Bara Barfotabarn

Jo, jag bor fortfarande i en mörk källare och jo jag är fortfarande kyssesyk. Men jag orkar inte vara den som tycker synd om sig själv. Och jag orkar verkligen inte med alla dessa problemälskare som riktigt frodas och gottar sig i att tycka synd om mig bara för att de äslakr att våndas och förstora upp diverse hemskheter och problem. Det är inte så jävla synd om mig och det är heller inte så himmla hemskt och jobbigt. GET A GRIPPPPP!!! Om inte jag går runt som en vissen tulpan och tycker synd om mig själv så finns det heller ingen anledning att någon annan ska göra det. Visst kan det vara fint med lite omtanke men jag tror det är ytterst få personer som mår bättre av att andra går runt och tycker så oerhört synd om en, vem fan blir frisk av det!? Alla åker vi på våra små törnar i livet, så är det bara. Så varför inte bara acceptera, gilla läget, sluta älta och gå vidare!? Det är väl bättre att försöka se livet från den ljusa sidan, se de positiva små ljusglimtarna som ändå finns och fokusera på det!!!

Ingrids lag: Det kan alltid bli/vara värre.

T.ex. så kunde jag ha hunnit flytta till Stavanger innan jag blev sjuk. Detta i sin tur skulle innebära att jag faktiskt hade varit helt utelämnad och ensam, utan någon som helst vän vid min sida.
Så jag menar helt enkelt att jag kan prisa mig lycklig över situationens utveckling. Trots allt mår jag ändå helt okej hemma i min källare, med ett ständigt flöde av besökande uppiggande vänner.





Även om min ork och energinivå inte är helt där den brukar vara så finns det ändå mycket jag kan ta tag i. Idag ska jag vara duktig och upprätta ännu en av mina kända listor (undrar om det kan klassas som en sjukdom i sig att vara listoman?!). Det blir en lista över saker som skall fixas för att möjliggöra flytten till Stavanger och i tillägg blir det en liten lista om frågor, argument och funderingar till det nya jobbet. Jag har kollat runt på lite olika boenden i Stavanger i veckan och faktum är att hyrorna är en bra bit högre än här i Trondheim. Jag tänker att detta är et utomordentligt argument för att få högre lön, eller vad tror ni!?





Det kan vara riktigt svårt att hålla sig positiv i en värld av pessimister och ynk. Tacka fan för mitt jävlaranamma, min envishet och beslutsamhet! Om det är något bra med alla dessa vanförställda "tycka-syndare" till människor så är det att det tar fram min kampvilja. De ska banne mig få se hur man hanterar situationer som denna. Mitt älsklingscitat som jag alltid lever efter, "Kill them with kindness" har aldrig någonsin passat så bra in som nu. Jag ska allt visa dem... 

Passande nog fann jag denna låt på youtube, den heter "Min Tjej Är Piggelin" och framförs av bandet "Jävlaranamma". Håll tillgodo!








Trots min usla inställning till källare och mitt numer stillasittande och energilösa sätt så är det med ett stort leende på läpparna jag välkomnar helgen. Vem vet vad som händer, helger kan ibland te sig helt mirakulöst magiska och kanske, kanske har jag turen på min sida och tillfrisknar och hittar tillbaka till mitt vanliga inre spralliga barfotabarn under denna helg. Låt oss hoppas det!