Bara Barfotabarn

Ingrid har lämnat min sida för ett äventyr i Guatemala och ända sedan vi skildes åt så har regnet öst ner här i Trondheim. Jag funderar på om vädret har lyckats plocka upp och påverkats av min sinnesstämning. Vem vet?!? Även om jag saknar den tokroliga norskan så det värker i kroppen så finns det faktiskt en hel del saker som lyfter min stressiga, halvdeppiga och gråa vardag. Jag har bland  annat (tack vare samma tokroliga norska) lyckats lösa problemet med hur jag skall få mina saker flyttade till Stavanger och jag har funnit ett boende. Wihoooo!!! Ännu är det mycket kvar som ska fixas och ordnas med men det var nog dessa två ovannämnda punkter som kändes som de tyngsta bitarna och stressade upp min innre kontrollfreak. Nu ska kontrakt skrivas, lådor packas, avsked planeras och mycket, mycket mer. Men för stunden nöjer jag mig med att sjunka ner i soffan och vila, kanske rent av ska sova lite. Jag har varit på jobbet från kl 9 till 15 och nu är jag är rätt slut. Det tar på mina krafter att planera allt inför flytten, att jobba och att samtidigt försöka återhämta mig efter kjörtelfebern, men det går frammåt. :D

Det är sjukt härligt att vara tillbaka på jobbet och jag märker att jag tycker det är himmlans roligt att få fixa och trixa runt i butiken igen. Jag känner mig ändå, trots allt rätt nöjd med hur butiken ser ut inför morgondagen (tur jag har flinka kolegor!) och gleder mig till mötet. Nog om det, nu ska jag vara en duktig flicka och göra som både kollegor och läkare tjatar om, jag ska ta det med ro...

Igår kväll var jag hemma hos Ingrid för att ta avsked inför hennes tripp till Guatemala. Vi var ett härligt gäng på 5 glada och halvgalna tjejer som slog oss ner för att avnjuta ännu en delfinal i Grand Prix (Norges motsvar till Melodifestivalen). Stämningen var på topp och hela kvällen blev en stor succe.
  
Senare frammåt kvällen slirade vi ner för de glatta backarna på Rosenborg och Möllenberg mot byn. Det blev en tur in på utestället Blæst där jag för första gången drack alkoholfri öl. Riktigt gott faktiskt! På vägen hem tog jag sällskap med Ingrid och vi kramades ordentligt innan vi skildes åt. Jag knatade sedan hem till "pensionatet" dr mina två små vänner väntade snällt i sin skål. 

Idag var jag hem en sväng till Ingrid igen för ett sista farväl och för att hämta min kamera. Där blev jag kvar i flera timmar och pysslade om en sliten Ingrid som fått i sig lite väl mysket av livets fina. Jag blandade saft, värmde pizza, hämtade vatten, småplockade, slog in paket till hennes värdfamilj i Gautemala m.m. Det blev också en hel del soffhäng och prat. Mysigt! Till slut var det dags att ta avsked och tårarna rann längst mina kinder då vi kramade om varandra. Usch och fy! Jobbigt med avsked. Vem vet när vi ses igen? Hoppas verkligen inte jag måste hålla ut ända till sommaren innan det blir av.   

Efter detta tårfyllda avsked kan jag bara föreställa mig hur det kommer bli om någon vecka då jag ska säga hej då till resten av mina underbara vänner. Det känns väldigt tung men samtidigt också väldigt fint. Tänk att man kan tycka så mycket om så många människor...     





Flickorna drack vin, jag drack vatten och cola. :/
Även min stenålderstelefon fick vara med på bilden, ha ha!




Söta rara Tonje.




Brudarna bruds! ;)




Ingrid




Soffhäng




Fnitterflickorna Ane och Aina!


Nu är det läggdags för min del. Jag ska upp tidigt imorgon och åka en sväng till jobbet och jobba. På tisdag kommer nämligen finfrämmande från huvudkontoret och då vill jag allt göra vad jag kan för att butiken ska se så bra ut som möjligt. Men först lite Ken Follet. :D

♥ Natta! ♥

Efter en underbart härlig kväll sammen med alla mina förtjusande Indiskajenter har jag nu sedan ca 1,5 timme checkat in på pensionat Maren och Jan på Möllenberg och helgens fiskvaka har påbörjats. Jag har kollat min mail och faktiskt fått in ett och annan intressant bostadsförslag, de ska jag se till att svara på imorgon. Nu ska jag bädda sängen och krypa ner så jag får krafter till morgondagens avsked med älskade Ingrid pingrid, dessutom ska en hel del annat fix och trix fixas imorgon så nog behöver jag en god natts sömn allt...

♥ Sweet dreams! ♥



















Bilder från weheartit

En ny dag tar form, för min del började den ganska så precis nu. Vaknade kl 11 av att telefonen ringde, ännu en galen norrbagge (Ivar tror jag han hette). Han ville bara tala om att jag var fin. Vad Ivar inte visste var att mitt tålamod med denna typ av samtal och sms redan nått sin gräns, detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag sa således:

- Tack, det var snällt sagt men nu är det så att jag söker boende, det är inte en kontaktannons! Var det något annat du ville tillägga?
Ivar svarade då något i stil med: - Söker du kontakt? (nu bubblade det riktigt av ilska i mig, dessutom lät han så korkad och talade med en nordnorsk dialekt något som bara ger mig dåliga vibbar)
Jag: - Nej, verkligen inte. Jag är bara intresserad av boende!
Ivar (nu med en aningen snopen röst fylld av besvikelse): - Så du vill inte prata? Varför?
Jag: - Jag har bättre saker att göra!
Ivar: - .... (fortfarande lite snopen, får inte riktigt fram något vettigt, bara snubblar på orden)
Jag: - Jag har inte tid med detta, jag jobbar. Hoppas du får en fin dag, ha det! Smack!!! och så slängde jag på luren (eller, det var åt minstonde så det såg ut i mitt huvud. I själva verket tröck jag på knappen med den röda luren och kopplade ner samtalet, lungt och sansat).   

Herreguuuuud!!! Jag hoppas verkligen att jag hittar ett boende snart så jag kan ta bort annonsen och få slut på allt detta. Det är ju inte klokt. I tillägg så är ytterligare 4 killar som hört av sig, de låtsas alla att de skickat sms till fel person (ja, till mig!!!) varpå de sedan försöker få igång en kommunikation och börjar flirta. Gaaaaahhhh!!! Kanske jag ska känna mig smickrad men just nu är jag bara irriterad och arg. Som tur är har jag denna helg ett sätt att fly vardagen lite. Jag ska vara fiskvakt!!! Ja ni läste rätt, fiskvakt. Jag ska nämligen få låna Maren och Jans lägenhet över helgen då de åker bort och jag har fått det stora ansvaret att sköta om deras fiskar. Jag fick ett sms igår av Maren, hon skrev att fiskarna saknar mig och att de gleder sig till helgen. Ha ha, fina Maren!

Nu ska jag ta mig en välbehövd dusch och packa ihop mitt pick och pack innan jag drar till bussen. Jag ska möta upp Monica i byn för en fika och till kvällen blir det en tur till Catrine. Vi ska ha en liten "avskedsmiddag" med jobbet eftersom att jag snart flyttar, Ingrid drar till Guateguate och Maren letar sig jobb i Oslo och gör sig redo att flytta. Det blir säkert en väldigt fin kväll men säkerligen också en väldigt kännslosam. Gud som jag kommer till att sakna alla!!!  

Men nu, mot duschen!

Ja folkens, idag förblev jag hemma efter nästan en hel natt utan sömn med små febertoppar, en stridande ström av sms och magont. Jag vet att jag ska undvika tryck på magen men kanske även skratt skall undvikas? Det är möjligt att gårdagens skrattsalvor och dubbelvikningar med kippning efter andan på grund av allt tok med min kära Ingrid åsamkade mig mina magsmätor. Vem vet!? Jag är otroligt noga med att lyssna till min kropp nu för jag vill verkligen inte bli sämmre igen. Så idag har jag sovit, skypat lite slappt med två av mina finingar till systrar och bara slappat i soffan.

Som tur är så skickade Ingrid med mig en liten goddiebag fylld av filmer igår så jag har precis njutit av filmen True Romance och druckit sjokomelk med en varm mysig filt virad om kroppen. Ganska mysigt ändå.




Kvällen avslutas med att kika på Landskampen Sverige vs Norge, spännande! Jag ska snart få se Björn Dählie möta Torgny Mogren i skidbacken. Glede meg!!! XD

Sen blir det allt att krypa ner med Ken Follet ännu kväll. Tänk att det kan vara så fängslande att läsa om en man som vill bygga en katedral på norska...

Lite mer galenskap som hände tidigare idag (eller ja, igår egentligen. Klockan är ju efter 24.00 så...)

Ingrid och jag är ute och promenerar på övre Möllenberg då Ingrid plötsligt utbrister: - Åååå, se på pusekatten!!! Jag kollar upp och i vinduet rakt framför mig sitter en sur hårboll till mops (eller var det en Shihtzu!?) och stirrar uttråkat och argt på oss. Den såg verkligen förnärmad ut och rent ut sagt lagomt vissen ut med sin tillplattade nos och sina hängande ruffsiga öron. Tänk, det är inte alla som lyckas førolämpa en hund!
5 meter senare tryner Ingrid på isen. Kan det vara Karma!? Eller så kanske det bara var ett fall av "Ingrids lag" (det kan alltid bli värre), något vi talat om enbart en halvtimme innan. Jag höll på att dö av skratt bäst jag kikade på den kringkravlande väninnan medan jag sträckte ut en hjälpande hand. Tur att Ingrid klär så väl i den stickiga offerkoftan (och ja, det gick bra med henne, helt hjärtlös är jag inte). ;)

Älskade Ingrid, tack før skrattet! Det sägs ju ofta att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. I detta fall kanske det syftar till att Ingrid fick lära sig ett nytt fint svenskt talessätt: "Skadeglädjen är den enda sanna glädjen". Ha ha!

Ovan ser ni i alla fall en bild på en hund som liknar lite på den vi såg, men ni får föreställa er att den såg mer hopsjunken ut och hade ett både surt, förnärmat och deppigt uttryck. Jag sökte också efter bilder på ordet "pusekatt" och då fann jag denna bild på en bil som är inspirerad från filmen "My Neighbour Totoro", en av mina mysfilmer jag brukar kika på när jag är sjuk. Jag skulle gärna ta mig en tur i den bilen, mysigt värre! 





XD

Hej alla underbara! Idag var jag äntligen åter på jobb och provade mina krafter lite försiktigt. Jag är fortfarande sjukskriven och ska inte börja kroppsarbeta ännu på ett tag men trots det fick jag en hel massa gjort i butiken. Hela shopfronten gjordes om av mig och Catrine, vi satte en helt ny struktur och jag och Monica krympte ihop salget/rean betydligt och hängde om ytterliggare två väggar. Snacka om att det var skönt att få lite nytt i butiken! Jag dukade även ett nytt bord uppe i etg 2 och hann se över lite småsaker inför morgondagen. Det kan inte beskrivas annat än UNDERBART att vara tillbaka bland alla mina fina kollegor och vänner igen. Som jag saknat dem och jobbet!

Det riktigt kliade i fingrarana och jag ville så mycket, ville vara överallt och göra om, fixa, trixa och finslipa. Som tur är känner mina vänner mig väl och påminde mig nu och då om (och smått tvingade mig) att ta små pauser och hindrade mig från att bära tunga föremål. Jag bör väl egentligen tacka för deras tvångsmässiga kontrollerande då detta säkerligen kommer få mig att bli helt frisk snabbare. Men det tar dock emot en del att inte få använda musklerna, särskilt efter det att min hyresvärdinna var innom butiken och berättade att två dagars sjukvaro då man ligger helt i ro innebär en förlust i muskelmassa på ca 20%. Herregud! Och ja, jag känner det redan! 

När klockan slog 15.00 stämplade jag ut för dagen och begav mig hem till Ingrid där en annons på Finn.no lades ut angående boendesöknad i Stavanger. Efter en massa skratt och villospår drog vi så småningom vidare ut och spiste pizza. Det blev min första restaurantpizza i Norge. Det kanske var på tiden efter ca ett halvår i detta land...? Oavsett så fick jag egentligen inte avnjuta en norsk pizza, inte helt iaf. Kökspersonalen hade hört att jag var svensk och presenterade min oslicade pizza med följande förklaring:

- Här är din pizza (ställde ner Ingrids pizza framför henne), den är uppskuren i bitar...
och här är din pizza (ställde ner min pizza framför mig), den är inte uppskuren... (Jag såg frågande på honom) 
- Ja, det är ju för att ni i Sverige inte brukar ha er pizza i bitar, ni skär själva. Vi hörde att du var svensk och vår kock är svensk så... Ja, en pizza på svenskt vis.
Det glittrade i hans ögon och han kopplade på sitt charmigaste leende medan han backade sakta från bordet. Jag lyckades stamma fram ett tack och sa något om att ja det stämmer och så lämnades jag och Ingrid ifred att avnjuta våra pizzor, Ingrid sin norska och jag min svenska varriant. Ingrid bara suckade, skakade på huvudet och skrattade. Josefin, det händer dig överallt. Killar! Ha ha.   

Strax före detta, innom loppet av en pizzabakning hade jag redan hunnit få ett telefonsamtal om boende och 6 sms. Dessvärre kan jag såhär i efterhand konstatera att det kanske inte var det smartaste att lägga ut en bild på mig själv i annonsen (jag valde bilden ni ser ovan för att jag tycker den visar att jag är en glad, trevlig och pålitlig tjej. Har jag så fel!?). Men vem vet, Thomas eller Ove från Rogaland kanske visar sig vara riktiga hunkar och kap att dejta eller kanske kan jag rent av bo sammen med någon av dem!? ;P

Jag hade efter någon timme redan över 58 personer som sett på min annons, det är många så jag hoppas på att finna ett bra boende snart. :D Tack för hjälpen min galna vän Ingrid (och tack så väldans för hjälpen med att lösa mitt flyttlassbestyr. tur för mig att jag har en vän vars pappa äger en flyttfirma!). Du är knasig, knäpp och helt underbar. Satan vad jag kommer sakna dig!!! 

Utöver de ovannämnda sakerna så lär jag mig norsk och Ingrid får lite av en djupdykning in i svenska språket. Nedan följer en galen dialog mellan mig och Ingrid under kvällen: 

 Men nog om denna underbart fantastiska och härliga dag. Nu väntar mer Ken Follet.

Natta!

Idag tog jag mig en tur ner till jobbet för att prova och känna på min form, det gick alla tiders. Dessvärre ändrades mina planer om Stavangerresan imorgon ändå. Den blir inte av i alla fall då ledningen ombestämt sig, så jag får helt enkelt ge mig till tåls och hålla modet uppe till den 21 februari då jag börjar min nya tjänst.

Jag kommer alltså varken besöka Stavanger stad eller träffa mina nya chefer och kollegor förren dagen då jag faktiskt börjar och går på min nya tjänst. Lite småläskigt men tusikan, det ska nog gå an den här gången med. Vad värre är blir det lite svårare att ordna med boende. Jag kommer inte kunna gå på någon visning så jag hoppas någon vänlig själ i Stavanger kan ge mig en hjälpande hand. Hoppas, hoppas!

Det är mycket att ordna med inför flytten och nu kan jag äntligen sätta fart på riktigt eftersom jag fått besked  om startdatum. Boende ska fixas, flyttlådor ska skaffas och packas, annons skall skrivas, betalas och sättas in på nätet, flytten ner ska på något mirakulöst sätt ordnas och en hel del andra saker ska fixas. Full rulle minst sagt!

När livet känns aningen motigt är det fint att få söta och uppiggande mms från Sverige (inte för att jag kan se dem på min stenålderstelefon, utan tvingas vänta ett dygn på en kod som uppger att jag kan gå in på mina sidor på telenor.no för att se mitt mms, men ändå). Så idag fick jag ett meddelande och jag kastade mig genast in i datavärlden för att se vad det kunde vara för spännande bild jag fått skickad. Det jag fann var denna bild som ni ser ovan. Gissa om jag blev glad!?! I mms:et stod det att Julia hade svårt att koncentrera sig på sina läxor på grund av en liten myskatt som smög sig allt närmare upp på hennes bröst, snart var hon hela vägen uppe i annsiktet där hon trivs allra bäst att ligga kurrandes och spinnandes. Mina båda katter har det fint hemma i Hedemora och myser i fulla drag. Det värmer mitt hjärta att de blir omhändertagna så bra. Tack min finaste Julia och mamma för att ni skämmer bort mina små odågor. Ni är toppen!   

Snart väntar skypetid med mamma och sen blir det nog en tidig kväll så jag orkar upp till jobbet imorgon, jag vill ju dessutom hinna läsa lite i boken jag fått låna av Maren (Stormenes tid 1, Sverdet og korset av Ken Follett). Även om jag är bättre så kan jag lova att det tar på krafterna att åter vara på benen igen efter kyssesykan, det känns i hela kroppen att jag inte arbetat på en tid så att vila är prio 1.

Ha det! 

Idag började min dag kl 09.00 då jag efter många timmars hjälplösa försök till sömn stod upp (jag vaknade redan kl 05.12 med malande tankar om hur jag ska lyckas lösa allt inför flytten). Klockan 11.00 hade jag hunnit med att sleva i mig en skål med råggröt och stod ombytt och klar ute på gatan i väntan på Maren och skjutsen till Ranheim legesenter. Maren kom strax puttrande upp för de glatta/halkiga gatorna på Angelltröa och det bar iväg.

Efter ett snabbt besök och samtal med min läkare konstaterades att jag gjort oerhörda framsteg med mitt tillfrisknande. Nya blodprov togs för att kolla mina levervärden, de beskeden får jag först om ett par dagar Förmodligen är de inte helt fullt bra ännu men de bör vara rejält förbättrade. Oavsett så sjukskrev hon mig en vecka till för säkerhets skull men gav mig klartecken att börja jobba så smått om jag själv kännde mig redo. Så folk, håll i er!!! På onsdag denna vecka bär det äntligen av mot Stavanger. Wihooo!!!




Med dessa glada besked drog jag och Maren vidare på en liten biltur runt om i Trondheim. Första stopp blev Trondheims absoluta favoritbad om sommaren. Vi halkade oss ner mot vackerheten för att ta oss en närmare titt. Jag kan verkligen se varför så många vallfärdas hit i hettan för att svalka sina kroppar i denna natursköna härlighet med mysiga klippor, små vikar och med den fantastiska utsikten över de majestätiska fjordarna.
 



Underbart, kan inte beskrivas bättre.




När vi var "färdigbadade" drog vi vidare för att beundra arkitektur och konst i en stadsdel som sägs vara Trondheims svar på Köpenhamns Christiania. Anarki, extrema vegetarianer, barnhagar fyllda av spralliga friska barn och små getter, nytänkande, galande tuppar (ja mitt i stan!!!) och uttrycksfrihet, m.m. Fantastiskt!




Det första konstverket vi möttes av var detta färgsprakande unikum. Här har återvunna föremål sorterats in i färglådor, föremålen var utvalda till perfekt passform för varje låda. Häftigt!




Vackert, inte sant!?




Efter all färg kikade vi på något mer avskalat och naturligt. Vi kikade på denna pampiga byggnad, en arkitekts dröm och samtidigt mardröm. Ett mirakelbygge uppnåt med snäv budget. Otroligt!
 



Fina vinklar och spännande möten...




Denna byggnad fungerar idag som kollektivt boende, inte illa. Här skulle jag gärna bo.




Ett stycke staketkonst!




I området ligger en räcka med gammla, rätt så slitna och nedgångna hus. Kommunen planerade att riva dem men två kända norska konstnärer satte sigg upp emot det hlea och för att rädda byggnaderna så skapade de sin konst på själva husen. På så vis blev husen "k-märkta" att kunde således ej rivas. snyggt jobbat! ovan ser ni en av målningarna som räddade husen (tyvärr kommer jag inte ihåg namnen på konstnärerna men om någon vill veta kan jag ta reda på det).




En tatueringsstudio vi passerade. Här skulle nog inte jag vilja bli tattuerad...




Streetart möter streetknitting, vilket vackert möte!




Tur att någon klädde denna nakna kalla lyktstolpen, allt för att skapa ett varmare och mjukare samhälle...




Efter att ha halkat runt på superisiga gator i regnvädret var vi både småblöta och lite slitna. Vi slog oss ner på ett mysigt café och delade på en stor kanna med presskaffe. Här satt vi ett bra tag och torkade, småsnackade, lapade kaffe och lyssnade på härliga dängor som sprakade fram i högtalarna. Mysigt var det! 




Cool, mysig och tidsförflyttande inredning...




Efter kaffestunden var vi uppiggade och redo att dra vidare. Här ser ni mig med vårt trogne färdmedel. I bakgrunden ser ni ett spår från kriget. En superstor bunker där bland annat ubåtar reparerades under andra världskriget.  




Här snackar vi tjocka väggar...




Säga vad man vill om krig och bunkrar men den här bunkern är i alla fall vackert åldrad...




Man kan riktigt känna hur mycket historia som ligger i denna byggnad.




Vackert på något sätt med allt det råa materialet och hur det slitits efter flera år av väder och vind.




Vackra ljusspel längs de höga väggarna.




Det blev även ett snabbstopp på en omvandlad bensinmack. Här renoverar man nu gammla möbler och säljer vidare, typ secoundhandverkstad.




Dessa två skönheter beundrade vi ett tag...




Härligt mönster!




Efter betongbunkrar och secoundhandkikning for vi till Ilsvika.




Mysiga små, små gator och färgglada hus. Maren trivs! ;)




Ännu en gång föll min blick och min kameralins på denna skönhet. Maren förklarade att det är en Trondheimsk ros, någon typ av kulturell symbol för Trondheims befolkning och stad.
  



Nere vid hamnen vid Ilsvika. Långt där ute ser ni ön Munkholmen som i många år fungerat som en fängelseö. Maren berättade att den danska kungen en gång placerade en man här då som försökte införa demokrati i Danmark. Tuffa tider!




Poséförsök i ett regnigt och blåsigt Trondheim. Silosen ni ser i bakgrunden ska tydligen vara färgsatt av en svenska, se där! ;)
 



Härliga hamn!




Glada miner i ett virvlande väder.




Snygga blå stenar staplade i en hög på gatan. Undrar vilken konstnär som ska "sätta tänderna" i dessa...




Som ni ser har jag haft ännu en fantastisk dag med min fantastiska vän Maren, den tjejen är verkligen guld värd!

Men nu har det blivit dags för mig att slänga mig i bingen. Förmodlingen kommer jag sova djupt efter denna intensiva dag fylld av härliga upplevelser.

Natta! 

Jodå så att, det är med denna hunk jag spenderat de senaste dagarna.
Jag har sett honom tackla sandstormar, matbrist, vulkaner och iskalla vattendrag. Vilken man! Jag börjar nästan bli beroende av att få dessa dagliga doser med testosteron... ;) 

Jag har inte bara njutit av att se danna manliga karakarl till ögongodis hugga ihjäl djur och att spänna musklerna, utan jag har även fått med mig en hel del tips till min vän Ingrid som snart ska bege sig till Guatemala. Man vs Wild spelades nämligen in i Guatemala sist, han var där och fightades mot naturen och för sin överlevnad i vanlig ordning. Bland annat fick jag med mig följande tips:

1. Om du ska in i en vattenfylld grotta med en fackla, se till att inte tappa den. Risken är tämligen hög att den då slocknar.

2. Om det råder brist på föda, käka larver. Undvik de håriga och de med starka färger (de är för det mesta rejält giftiga) så slipper du förhoppningsvis att kräkas ut dina innälvor.
 
3. Blir det för varm i solen, leta upp en fisk som utsöndrar slemm. Slemmet fungerar alldelles utmärkt som solkräm (tyvärr fick jag inte med mig vilken sorts fisk det var, men något får Ingrid allt finna ut själv).

 


Många väldigt bra och handfasta tips må jag säga. :)
Det enda som jag inte helt gillar med detta program är att orden borde och förhoppningsvis används så flitigt. Förhoppningsvis håller den här lijanen när jag klättrar ner för denna halkiga klippvägg på 30 meter vid vattenfallet. Eller den här pinnen borde hålla min vikt när jag ger mig ut i luften på denna egentillverkade lift...
Gud, jag sitter med andan i halsen mest hela tiden. Spänning saknas i alla fall inte i programmet. Puh!! 





Nej nu ska jag slänga mig in i duschen innan det är dags för skype med Pernilla.

Tjing, tjing!

Från glamorös partysvensk ute i svängen till tjejen som köper wc-rent en lördgaskväll. Jisses!!!

Jag sätter all min tilltro och förhoppning till läkarbesöket imorgon. Jag hoppas innerligt att mina höga levervärden återgått till det normala och att läkaren ska titta på mig, skratta och utbrista: Du är frisk, frisk som en fisk!!! Sen ska vi skutta in i solnedgången tillsammans, spralliga och lyckliga...

Ja, så måste det bli! Har inte den minsta lilla lust att bli hemma en vecka till klättrandes på väggarna. Nu är det banne mig nog! Så det så! 

Usch! Jag gillar verkligen inte när jag är surig och negativ. Det är inte jag! Skrev detta på min facebookstatus för en stund sedan: Mulet, småregnigt och råggröt. Lägg sedan till inga planer så har ni min söndag. Lovely! :P

Fy så trist! Jag försöker undvika att vara en av alla negativa på facebook men nu trillade jag dit och ångrar mig redan. Jag kom nämligen på att bara jag och enbart jag kan påverka mitt humör och hur denna dag ska fortgå. Så jag valde nu helt enkelt nytt fokus och ny inställning. Det kommer bli en bra dag trots allt. I will not give in! Har t.o.m. lyckats uppbåda lite myskännsla innom mig.

Till kvällen blir det lite skype med min fina syrra Pillerill, längtar!!! Nu ska jag tända ljus och slå på alldeles lagom glad musik (hur klarar sig männsikor i andra länder utan det ultimata ordet lagom, det övergår mitt förstånd. Det ordet är ju så... så.. lagom. ;)). Jag ska skriva listor, pyssla och småstäda halvdansandes runt i lägenhten till hjärtats lust (och ja pappa och mamma, jag ska ta det varligt så jag inte tar ut mig). Men först, ut på facebook och ändra på min status. Här ska bara glada miner regera!

Peace out! 

Kyssesyk og lørdag = kjedelig

Jag sov till kl 12.30 idag men är fortfarade trött. Kanske lika bra det föresten, det är lördag och jag har ingenting att göra. Kanske jag bara ska knata bort till sängen och dra täcket över huvudet igen?...

Trött på att vara trött och trött på att inte kunna göra någonting som jag faktiskt vill göra. Idag känns det mesta klibbigt, grått och trist. Kanske har jag sovit med offerkoftan på, jag vet inte. Tänk så fint det skulle vara att ha någon just nu, någon som kunde krama om och viska tröstande ord i örat. Smeka en på håret och klia en på ryggen. Kanske om jag blundar, önskar och drömmer riktigt hårt, kanske... 

 

Jag kom hem för några timmar sedan efter en mysig kväll hos Maya och Pål. Vi kikade på film och myste i största allmänhet i stuan. Lilla Ollisen var sjuk och hade hög feber. Stakkars liten! Han såg så trött och sliten ut och så var han het som ett element. Det är inte lätt att vara liten och sjuk särskilt om man precis lärt sig uttala orden "vill inte". Plutten!! Trots hans krassliga tillstånd fick jag idag lite kos när jag kom. Söte, söte Ollis! ♥ Gud som hjärtat bankar när en liten ger så generöst av sin kärlek, man bara smälter. Tack för en fin kväll, fina familjen!

För övrigt så har jag visst lyckats vända på dygnet och omvandlats till något av en nattsuddare igen (varpå jag valt den bild och den titlen som jag gjort). Som tur är finns det flera som har svårt att sova. Har suttit länge, länge och chattat och skrattat en hel massa. Tänk vad fint det är när man börjar prata med en "bekant" och under tiden man talar så bara finner man varandra. Det visar sig att man har en hel massa gemensamt och allt är så lätt. Det är alltid härligt att prata med likasinnade, kreativa människor och så var verkligen fallet ikväll. Tack för chatten Daniel! Jag ser fram emot fler långa och givande chattsamtal framöver.

Men nu ska jag försöka brotta ner nattsuddaren inom mig och krypa till kojs.

Natta!

Då var det dags igen. Det vill säga, dags att packa och fixa till sig igen. Jag fick precis en inbjudan att spendera kvällen och natten hos några vänner. Jag blir hämtad redan kl 18.00 och nu är klockan 16.54 så det är hög tid att sätta fart. Can't wait! Ska bli skönt att få lite miljöombyte och socialt umgänge även om jag enbart varit hemma på Angelltröa i 2 dagar.

Trevlig helg folkens, snakkes!

Jo, jag bor fortfarande i en mörk källare och jo jag är fortfarande kyssesyk. Men jag orkar inte vara den som tycker synd om sig själv. Och jag orkar verkligen inte med alla dessa problemälskare som riktigt frodas och gottar sig i att tycka synd om mig bara för att de äslakr att våndas och förstora upp diverse hemskheter och problem. Det är inte så jävla synd om mig och det är heller inte så himmla hemskt och jobbigt. GET A GRIPPPPP!!! Om inte jag går runt som en vissen tulpan och tycker synd om mig själv så finns det heller ingen anledning att någon annan ska göra det. Visst kan det vara fint med lite omtanke men jag tror det är ytterst få personer som mår bättre av att andra går runt och tycker så oerhört synd om en, vem fan blir frisk av det!? Alla åker vi på våra små törnar i livet, så är det bara. Så varför inte bara acceptera, gilla läget, sluta älta och gå vidare!? Det är väl bättre att försöka se livet från den ljusa sidan, se de positiva små ljusglimtarna som ändå finns och fokusera på det!!!

Ingrids lag: Det kan alltid bli/vara värre.

T.ex. så kunde jag ha hunnit flytta till Stavanger innan jag blev sjuk. Detta i sin tur skulle innebära att jag faktiskt hade varit helt utelämnad och ensam, utan någon som helst vän vid min sida.
Så jag menar helt enkelt att jag kan prisa mig lycklig över situationens utveckling. Trots allt mår jag ändå helt okej hemma i min källare, med ett ständigt flöde av besökande uppiggande vänner.





Även om min ork och energinivå inte är helt där den brukar vara så finns det ändå mycket jag kan ta tag i. Idag ska jag vara duktig och upprätta ännu en av mina kända listor (undrar om det kan klassas som en sjukdom i sig att vara listoman?!). Det blir en lista över saker som skall fixas för att möjliggöra flytten till Stavanger och i tillägg blir det en liten lista om frågor, argument och funderingar till det nya jobbet. Jag har kollat runt på lite olika boenden i Stavanger i veckan och faktum är att hyrorna är en bra bit högre än här i Trondheim. Jag tänker att detta är et utomordentligt argument för att få högre lön, eller vad tror ni!?





Det kan vara riktigt svårt att hålla sig positiv i en värld av pessimister och ynk. Tacka fan för mitt jävlaranamma, min envishet och beslutsamhet! Om det är något bra med alla dessa vanförställda "tycka-syndare" till människor så är det att det tar fram min kampvilja. De ska banne mig få se hur man hanterar situationer som denna. Mitt älsklingscitat som jag alltid lever efter, "Kill them with kindness" har aldrig någonsin passat så bra in som nu. Jag ska allt visa dem... 

Passande nog fann jag denna låt på youtube, den heter "Min Tjej Är Piggelin" och framförs av bandet "Jävlaranamma". Håll tillgodo!








Trots min usla inställning till källare och mitt numer stillasittande och energilösa sätt så är det med ett stort leende på läpparna jag välkomnar helgen. Vem vet vad som händer, helger kan ibland te sig helt mirakulöst magiska och kanske, kanske har jag turen på min sida och tillfrisknar och hittar tillbaka till mitt vanliga inre spralliga barfotabarn under denna helg. Låt oss hoppas det!

Ja, nu är det äntligen klippt och tro det eller ej men jag känner mig redan piggare med mitt självfall krullandes till knollriga, busiga lockar runt mitt huvud. ;)

Idag, precis som igår slog jag inte upp mina blå ögon förren kl 11.30. Redan 12.30 var jag trött igen, ögonlocken var tunga och huvudet bultade. Jag valde således att sluta mina blå igen och sova en liten stund till. Denna "lilla stund" omvandlades snabbt till 2 timmars välbehövd sömn. Nu sitter jag i soffan lite halvdåsig och fortfarande sjukt trött. Hur mycket kan en människa sova egentligen? Jag som brukar klara mig gott och väl på enbart 6 timmars sömn, jag saknar mitt energiknippe till person...   

Jag känner mig som en riktig Törnrosa med mina feberrosiga kinder och mina svallande lockar som breder ut sig över kudden. Frågan är bara vart min prins är och hur länge jag ska behöva vänta i denna slummrande dvala...

Lax baby, Lax! Ikväll har jag och Jan lagat mat på pensionat Maren och Jan. Det blev lax på en bädd av tomater med paprikakrydda och lite honung och till det serverades pasta och frisk krispig sallad. Mummsigt var det och inte alls svårlagat. Tack för att du visade mig det Jan! Nu har jag inga som helst ursäkter kvar till varför jag aldrig lagar fisk. Det är ju både lätt att laga, smakar utsökt och så är det ju otroligt hälsosamt. Skärpning Josefin!

Jag kallas numer för rabiesbarnet här på pensionatet och har fått ett alldeles eget rabiesglas som bara jag dricker ur (det glaset kan ses på bilden ovan, det är det enda glaset av sin sort för att inte det skall blandas ihop med de andras glas). Ha ha! Igår var det fina kommentarer mest hela kvällen, här kommer två exempel: 

Jan - Nej!!! Inte det, det är rabiesglaset..
Maren - Ja, jag får väl sitta bredvid rabiesbarnet jag då...
Fina vänner jag har. Ha ha!

I natt sover jag min sista natt på pensionatet (i alla fall för denna gång), jag har haft en väldigt fin tid med härligt sällskap. Men det ska ändå bli lite fint att komma hem igen och se över mitt hushåll, precis så som lilla pappa brukar säga. På torsdag ska jag till frisören, något jag gleder mig enormt till. Det ska klippas och färgas, banne mig, nu ska en ny Josefin få träda fram. Jag ska klippa bort allt det sjuka. :D

Härom dagen var jag och Maren inne i datans fantastiska värld. Vi använde oss av Google maps och tog oss en rejäl promenad runt om i Stavanger. Det är verkligen ett fantastiskt verktyg, man bara greppar tag i en liten gubbe och sätter ner på en gata så får man se allt i vanlig gatuvy, precis som om man skulle vara där själv i verkligheten och knata runt. Det är uppbyggt på riktiga fotografier tagna över staden (en typ av foto-bil som åkt runt och fotat allt sammans). När vi knatat runt i både Stavanger och Bergen (Jans hemstad) begav vi oss av till Hedemora. Det blev en något kortare vandring men det var kul att visa Maren precis var eller snarare vad jag kommer ifrån. Ha ha! 

Annars de senaste dagarna har jag och Maren jobbat på, så gott som sida vid sida med våra olika företaganden. Jag har retuscherat mina foton och grejat med min blogg och Maren har jobbat med sin portfolio och med att bygga en hemsida. Det har varit otroligt givande att få små inglimtar i hur hon jobbar i de olika Adobe-programmen och det har varit kul att få bidra med det jag kan. Maren är verkligen superduktig och med den portfolion och hemsidan kommer hon utan tvivel finna sig ett fantastiskt jobb. 

Nu blir det tv-tittande och slapp i soffan. Jag ska passa på att njuta av det härliga sällskapet fullt ut ikväll!

Snakkes!!!

Här kommer nu några av de 119 fotona jag tog igår ute i friheten på Møllenberg.
Först ut har vi självklart Marens och Jans trappuppgång. Härligt nött träräcke...




Dörren ut till friheten...




Handtaget...




Maren och Jans lägenhet ligger i detta hus, mitt rum ligger på husets kortsida på andra våningen, utmärkt med ordet HÄR på bilden ovan.




Vackra detaljer...




Mysiga små gator kantade med träd och gammla nedgångna trähus, alla i sin egen speciella stil och färgsättning.




In the corner...




Knotiga träd och ljuvlig färgprakt.




Snajdig trappa på ett hus med knalliga färger.




Detaljer, detaljer...




Risk för snöras...




Hus möter hus...




En av alla backar på Møllenberg.




Härligt senapsfärgat hus med fina snickerier.




Min absoluta favoritbyggnad. Jag älskar hur det gammla rostiga järnräcket harmonerar med den knalliga blå dörren och det mustiga gula.




Vackerhet!




Detaljrik dörr...




Det som faschinerar mig allra mest är att det faktiskt bor människor i alla dessa hus, även i de mest nergångna byggnaderna. Något annat som jag även finner lite annorlunda är att i detta område håller mest studenter till, de lever billigt i små egna lägenheter eller i större kollektiv. Området Møllenberg är känt för ungdommar, studenter,  vilda fester och ett galet nattliv. Man kan lugnt påstå att det inte räknas till ett av Trondheims finare områden... 
  



Vacker trädetalj.




Ljuvliga rost!




Snirkligt, slitet och rostigt. Romantikern i mig ljublar, så otroligt vackert!




Nött avskavd färg på en husvägg, denna syn ser man överallt.




Kyrktornet höjer sig över alla små snea hustak och burspråk.




Under min fotopromead hade jag glädjen att få lite sällskap. Denna lilla sötnos följde tätt, tätt vid min sida nästan hela tiden jag var ute.
 



Kelig liten katt...




Benstrykare och myskatt.




Nyfiken var den också, stannade när jag stannade och traskade vidare vid min sida då jag åter igen satte mig i rörelse. Mysigt!




Pastellfärgad buss utanför det mest nedgångna huset hittils. Även här bodde någon...




Säga vad man vill om byggnadens skick, men ag tycker det är vackert.




Ännu en vacker trappa med snirkligt räcke.




Just denna del av Møllenberg där husen är något högre och står tätt ihop påminner mig om Stockholm. Det pirrade fint i magen och ett stort brett leende tog form. Alla fina minnen från tiden i storstan med mina fina vänner Marika, Hanna Maria, Lina, Sara, Sandra, Elin, Line, Lovisa med flera. En fantastisk tid som jag alltid kommer minnas full av kärlek.
 



Turkis byggnad mitt i en korsning. Husen här har verkligen alla möjliga färgsättningar vilket är delen av charmen med detta bostadsområde. Inget hus är det anda helt likt.




Även lite industrikännsla rymms i Møllenberg.




Överallt, kors och tvärs, upp och ner löper det små gator. Hela Møllenberg är ett enda stort rutsystem av huskvarter placerade mitt i massa backar. Själva området ligger mellan Solsidan (det ligger nedanför där backen tar vid) och Rosenborg (som ligger ovanför backarna, uppe på höjden där det planar ut).




Detta uthus var riktigt slitet. Tänk att man la ner så mycket detaljerat arbete även på uthus förr..




Den gråa slasken möter de något avmattade färgerna på trähusen. Tillsammans blir det en riktigt vacker kompossition.




Ännu en ljuvlig dörr med bedårande snickerier...




Ingraverat gutunummer...




Ännu en backe med färgglada trähus.




Det förekommer även andra hus förutom trähusen så som detta, men de är inte alls lika vanliga.




Jag skulle älska att bo i detta hus, kika ut genom de stora fönstren och njuta av solen på den lilla balkongen...




Kissekatten är fortfarande vid min sida när jag börjar min vandring tillbaka igen. :D




Och ännu en trappa, ja de är många! Men långt ifrån alla fina trappor fotades och inte ens hälften av de jag fotat hittade sin väg ut på bloggen.




Slitet men ack så vackert!




Härligt gröna detaljer...




En av de vackraste ingångarna...




Detaljrik förådsdörr...




Snickarglädje!




Tänk att man kan se gammle bybrua från Møllenberg, det hade jag ingen aning om. Promenaden runt på Møllenberg gjorde så att jag äntligen kunde knyta ihop en hel del i mitt lilla huvud. Känns ju fint att jag äntligen fått ihop helheten om sadens uppbyggnad lagom tills jag ska flytta. Men, men bättre sent än aldrig...




Mer knalliga färger som möts och flera knotiga träd.




Jag skulle lätt kunna leva i detta hus, innanför denna ljuvliga dörr.




Stentrappa...




Finaste hundkoppelkroken!




Mossa, såå fint!




Medfaret uthus...




Närbild...




Björken lutar in över det gammla uthuset och ger aningens skydd åt den slitna byggnaden.




Flagnad färg, så fantastiskt det kan se ut!




Blommig detalj.




Knotigt träd mot knallig dörr. Tänk så fint det måste te sig på våren då gröna små knoppar och blad spirar på trädet...




Här i Norge finns det runda hörn, ha ha!




Den vackraste kurvan på Møllenberg!?




Krackelerad husfasad...




En rostig grind som stod och slog mot träväggen i vindens grepp.




Tänk att rost kana vara så fint...




Precis utanför Maren och Jans hus håller man på att bygga en stor tunnel för att förbättra trafikflödet i Trondheim. Det är ett jäkla liv här i kvarteret. Arbetarna sätter igång och borrar och bygger redan kl 07.00 om morgnarna. För min del stör de inte särskilt, det är fint med lite ljud omkring och dessutom finner jag de rytmiska ljuden som mullrar på utanför sovrumsfönstret ganska sövande.




Tvärs emot mitt sovrumsfönster, vid hörnet på andra sidan gatan ligger denna lilla kiosk. Den är liten men den rymmer trots det en hel del varor. Här kan man t.ex. få sig varma hemmagjorda vårrullar, det kunde ni inte tro va!? Enligt Jan så ska de vara riktigt goda dessutom...





Äntligen hemma på pensionat Maren och Jan igen. Hoppas ni gillade turen på Møllenberg. Jag trivs i alla fall här bland alla murknande byggnader och snea hus fylld av själ och liv.

Nu väntar duschen, dit jag varit på väg i stort sett hela dagen. Ibland kan det vara lite för bekvämt och skönt med pyjamas. :D Snart kommer Maren hem ifrån sin träning och då går det inte an att jag fortfarande sitter här sunkig och dan. Så nu, mot duschen!

Orken pendlar upp och ner och febern är min ständiga följeslagare (även om jag håller den nere med hjälp av smertestillande). Den ena stunden känner jag mig helt som vanligt medan andra stunden blir jag utmattad och känner av värk i lederna enbart av att ha knatat några futtiga steg inne i lägenheten. Konstig sjukdom den här kyssesykan...

Vad som är mindre konstigt är att jag blir smått galen av att hålla mig i skinnet då jag som sagt, av och till känner mig helt som vanligt. Över en veckas tid har nu gått sedan jag blev sjukskriven och hela jag skriker av längtan att få komma tillbaka till jobbet igen. Oavsett min frustration och längtan så tar jag det fortfarande väldigt lungt om dagarna även om det är lite småbittert och surt. Jag vet ju dessutom att om jag börjar jobba igen och tar ut mig innan jag är helt bra igen så kan det hela bli en väldigt långdragen historia och jag kan dra på mig skador på mina inre organ så som t.ex. levern. Detta är ju något jag absolut inte vill så för min del återstå bara att gilla läget och som sagt, hålla mig i skinnet. 

Idag vågade jag mig i alla fall ut på en liten kort fotorunda här i Möllenberg (bara 119 st bilder ;)), det är något jag länge velat göra och nu äntligen blev det av! Det är ett så speciellt bostadsområde och jag fullkomligt älskar de nötta, slitna gammla husen och träden som kantar gatorna. När jag knatar runt på Möllenbergs gator är jag kär, kär i all vackerhet omkring mig. Hela området andas av liv och tidens tand är så påtaglig. Romantiker som jag är njuter jag i fulla drag av att spatsera alla små krokiga gator fram och tillbaka, upp och ner och fantisera om alla människoöden, alla passionerade möten, spirande kännslor och härligheter som kan ha tagit form just här. Bara tanken på hur underbart vackert det måste vara här om våren får mig att rysa av välbehag. Ibland är livet så fint att leva. Det som vore ultimat vid sånna här tillfällen, när man ser något så vackert att man nästan tappar andan och vill gråta av all skönhet vore att ha en käreste att dela allt detta fina med. Som tur var fann jag en liten vän under min vandring som slog mig följe större delen av min tur runt i Möllenberg. Kanske är det så att man aldrig är ensam om man inte vill, aldrig helt i alla fall...  

Bilder på fantastiska Möllenberg kommer när orken är tillbaka, just nu är jag i en av mina svackor och känner mig helt slut och orkeslös. Nu ska jag nog faktiskt ta mig en smertestillande och en liten blund på soffan innan Maren kommer hem i sällskap av Ingrid efter deras avslutade arbetspass på Indiska. Mina ögonlock är tunga och kroppen likaså. In i drömmens förtjusande värld...

Goda tider folkens! Igår checkade jag in på pensionat Maren och Jan, mitt rum stod färdigt med sängen bäddad och allt. Mitt kära värdpar lagade pizza och jag satt bekvämt tillbakalutad i en stadig gammal rutig och charmigt sliten fåtölj, ett av parets loppisfynd. Jan gick in för det hela lite extra, han hade matlagningsprogram och berättade steg för steg hur han gick tillväga. Jag medverkade självfallet villigt och ställde trixiga spörsmål om maten och hemliga knep. Pizzan blev riktigt lyckad och på något vis lyckades de lura i mig hela 2 josefinbitar (Jan skar, på begäran av Maren upp perfekta Josefinbitar. Lite mindre och lättare att handskas med).

Medan vi åt pizza kikade vi på det svenska humorprogrammet "Solsidan" som nu har börjat sändas här i Norge. Jag tror det gick hem. Efter det följde lite Grand Prix (Norges svar på melodifestivalen), snacka om hemska bidrag! Men det var riktigt morsamt ändå. Efter det följde ett väldigt kul program med massa humor, det var ett program som tidigare varit radiosänt, det var tre gutter som ledde programmet och de var alla helt underbara. Detta ska jag se på fler gånger, det kanjag lova. Det blev sedan mer tv-tittande och soffmys blandat med knasiga diskussioner. Tiden gick så fort och det var så trevligt. En riktigt underbar kväll!




I kapsylen som tillhörde min cola stod denna text...





Cool tavla på mitt rum som en av Marens vänninor gjort.
Det moderna levnadssättet möter det gammla traditionella. Jag trivs väldigt bra hemma hos Maren och Jan, de har ett sånt varmt inbjudande hem. Jag fullkomligt älskar blandningen på inredningan, gammalt och nött, möter nytt, färgglatt, stilrent och coolt. Mysiga bokhyllor, LP-spelare, skivsamlingar, mysiga designkoppar och personlig konst, en enda stor mix av härlighet!





Incheckad på rummet för kvällen. Tänk! Jag fick faktiskt sova bland fjärilar och blomster. Så gott som jag sov denna natt har jag inte gjort på väldigt länge. Jag fick sova hela natten igenom utan att vakna av svettningar och mareritter (mardrömmar). Det kan hända att det svala, dragiga huset med knakande väggar och vinande vindar är precis vad jag behöver just nu...

Som ni ser är jag fortfarande lite blek om nosen, men helt klart på bättringsvägar! :D




Jag kunde inte låta bli att spana ut i natten genom persiennerna på alla partydjur som levde runt där ute på gatan i mörkret. För mig är det rent underbart att få känna lite puls och att höra lite skrän från folk, helt annat än livet på Angelltröa i världens ände...




Hästi fick så klart slå följe till pensionatet, trots att det saknas micro att värma honom i.




Stuan...




Väggkonst, ett foto en kompis tagit. Väldigt talande konst, ganska dramatisk. Jag kallar den strandad val... ;)




Frukost i färg...
-Josefin, hur vill du ha ditt ägg? (och inte, vill du ha ägg?!) De är luriga de här norrmännen...




I vanlig ordning lyssnades det på sköna toner på LP-spelaren.




Maren och Jans nya muggar, riktigt snygga måste jag säga. Kul att det är PMS-färger, självfallet måste man ha sådana muggar om man är arkitekt så som Maren... ;)




Just i detta nu så är mitt kära värdpar ute på en liten tur, de ska kolla på konst och vara lite kulturella denna söndag. Jag ska banne mig göra som dem och införa mer av den varan i mitt liv. Men jag är inte helt ensam kvar i lägenheten, jag har sällskap av dessa två små raringar. Det bubblar mysigt och lugnande och jag njuter av att lyssna till vinden och husets hemtrevliga knakningar. Jag bara älskar gammla hus med själ i. Det ska vara lite dragigt, vint och snett, då trivs jag som bäst.




Väggkonst i härliga färger...




Här ska jag hänga idag. Kika ut genom stuans alla fönster och stirra på folk, jag får inte så mycket av den biten uppe på Angelltröa.

Innan Maren och Jan begav sig av idag, bara rent i förbigående så råkade Maren skiva upp lite melon som av en händelse hamnade på bordet precis bredvid min utvalda viloplats i soffan framför vinduet. Tänka sig... Maren gör små matfällor lite här och var omkring i lägenheten för att lura i mig lite smått nu och då. Hon tänker då på allt den där tjejen. Finare vän får man leta efter!





Nu ska jag fräsha till mig lite innan jag slänger mig på soffan igen med boken Ego Woman av Carolina Gynning. Det blir läsning och även lite mer fönsterkikande. Maren och Jan har ganska så underhållande grannar...

Over and out!

Dags att börja packa, om fyra timmar är Jan här för att köra mig till vilohemmet Maren och Jan. Nog för att jag tyckt illa om att packa förr men det här tar nog ändå priset. Vem kunde ana att det kunde vara så jobbigt att packa ihop lite saker!?! Jäkla kyssesyke!!! Mitt tidigare lite ledsna, nedstämda och sjuka humör börjar bytas ut mot irritation och frustration. Nu är jag mest bara förbannad. Gaaaaah! Nu är det nog med det här!!! Trött på att vara sjuk och klen, det går inte an!!!! Bilden ovan är tagen av min kära fröken Geite då jag bodde hos henne i Malmö under min praktik på Åhléns City.

Som plåster på såren har jag bestämt mig för att unna mig en hårklippning. Ingrid har lovat hjälpa mig att boka tid hos en bra frisör hon känner till. Det ska bli skönt att bli lite ompysslad. Som regel känner man sig för det mesta piggare då man är nyklippt, hoppas även det gäller för denna gång. Hoppas bara att lite av frustrationen lagt sig tills dess så att jag inte ber dem göra något drastiskt.
Men nu, mot packningen...

Kanske är det mjölk från Tine man ska satsa på? Ha ha! Kolla in deras galet roliga reklamfilmer, jag kan inte låta bli att gapskratta varje gång de går på tv. Detta är bara några få av många. Hoppas ni gillar dem lika mycket som jag. It's a real treat! :D

Här ska jag nog kunna trivas, eller vad tror ni?

Vill ha sommar, solblekt hår med doft av ljummen vind och till det en saltkysst brun hud. Jag vill pyssla med projekt, jogga, bada, grilla, plocka jordgubbar, dofta på blommor och bara vara utomhus, ett med naturen...




Trädgårdsprojekt...




Jordgubbar och glass...




Utflyker...




Skön natur...




Vattenlek...




Mysiga luncher i gassande sol...




Segling...




Festival...




Klippklättring och sollapning på värmande hällar...




Mysiga dagsturer...




Underbara åkrar och ängar...




Barfotabarn...




Botanisering i Botaniska Trädgården...




Bus på Brännö...




Vackert hav...





Detta var bilder från sommaren 2010. Can't wait for summer of 2011...

Rastlösheten gnager bäst jag ligger här i soffan med febern som mitt enda sällskap. För trött för att orka med ännu en film men för mycket att tänka på för att kunna slappna av och bara vara. Som man säger, lagom är bäst. Jag skulle behöva något lagomt att sysselsätta mig med bara för att skingra tankarna lite. Det enda jag egentligen vill är att få lite kos och kärlek, så självklart går mina tankar till mina små odjur där hemma. Ovan ser ni en bild på katten Pyret då hon var liten och precis hade flyttat hem till oss. Söt som socker! Det skulle vara underbart att ha en liten sötnöt till katt här just nu. Någon att klappa lite på och prata med, någon som tröstar och gör mig lugn.  

Som jag saknar mina odågor, Pyret och Pytte!










Pyret nu när hon vuxit på sig lite...

Status: Natt flyter ihop med dag, dag med natt. Här i källaren ser allt likadant ut. Jag har för länge sedan tappat koll på veckodag och vilken tid på dygnet det är syns inte någonstans. Här är lika mörkt oavsett tid på dygnet. Jag lever som i en dimma, en egen liten bubbla. 

Jag är lite mindre svullen i halsen idag men febern håller i sig. Ligger mest bara och stirrar som en liten klubbad säl, svettig och eländig. Petar i mig lite glass då och då, eller en vindruva eller två. Ingen aptit direkt. All min fokus går åt till att vila och bli frisk. Jag avverkar filmer i en rasande fart, vet egentligen inte om jag kan tillräkna mig alla då jag allt som oftast somnar ifrån mitt i filmerna, men ändå.  Här ser ni de filmer jag gjort tappra försök att se de senaste dagarna.

Igår var min fina chef och vän Catrine här. Hon hade med sig tomatsoppa (enklast möjliga att tillaga, riv av fliken och värm) och lite olika juicer och lättdrycker. Det var riktigt fint med besök och att få sig en liten uppdatering om världen utanför min lilla källarlägenhet här på Angelltröa. Idag skulle Ingrid ha kommit hem till mig men hon har dessvärre blivit sjuk även hon. Idag ligger hon nerbäddad med feber och jag får inget besök, vilket innebär ingen isglass för halsen och ingen drickyoughurt. Men, men. Jag säger som jag fått lära mig av Ingrid: Ingrids lag: Det kan alltid bli värre. Ha ha! Många sliter med att se detta som ett positivt talessätt och vill gärna tro att Ingrid och jag är negativa då vi brukar detta uttryck. De kunde inte ha mer fel. Jag ser det mer som att: tänk positivt, du lever ju i alla fall. Det finns alltid de som har det värre så sluta klaga och finn dig i situationen och var tacksam över det du har. Hur man tolkar "Ingrids lag" säger egentligen mer om personen som tolkar och dömmer än om något annat.  

Som den positiva jäkel jag för det mesta är så kom jag precis på något bra med att Ingrid inte kommer idag. Jag slipper soppkontrollen! Catrine envisades med att Ingrid skulle kontrolera hurvida jag ätit någon soppa eller ej och att sedan rapportera direkt tillbaka. Detta slipper jag nu och tur är nog det för klockan är redan efter 13.27 och ingen matlust har det skymtats i min lilla källare ännu iaf. En mandarin har jag petat i mig, och 3 saltiner, det är allt. Jag gissar att jag skulle få en rejäl bakläxa om Catrine var här. Men jag lovar göra ett försök lite senare idag.... Kanske...

Nej, nu ska jag släpa mig in till köket för att hämta något drickbart innan halsen kolappsar helt. Sen gissar jag att jag ger mig på ännu ett tappert försök till att se på film...  






























ZzzZZZzzzZZzzZZzZZZzZZzZZZ

Till min stora glädje kan jag idag tillkännage att svullnaden på näsryggen lagt sig lite och mitt utseende påminner äntligen lite mindre av en Avatars. Även en del svullnad runt ögonen har gått tillbaka lite så jag är nöjd med framgången. Till och med min röst har blivit aningen bättre under natten. Lovely!! :D
Det som fortfarande är värst och ser hemskast ut är min trädstam till hals men jag ska nog få bukt på halsen med så småningom. Jag får träna mitt tålamod, vilket kan behövas. Tålamod har aldrig riktigt varit min grej...

Men nu blir det mer vila och smertestillande för jag har banne mig bestämt mig för att denna jäklans sjuka ska övervinnas och det i rekordfart. Så det så! Vila järnet är vad som gäller.

Over and out!

Febrig, svetten rinner och halsen är fortfarande svullen som satan. Kläderna klibbar och lakanen går så gott som att vrida ur. Det kommer nog bli tyst här på bloggen ett tag, i alla fall är det tanken. Vila och is/glass var det enda som läkaren rekomenderade. Jag har tydligen fått kyssesyke eller kjörtelfeber som det heter på svenska (hade väl aldrig trott att jag skulle ogilla något så starkt som hade ordet kyss  sig). Till en början har jag blivit sjukskriver i 2 veckor men det kan komma att förlängas. Usch och fy, verkligen inte vad jag planerat att spendera de närmaste veckorna med, men vad gör man!? Det finns väl aldrig någon tid som är läglig för att vara sjuk och om jag tänker efter så har jag nog haft lite tur i oturen. Tänk om jag hade hunnit flytta till Stavanger innan jag blev sjuk, då hade jag verkligen varit liten, ensam och hjälplös. 

Jag anstränger mig till bristninggränsen för att hålla mig lugn och stilla, inte göra just någonting alls. Inte något jag är särskilt van vid, inte heller särskilt bra på. Men som det är nu har jag inga problem med vilobiten, orkar nästan ingenting oavsett. Den lilla energi jag har går åt till att friskna till och att utöva de mest primära behoven. Tänk att det kan vara så orkeskrävande att bara ta sig ut i köket för att hämta vatten...





Som tur är har jag fina vänner som stöttar, hjälper och tröstar. Igår var Maren här och pysslade om mig lite och höll mig sällskap. Vi kollade på en film innspelad i Stavanger, "Mongoland" fylld av Stavangerdialekt. Gulle Maren, hon tog mig till Stavanger trots allt denna vecka. ;) Samma underbara människa hade med sig en hel hög med filmer och två av hennes absoluta favorittidningar fyllda av humor och knas. Utöver det hade hon handlat, hela 4 sorters halstabletter hade hon släpat med sig. I tillägg hade hon köpt smertestillande (riktigt starka! ;)), Tom och Jerry-kex (för att minna om barndommen, precis som man fick när man var liten och kravlig), saltiner att knapra på för att få i mig lite salt, viniljglass för min ömmande,svullna hals, en lättdrucken och god juice vid namn "Törst" som hennes syster föredrog att dricka då hon hade just Kyssesjuka. Dessutom fick jag även en egen sån där liten juicebox med sugrör. Vindruvor och melon hade hon med sig i sn kasse och där fanns även fryst pizza (efter överläggning med sin syster Ida valde de den enklaste typen av mat som kräver så lite ansträngning som möjligt. Idas kommentar hade varit något i stil med "hon kommer inte vilja ha mat men köp med dig något riktigt enkelt ändå"). Snacka om omtänksamhet!!! Jag började nästan gråta, så fint var det. Men den finaste gesten av alla var ändå när hon erbjöd att jag kunde bo hemma hos henne och Jan om jag ville. Hon menade på att det måste bli kjedligt att gå runt här i min lilla mörka lägenhet långt uppe i ingenstans, plus att de ändå har två tomma rum. Jag tackade så hjärtligt för erbjudandet men avvaktar tills vidare. Vi får väl se hur det ser ut om en vecka om jag blir allt för uttråkad och klättrar på väggarna kanske jag tar hennes erbjudande. Jag är ju en envis liten jävel som gärna vill klara allt själv, som tur är så känner mina norska vänner och kollegor den sidan av mig redan så de vet när de ska sluta lyssna på mig och tvinga mig lite lagom att ta emot hjälp. Ni är toppen brudar!





För övrigt ser det ut som jag kommer ha fullt hus, iaf den närmaste veckan. Imorgon kommer chefen och vännen Catrine förbi och på torsdag är det Ingrids tur att hälsa på och ta hand om Indiskas egna sjukling till svensk. Även Maya och lilla Ollis har visat intresse av att komma förbi så jag klarar mig fint och kan inte klaga kring omständigheterna. På facebok drunknar jag i krya på dig hälsningar och mobilen går varm av fina uppiggande hälsningar från killar och tjejer både i Norge och Sverige. Jag har redan skrattat mig själv till hostattack två gånger av Ingrids galna interna skämt och mitt leende har gått från öra till öra tack vare fina, tröstande ord från en blåögd gutt. En sak som är positiv med hela helvetet att vara sjuk är att man märker vilka fina vänner man har omkring sig. Tack till alla, Norge, Sverige för att ni bryr er om lilla mig!

♥ Älskar er!!! ♥




Men nu, åter till sängen. Där blir jag nog liggande de närmaste dagarna...

♥ Ha det! ♥

Oj, oj, oj mina kära vänner! Jag har nu äntligen, efter mycket om och men lyckats boka en läkartid till idag. Kan tilläggas att det inte alltid är det lättaste att vara en sjuk liten svenska i Norge. Puh! Så här gick samtalet med sjuksystern:

Jag: - Hej, mitt namn är Josefin. Jag skulle behöva tid hs en läkare så fort som möjligt, som du kanske hör. (ni får föreställa er att min röst låter som en blandning av grodan Kermit och tjock klibbig gröt)
Sjuksystern: - Kan du prata tydligare, jag varken förstår eller hör knappt vad du säger? Har du ingen annan telefon att ringa från, din telefon är ekkel.
Jag: - Det är ju det jag försöker säga, min hals är svullen och jag kan knappt prata, äta eller dricka. Det är inte telefonen det är fel på... 
Sjuksystern: - Hur var namnet igen?
Jag: - Josefin (pressar ansträngande fram genom min tjocka hals)
Sjuksystern: - Åh, du är svensk...

UNDERBART!!! Inte ens när man ringer kommunalt i Norge lyckas man komma ifrån den där svenska stämpeln. Jag börjar bli riktigt less på den nu. Suck! Men nu har jag i alla fall fått en tid hos läkaren. Kanske jag ska göra ett tappert försök att duscha av mig och fräscha till mig lite inför besöket? Inte för att det lär hjälpa, med den här febern i kroppen och alla dessa svettningar kommer det ta ca 5 minuter innan jag är helt överäcklig igen. Men innan jag ger mig på det så ska jag släpa mig bort till ICA för att ta ut pengar så jag kan betala taxin. Jag har nämligen visa electron som betalkort vilket innebär att jag inte kan betala med det om inte det är direkt uppkoppling. Suck, suck, suck! Ibland känns det som att allt motarbetar mig. Men det hjälper föga att sitta här och tycka synd om mig själv. Det är bara att bita ihop, rycka upp mig och vara stark. Ingen annan lär ju göra det åt mig...  

Jag tröstar mig med en fin låt och en underbar musikvideo från OK Go. Tänk vad man kan göra med dagens teknik...

Söndag den 9 januari, en hals svullen till liknelse av en trädstam och en röst som knappt kan pressas fram genom den trånga passagen till luftrör. Imorgon är det jag som tar mig till en läkare för det börjar bli ohållbart.

Hela lördagen spenderades i sängläge. Jag pressade i mig mandariner, juice, mängder av vatten, ibumetin, nässpray, körsbärssmakande hostmedicin (BLÄ!!!), repsils (srepsils heter det i Sverige) och c-vitamin. Rastlös men orkeslös flydde jag in i bokens förtrollade värld. Jag har nyligen köpt en harlequinbok på norska för att utöka mitt norska ordförråd och min förståelse. Jag kan meddela att boken, efter att ha startat läsa den vid lunchtid igår redan är utläst. De 248 sidorna norsk text var ingen utmaning alls och jag blev glatt överaskad över att jag hade så lätt för att förstå. Hädanefter kommer fler böcker inhandlas och läsas i löpande band, det är ett som är säkert!   

Jag fortsätter befinna mig i sängläge, vilandes. Uttråkad, ensam, kall (och om vartannat varm) och trött. Det enda som visas på tv, förutom någon gammal romantisk film på tyska är mängder av sport med skrikande komantatorer. Jippie!! Inte konstigt att jag bor i en källare idag. Det jag mest av allt vill är att bli ompysslad, kliad på ryggen, få håret borstat och viskande uppiggande ord av tröst i mitt öra. Jag försöker som vanligt vafra stark, tapper och självständig men dagar som denna känner jag mig så liten och hjälplös. Dagar som denna saknar jag så kroppen värker. Jag borde äta men aptiten och orken saknas, dessutom ekar kylskåpet tomt och att bege sig ut i snövädret i mitt krassliga  tillstånd kommer inte på fråga. Jag drar offerkoftan tätare kring kroppen, sänder en önskan om att nästa inlägg blir lite mer upplyftande och med en suck släpar jag mig tillbaka till sängen, in i dimman igen...




Jag vill bara krypa ihop i ett tryggt litet näste och gå i ide tills jag är bättre...
 











Bilder från weheartit

Sometimes an empty backpack is heavier to carry then a crammed full one...








Bilder från weheartit

Här kommer lite bilder från min första skyltning på Indiska i Trondheim år 2011.




Helheten...




Mysiga koppar och krus...

Lite dovare färgskala men ändå romantiskt och mysigt.




Blomstrade krus...




Industrielt och slitet. Påminner lite om stilel "Le Studio".




Gardiner i överflöd...




Stapla, stapla...





Nu tillbaka till liggande soffläge, det blir mandarinjuice och filmkikning.

Ha det!

Här ser ni mina helgplaner, inte så upplyftande kanske. Men nu banne mig ska jag bli frisk!! Efter att ha jobbat en hel vecka med förkylning i kroppen har jag stupat i säng om kvällarna. Dessvärre har det hjälpt föga. Min kropp behöver nog mer vila än vad jag gett den i det sista. Så idag, även om det tog emot gick jag hem från jobbet. Jag insåg att (då jag ändå inte kunde prestera någon röst till kunderna jag betjänade) det inte var någon större idé eller mening med att vara på plats på jobbet. Dessutom måste jag se till att bli frisk till nästa vecka. Tidigt på onsdag morgon bär det av mot Stavanger och min blivande framtid. Spännande värre!

På vägen hem från jobbet idag tog jag mig en sväng in på apoteket och införskaffade mig en hel massa läkekraft. Jag har fått nog och nu vill jag bara bli frisk och ha mitt gammla jag tillbaka. Ni vet den där Josefin Piggelin med all världens energi och positivitet. Jag längtar efter träning, längdskidåkning och yoga främst. Det är så trist att vara sjuk för att inte tala om att vila. Men jag lovar att göra ett ordentligt försök på vilofronten från och med nu.

Pills out!

Då var det så äntligen år 2011! Det är dags för ett nytt år, en ny början och en fräsch start. Tyvärr har jag inte orkat skriva om nyårsfirandet förren nu då jag sedan några dagar tillbaka varit sjuk och det håller dessvärre i sig. Segdragna förkylningar är inget att leka med, inte ens för ett envist barfotabarn som jag själv. Men jag känner mig något piggare idag än vad jag gjorde igår så förhoppningsvis är jag på bättringsvägen. Konstigt nog var min förkylning som bortblåst under själva nyårsfirandet, jag led inte alls av de annars så jobbiga symptomen. Det var enbart lite halsont som var kvar. Men sen kom det som sagt tillbaka igen. Hur som helst så är jag tacksam för att jag orkade med att fira ett fint nyår.

Vilket nyår sen!! Det hela inleddes med kalkon med massor av smaskig stuffing, rödvinssås, potatis och valdorfsallad. Gud så gott det var! Kalkonen hade de verkligen lyckats med, köttet var så mört och gott och det åts massor.      




Då middagen fått landa och magen vilat sig något var det dags för lite varm Irish coffee i stuan. Mysigt var det och snacka om att Ingrid har fina vänner. Vi hade så kul tillsammans allihopa och jag har fortfarande lite träningsvärk i magmusklerna efter nyår. ;)
Utöver att äta och dricka hanns en hel del andra tokigheter med. Det dansades vilt, diskuterades allvarligheter, lättsamheter och tokigheter, musik analyserades, det tändes ljus och stjerneskudd (tomtebloss fast väldigt stora), njöts av vackra fyrverkerier, skrattmusklerna fick gå på högvarv och de värsta låtarna från år 2010 poppades på full volym i högtalarna. Längst ner i detta inlägg kan ni njuta av tre galna bidrag. Där finner ni "Mother Lover" med Justin Timberlake, en galen låt om två vänner som kommer överens om att ligga med varandras mammor för att ge dem en fin morsdagsgåva. Galet!! Ni finner också Moldaviens bidrag i Grand Pri/Melodifestivalen med en tokig saxofonist med svajande höfter och juckande rörelser. De har funnit precis den rätta blandningen med sexapeal och fiolspel. Just lovely!!! Sist men inte minst finner ni klassikern "Killer" omgjord på Indiskat vis med svensk översättning. Ha ha ha! 

Självklart rattade vi in radion till och från under kvällen för att höra "Norges topp 1000 låtar" avslutas. När klockan passerat en bra bit efter 01.00 drog vår lilla skara vidare till en fest i närheten och där blev vi kvar ett bra tag. ännu en gång möttes jag av nyfikenhet, en svenska!!! Jag kan fortfarande inte greppa att det ses så exotiskt att vara svensk i ett land som Norge. vi är ju så lika! inte heller efter att ha frågat ut åtskilliga killar fick jag grepp om det hela. Suck!!

Klockan hann bli efter 06.00 innan vi alla krypit till kojs hemma hos Ingrid. Förutom jag själv så sov även Ola och Anne över. det vankades frukost strax efter 11.00så någon längre skönhetssömn var det inte frågan om. Väl vid frukostbordet fortsatte alla galna och tokiga samtal från gårdagen. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde under denna dag. Underbart!!!

Efter en stadig frukost slängde vi oss alla uppe i fåtöljerna och soffan i stuan, Beverly Hills slogs på och ännu en gång fick stackars Brandon stå ut med mina och Ingrids elaka gliringar om hans person. Ha ha ha! där låg vi i några timmar och sedan lagades pizza av gårdagens rester. Vem kunde ana att kalkonpizza kunde vara så gott!?!  Inte förren en bra bit efter 16.00 tog jag mitt pick och pack och drog hem till Angelltröa igen. Där stupade jag i soffan och blev liggande ända till måndag (förutom någon kort avstickare till toan eller köket) eftermiddag då jag var tvungen att handla mat. Det kostar att leva "High on life" och jag vill nog tycka att jag betalat igen det nu, gott och väl. att vara sjuk är inget som passar mig, har heller aldrig gjort. Då får jag allt för mycket tid att tänka och oeffektiv tid mår jag ganska dåligt av även om det kan vara skönt att vila ibland. Nog om det nu, här kommer en hel hög med bilder från denna tillställning. Titta och njut! 





Underbara utsikten från balkongen på Rosenborg.




Jag hade kvällen till ära mitt diadem från Indiska för att vara lite extra festlig. Diademet gick laget runt under kvällen och många fagra bilder blev självfallet tagna. Här ser ni Ingrids sätt att bära upp huvudbonaden.
 



Glitter och glimmer...




Som den äkta partysvensk jag blivit var självfallet vipporna på.




Så vackert!!! Önskar att ni alla stod där med mig och njöt av härligheten. Det var så underbart vackert att det gjorde ont att beskåda.




Lite crazydance.




Mer glitter...




Anne och diademet...




More fire...




Glad piggelin!




Eirin och Ingrid




Det härliga paret Ola och Anne.




Hallå där ute på balkongen!




♥ Ingrid ♥




Jag stolt bärande av mitt brinnande stjerneskudd och i bakgrunden den ljuvliga utsikten över Trondheim.




Fnitterflicka!




Stjerneskuddsgjengen!




Dags att räkna/tella ner och korka upp!




Stjerneskudd!




Jag och Tonje i stuan.




Balkongbus...




♥ Kjærlighet ♥ 




Rent magiskt!




Smile like in Norway. XD




Bubbel och skål, Gott Nyttår folkens!