Bara Barfotabarn

Höga toppar och djupa dalar, mitt i livet. Där befinner jag mig nu. Vissa dagar helt klart "On top of the world", andra dagar är jag inte så säker. Jag grubblar, funderar, vrider och vänder.. Vad händer!? Allt händer men samtidigt ingenting. Vad vill jag, vem är jag och hur ska det gå?

Jag saknar mina fina singelvänner i Göteborg, särskilt de dagar då allt här i Trondheim verkar baserat på tvåsamhet och par. Jag söker tröst och hos mina nyfunna vänner i Sex and The City. Allt verkar vara så lätt, men det känns samtidigt väldigt svårt och komplicerat. Varför? Jag vet inte...  

Det känns som jag har förvillat mig bland alla norska telefonnummer, sms, chatter och flirtande främlingar. Håller jag på att tappa greppet eller är det så här svindlande konstigt och nytt livet faktiskt är som singel? Jag vet inte. Men det jag faktiskt vet är att jag börjar tröttna lite redan, smaken i munnen är bitter och jag känner mig gammal och trött på alla spel. Jag frågar mig (en fråga bland så många andra som surrar runt i min skalle), är kreativiteten död? Jag menar, hur många gånger kan man ta alla dessa dåliga komplimanger. - Josefin, du är så fin... Eller: - Nordman, det var meningen att du skulle komma hit till Norge och att vi skulle mötas. Kom igen killar, bättre kan ni! Eller!? Jag börjar faktiskt seriöst undra...

Vissa dar känns det som att jag tagit på mig ett hårt pansarskal runt mitt fladdrande lilla hjärta. Kall och likgiltig. Jag känner mig som en typisk Miranda (en karaktär i Sex and The City), ifrågasättande, tvivlande och kritisk mitt bland alla leende killar (som säkert vill väl, iaf några av dom). Miranda på sina trettio-någonting år och jag på mina snart 24. Om jag redan nu känner såhär, hur ska det gå? Det spelar ingen roll hur trevliga killarna är eller hur mycket de än försöker. Jag ler och spelar med, till viss del. Men när kvällen är över och när morgonen gryr är ändå allt jag vill göra att dansa tätt
med en sjöman som nu befinner sig långt ute till havs. Hur kunde det bli såhär?

Note to self, fall inte för en sjöman...

...även om de dansar så mycket bättre än alla andra medelmåttor där ute och får din värld
att gunga, hjärtat att banka och stjärnorna att lysa klarare på himlavalvet...