Bara Barfotabarn

Längtar efter julen, familjen, vännerna och värmen. Mest längtar i största allmänhet. Längtar efter helg och mysiga stunder, längtar efter något nytt, spännande som jag inte ens vet vad det är ännu. Men idag, dagen av längtan tycks ingen ha tid för lilla mig. I alla fall inte de där hemma i Sverige. Ingen Geite att skratta med, ingen mamma som kan säga de där rätta orden som gör allt bra och reder ut de mest tilltrasslade tankarna och inga systarar att samtala med. Lite småledsen, trumpen och något övergiven har min lägenhet, pilatesträningen till trotts förvandlats till en källare igen. Typiskt! Tankarna maler och jag går på högvarv. Ena sekunden lyckas jag intala mig själv att allt är lugnt, bra och hur fint som helst (för det är det ju egentligen) och nästa sekund vänder det och tankegångar som, "men om", "kanske", "eller", "hur blir det" m.m. kommer krypande. Ibland blir det bara lite för mycket att ta in för ett litet Josefinhjärta och då behövs ventileras, särskilt med alla de kära där hemma. Men ikväll får jag helt enkelt försöka klara mig själv och lugna ner mig på egen hand.

Frågan som maler värst av alla frågor just nu är i vanlig ordning "Vad ska det bli av mig"? I detta fall omformulerad till frågeställningen: ska jag flytta till Stavanger? Gah! Mitt hjärta har just som bäst börjat rota sig här i fina Trondheim och att nu behöva ställas inför detta känns inte alls bra. Jag har fått ett riktigt fint jobberbjudande som självklart lockar. Men saken är den att jag var så övertygad om att åtminstonde spendera sommaren här i Trondheim att jag inte ens tänkt tanken på att lämna. Nu vet jag inte hur det blir med den saken. Ska man följa hjärtat eller ska man gå på ambition och karriär? Måste man alltid vara så förståndig och duktig eller kan man pausa livet, leva i en liten bubbla med rosa skimmer och kärlek?! Mitt hjärta blöder för mina fina vänner och kollegor här i Trondheim. Vill inte, kan inte tänka! Bäst jag sitter här och skriver blir blicken suddig, en tår rinner längst kinden. Tanken att lämna alla underbara människor som kommit in i mitt liv sedan jag flyttade till Norge är nästan oumbärlig. Min fina Indianfamilj! Världens härligaste Ingrid, underbara Maya, superbruden Maren, partypinglan och glädjekällan Ina och så klart världens finaste Catrine och alla andra finingar på Indiska.  

   



Konstigt att den kan rymmas så mycket i en liten människa. Även om jag känner precis allt det där jag beskriver ovan finns även en längtan efter något nytt, spänning och nya äventyr. Stavanger är kanske rätt steg att ta. Jag måste bara vänja mig vid tanken och hinna sammla energi och mod igen. Jag vet att jag skulle klara det men för en gång skull önskar jag att jag kunde vara barnslig, oresonlig, oförståndig och att inte tänka så långt. Sticka huvudet i sanden och bara vägra. Ibland vill man bara leva, andas, känna pirret av fjärilar i magen och hjärtat som slår.

Nu har jag skrivit av mig så det känns lite bättre. Det har blivit dags för att ta till ett välbeprövat och fungerande knep, sängläge och en god bok. Imorgon ska jag i alla fall skypa med kära lilla mamma och då kommer allt i vanlig ordning kännas bättre. Vad är det egentligen med mammor!? Tänk att de kan trolla bort de största problem och jaga bort alla former av hjärnspöken som i ett litet enkelt trollslag. Älskar dig mamma! <3 

Ännu en helg har gått och just nu snurrar allt! Det händer så mycket och jag trodde aldrig att livet kunde vara så fint så här länge och på så många sätt. Jag håller mig sysselsatt med jobb, teater, biobesök, dans, skidåkning och mysiga middagar. Allt är så fint just nu och jag vill bara stå stilla och dansa långsam tryckare med nuet.

Återigen har jag fått mig något att fundera på, vad är det egentligen jag vill? Vill jag vara kvar i Trondheim, har jag orken att börja om igen på nytt, ska jag jobba i Norge eller ska jag rent av söka meg hem till Sverige? Det finns många möjligheter och inga enkla svar. Allt beror helt enkelt på vad jag vill och det som är svårast med allt är att jag inte har just det svaret. Jag vill så mycket, allt på samam gång men ändå inte. Ska jag vara vuxen, förnuftig och eftertänksam eller ska jag våga ge mig hän, gå på magkännsla och bara vara? Svårt, svårt!! Förvisso är det lite av ett lyxproblem att behöva välja, jag har ju i alla fall ett val...

Idag har jag varit i kontakt med mitt förflutna, jag har chattat med fina vänner från tiden i Leksand och jag saknar dem så! Många vill ha mig till Sverige på besök och jag drömmer om att kunna resa dit innom en snar framtid. En långhelg i Stockholm vore inte fel! Men som det ser ut nu så får detallt vänta. Jag måste fatta ett beslut först och se vad det blir av mig innan jag bokar någon som helst resa någonstans.      

Utöver chatt med underbara vänner så har denna helg fyllts med värme från vänner här i Norge. I lördags var jag och Ingrd bjudna hem till Maren och Jan på lite mysig vinkväll. En väldigt lyckad tillställning som lockade till många glada skratt. Jag, Ingrid och hennes kompis Tomsy drog sedan vidare ut på Blast där vi drack varsin öl och betraktade det något halvtrista utbudet av trevligt folk och avsaknaden av bra personal. Sen drog jag vidare mot mitt eget lilla äventyr som väntade på mig på Circus, på Nordre Gate...

Idag, söndag har varit i ett lugnare tempo. Mysig lunch på byn och sedan filmkikning hemma på Angelltröa med tända ljus. Jag såg filmen "Brev till Juliet", en riktig skopa med romantik och vacker Italiensk natur och scenografi. Den vackra biten "Love Story" med Taylor Swift är med i filmen och den får avsluta detta inlägg. Nu ska jag borsta tänderna och lägga huvudet på kudden för en god natts välbehövd sömn, men först ska jag bara få bukt på de fladdrande små fjärilarna i magen...

God natt alla underbara där ute i natten! 


♥    

Förra helgen hade jag finbesök från Sverige, självaste Sara Geite befann sig äntligen här i egen hög person. Som jag längtat efter denna dag och i lördags efter fredagens lyckade utekväll på Blast där svenska bandet Familjen spelade var det äntligen dags. Plötsligt stod hon bara där mitt framför mig i hela sin härlighet med solbrillorna på och en stor turkos chic sjal avslappnad slängd runt halsen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, det var så fint att se henne igen. Vi omfamnade varandra i en stor varm kram och så kom skrattet. Det där härligt bubbliga skrattet man bara har med någon riktigt nära, någon av samma skrot och korn. Skrattandet höll sedan i sig rakt igenom hela helgen. Bäst av allt var nog ändå att äntligen kunna befinna sig i näreten av en person som förstår en helt fullt ut. Inga ord behövs, jag vet precis vad hon tycker och hon vet vad jag tycker. En blick, eller ett harklande och jag förstår att även Sara lagt märke till skimmusen framför oss i kön eller de snygga killarna på andra sidan gatan. Underbara vän, underbara Sara!    





Vi började med en visit på Indiska där en kort guidning genomfördes och  Saras bagage lämnades. Därefter gick vi till restaurant Egon för att äta en bit mat och samla energi inför en shoppingtripp i byn. Vi beställde båda entrecote med bakad potatis. Mumms! Då vi beställde mat slog det mig att jag verkligen känner Sara bra. Jag visste precis hur hennes beställning skulle bli, bakpotatis och mediumstekt kött. Det kändes riktigt fint att stå där med finaste Saran och åter igen känna sig hel. Som så många andra ånger förr gick vi direkt in i våra roller som det gifta gammla par vi beter oss. :D





Shoppingtur i byn. Jag köpte ett par skyhöga pumps från butiken Zara som jag riktigt längtar efter att få inviga. Det kommer dock få vänta ett bra tag, klackarna är inte direkt gjorda för trondheims isiga kullerstensgator. 









Efter shoppingen tog vi en fika på café Dromedar. Här blev vi sittande ett bra tag och bara pratade om allt och inget och spanade på folk i ren Sex and The City-anda.  





Väl hemma skruvades musiken upp och Sara hade med sig bubbel som vi delade på medan vi gjorde oss färdiga för kvällens festligheter.





Fotostund...













   

   

En och en halv flaska bubbel senare var vi redo att bege oss, humöret var på topp vilket bilderna ovan visar. :)
Med de höga klackarna på och det stora håret piffat och klart slirade vi till bussen längst angelltröas isiga gator. Vi hamnade på en riktig partybuss, var man en såg var det fulla fjortisar som skränade i kapp. I närvaron av dessa fjortisar framstod både Sara och jag som rena nykterister. Herregud vilket liv de förde! Vi tyckte till och med synd om den suriga busschauffören som uppenbarligen inte dragit på smilbanden sedan 1986... 

Väl nere på byn hann vi inte mer än att ställa oss i kön in till utestället Familien innan Sara fick en norsk gutt efter sig och så höll det i hela kvällen. Ha ha! Det var en riktigt lyckad utekväll och nu har jag verkligen fått visa Geite hur man festar i norge, det blev till och med nachspiel och allt. Det var en konstig men härlig helg som vi aldrig kommer att glömma.  




Bilden ovan är tagen på måndagen innan Saras avfärd. Vi tog en långfika på mysiga chocobocco och försökte hinna med att beta av alla viktiga samtalsämnen. Maten vi åt var supergod och vi hade det riktigt fint de sista timmarna innan Sara åkte.





Det var den helgen det, fort gick det och kul det hade vi. Jag längtar redan till nästa gång vi båda strålar samman och hoppas att det inte hinner gå lika långt tid emellan tills dess. 

Sara! Tack för att du är en sån fin vän och tack Norge för att den fina sidan visades denna helg!

Rubriken syftar inte till mig men när jag ändå ä inne på det så känner jag mig riktigt nöjd. Jag och Maren orkade släpa oss hela 8 km runt i skidspåren. Inte illa för en första gång. Jag vet att både mamma och min kära farfar (som säkert nu i denna stund ligger på ett fluffigt rosa moln med sin röda toppluva på sne så att öronen kikar fram) är stolta. Jag kämpade tappert vill jag lova! På visssa ställen försvann nämligen spåren och för mig betyder det att det spårar ur. P.g.a. mina fotbollskadade knän har jag svårt att bromsa och att svänga. Inte optimalt som ni säkert förstår, men det gick ändå över förväntan. Jag hade aldrig trott att jag skulle klara mig så pass bra som ja ändå gjorde. Redan då vi såg skidspårens start, precis vid värsta mounteverestbacken var jag redo att ge upp. Men på något sätt tog jag mig ändå upp och jag kunde inte tro mina egna ögon när jag väl kom över krönet och det så smått började plana ut. Jag tror att det gick så pass bra tack vare mina fina skidpartners Maren och Jan, tack till er för att ni peppade och hade tålamod och för att ni visade mig denna underbara plats. Bymarka! Hit ska jag absolut igen! Dagen till ära hade jag mitt bästa humör och med vilja och entusiasm så kommer man långt. 8 KM faktiskt. Ha ha! Sjukt nöjd!

Nu ska jag möta upp en norbagge vid bussen och laga mat så ni kan passa på att roa er med ett helt galet härligt klipp från Youtube som min fina vän Lovisa länkat på facebook. Så nice! Enjoy!

Livet är fint. Det är det som händer precis just nu. Jag har så fullt upp om dagarna att jag inte hinner med att uppdatera på bloggen. Jag har haft en underbar helg på många sätt (som jag lovar återkomma till senare med bilder och allt, då tid finns) och nu till kvällen blir det en premiär. Jag ska åka längdskidor, det ni!!! Det blir jag, Maren och Jan som drar ut sammen i spåren. Jag både gleds och är nervös på samma gång. Detta kan gå hur som helst. Jag vet dessutom att Maren skvallrat till Jan om att jag är en tävlingsmänniska. Det kan bli en jobbig tur men jag ska göra mitt bästa, i vanlig ordning. Hur som helst ska det bli fint att röra lite på min arma kropp efter en lång helg fylld av fest, mat och roligheter. Men nu måste jag återvända till tomatsoppan och skynda mig att byta om. För gud förbjude om Jan skulle få ett övertag redan innan. Inte okej! ;)

Ha det!

I onsdags blev jag hembjuden till Maren och Jan på middag. Vi lagade fisksoppa (supergod soppa kan tilläggas, jag har begärt att få receptet) och koste oss i vinterkylan med tända ljus och trevliga samtal i kombination med knastrande ljuva lp-skivor. Jag lyckades t.o.m. få Jan att vika näckrosor av servetterna till dukningen.

Efter middagen drog vårt lilla sällskap vidare ut i mörkret. Vi promenerade till utestället Credo där vi lyssnade på en fin spelning med Ola Kvernberg och Kirsti Huke. Vacker sång, soul och violinspel i en annorlunda tappning. Kvällen var lyckad som alltid i sällskap med Maren och Jan och då jag kröp till sängs den natten kännde jag mig väldigt tillfreds med livet. Jag bubblade av ljuva och svängiga toner och drömde fina harmoniska drömmar. Det var en djup och välbehövd sömn jag upplevde denna natt...





Färsk fisk, direkt från disken.





Köksstök. Jan fick den viktiga uppgiften att riva morötter. En uppgift han tog på största allvar. ;)





Maren och hennes hemliga kryddning...





Mumma! <3





På väg till Credo, fotot är taget vid Solsidan.





Söta paret!



Avslutningsvis vill jag passa på att tacka för alla fina presenter och gratulationer från vänner, familj och arbetskamrater. Bland annat så fick jag ett härligt brev från Karro fyllt av hennes underbara illustrationer, ett välinpackat brev (var det 11 olika kuvert och så fina lappar och budskap tro? I vart fall var det många) från lilla mamma och Julia och så även ett brev från Pernilla med en egentillverkad fjärilsberlock i. Från Maren fick jag egentillverkade örhängen (de har redan blivit favoriter) med ett tillhörande superfint kort och så fick jag en typ av väska av Siri som hon själv tillverkat. En hälsning kom även från min älskade SkoStina på Lundströms där jag tidigare jobbat. Det värmde kan jag säga!

Även då jag jobbade på födelsedagen kändes det som min dag. Överallt hade mina fina arbetskamrater skrivit lappar och skyltar med gatulationer och lämnat små gåvor. De tar verkligen hand om mig här i Norge och jag blev bortskämd med en hel massa kramar under min dag. Tack för att ni är så fina och ger så mycket kärlek till mig! Ni är underbara!!! <3

I lördags fyllde jag 24 och bjöd in ett glatt gäng med brudar hem till Angelltröa. Jag bjöd på kycklingsallad som Siri så hjärtligt hjälpte mig med att tillreda. Här kommer kvällens och nattens ledord:

Glädje, fnitter, vilsna gäster, snöhalka, tjejsnack, skratt, god mat, rosévin, kosligt, busstur, "Cirkus", "Familien", galen dans, nya möten, nachspiel, övernattning hos Ina på Ila (första gången i stadsdelen Ila för mig, superfint!), trikkfärd...

Mer än så nämner jag inte om kvällen. Jag är i alla fall supernöjd och rejält firad. XD

Något jag kan säga är att det råder nedräkning på allvar nu, på lördag kommer fröken Geite hit för att göra Trondheim osäkert tillsammans med mig. Som jag längtar och gleder mig!! Wihooo!!!


Nedan följer lite bilder från födelsedagsfirandet, håll tillgodo! ;)




Siri i köket...





Spela "Partysvensk", partysvensk!





Brudarna! <3





Glädje!





Inahjärtat!
 




Ina och Andrea





Maren och jag.





Blåögda... ;)





Partysvensk!





Har ni fest eller!?






Tack alla fina brudar för att ni gjorde min dag så fin och speciell! 

I tisdags denna vecka följde jag med Maya och lilla Ollisen till IKEA efter jobbat. Men först blev jag bjuden på mat hos familjen Bente-Rygg. Det bjöds på orvstroganoff och ris och vi åt alla tre med god aptit. Det blev en dag och en fin tur till IKEA, fylld av bus och en hel del ljusinköp. Här kommer lite bilder från dagen... 





Mysigt/kosligt litet krypin...





Lekstationerna var omtyckta...










Söta! <3 Man blir aldrig för gammal för att busa och krypa igenom små hemliga gömmor som denna. :D





Denna stol var toppen tyckte Ollis, perfekt att gömma sig i.  





En glad liten sötnos!










Även jag koste mig under besöket. Flera blommor och ljus innhandlades så nu ska jag nog klara av att ta mig igenom den kalla mörka vintern på Angelltröa.

Men nu är det bums i säng, jag ska upp tidigt för att jobba. Det blir min 11 dag på raken på jobb och jag gleder mig till morgondagens sista arbetspass innan helgen och ledigheten samt till konsert med svenska "Familjen" som spelar på Solsidan. Wohooo! XD 

Så många sjömän, så lite tid.

I'm turning Mermaid...

Precis så gick min tankegång efter ännu en helg fylld av dans, sjömän och bankande hjärtan. Passande nog fann mina kära arbetskamrater denna godis till mig.

Förra veckans tisdag var tänkt att bli en helt vanlig tisdag. Förvisso skulle jag ut med alla härliga tjejer från Indiska på restaurant men det var allt. Planen var en lugn kväll i trevligt sällskap med tidig hemgång. Jisses så fel jag hade!!!

Kvällen inleddes som planerat med middag i fint sällskap men omvandlades ganska så snabbt till en öl på en närliggande bar. Innan vi visste ordet av kom en bricka med shots till vårt bord, en vänskaplig gest från ett gäng med killar vid bordet bredvid. Inte vilka killar som helst visade det sig, de var sjömän. Konstigt det där, plötsligt kryllar det av sjömän omkring mig! Detta på både gott och ont kan tilläggas, det finns både för- och nackdelar med det mesta. Hur som helst så fick jag och mitt sällskap mer än vår beskärda del av drinkar och shots denna kväll, vännerna Jägermaister och Turkisk peppar livade upp vår redan så glada skara. Ingrid var den som fick flest shots av alla, hela 3 stycken, rätt i knät! Tur att Ingrid inte är den långsura typen... ;) 





Innan middagen passade jag på att ta mig en tur runt om i byn.
Så otroligt vackert med all snö och alla tindrande ljus...





Kyrkan på Nordre...





Trondheim Torg och en oroväckande stor snöhög. Om snöhögen redan är så pass stor så bävar jag för hur den kommer se ut om någon månad.





Hoppfull och sprallig på väg till restauranten.













Ingrid och Catrine, i bakgrunden ser ni restaurant Aisuma där vi sedan spiste.





Ljuvligt god mat!





Fina trion Maya, Ina och Janne.





Hela härliga gänget! <3





Siri, Catrine och Ingrid.





Ina och Janne...




Världens coolaste toa, eller iaf den porrigaste. ;)

























Fönstret på baren Frakken dit vi gick efter middagen för att avnjuta lite öl och pianospel med tilhörande "skönsång"... ;P





Ovan ser ni baren på Frakken. Här jobbar en tjej med ostadig hand (hon spillde stearin på min kavaj och bjöd mig därför på en stark drink som plåster på såren. Jag gissar att det var denna drink som sedan påverkade kvällens utfall) och en svensk kille, nykomling i Trondheim. Oavsett den lilla olyckan så var det ett trevligt ställe och en trevlig personal, hit kommer jag säkert bege mig igen...




Ingrid <3

Det blev en superartig kväll/natt och jag la mig alldeles för sent för mitt eget bästa. Den natten fick jag enbart några få timmars sömn men vad gjorde väl det? Jag fick känna att jag levde och det på en helt ny nivå. Vem kunde ana att en enkel naturvit stickad lusekofta med röda och blå inslag kan vara så snygg?!? Kanske det beror på vilket sammanhang lusekoftan representeras i?! Ett par djupt blå ögon och ett brett leende matchar i alla fall otroligt bra...   

Avslutningsvis en liten frågeställning: Vad är grejen med sjömän, varför har de inga jackor!?!
Är den en ren vana de är trogen eller är det helt enkelt en varning för oss tjejer, för att vi lättare ska se vad vi har att göra med!? Vem vet...

Här kommer lite bilder från kvällens härligheter. Sushi på Kyoto, teater och vackraste snö... Bilden ovan visar en av alla söta små vinterinbäddade gator i Trondheim.



 

Ingrid och ett fat sushi = ren glädje och lycka.






Sushi var inget jag gillade alls förr, bara tanken på rå fisk ihop med wasabi och ris var för mycket. På äldre dar har det vuxit på mig och nu riktigt njuter jag av de små läckerheterna. Den bästa biten i kväll var en med friterad krabba och avocado. Mumms!





Kvällens teaterstycke spelades på den gammla scenen. Gud så vacker! Bilderna gör egentligen inte scenen/rummet helt rättvisa.





Vackra balkonger med ljuvliga, snirkliga detaljer i guld...





Vilket tak!





Gnistrande, glimmande snö! <3





Kristallklart! Den lilla promenaden hem från bussen var rent fantastisk. Snönedtyngda grenar och vita knotiga trädkronor som glittrade likt kristallkronor i mörkret och avtecknade sig mot en stjärnklar himmel. Kvällar som denna är livet fint...
















Hej mitt vinterland...





Josefin Piggelin värre! En latte kommer jag långt på och äntligen börjar ögonen tyngas aningen efter bildretucheringen och lite te. Snart dags för sängen och lite läsning.







Natta folkens! <3

Ännu en vecka har kommit och gått. Livet går i rasande fart och jag jobbar för fullt för att hinna få julen på plats i butiken. Veckan har fyllts av biobesök, utgång, öl, dans, filmmys och långfrukost i härligt julig stämning hemma hos Ingrid. Jag sov över hos henne efter lördagens utgång och hon bjöd på rykande varm choklad medan snön föll i stora tunga flingor utanför fönstret. Snön är tillbaka och vid det här laget är det närmare 3 dm snö på Angelltröa där jag bor (bilden ovan är tagen då jag var på väg hem ifrån Ingrid på Rosenborg i fredags). 

Idag är det måndag och jag har ledigt från jobbet. Dagen har spenderats i bästa sällskap med Sex and The City tjejerna och nu ska jag strax iväg ner mot byn för att äta sushi med Ingrid. Efter det ska vi gå på teater igen. Det är skönt att hålla sig sysselsatt, hålla alla malande tankegångar borta. På något vis känns det som att jag bara går och räknar ner tills dess att min tid i Norge, på Indiska är slut. Det är inte långt kvar till februari och det skrämmer mig lite. Jag vill så gärna stanna kvar här, behålla mitt jobb och mitt nyfunna liv i Trondheim. Som det är nu så blir jag ständigt rastlös och känner mig lite stressad om jag inte fyller mina dagar med olika aktiviteter. Jag vill utnytja min tid här till max och uppleva Norge så mycket som möjligt. Det är det som stressar mig. Jag önskar att jag kunde få besked om hur det blir med mitt vikariat, om det blir förlängt eller ej. Har jag tur så blir jag här fram till augusti istället, men det hänger på någon annans otur. Dekoratören jag vikarierar för har nämligen svårt att hitta en barnhageplats (dagisplats). Jag känner mig som en ond människa, här vandrar jag runt och hoppas på att hon inte får någon. Självfallet vill jag att hon ska hitta en plats men samtidigt så vill jag vara kvar här. Det vore underbart att få uppleva en sommar i Trondheim. Oavsett hur det blir så vore det fint med ett besked snart så jag kan förbereda mig. Men nog om det nu, det ger sig med tiden.

Nu ska jag slänga på mig mina skor och bege mig ut i snövädret och det gnistrande vita vinterlandskapet som bereder ut sig utanför min dörr. Mot byn! 


Det vräkte ner..




Snö i stora mängder...














Dags att investera i ett par nya, mer vintervänliga skor kanske?





Vinter möter höst, så vackert!

Höga toppar och djupa dalar, mitt i livet. Där befinner jag mig nu. Vissa dagar helt klart "On top of the world", andra dagar är jag inte så säker. Jag grubblar, funderar, vrider och vänder.. Vad händer!? Allt händer men samtidigt ingenting. Vad vill jag, vem är jag och hur ska det gå?

Jag saknar mina fina singelvänner i Göteborg, särskilt de dagar då allt här i Trondheim verkar baserat på tvåsamhet och par. Jag söker tröst och hos mina nyfunna vänner i Sex and The City. Allt verkar vara så lätt, men det känns samtidigt väldigt svårt och komplicerat. Varför? Jag vet inte...  

Det känns som jag har förvillat mig bland alla norska telefonnummer, sms, chatter och flirtande främlingar. Håller jag på att tappa greppet eller är det så här svindlande konstigt och nytt livet faktiskt är som singel? Jag vet inte. Men det jag faktiskt vet är att jag börjar tröttna lite redan, smaken i munnen är bitter och jag känner mig gammal och trött på alla spel. Jag frågar mig (en fråga bland så många andra som surrar runt i min skalle), är kreativiteten död? Jag menar, hur många gånger kan man ta alla dessa dåliga komplimanger. - Josefin, du är så fin... Eller: - Nordman, det var meningen att du skulle komma hit till Norge och att vi skulle mötas. Kom igen killar, bättre kan ni! Eller!? Jag börjar faktiskt seriöst undra...

Vissa dar känns det som att jag tagit på mig ett hårt pansarskal runt mitt fladdrande lilla hjärta. Kall och likgiltig. Jag känner mig som en typisk Miranda (en karaktär i Sex and The City), ifrågasättande, tvivlande och kritisk mitt bland alla leende killar (som säkert vill väl, iaf några av dom). Miranda på sina trettio-någonting år och jag på mina snart 24. Om jag redan nu känner såhär, hur ska det gå? Det spelar ingen roll hur trevliga killarna är eller hur mycket de än försöker. Jag ler och spelar med, till viss del. Men när kvällen är över och när morgonen gryr är ändå allt jag vill göra att dansa tätt
med en sjöman som nu befinner sig långt ute till havs. Hur kunde det bli såhär?

Note to self, fall inte för en sjöman...

...även om de dansar så mycket bättre än alla andra medelmåttor där ute och får din värld
att gunga, hjärtat att banka och stjärnorna att lysa klarare på himlavalvet...

 

I tisdags spenderade jag min kväll med två mina favoritindiskajäntor. Vi lagade tacos, kollade på film i Mayas och Påls kinorum/lekrum och sedan omvandlades kinorummet till en rockkonsert. Vi spelade"Rockband", för mig var det första gången. Jag fick den ärofyllda uppgiften att spela bas, Maya intog gitarren, Ingrid greppade micken och Pål tog plats bakom trummorna. Sen blev det åka av. Herregud så kul det var och så mycket svordommar som flög genom luften under kvällen!! Energinivån var på topp och det riktigt vibrerade i rummet, laddat värre. Vi spelade, skrattade och hade det riktigt nice på alla sätt en bra bit in på kvällen, ja natten faktiskt. Klockan hann bli 24.00 innan vi gav upp och Maya skjutsade hem mig och Ingrid till våra respektive lägenheter.

Maya och Ingrid är helt otroliga, de kan få vilken buttergubbe som helst att dra på smilbanden. Det blir alltid så mycket skratt i deras närhet och jag älskar det. Ni är guld värda båda två, ni gör mitt Norge färgstarkt och glatt!   

Nedan finner ni en låt av Marit Bergman, hon säger det så bra i låten "This Is The Year". Precis så känns det, det är mitt år nu och jag njuter och koser mig!

Här kommer en hel massa bilder från i söndags, en fin dag spenderad i mitt eget sällskap.  Ibland är det bästa som finns att umgås med sig själv. Självklart var min kära kamera med mig för att fotografera all veckarhet och för att fånga dagens upplevelser och äventyr.

Jag strosade runt i vackra Trondheim i flera timmar och bara njöt och upplevde staden (ingen tid för att vara bakis här inte). Det hoppades glädjefullt i lövhögar och grunda vattenpölar, även en och annan bänk hoppades det upp och ner på. Några stockar, lite buskar och snår for även det med i glädjeyran. Det sprangs energiskt upp för kullar och snabbt ner för backar. Det sjöngs vilt, dansades fritt fram längst stigar och smågränder och en hel massa glädjeskutt fick chansen att se dagens ljus och att levas ut till sin fulla rätt.

Jag hoppas att lite av min entusiasm, livsglädje och energi smittar av sig på er alla och att ni känner hopp och harmoni och framför allt glädje till livet efter detta inlägg. Livet är ju så fint och det skall njutas! Jag rekomenderar ännu en gång alla att se filmen Amelie från Montmartre. Världens finaste film! Där njuts verkligen fullt ut av vardagens små saker så som att sticka ner handen i en fröpåse, att knäcka lagret på en creme brulé och att kasta macka...

Men nu väntar ett pass yoga och till kvällen blir det nog filmmys med tända ljus hemma på Angelltröa och för er läsare är det dags att uppleva skönheten med Trondheim. Hoppas ni får en god tur. Ha det! ♥ 

    






Denna låt går ofta om och om igen på min mp3, då mår jag bra och livet känns lätt, fluffigt och rosa...










Höstgräsmatta...





Vackert hur naturen ställs i kontrast till det klottrade planket...





Sparka löv är kul och så otroligt härligt! Det blir jag nog aldrig för gammal för hoppas jag... 





Denna skylt var jag bara tvungen att fota. Mina tankar gick direkt till den stort saknade lillasystern i England, KarolinamedK. ;)





Jag gillar när naturen krockar med oss människor och våra påfund. Höstigt, dystert men ändå något mer...

På ett konstigt sätt, rent av vackert...





Ljuvligt med en stor mysig kofta att borra ner halsen i ute i ett blåsigt friskt höstväder.





Knotiga träd finns det gott om här i Trondheim, det är något av det vackraste jag vet.










Natur




Fluffigt, mjukt konstverk...










Detta torn skall tydligen vara en restaurant där man kan käka pizzabuffé. Det roliga med det hela är att tornet snurrar, så medan man äter kan man njuta av utsikten över Trondheim by. Ha ha! Det ska självfallet provas någon dag.





Denna artiga sticker satt på ett elskåp jag skuttade förbi på vägen mot de mer centrala delarna av byn.





Vackra höstfärger i en vacker stad!










Snöbär...





På bilden ovan kan ni se hur hustaken i Trondheim ser ut, det är en typ av skiffer som ofta används här.
Väldigt fint enligt min mening.





Sött hus med torn på Rosenborg...





En hel gata med vackra hus på Rosenborg.





Cool katt! ;)





Prassliga löv och höga glädjesparkar, livet om hösten är fint!










Prassel i vinden, glädje, rosiga kinder och varama blickar från en främling...  





Vackerhet!










Ett besök vid Festningen blev äntligen av. Mitt besök här är något av det bästa jag gjort i Trondheim. Det var så otroligt vackert att bara stå där vid festningen och blicka ut över ett Trondheim klätt i sin vackraste höstskrud.





Vid festningen...





Delar av den fantastiska utsikten från festningen.





Jag slog mig ner i det något fuktiga gräset, precis vid kanten av festningen. Här satt jag länge och dagdrömde, fantiserade och dinglade med benen medan jag såg ut över ett rofyllt Trondheim. Gånger som dessa, då man stannar upp mitt i livet för att andas är det underbart att leva och kärleken till sig själv och livet är som störst och mest påtagligt...















Lycklig, med vinden i håret och köldbitna kinder!















Porten in till festningen...





På väg igen, vidare till nästa äventyr. Jag lät impulsen och magkänslan styra mig. Fötterna fick gå av sig själva, vart helst de ville... 










Nyponsnår och trollhår... ;P










Nu framme i de mer centrala delarna av byn. Ovan ses en detaljbild på en vacker dörr jag brukar passera på min väg hem...





Den vackra naturen vid Gamle Bybrua...





Här njöt jag av stillheten och tittade på små änder som guppade i vattnet, jagandes efter små brödbitar. En liten tjej och hennes pappa stod för brödsmulorna. De var så fina att titta på, både änderna och den lilla familjen. Man riktigt kunde se hur lycklig pappan var och hur mycket han älskade sin dotter. Det värmde mig att iakta dem och det fick mitt hjärta att fladdra lite snabbare. Vardagen är full av vackerhet som detta, det gäller bara att ha på sig rätt ögon, stanna upp i vardagsstressen och ta sig tid att titta...










Skönt klotter...










Härliga färgkrockar!




















Här vid vattnet trivs jag.




Här finns perfekta pålar att sitta och dingla med benen på. Med andra ord, perfekt för Josefin Piggelin Barfotabarn.
Det är de små sakerna, de små njutningarna som gör livet så fint och värt att leva.
 




Ännu en vacker detalj från ett hus i byn. Överallt finns det små skatter som bara väntar å att ses, upplevas och dyrkas...





Vacker trappa...










Ett av trondheims senaste tillskott. Det ni ser på bilden ovan är en form av scen, man kan spela inne i själva stetoskopröret. Det skall tydligen vara väldigt speciell och fin akustik...




Denna kyrka ligger längst upp på Nordre Gate och varje kväll klockan 18.00 är det just denna kyrka som med sitt vackra klockspel minner oss om att det är dags att stänga butiken för dagen. Jag gleder mig till jul, snö, torgmarknad, vackra ljus, glittrande trädkronor toppat med detta klockspel. Julen i trondheim skall visst vara något alldeles särskilt... 















Knalligaste löven i hela byn hittar man i närheten av Nordre Gate, bredvid den lilla kyrkan, inte långt från mitt älskade Indiska...





Underbara höst, underbara liv! Önskar att ha alla mina nära och kära här tillsmamans med mig för att uppleva Trondheim. Det är så vackert och fint på alla sätt och vis, glittrande magiskt och det vill jag dela med er. <3

I lördags var jag på rockkonsert på Samfundet med Ina och hennes kompis Andrea. Vi lyssnade på ett band som heter "Dunderbeist". Ganska hård rock med bandmedlemmar sminkade som tjuvar med svarta masker runt ögonen. Häftigt var det! Jag kände mig som 16 år igen där vi stod ihop och fnittrade i folkmassan medan hjärtat vibrerade och pulsen skenade i takt med musiken. Jag kunde känna varje hjärtslag i mitt bröst. Mitt i allt det nya, fina och spännande stod jag med fjärilar i magen och allt var så glittrande levande men samtidigt overkligt magiskt.




Dunderbeist






Publiken var en blandad skara av monster, tjuvar, zoombies och allehanda skumma varelser. Bakom oss stod till och med en mannlig nunna. Ha ha!! Som sagt, en blandad skara. Ännu en lyckad kväll att lägga till samlingen som för övrigt börjar bli rätt så stor och tung. ;) Jag är med om så mycket roliga saker här i Norge och jag stortrivs verkligen på alla sätt och vis.

När söndagen väl kom var jag trots ett långt nachspiel fortfarande pigg och välmående. Jag säger bara - Våga vägra vara bakis! Kanske lätt för mig att säga som nästan aldrig blir dålig dagen efter (ta i trä), men ändå. I stort sett hela söndagen spenderades utomhus med min kära kamera stadigt under armen. Här kommer en bildsekvens som jag tog i närheten av mitt hem på Angelltröa (fler bilder kommer i ett senare inlägg). Tänk vad fint lite flagnad gammal färg kan vara ändå...    

Här kommer lite fler bilder från i fredags då jag, Maya och Ina var ut och spiste på "Egon". Det blev många goda skratt och trevliga samtal. Bland annat diskuterades dödslistor, kändisar, snygga karlar, förhållanden, mer killar och tidigare bravader. 

När vi spist klart drog jag och Maya sedan vidare på kino/bio där vi såg en skräckfilm om pirayor i 3D. Gud så mycket blod det var och så trött jag var efteråt!!! Tänk er själva att sitta spänd i hela kroppen, som en fjäder under en hel film. Jag var t.o.m. lite svimmel efteråt. Jag har svårt för att se blod så denna film var selvfölgelig egentligen inte för mig. Men jag är nöjd att jag klarade av att se den. Killen i stolen bredvid mig fick väldigt många goda skratt åt mina ständiga flämtningar och stolhopp iaf. 

Som ni ser på bilderna nedan så var vi ute i god tid. Redan på restauraten åkte 3D brillorna (och de matchande halsarna) på och förblev sittandes på våra näsor hela promenadstråket till kinon, inne i kiosken, i kön och sedan hela filmen ut. Tänk ändå så lite det krävs för att folk ska kolla snett på en, ha ha! Vi hade iaf kämpekosligt och det hela var en väldigt artig kväll. Med detta var mitt första kinobesök i Trondheim avklarat och någonting säger mig att det inte var sista gången jag besökte dessa lokaler, film ska ju ändå ses på bio.  




Ina på "Egon".





Jag och Maya.





Maya spexar i vanlig ordning.










Fnittriga pälsflickor, 3D-brillor och kaffe med bailys...





Tack för en superkväll flickor, ni är toppen!