaknat och kommit ihåg vikten av "väldoft" i stora mängder denna morgon på överparfymeringens dag. Jag kände mig lurad, besviken och fångad i en fälla. Man kan byta plats en gång, det går för sig. Men två! Nej, det är det inte tal om. Jag satt kvar och försökte vända och vrida kroppen så långt från mannen i något som skulle ge sken av en vanlig sittpose. Det fungerade nog sådär, gissar att jag såg något sne, krokig och lätt konstig ut där jag satt med huvudet på sne och med en kroppsvridning inte från denna världen. Bekvämt var det inte men vad gör man... Som tur var skulle mannen av efter bara någon hållplats och jag kunde andas både in och ut igen, men kära vänner, det slutar inte här. Självfallet inte! Redan vid nästa stopp får jag sällskap igen, denna gång är det av en äldre dam i päls . Hon berikade genast min dag med en riktigt tungvältare till parfym. Huvudvärken kom på plats ögona böj och stannade där hela resterande resan. Jag trodde jag haft det jobbigt innan men herregud, jag säger bara det: Tantparfym är guds straff mot samhällets medresenärer!!! Usch och tvi!!! Tänk bara på alla stackars astmatiker vad de måste genomlida och besväras... 

Efter bussresan vände oturen och dagen blev bara bättre och bättre. Jag bröt t.o.m. en flerårig vana. För första gången  mitt liv slängde jag (JA, SLÄNGDE) en IKEA-katalog!!! Jag har alltid sparat på dem, tycker om att bläddra i dem för inspiration, jämföra olika kataloger och se vad som ändrats rån år till år (så som typsnitt, reklam, sätt att försöka fånga kundernas uppmärksamhet o.s.v.) eller bara för att få tiden att gå. De har på något konstigt vis blivit smått heliga. Jag har fortsatt med mitt sparande även de senaste året trots att jag inte längre är lika intresserad av varken möblerna eller deras lösningar. Det har liksom bara fortsatt av ren vana, men nu är det slut med det. Idag slängde jag min första IKEA-katalog i soporna och vet ni vad!? Inget farligt hände! Ha ha! ;) Jag kände varken sorg, ånger eller något annat heller för den delen. Jag kände ingenting. När hände detta? När växte jag ifrån IKEA?...  



Något som slog mig innan jag slängde tidningen var att den fått ett väck i ena hörnet. Ett väck! Jag vet att det ska gå riktigt långt innan någon tidning, bok eller magasin jag gillar får ett väck. Det händer bara inte med mina ägodelar. Jag förvarar dem nästan för ordningsamt och att klippa i dem kommer inte på frågan. Det går emot hela min personlighet. Man klipper inte i något välfungerande och fint, helt enkelt mot mina principer. Men nu stod jag alltså här med min väckade IKEA-katalog... Men vet ni vad det konstigaste var?! Det var nästan befriande att bara ge fan och strunta i det hela. Känslan som drog genom kroppen då jag släppte katalogen i soptunnan var ny och ovan och jag kan medge att det kändes skönt. Nu ligger IKEA i soporna bredvid Clas Ohlson. :P

Nu är klockan efter 00.00 och jag har en lång viktig dag framför mig. Imorgon blir således sista dagen på mitt älsakde Indiska i Trondheim. En viktig dag som kommer vara fylld av kärlek, värme, sorg, vänskap och massa massa mer. Så nu, utan vidare fördröjning, hopp i säng. Natta!

Önskar jag hade lite mer tid att blogga men lägenheten skriker om att bli städad. Idag (i kväll) är min enda chans att hinna med den trevligheten så det är bara att bita ihop, sammla kraft, kavla upp ärmarna och sätta igång.

Imorgon väntar en tur till Ranheim Legesenter där nya prover ska tas för att se hur väl min stackars lever repat sig. Efter läkarbesöket blir det fikastund med älskade vännen Maren och sedan swisch, swosch direkt till jobbet (12.00-18.15). När jag sedan jobbat mitt sista pass på Indiska i Trondheim (snyft!!! :/) är det dags för ett raskt ombyte innan restauratbesök, festligheter och avskedsmiddag avnjuts sammen med min kära Indiskafamilj. Tusan, kom precis ihåg att jag glömt köpa vattenfast mascara!! Hur ska detta gå!?! Säkerligen kommer en tår eller två (snarare tvåtusen!!!) fällas under morgondagen som den blödiga lilla piggelin (liten Piggelin, stort hjärta) jag är.




En längre tid tillbaka har jag liksom gått in i mig själv och stretat emot alla känslor. Inställningen har varit som bilden nedan visar bara för att orka med. Jag har helt enkelt inte klarat av att tänka allt för mycket på alla kommande avsked från alla fina människor. Men nu börjar murarna jag byggt upp rämna. Den stora dagen och flytten närmar sig, det börjar bli verkligt och på riktigt. Lika så mina känslor... Idag är det inte lätt att vara Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk, mitt hjärta verkar väga tusentals ton i detta nu och det är som om någon konstig kraft suger mig tillbaka och håller mig fast i soffan i ett litet mellanrum mitt i livet. Men oroa er inte, ska snart bekämpa denna mystiska kraft och inleda operation "clean break" i lägenheten. :)   



Kan ni fatta det!?! På lördag börjar mitt nya liv! Ahhhh!!



♥ Trondheim, miss You already!!! ♥

♥ Puss så länge ♥



P.S. Vi har just nu putekampanj på Indiska med massor av fina puter (bilden ovan visar enbart en liten bråkdel avv alla härligt fluffiga vänner), kika in vet ja! Puss igen/ D.S

Var hälsad du fina bloggbesökare och käraste vän!

Det är tisdag kväll den 15 februari och full aktivitet på Angelltrövegen. Här packas, planeras, fixas och trixas. Jag har precis avslutat ett fnittrigt telefonsamtal med fröken Geite, en välbehövd paus mitt i allt stöket. De sista kartongerna är snart fyllda och på plats i den stora högen placerad utmed sov/vardagsrummets vägg. Imorgon kommer nämligen flyttfirman och hämtar mitt lass och mina flyttkartonger påbörjar den långa resan ner till Stavanger. Äntligen bär det av! :D



Igår satt jag uppe sent och chattade med en nyfunnen vän och tipsades om en supersöt video. Ta en titt vet ja! Verkligen såååå söt och hjärtevärmande....



Men nu åter till packningen, jag är fast besluten om att bli helt klar i kväll.
Så ha det så länge! :D



(Bilderna är över ett år gamla och visar en av alla packningstillfällen inför en LIA-period)

Vilken dag det blev!! Jag måste ändå få gotta mig i att ha tagit mig igenom denna prövningens dag med huvudet högt, en hel massa glans och finess. Jag inledde dagen med en sväng på facebook där jag sände små hjärtan till mina hjärtan. Det tog sin tid kan jag lova men det var det lätt värt. Jag fick så många fina svar och hjärtliga kommentarer tillbaka att mitt lilla hjärta nära på svämmar över av all värme, kärlek och omtanke. Tänk att det finns så många underbara och fina människor där ute i världen och att så många av dem faktiskt är just mina vänner. Jag måste vara en riktig lyckost! :D




När jag surfat klart på internets vågor begav jag mig ut i yrvädret (riktigt hårda och vilda vindar) mot bussen för att ta mig ner till de mer centrala delarna av Trondheim. För en gångs skull var jag faktiskt inte ute i så god tid och jag skymtar bussen skumpandes i backen en liten bit bort. På andra sidan vägen, ett stycke bort går en kvinna släpandes på en stor väska och hela 4 tygkassar. Det ser tungt och lite småbesvärligt ut. Plötsligt får vindarna fnatt och sliter tag i kvinnan och all hennes packning. Hon tappar både balans och greppet om sina kassar och de börjar flyga all världens väg. Bussen svänger nu in på gatan och är snart framme vid busstoppet. Fasen tänker jag! Jag hinner aldrig både hjälpa kvinnan och hinna med bussen. Det känns som jag står där en evighet och överväger hur jag ska hantera sittuationen (i själva verket var det bara en sekund). Fasen tänker jag igen, varför tvivlar jag ens?! Klart jag ska hjälpa!! Det är det enda rätta, jag får väl vänta på nästa buss i värsta fall. Lite vind och kyla får jag väl tåla. Jag sliter ur mina hörlurar och rusar över vägen, får tag i kvinnans kassar och hjälper henne att finna balansen igen. Jag sliter av mig pilotsolbrillorna och försäkrar mig om att kvinnan är okej innan jag lägger benen på ryggen för att förtvivlat försöka hinna med bussen. Vid det här laget har bussen stannat för länge sedan och bör snart vara på väg igen. Jag vevar med armarna mot busschauffören och vi får ögonkontakt. På hans läppar vilar världens bredaste leende och jag förstår att han sett vad som hänt. Han håller bussen för min skull och han ler fortfarande då jag skuttar ombord på bussen med andan i halsen. Rak i ryggen mottar jag sedan massor av leenden och ömma blickar och jag innser att jag just gett folk lite mer hopp. Hopp om ett samhälle där faktiskt folk bryr sig om varandra och vad kunde inte vara bättre en dag som denna!? Klockan var strax före tolv och jag hade redan hunnit med dagens goda järning samt glädjt en hel buss full av människor på en av (för många) de tyngsta dagarna av året. :D 

Med all nyvunnen energi tog jag äntligen tag i något jag skjutit på. Ett besök på Clas Ohlson!!! Jag som svurit att aldrig handla där igen!!! Jag gjorde visiten så kort, effektiv och smärtfri som möjligt. Jag ilade direkt till fritidsavdelningen, slet åt mig en luftmadrass och skenade vidare mot kassan. Jag kände mig smått sviken av mig själv där jag stod i kassan och betalade. Men vad gör man, måste ju ändå ha något att sova på mina första dagar i Stavanger. Jag tröstade mig med att det i alla fall inte var någon teknikpryl jag köpt, det kändes lite bättre men fortfarande lite bittert. Jag kan tillägga att jag fick en skitful pappkasse med julmottiv på som sedan till råga på allt gick sönder. Den upplevelsen (kartongen föll i backen p.g.a. trasiga handtag) gjorde knappast att min kärlek till företaget och dess personal steg, snarare tvärt om... :P



Efter att förnödenheten inhandlats besökte jag jobbet, snackade med min fina kollegor och hjälpte till lite i butiken. Jag får alltid kli i fingrarana när jag kommer dit och varför inte då hjälpa till medan man umgås!? Vissa av mina kära arbetskamrater såg riktigt vissna ut, det börjar gå upp för dem att jag snart slutar och det synns i deras ansikten. Själv har jag stålsatt mig för att orka med och ta mig igenom veckan. Så idag fick jag många kramar, en hel hög med ledsna blickar och några varma klapp på armen. I tillägg fick jag även tag i lite fler kartonger och så bokade jag bord till avskedsmiddagen nu på fredag. Skönt att ha det klart! :D



Jag hann även med att genomgå det ulitmata singeltestet under dagen. Jag fikade i min ensamhet (utan skyddsnät, ingen bok eller tidning, bara jag) på byns mysigaste café. Överallt satt det försälskade par och myste i mörkret och i högtalarna strömmade klassiska kärleksdängor som "It takes two" (lyssna gärna ovan), "So happy together" och "You and Me Song". Men vet ni vad!? Jag överlevde!!! :D



Dagen toppades sedan med middagsmys sammen med Maya. Ikväll så mådde lilla Ollis bättre och jag fick massor av kvällskos och han pussade på båda mina kinder och la sin mjuka lilla kind mot min. Söta unge!!! Mitt hjärta smälter så fort han ler och idag log han med hela sitt lilla ansikte, ögonen riktigt tindrade på den vackra lille pojken. Självfallet kollade vi även på Ullared, något som hör måndagen till. En underbar kväll och en värdig sista måndag i Trondheim! :D

Nu ska jag krypa i säng och sluta ögonen. Imorgon väntar en lång arbetsdag och en hel massa annat pyssel.

Natta mina kära!

Då var den så äntligen här, den fruktade "Alla hjärtans dag". Överallt ser man tecknen, internet svämmar över av hälsningar, bilder och kärleksförklaringar. Ballonger, rosa fluffiga hjärtan, kärleksballader som strömmar ur butikernas högtalare och folk som går hand i hand ses plötsligt överallt på stan... Får jag se ännu en "Mirandabjörn" så kräks jag!! Många av Trondheims skyltfönster fullkomligt hoppar på en med allt rosa, rött och puttinuttigt. Det är som om att alla regler om vad som motsvarar en regelrätt och godtycklig skyltning blåst bort all världens väg. Vid Valentines är det tydligen helt okej att köra på ordet "tacky/distasteful" så länge allt följer under färgfanan rosarött.



Det är inte lätt för en singel att i dessa tider förneka faktum, ja jag är singel och ja jag har ingen att hålla i handen. I mina ögon verkar samhället ibland vara uppbyggt kring just tvåsammheten. "Köp två bullar, få en gratis" eller "kinokväll, betala för en och gå två". En riktigt enslig och grå dag slog det mig att t.o.m. bussen var uppbyggd kring denna tvåsamhet. Raka rader, två och två (plötsligt har jag ingen vidare lust att ta bussen idag). Vad är det egentligen för fel på att vara själv, en person?



Det här med alla hjärtans dag och att vara singel tacklar vi alla olika. Vissa tar det hårt, andra klänger sig fast vid den där positiva lilla rösten inom som viskar om att han finns där ute någonstans. Och andra är helt enkelt nöjda med sitt val och trivs som singlar. Själv är jag glad att jag fortfarande lever, skuttar och andas trots alla "hjärtliga" påhopp som lurar bakom alla hörn. Jag har fortfarande inte gett upp hoppet och ännu lider jag i alla fall inte av Anuptaphobia (fear of staying single). ;) Vad sägs föresten om grafen nedan? Den fick min inre, smått bittra singel att skratta...





Varför måste man ens sätta ett namn på det, singel? Vad säger det egentligen!? Ingenting. Det varken ger en bild av hur man är som person, vart man är i livet eller vad man vill. Varför är vi människor alltid så snabba med att kategorisera, dela in i välsorterade fack och sätta namn på saker och ting!? Är det rädsla (säkerligen, i alla fall om jag frågar min gammla lärare Gordon från Entreprenörskolan. ;)) 




Ibland önskar jag att jag hade en sån här knapp...

I lördags tog jag mig en tur ner på byn och gick på ett fik. Jag hade en riktig mysig stund sammen med min stora latte och en god bok. Efter fikan gick jag in en snabbis på jobbet, mest bara för att säga hej. De frågade vad jag gjorde på stan och jag sa som det var, att jag fikat. Direkt kom följdfrågan: Med vem? Jag bara skrattade och sa "mig själv". Det blev en kort tystnad och jag kunde läsa chocken i deras annsikten sen kom kommentaren. Vågar du det?... Har det gått så långt med tvåsammheten att vi inte känner oss hela som en? Är det så att vissa av oss singlar är så rädda för fingerpekning och utanförskap att vi idag avstår att fika, hur sugna vi än är på en god latte?!! 




Igår kväll spenderade jag en hel del tid framför datorn och bland annat var jag in på sidan weheartit, där brukar jag alltid finna vackra, upplyftande bilder. Själva startsidan har ett sökfält där man kan skriva in precis vad man letar efter. Jag började mad att söka på ordet "single". Bildbanken visade sig ha 17 sidor med bilder som passade in på mitt sökord (eler egentligen 18 men det visade sig att den sista sidan var inaktuell, big shock there!!). För en sida som weheartit som består av över tusentals bilder så är inte det särskilt mycket till resultat. Jag sökte sedan på ordet ordet "couples". 91 SIDOR!!! Det ni! Är det så att vi alla i hemlighet går runt och önskar tillhöra en del av ett par? Jag undrar, funderar och tänker så det knakar. Eller är det kanske så att jag under senare tid sett allt för mycket "Sex and The City"? ;) Eller är det kanske som bilden ovan föreslår?


I mitt sökande på weheartit snubblade jag över denna bild. Jag gillar den enormt, sån inställning ska man ha!

Klart jag vill träffa någon precis som de flesta andra. Men det är egentligen inte helt sant. Jag vill inte bara träffa "någon"! Jag vill träffa han som får mig att skratta, känna mig trygg och som får mitt hjärta att sjunga. I won´t settle for less, då är jag hellre singel! Vem är det föresten som sagt att man bara kan ha en kärlek? Själv ser jag det som om att jag har massor. Idag går i alla fall mina tankar till alla mina fina vänner där ute i världen. Ni är mina valentines!  

Nog med grubblerier! Nu ska jag bege mig ner mot byn för att köpa en luftmadrass så jag har något att sova på under lördagsnatten. Gaaaaahhh! Snart flyttar jag! Wihooooooo!!!! XD

Love//

Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk

Smaskiga stunder...


Creme bruleeknäckning..


Fantasi...


Ovan kan ni kolla in lite av filmens intro, den ger en bra syn på filmens känsla. 


Ensamhet...


Tokigheter...


Kärlek...


Knepig vänskap...


Glädje, lycka och magpirr...


Ömhet..


Rädsla...


Vänlighet...


Nyfikenhet...


Tidsförflyttningar...


Godhet...


Och sist men inte minst, lite galenskap. :)

♥ Som sagt en helt underbar film, kolla bara på alla fina bilder tagna ur filmen. ♥
I natt kommer jag sova gott!

Det har blivit dags att plocka fram en gammal goding. Bilden ni ser nedan var min och fröken Geites ledstjärna en längre tid under vår studietid i Leksand då vi tränade som tokar och knaprade sallad för brinnande livet. ;) Nu är det så dags igen! Jag och Sara skypade här om dagen och beslöt oss för att åter en gång gå in för ett mer hälsosammare leverne. Så sedan några dagar tillbaka har jag inlett min nolltolerans. Inga kakor/bullar/tårtor, godis, chips, popcorn eller andra onyttigheter! Snabbmat ska undvikas, bröd är bannlyst och herr kolhydrat är numera den erkända ärkefienden! 

Det känns fint att ha tagit beslutet och jag känner redan att kroppen är glad och tacksam. Snart ska jag nog våga mig på att börja träna igen också, hoppas bara på att få fina, förbättrade resultat på mina leverprover som jag ska ta denna vecka. Som jag längtar (nej självfallet inte efter att ta leverproverna, så kul är det inte att få en läskig nål i armen och bli tappad på blod. Jag menar så klart träningen ;P)!!! Jag håller på att bli smått galen av att inte få träna. Jag saknar mina endorfinkickar och den sköna känslan man får i kroppen efter ett hårt träningspass. En av de saker jag ser som mest fram emot med flytten och det kommande livet i Stavanger är att jag kan köpa träningskort. Jag hoppas på att finna ett bra gym som kan hjälpa mig att komma igång och att göra en analys av vart jag står hälsoformsmässigt då jag börjar. Förhoppningsvis hjälper de mig även med att ta fram en personlig träningsplan. Jag tror verkligen det skulle göra susen för mig att ha något att utgå ifrån. Regelälskare och listoman som jag är så gissar jag att detta vore det ultimata för mig. Vi får se...

Tanken var från början att starta med detta när jag kommit till Stavanger men så kom jag att tänka på hur dumt det egentligen var. Varför skjuta upp något man kan göra idag till imorgon? Jag visste ju redan att jag skulle börja med detta, beslutet var fattat och viljan på plats så varför inte börja på stört!?! Så, så fick det bli. Idag har jag tagit en promenad som en liten försmak på träningen och imorgon, om formen känns bra ska jag prova på lite yoga för det brukar alltid göra min väl. Men nu blir det nog filmmys med mina flyttkartonger. Jag hade nämligen glädjen att hitta en av mina absoluta favoritfilmer på tillbud här om dagen, Amelie från Montmartre. Tjejen i filmen lever, precis som jag för alla de små glädjeämnena varadagen har att erbjuda. det är verkligen en fin film och om ni inte har sett den så GÖR DET! Vackrare film får man leta efter, älskar ljuset, miljöerna och alla små, små detaljer. Allt är verkligen genomtänkt och helt fullkomligt underbart sammansatt till en enda stor fluffighet och kärlek till livet. Att huvudkaraktären är en stark, livsglad och listig kvinna som vinner små triumferande "krig" och sätter elakingar på plats trots sin snälla natur gör ju heller inte filmen sämmre. ;) 



Ha en fin kväll folkens!

Sista lördagskvällen i Trondheim och ingen att leka med. Antingen är de sjuka, bortresta eller helt enkelt upptagna med annat/andra. Ja, ja så kan det vara ibland. Tur man är lättroad! För första gången sedan jag blev sjuk tar jag mig ett glas vin i kväll, UNDEBART!!! Ett glas var visst allt jag behövde, hoppas det roar. ;)




Grand Prix...



Glädjeskutt är alltid kul att fota. :)


Vinprovning?






Flyttkartonger, kablar och sprall...




Fotfoton ;)

  




Fnitterflicka

  

Efter att ha laddat upp alla dessa knasiga foton har det nu blivit dags för en promenad, kanske hinner jag fånga några av solens strålar...

Ha det! :D

---

18 kartonger, 2 mattor, 3 tvättar, en fullproppad resväska och 4 nya blåmärken blev resultatet av gårdagens slit. Jag har så gott som packat allt nu, det som återstår är lite porslin och alla torrvaror från skafferiet. Det känns skönt att ha fått det mesta gjort så jag har gott om tid att spendera med mina vänner så här de sista dagarna före avfärd. Nästa lördag vid denna tiden går mitt plan ner mot landning i Stavanger, jag kan fortfarande inte fatta att det är så snart även om alla kartonger längst sov/vardagsrummets alla väggar stirrar uppkäftigt mot mig som en ständig påminnelse om att mitt liv är på väg att förändras ännu en gång...

Idag när jag vaknade kunde jag skymta solens värmande strålar som trevade sig ner till min källare och silade in genom persiennerna. Så nu snabbt innan solen hinner ändra sina planer ska jag rusa genom duschen och tvätta av mig allt flyttdamm varpå solbrillorna ska slängas på och en tur ner på byn ska avnjutas. Idag ska jag bara slappa och jag riktigt längtar efter att slå ner min lilla rumpa på något mysigt café med min bok, en stor latte och en krispig sallad. Jag är för närvarande helt uppslukad av Ken Follet med boken "Katedralen", fortsättningen på serien Stormens tid. Underbart fängslande läsning även då jag läser den på norska. ;)
Idag spritter det lite extra i benen och jag känner att ett flertal små glädjeskutt kommer att få se dagens ljus denna strålande lördag.

Kära vänner, solen väntar! Hoppas även ni passar på att njuta av dagen och denna underbara helg. 


  

Kramelikram 

Dagarna praktiskt taget flyger fram. Jag packar, planerar, skypar, jobbar, telefonerar, läser, tar avsked, trixar, städar, ordnar och donar... Att blogga är inte prioriterat så högt just nu och kommer nog så förbli några dagar. Jag försöker kanalisera all min ork till att flyttpacka och eventuell överbliven energi sparas till nästa lördag (19/2-2011) då jag tar flyget rakt in i mitt nya liv och landar i Stavanger. Hoppas ni har överseende med kortheten i inläggen samt bristen på uppdateringar! Miss You, men lovar att snart vara tillbaka! 








I just came to say hello...

Love// Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvens

Min dag har varit fantastisk på alla sätt. Jag mår bra, att jobba gick gallant och livet skimmrar vackert! Jag kan nu riktigt känna den där bubbliga energin, den är innom räckhåll och min spralliga Barfotabarn till personlighet lika så. Maren konstaterade att hon äntligen började känna igen mig på riktigt igen. Mina hopp, glädjeskutt och mina piggelina bensprattlingar är tillbaka för att inte tala om min talförmåga, mitt skratt och min styrka (något även stackars Jan blev varse under kvällen ;)). Underbar dag, underbart liv!!! Berättar mer imorgon för nu är jag trött och behöver återhämta mig lite för imorgon väntar mer jobb. Jobb både på Indiska men även på det mer privata planet. Nu ska jag krypa i säng nöjd, glad, lycklig och ett stort kliv närmare till 100% Josefin Piggelin. Det känns bara sååååå fint!

Natta alla underbara! ♥

Musik har alltid haft en stark innverkan på mig och har så än idag. Tänk att något så "simpelt" som olika toner sammansatta på olika konstnärliga vis kan framkalla så mycket kännslor. Mirakulöst, magiskt och märkligt på en och samma gång...

Idag när jag stod i min ensamhet i Indiskas källare och strök kläder till 3 torsos så spelades plötsligt låten "New City Love" av Jonas Game. En låt jag har många minnen kopplade till, både bra och dåliga, glada och ledsna. Min första reaktion var glädje, jag älskar verkligen den låten! Den minde mig om en härlig vistelse i Malmö då jag bodde hos min kära vän Sara och praktiserade på Åhléns City. Även minnet om krasande grus från mina nya joggingskor under vårens första utomhusjoggingtur i en grön park, skutt och härliga glädjehopp över parkbänkar, välmående och bubblande glädje hör denna låten till. Det var en tid i mitt liv då jag kände mig så stark och lycklig, helt galet vimmelkantig av kärlek till livet. Jag levde i en rosa liten bubbla och svävade på moln...
Men sedan vände det. Från att ha minnt mig om olika härligheter till att plötsligt bli påmind om smärta, svek och något av ett krossat hjärta. Jag började bli ledsen och strykjärnet svepte inte längre så obekymrat och lätt över de olika plaggen. Då kom den plötsligt, ilskan!!! Jag blev helt enkelt förbannad (som vanligt, som pappa skulle säga ;)). Inte ska en dålig människa som behandlat mig illa även få förstöra en av mina absoluta favoritlåtar, jag vägrar!!! Med det färskt i tankarna skruvade jag bestämt upp volymen och sjöng med i full styrka tills den sista tonen fadade ut. Det kändes fint och det där gråa klibbiga och trista försvann igen. Jag stod där med mitt ångande strykjärn och ett segervist leede på läpparna. Precis som musik så är tankens kraft är otrolig. Det gäller bara att välja inställning...    





För övrigt har det varit en fin dag. Jag och Catrine sammanställde veckoplaneringen och sedan makade vi ihop rean ytterliggare och skapade en helt ny vägg med mode. Jag börjar känna den där gnistan av den härliga piggelin-energin ta form innom mig igen och det visas faktiskt redan på flera sätt att jag börjar repa mig. Äntligen både visslar jag och sjunger dagarna igenom och mitt humör är betydligt stadigare och gladare än det varit på länge. Det är helt underbart att åter vara på jobbet, jag vet att jag sagt det förut men jag menar det verkligen så ni får allt stå ut med lite upprepning. ;)

Imorgon ska jag ta vid där jag slutade idag. Jag ska krympa ihop rean på övre plan och sedan göra en typ av miljöskyltning med hjälp av gardiner på glasgolvet i butiken. När det är gjort så skall en hel uppsjö av nya sjalar/skjerfs placeras ut i butiken, det blir förmodligen att bygga en helt ny ACC-front (accessoar vägg). Jag gleder mig! :D

Men nu mina vänner ska jag vila mig, det har varit en lång dag och jag behöver återhämta mig. Hoppas även ni haft en fin dag och kom ihåg: 




 ♥ Kramelikram ♥

Japp folk, ni har rätt. Jag nattsuddar igen. Jag har ingen direkt ursäkt för det, bara att jag har svårt att sova ibland. Det är så mycket som händer nu och jag börjar bli riktigt pirrig, uppspelt och förväntansfull inför Stavanger och flytten. Snart bär det av!!! Det är mindre än två veckor kvar, kan ni fatta det!? Inte jag! Eller jo, det börjar gå upp för mig och rätt var det är kommer pirret flygande över mig. Iiiihhhh!!!

Något annat som gör mig upprymd och glad om dagarna är att jag/vi äntligen börjar få bättre kontakt med vår släkt. Mammas bror Anders med familj har nyligen flyttat tillbaka till Dalarna och har nu börjat umgås mer med min familj. Jag har dessutom fått bättre kontakt med min kusin Fredrik. Allt oftare chattar vi på facebook och lär känna varandra. Riktigt trevligt! Vi förlorade kontakten som små då min farbror skilde sig från sin dåvarande fru, Fredriks mamma. Det hjälpte inte heller att farbror Jonas dog ung... Trist nog förlorade vi kontakten. Vi är en så liten släkt som det är så det känns underbart att vi börjar närma oss varandra igen. Kanske jag äntligen får den där fina kontakten med släkten som jag drömt om som liten flicka. Vem vet!? Nedan en bild på kusin Fredrik. Jag tog mig friheten att retuschera en bild han hade på facebook. Bara för att retas laddade jag sedan upp min bild i ett album jag döpt till "Mina snotisar". Ha ha ha! Förmodligen kommer denna gest ta hårt på pappa som fortfarande inte har någon bild i detta album. ;)



Fredrik


Nedan bilder från kvällens kino. En fin upplevelse och en riktigt bra film även om "allt" (så mycket var det inte) blod fick min lilla mage att skrika av och till av illamånde, jag tål inte mycket jag.





Första gången i salong 1 på Kino Nova, snacka om stor sal! Här ser ni bara en liten bråkdel...




Glada kinobrudar!

Men nu är det natta för min del så jag orkar upp till jobbet imorgon. Jag ser fram emot morgondagen och hoppas på en god natts sömn. Kramar i natten till er alla!

.... eller så kan man få någon typ av ryck frammåt småtimmarna (då man egentligen borde sova) och börja packa för glada livet. Jag var uppe så sent som till klockan 04.00 och packade och donade. Det är inte helt klart ännu men resultatet så här långt är 6 kartonger, ett avskalat kök (släppte den gräsliga furun fri från sina bojor genom att ta ner den fina tapeten jag satte upp då jag flyttade in) och en rejäl träningsvärk i hela min arma kropp. Herregud säger jag! Det måste ha tagit bra på kroppen att inventera, att sträcka sig, böja sig och klättra upp och ner i butiken. Att sedan plussa det hela med hemmafix, städning och flyttpackning gjorde visst slag i saken. Träningsvärken kom och det med besked! Men ni ska veta att jag inte klagar, långt ifrån. För första gången efter att jag blivit sjuk så har jag nu träningsvärk, som jag saknat det!!! Känner mig mest hela tiden som en seg liten klump så det här med träningsvärk var en varmt välkommen gäst. :D 

Till kvällen blir det kino med Maysan, vi ska se vackra Natalie Portman i filmen "Black Swan". Jag gledjer mig till tusen, ska verkligen bli fint att se den. Trailern verkar så bra och jag har bara hört ros om den. Dessutom gleder jag mig till att få komma ut, se lite folk och att få klä upp mig. Det känns som en evighet sedan jag var ute i verkligheten, kultiverade mig och beblandade mig med andra människor. Så nu gott folk får ni ursäkta. Jag ska packa vidare i den allt mer deprimerande lägenheten. Den lixom vissnar framför mina ögon. För varje sak jag packar ner och tar bort blir det både sunkigare, mörkare och nedtyngande i min lilla lägenhet. Det känns lite sorgligt att stå här mitt bland alla flyttkartonger. Jag packar ner ett liv (Trondheim, vännerna, kollegorna, minnena) och förbereder mig för ett annat, långt borta med nya vänner och minnen som väntar. Det känns både sorgligt och fint på samma gång. Det är som att sluta när det är som allra bäst, Trondheim har verkligen varit ett helt underbart, glädjefyllt kapitel i mitt liv och så vill jag behålla det...





Som tur är så blir inte mitt flyttlass lika stor som den börda mannen ovan släpar på...



Tänk vad fint om jag istället för fula pappkartonger kunde packa i dessa skönheter! 



Bilder från weheartit

Som några av er kanske redan upptäckt så har jag ändrat lite på bloggens utformning. Jag tröttnade på att ha de alldagliga och dåliga typsnitten man får per automatik och beslöt mig, min brisande teknikkunnskap och mitt bristande tålamod till trots för att göra ett försök med kodmallen. Först kände jag mig lite vilsen bland alla krypterade koder och alla vindlande rader med bokstäver och siffror. Men efter en liten stund, då jag tagit några djupa andetag började jag förstå mig på det hela. Jag lyckades byta både typsnittet på inläggens rubriker (nu har jag Papyrus), ändra brödtextens typsnitt och storlek samt få bort den groteska blå färgen på mina länkar (de är nu gröna och sköna).

Som brödtext valde jag ett typsnitt ur typsnittsfamiljen med Seriffer (seriffer är de små klackarna som ibland finns på bokstäver). Det blev genast avsevärt lättare att läsa, något som min kära vän Sara påpekade i kväll under ett av våra vanligt förekommande skypesamtal. Hoppas även att ni andra gillar mina små ändringar. Jag är i alla fall väldigt nöjd! Nöjd med både hur bloggens utseende förbättrats men främst är jag nöjd över att jag faktiskt vågade prova att genomföra dessa ändringar själv. Jag är verkligen inget dataproffs och som jag nämnt tidigare, teknik skrämmer och stressar mig aningens. Så ni kan ju bara föreställa er hur mitt lilla ego vuxit flera centimeter nu tack vare detta genombrott. Wihoo!!! Kanske jag fortfarande håller fast vid en av mina vanligaste konstateranden och påståenden som liten flicka. En flitigt använd mening i mitt ordförråd då jag enbart var några ynka år var just: -Kan själv!  Och visst kunde jag...  

Härligt med sovmorgon! Har segat mig upp ur sängen för en liten stund sedan. Det var så skönt att bara ligga där uner det fluffiga täcket, sträcka lite på sig och bara mysa. Men nu får det vara nog! Om några timmar ska jag ta mig till jobbet för att sysselsätta mig med något så fantastiskt roligt som inventering. Det ni! En underbar lördagssyssla!!!! Som tur är har vi redan tjuvstartat lite på lagret så det är i stort sätt "bara" butiken kvar. Jag tror det kommer gå rätt så fort ändå, vi är ju ganska många som ska sammarbeta och säkerligen är det många som är ivirga att bli klara så fort som möjligt. De flesta har nog andra lite mer glammiga planer för denna lördagskväll än att krypa runt i butikens hyllor och räkna ljusstakar och toppar. På tal om "glammighet", i kväll är det svenska melodifestivalen på tv. Jag får se om jag tunear in eller om det finns någon annan mer lockande aktivitet... Det visar sig. :D






Bilder från weheartit.

Ja vad ska man göra för att bota tristessen som innfinner sig en fredagskväll hemma på Angelltröa? För min del så blev lösningen att släpa fram alla mina inrednings- och trädgårdstidningar och tända en drös med ljus.




Mattmys...








Plaza, Vakre hjem & interiör, Jeanne d' Arc Living med flera... 




Skeptisk till självutlösaren..




Men se där, det funkar ju! Här kostar jag på mig ett leende. :D

Nu ska jag ge mig iväg till matbutiken och sen blir det lite skypande.

Ha en fin helg!

..... Ingrid!?! Jag har precis fått besked från en smått förundrad och konfunderad Ingrid i Guatemala om att testresultatet om kyssesyke hon tog innan avfärd från Norge visat sig negativt. MEN, ja det finns ett men precis som i alla bättre historier. Testet visade att hon haft det redan. Förmodligen nu i höst och under julen då hon var sjuk en hel del. Så nu har vindarna vänt. Vi har länge gått och oroat oss för att jag ska smitta Ingrid och riskera hennes resa men nu enligt testresultatet så kan det faktiskt vara ombytta roller. I själva verket är det mycket sannolikt att hon faktiskt smittat mig. Ha ha, ibland är livet absurt och helt galet ironiskt! Tur man kan skratta åt eländet. Jag vill inte ens tänka på hur stackars Ingrids lever mår, som vi härjat på den senaste tiden och hon som dessutom tränat flitigt och fortsatt festandet utan mig då jag fick min diagnos. Herregud!     

Kanske vi borde börja bära munskydd för att minimera risken att smitta andra? Killen på bilden ovan verkar ju i alla fall ha hittat ett sätt att kringgå det här med kyssesyke, en finurlig lösning på ett trist problem. ;)

Ja folkens, jag ville bara delge denna delikata lilla informationen. I själva verket borde jag sova sedan länge men jag råkade på något vis fastna mitt i Sex and The City och Mr. Bigs hjärtekrossande kallsinnade jobbförflyttning till Paris. Men nu får det vara nog, jag har mättat mitt intag för denna gång så nu blir det buuuuummmmms i sääääng!

Natta!

När jag åkte hem från jobbet idag så kom den underbara solen fram och värmde upp Trondheims kalla grå gator. Jag tror det var över 3 veckor sedan det varit fint väder och sol sist så det var verkligen en välkommen syn. Jag njöt i fulla drag där jag satt på bussen och skumpade fram genom Trondheim stad, staden med de flesta fartguppen. Solen var så stark till och från att jag t.o.m. fick användning för mina solbrillor som legat undanskrotade i min handväska en längre tid i väntan på soliga och bättre stunder. Lovely!

Sol i sinne, sol inne!!!  

Här kommer nu lite bilder från gårdagen på Indiska som utlovat. Massor av härliga puter i vårigt gröna toner mixat med sprakande lila, blomstermönster och ett stänk av skir rosa. I sängen ovan skulle jag gärna slänga mig som jag nämnde tidigare. Nu kanske ni kan tänka er varför. Det ser så mjukt, kosligt och inbjudande ut, håller ni inte med!?

Nedan följer fler bilder på Indiskas härliga sortiment som finns i butik nu. Det hela känns vårigt, krispigt och fräsht och det är ljuvligt att jobba med alla dessa färger. Jag vill ha vår nu! Kanske får jag snart som jag vill. Min flytt till Stavanger innebär inte bara nytt jobb, nytt boende och en ny stad, det inneattar även nytt varmare väder. Med lite tur så är våren redan på väg när jag kommer på plats. Idag är det enbart 17 dagar kvar, jag räknar ner dag för dag och fjärilarna i magen ökar i antal och gör stadigt kraftigare och större loopar inne i mitt innre. Wihiii!!!





Vackraste kristallkronan...



          





Gnistrande, glimmande lila prismor...





Koslig telysholder med fint sken.



       









De nya lyktorna har hängts på plats på väggen med några nya puter.





Puteberg...







Nu ska jag mysa till det med lite levande ljus och njuta av skönläsning i min
nyinhandlade inredningstidning "Bolig Drøm".

Ha en koslig kväll!

Igår hade jag min kära syster Karolina extra nära hjärtat. Runt min hals bar jag en liten söt vit vattenkanna som dinglande glatt i takt med mina rörelser. Den lilla vattenkannan är en "jag-har-varit-i-England-och-jag-har-saknat-dig gåva" från just Karro som jag fick nu i julas när vi äntligen sågs. Hon hade köpt söta små "figurer" till alla oss systrar, var och en fick en figur som Karro tyckte speglade oss som personer. Jag fick vattenkannan för min kärlek till trädgård, Pernilla fick en liten symaskin för att hon tycker om att sy och pyssla och slutligen Julia, hon fick en spegel för att hon är så mån om sitt yttre. Ha ha! Det var fina gåvor och jag älskar min lilla vattenkanna, fast jag älskar den inte i närheten av hur mycket jag älskar min lillasyser!

Inlägg nr. 350, en ljusare syn på livet och en gladare Josefin Piggelin. Äntligen, äntligen börjar det så smått kännas som att jag har koll på situationen. Jag har skrivit på avtalet för mitt nya jobb, i hallen står en hel drös med kartonger i väntan på att bli fyllda till bredden och just i detta nu letar sig ett hyreskontrakt hem till min brevlåda på Angelltröa. Räknat från idag så är det 18 dagar kvar tills jag flyttar, nu är det inte långt kvar...

Idag hade jag glädjen av att få ett sms från Guatemala från en glad Ingrid. Hon berättade att hon kunde se två vulkaner från sitt sovrumsfönster och att hon imorgon skulle bege sig till högre höjder för att se en aktiv vulkan på nära håll. Spännande värre!

Äntligen har det slutat regna!!! Så gott som hela natten öste det ner och det duggade fortfarande i morse när jag for till Indiska för att jobba. På dagens schema stod att bygga en säng med ett puteberg. Bra blev det, väldigt kosligt och inbjudande, en rejäl trigger för köplusten. Själv fick jag hindra mig från impulsen att slänga mig rakt i härligheten av allt det blommiga, lila, gröna och sköna. Vem vet, kanske bild kommer imorgon!?





Igår tröstade jag mig med mina 4 väninnor från storstan, här i Norge kallas serien för "Sex og singelliv" Det fåniga namnet i sig får mig alltid att dra på smilbanden. Ha ha ha! Jag fick boxen som födelsedagspresent av min fina familj, den har verkligen kommit till nytta under mina kravligaste dagar då jag fått stanna hemma. Det tog inte långa stunden innan jag tröttnat på att sura och deppa och innan jag visste ordet av var diskberget borta. Lika dålig som jag i grund och botten är på att vara tålmodig och på att ta det lugnt, lika dålig verkar jag vara på att djupdeppa och sura dessa dagar. Tänka sig... ;)





Nu ska jag bara slappa av og ta det med ro som jag lovat Catrine. Den raringen bjöd mig på lunch idag (världens godaste hamburgertallrik på restaurant Nattergalen), tänk att ha en sån fin chef. Det är nog inte alla förunnat, som jag kommer sakna henne! Hon har tagit så väl vara på mig och har fått en stor plats i mitt hjärta. Till min glädje fick jag veta att hon kommer att närvara på Indiskas dekoratörs- och ledarmöte i vår, så vi ses snart igen trots min flytt till Stavanger. Nu är iaf planen att krypa ner under mitt fluffiga täcke och läsa den spännande upplösningen på boken "Sverdet og korset".









Denna vackra bit med John ME får avsluta kvällens inlägg.

♥ Ha en fin kväll folkens! ♥

Jag sitter hemma i sängen med datorn i knät. En ganska sorglig syn. Ur datorns högtalare strömmar halvdeppig men ack så vacker musik av Melissa Horn, hon berör mig alltid djupt med sina fina bitar tagna direkt ur verkligheten. Runt mig ligger täcke och lakan skrynkliga och grå som vissna kronblad fallna från en en gång så fager blomma. I köket tornar ett diskberg upp sig och för tillfället liknar det väldigt vid isberget Titanic hade oturen att stöta på. Mitt hår är tovigt och ruffsigt och uppsatt i en slarvig knut på jässan. Merparten av håret har på något vis lyckats smita ur knuten och en stor hårslinga hänger uppkäftigt ner för mina ögon irriterar och stör. Även om hårslingan stör mig till vanett lyckas jag inte på något vis uppbåda orken att göra något åt den, den får bara hänga där den hänger.






Idag har jag virrat offerkoftan tätt kring kroppen och bara gett mig hän till deppen. Jag har en längre tid tappert försökt att hålla den på avstånd med min positiva inställning men nu byter jag strategi och bara släpper fram allt. Kanske det på så vis går över fortare. Ibland måste jag faktiskt låta mig vara lite nere och slippa vara just tapper, positiv, modig och stark. Idag ska jag tillåta mig att känna och bara vara i mig själv. Ibland kan det vara skönt att gråta lite stilla och släppa på alla spänningar. Klart jag är deppig, ledsen och aningen besviken. Det var ju inte såhär det skulle vara. Jag saknar mitt friska pigga jag och jag vill inte annat än få ordning på mitt liv. Det tufft att orka med alla bestyr inför flytten, särskilt nu när jag vissa dagar bara vill ligga platt i sängen sovandes och återhämtandes. Det värsta är att ständigt känna mig lurad av kjöttelfebern, att gång på gång tvingas möta besvikelsen och inse faktum att jag fortfarande inte är helt bra. Lurig sjukdom det här, frisk och pigg från stund til stund varpå det sedan vänder i all hast igen och orken slås ur en. 

Igår var jag så säker på att ta mig till jobbet nästkommande morgon, jag kände mig så mycket bättre och det gick fint att jobba. Så blev det inte. Kroppen och kjörtelfebern ville annat. Natten har spenderats oroligt vridandes i sängen med huvudvärk, en varm kropp och huvudet fyllt av stress och frågor angående saker som måste ordnas. Allt jag vill för stunden är att känna någons armar runt mig, omfamnad i en trygg famn. Få tröstande ord viskade i örat om att allt kommer ordna sig. För det vet jag att det kommer, men det är lite för mycket för mitt lilla barfotabarnshjärta att hantera just nu. Jag kan känna att den där totala beslutsamheten och viljan av stål ligger precis framför mig, nästan innom räckhåll. Allt jag behöver göra är att sträcka lite, lite på mig så har jag den igen. Men just nu så vill jag inte, orkar inte. Idag ska jag låta mig vara en männsika av kött och blod och inte en fjärrstyrd robot...

Som tur är ska jag snart få skypa lite med min älskade mamma och då kommer allt genast kännas bättre. Tack för att du finns!