Full fart framåt!
Aktivare dag än denna får man leta efter! Jag har kroppsarbetat från kl 09.15 i morse till strax efter kl 17.00. När väl denna aktiva del av dagen var avklarad så var det dags för nästa. Det blev fyrhjulsdrivet för hela slanten. JAG har kört fyrhjuling. Fy satan så kul det var och så fort det gick! Vi körde över stockar och sten, ut på blommande ängar och hård asfalt, sladdade fram på dammiga grusvägar och slingrade oss fram på igenvuxna skogsstigar. Då vi raceat runt i över 1,5 timme så parkerade vi fyrhjulingen utanför Mårten och Thereses "nya" hus (de har bott där sedan oktober men jag har inte varit där förr). Här bjöds tårta med jordgubbar och rosa grädde, det firades att deras dotten Melly fyllt 6 månader. Så fort tiden går! Lilltjejen sussade under hela besöket och hon var så söt liggandes i sin säng i barnkammaren. Det var otroligt kul att träffa både Mårten och Therese igen efter så lång tid. Utöver husets ägare så var även Mårtens föräldrar, staffan och Eva där, Sara, John, Madde och Daniel. Härligt folk hela bunten, en fin dag att minnas.
Imorgon är det äntligen dags att dra till Leksand med dekobrudarna. Wiiiiiiiieeeeeeeeeee!!!! Men nu står kvalitetstid med familjen på schemat, precis som igår kväll då jag bjöd på grillat hemma hos pappa. Vi var hela 8 personer som samlades på pappas soliga altan för att njuta massa läckerheter, se bild nedan.
Syster Karro, pappa, pappas Dessi, kusin Fredrik, Karros Viktor, syster Julia och Anna, Julias kompis. vilken härlig kväll! Tack alla finingar!
Smile! ;)
Vacker svensk skogsdunge, strilande solstrålar och ljuvligt doftande lupiner.
Detta monster körde jag, det ni! ;P
Vackra åkrar och ängar i kombination med härligt hög hastighet med ljummen vind = underbart!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
J och J
Systrarana J Nordman fixar sig nu i mammas hall och gör sig redo för en sväng ner på stan till Lappens grill. Där väntar glass i stora lass och trevligt sällskap i form av Julias söta kompis Anna. Senare ikväll ska samma systrar J hämta upp syster K och Viktor tillsammans med pappa N. Det vankas grillning på Prästgatan 15, trevligt ska det bli och gött kommer det smaka.
Jag kan glatt meddela att det börjar ljusna för min del. Idag trillade skttepengarna in i samlad trupp med lite retroaktiv betalad lön. Inte klagar jag inte. Jag skiner ikapp med solen och andas lite lättare. Sköööööönt!
Later!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
Varierad dag
Idag har jag haft en varierad dag på många vis. Dagen inleddes med frukost i sällskap med min kära far på Prästgatan. Gårdagskvällen slutade nämligen med en övernattning hos pappa i form av en lång myskväll på den inlglasade altanen med levande ljus och värmande filtar. Vi satt upp till en bra bit efter kl 03.00 och småtjattrade, diskuterade och skrattade innan vi gav upp. Efter frukosten blev det lite mer altanhäng innan vi tog bilen ner till ICA och deras fina salladsbuffé. Där köpte vi varsin portion krispig grönska (i alla fall för min del, pappa hade mest "söggel" som han kallar det. Hans sallad bestod mest av räkor, kyckling, skinka och liknande) innan vi begav oss vidare mot de gröna Nornskogarna för viltsvinsspaning. Vi knaprade i oss våra sallader inne i bilen efter att ha gett vika och erkänt oss besegrade av vädrets makter (både vind och regn, men också sol och hagel. Konstig kombination!). Även om vi satt inne i bilen så var det riktigt mysigt. Regnet smattrade mot rutan och där satt vi i värmen och kikade ut över det vackra sjölandskapet vid Norns hytta. Mera regn och bilmys till folket! Detta är kvalitetstid i allra högsta grad! Efter matstunden körde vi hem igen. Dessvärre såg vi inga vildsvin men vad gör det när naturen är så skönt grön, mustig och färggladt vacker?!
Väl hemma i Hedemora igen släpptes jag av hemma hos mamma. Jag släpade fram hängmattan och njöt en skön stund i solen med katten Pytte i famnen, på bröstet, på låret, på axeln... Den katten alltså, mitt älskade lilla busfrö och odåga med krokodilögon och irriterande tickande svans. Hon har surat i flera dagar och straffat mig för min frånvaro. Nu börjar hon äntligen ge sig hän till mig igen. Precis som sin matte är hon en stolt liten fröken som visar tydligt om någon svikit henne, som jag älskar denna katt! Jag älskar hennes surighet, hennes busiga natur, hennes knäppa små hyss och egenheter. Pytte minner mer om än hund än en katt ibland. Henne får man ta lite hårdare tag i till skillnad från fina fröken Pyret som man ska klappa mjukt och snällt. Pytte däremot gillar att gruffa, knuffa, det är kärlek för henne.
Pytte på en av de nya favoritplatserna, andra hyllplanet i vardagsrummets bokhylla.
Som bilderna rätt så tydligt visar så var det riktigt avslappnande och skönt i hängmattan. Jag slummrade till och med till en liten stund men vaknade strax av min egen snarkning. Ha ha! Jag brukar i vanliga fall inte snarka men just nu så är jag inte helt mitt rätta jag med all denna allergi.
Efter slappstunden i hängmattan dammsög jag huset och sen spenderades ca 2,5 timme åt att riva ner tapeter och förbereda väggar för tapetsering. Till kvällen njöts ett välförtjänt glas rött och vi (jag och mamma) lagade varma mackor med kantarellstuvning. Mmmmm!!! Efter maten blev det småsnack nersjunkna i soffgruppen. Sen smög sig mamma i säng och sedan Julia. Så nu är det bara jag, i vanlig ordning som sitter uppe och nattugglar. En låååååååång dag har det varit så nu ska det bli skönt med lite sömn. Imorgon kommer Karro hem igen och med sig har hon kärleken med stort K, Viktor. Det ska bli fint att se dem båda igen. Men nu, mot sängen. Sov gott alla vackra!
// Josefin
Vem ska trösta knyttet?
Visst kan livet vara märkligt, konstigt och fyllt av mixade känslor ibland, fyllt med toppar och dalar. Det är just där jag befinner mig nu, mitt ibland topparna och dalarna. Egentligen är allt fint, superbra och härligt men... Snart får jag flytta in i en egen lägenhet efter ca 3 års kringflackande vilket bara det i sig ska bli helt enormt skönt. Igår spenderades dessutom kvällen med en hel hög godingar från Hedemora. Jag och John buggade loss och livet var rusigt, lätt och fyllt av glädje. Men just idag känner jag mig liten och skör. Kontrasten är total. Som ett litet skrämt och ensamt knytt tagen direkt ur Tove Janssons glittrande men ibland så vemodiga fantasivärld. Det är så mycket som händer omkring mig som gör mig orolig, rastlös och sorgsen. Mycket ska falla på plats, mycket händer och mycket måste hända. Ibland kan man vilja så mycket men samtidigt inse att man inte kan räcka till. Man kan heller inte alltid hjälpa andra hur mycket man än vill. Vissa svårigheter måste man ta sig ur på egen hand och då får man gott bara stå där, hålla tummarna och hejja på från läktaren.
Kan hända beror denna lilla nedsvacka på att jag faktiskt kan tillåta mig att bara vara i mig själv, slappna av, släppa ner garden och bara känna? Det är en av nackdelarna med livet i kollektiv, ensamtid är det snålt med för att inte tala om de där totala "gå-in-i-mig-själv-kvällarna". Jag försöker ge mig själv tid och andrum samtidigt som jag försöker fly tankarna genom att slå ihjäl tiden med andra i min närhet. Just i kväll kunde jag inte fly. Mamma är ute och dansar, pappa är med sin kärlek, Karro är fortfarande hos Viktor och Julia är hos en kompis. Så nu sitter jag här framför datorn i min ensamhet och låter alla känslor svalla över mig. Det kan nog vara bra att bara ge efter ibland och låta det komma. Blicken är suddig, kinderna våta. I bakgrunden spelar lugn musik från min spotifyspellista. Den vaggar, tröstar och berör. Har ni föresten någon gång tänkt på hur många låtar som speglar och berättar om kärlek, förlust och hjärtesorg? Många är dem! Eller har ni någon gång befunnit er mitt i en mängd av människor men ändå kännt er så totalt felplacerade och ensamma? Det är inte alltid lätt att bli förståd, särskilt när man själv inte riktigt vet helt vad man känner och varför.
Oavsett toppar och dalar, visst är det tur att även dagar som denna finns. Annars skulle man inte heller uppskatta de där luftigt lätta och ljuvliga solskensdagarna.
//Knyttet Josefin
Nedräkning...
Annars så är en filmkväll med grabbarna är nu avklarad och helgens planer är lagda. Jag längtar till lördag då det förmodligen blir att åka nercabbat i Nisses nya pärla. Finns det något som är mer Hedemora än att åka runt, runt i någon fin bil, lyssna på musik, dricka öl och dunka plåt!? Jag tror inte det.
Igår medverkade båda bröderna Pommer, Nisse och Mikael på filmkväll. Det var riktigt härligt att träffa dem alla igen och jag skrattade till mig träningsvärk i magen. Inte illa! Det var så fint att sitta där med det gammla gänget, allt var precis som i svunna dagar men ändå konstigt nytt. Tänk att jag fortfarande känner mig precis lika avslappnad med dem nu trotts all tid som gått, inga konstigheter eller långa pinsamma tystnader här inte. Vi såg filmen Red, som det visade sig att alla utom Mikale redan sett, otroligt lyckat filmval. ;) Men det gjorde egentligen ingenting att vi andra sett den förr, den filmen är faktiskt riktigt bra. Något mer jag verkligen saknat är de där mellanpraten, skratten och kommenterandet under själva filmen. Det förekommer inte alls i samma utsträckning bland mina norska vänner. Där är mer mentaliteten, ser man på film så ser man på film. Att skratta är tillåtet men några längre prat är det inte tal om. Ni som känner mig vet ju att detta kan vara lite svårt för min del, jag älskar ju att kommentera film. Helst mitt under själva filmen också. Det är ju då man är uppe i det. Ha ha!
Tack till Hedemoras skönaste killar för en skön kväll! Vi ses snart igen.
Nu ska jag slänga på mig lite kläder och äta frukost innan det på cykel bär av ner mot centrum för ett besök på Hårstället. det ska bli sååååååååååååå skönt att få kapa bort lite av mitt tjocka trollhår. Hur mycket som ska kapas är ännu inte bestämt men resultatet hittar nog ut här så småningom. Ha nu en underbar fredag mina vänner!
// Josefin Piggelin Barfotabarn, allergiker och ögonkliare
Kameraknas
Såhär mot kvällningen råder kameraknas på Lingonstigen. Systrarna J. Nordman bjuder på show. Titta och eh.. njut?! ;)
Nu när vi knasat oss klart så går färden ner mot stan. Det vankas fillmys med ingen mindre än Mikael/Spaiky. Nu är skjutsen här, vi snakkes!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
En allergikers bekännelser
Längtan efter finbrudarna blev knappast mindre efter att ha läst alla fina avskeds-/betygs-lappar från min examensjobbsredovisnning. Jag fann hela det härliga kuvertet i bokhyllan för ca 1 timme sedan och jag kunde inte stå emot frestelsen att öppna det och läsa. Kuvertet, lapparna och orden som kom flödande mot mig med värme och kärlek tog mig med på en resa in i minneslunden. Tänk att så många fina människor skrivit alla dessa vackra orden till mig, om mig! Där i Leksand fann jag mig själv och så otroligt mycket mer. Inga ord räcker till och inget kan riktigt mätas med alla känslor från den tiden. Jag har aldrig varit mer levande än då, på gott och ont.
Jag har fortfarande kontakt med många av dessa underbara människor och det är dagar som denna, då minnena tar mig tillbaka som jag undrar, gjorde jag rätt val?! Hur skulle mitt liv se ut idag om jag stannat i Sverige? Jag gissar att dessa tankar är helt naturliga att ha och helt sunda, så länge jag inte ångrar. Och ångrar ja, det kan jag försäkra er om att jag inte gör. Mitt Norgeäventyr har varit och är helt fantastiskt, spektakulärt, underbart, enormt! Dessutom, som ett levande bevis på att riktig vänskap består oavsett avstånd så möter jag nu guldkärnan av alla dekos på torsdag. För att bränna bort sista lilla tvivel så går tankarna till alla fina människor jag kommit i kontakt med sedan jag inledde mitt nya liv i Norge, ni kommer väl ihåg....
Ingrid: min galna teaterapa till kompis. Tjejen som stöttar och hjälper de svaga, bekämpar orättvisor, gestikulerar överdrivet härligt, bryr sig alldeles lagom för mycket (precis som jag) miljövännen och min sex/förhållandekonsulent med förkärlek för sushi. Maren: Min coola, omtänksamma, tallangfulla och varmhjärtade längdskidskompis och kyssesykevårdare. Tiden på pensionat "Maren och Jan", de äventyrliga bilturerna, spelningar och glada, fina matstunder som får smilbanden att dansa vid tanken på dem. Idag bor Maren i Oslo och har precis börjat jobba som arkitekt efter flera års studier. Jan: Marens andra hälft. Världens snällaste kille med härlig humor och mot mig syskonretande tendenser. En hejare på att tillaga lax, att slappa i soffan samt att mata guldfiskar. Maya: Sötnosen med den ännu sötare sonen Ollis. Glad, bubblig, sprudlande, varm, snäll, omtänksam, skrattig ja massor av fina kvaliteter och egenskaper. Catrine: min fina chef och vän med tindrande ögon och omtänksamhet som få. Även hon varm, glad, stöttande, hjälpsam och med en härlig humor.
Detta är några av de finaste guldkornen från tiden i Trondheim, även om fler finns. För att inte tala om alla finingar jag mött i Stavanger men jag kan ju inte sitta här och rabbla på i en evighet. Kontentan av vad jag vill ha sagt är att min Norgeresa har fört många fina människor in i mitt liv som jag förmodligen aldrig skulle ha haft förmånen att lära känna om jag stannat i Sverige. Människor av denna höga kvalite kan man knappast ångra att man mött. Eller hur!?!
Nu åter till bottenvåningen där fler kartonger väntar på att inspekteras, tömmas och packas om. Ge mig styrka! //
Josefin Barfotabarn
♥ Sverigefrossar ♥
Flyttlassar...
Jadå, då var det så äntligen dags. Om ca 30 minuter kommer min nuvarande hyresvärd med bilen jag ska få låna för att köra mitt flyttlass med pryttlar och prylar. Jag försöker sammla krafterna för denna sista kraftansträngning innan avfärd till Sverige, Dalarna och lilla Hedemora. Det ska bli så skönt att få det gjort så att jag kan slappna av på riktigt. Jag bjuder på några glada packbilder så länge. Kanske ni kan se ivern tindra i mina ögon? Tänk för att snart, snart har jag min alldelles egen lägenhet, jag kan inte tro det!!! Förvisso hyr jag fortfarande, men ändå. Efter snart 3 år som kringflackande yrväder så ska jag äntligen få rota mig. Det känns obeskrivligt skönt men samtidigt helt overkligt. IIIIIIIIIhhhhhhhhhh!!!! XD
Färdigpackad och sjukt nöjd! ;)
Jag fortsätter fundera, filura och lura på om det ska klippas kort. Vad tycker ni? Själv velar jag fram och tillbaka mest hela tiden... Ja ja, var sak har sin tid och just nu är det bostadsflytt och Sverigeresa som står på agendan och hör sen! Nu måste jag dra, dags att sätta min bilkörning på prov igen. Det var mer än 2 månader sedan jag körde bil så det ska bli nice. ;)
// Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk
Grrrrreat!!!
Jiiiiiipppppiiiiiiiieeeee!!!! Jag har äntligen fått en lägenhet. Kontraktet undertecknades idag och från och med den 10 juli är jag den nya inneboende på Kirkegata 34 (för visst var det väl 34!?). Wiiiiiiieeeeeeee!!! Nu kan jag på riktigt ta semester och njuta av all härlig ledighet som jag har framför mig. Två hela veckor i älskade vackra Dalom, inte fy skam det inte! En semester som kommer fyllas med både mamma- och pappakvalitetstid, syskonärlek, dekoratörsåterförening m.m. m.m. Gud som jag längtar. Syster Julia skrev om min planerade hemkomst på sin blogg idag, tänk att vi faktiskt inte setts (om man räknar bort skype så klart) sedan jul, en hel evighet sedan!!! Ovan klippte jag ihop två bilder, en på mig och en på Julia. Båda två har vi en djurisk Nordman innom oss som fått komma fram det senaste halvåret. Se bara! Jag tycker faktiskt vi klär det båda två, eller vad tycker ni? ;)
Nu är allt färdigpackat, rummet ekar tomt, kallt och kalt. Klockan är 01.19 och jag ska äntligen stupa i säng. Men först ska jag försöka sänka de där jäklans stressaxlarna ner från öronen en aning, för vet ni vad!?! Allt löser sig ju. :D
Natta alla fina där ute i mörkret! //
Josefin Piggelin Barfotabarn
Utlurad
Idag tänkte jag bara slappa av och spendera min tid i sängen framför datorn men som vanligt blev upplägget något helt annat. Runt klockan 16.00 bankade det på dörren på Pedersgatan. Där stod tre killar, Jonas, Jan Kenneth och Bård. Alla med glatt humör och breda leenden. De var ute på en liten biltur med Jan Kenneths pärla och beslöt att hälsa på. Jag var knappast redo för gäster men vad tusan! Grabbarna bjöds in på lite soffhäng i all enkelhet. Innan jag visste ordet av var jag medbjuden på spontan biltur runt om i byn. Den spontana bilturen (nedcabbat så klart) utvecklades sedan till grillning i Sandnes och uppföljdes med en helt härlig båttur varpå en film avnjöts. Både mat och solskensmätta puttrade/racade vi sedan hem igen. I bilen enades vi om att Jan Kenneth har en alldeles egen unik körstil. När man åker med honom vet man aldrig vad som kommer att ske, det är precis som bilden ovan på mig och Jonas visar, som att åka berg och dalbana. ;)
- "Gud så vackert det är överallt här omkring, jag kommer aldrig kunna flytta här ifrån!": kvällens mest använda fras utöver "ni är galna", "herregud" och "aaaaaaa, hahahahahah haha haha".
Jan Kenneths pärla.
Dags att krypa till kojs efter en fullkomligt underbar dag, helt i spontanitetens och överaskningens tecken. Tack killar för en galen eftermiddag och kväll, ni är härliga!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
Ett litet P.S.
Nu kan jag stryka ännu en punkt på min sommarlista (saker jag vill göra i sommar). Punkterna "lära känna någon med båt" och "att åka båt". Inte kunde jag veta att jag redan kände en båtglad kille. Hi hi! :D
D.S.
Stora skypeardagen
Headset på och datorn inkopplad. Idag är det den stora skypeardagen som råder som ni även kan se på bilden ovan (självfallet fotad via skypes webbkamera). Så långt har jag hunnit med att skypea med syster Julia, syster Karolina och min kära lilla mamma. Det var riktigt mysigt att få en inblick i vardagen hemma i Hedemora, att se mammas hus sjuda av liv och aktiviteter i vanlig ordning. Idag var det målning av balkongräcke som stod på agendan och så klart lite trädgårdsfix. Som jag längtar att komma hem nu och se alla ändringar som blivit gjorda under min vistelse i Norge. Jag kan tänka mig att det är en hel del som skett och jag gleder mig till att se allt i verkligheten. Med lite tur så kanske jag kan få fatt i pappa och syster Pernilla också innan dagen går till ända. Hoppas det!
Mellan skypesamtalen försöker jag finna på så gott som vilket tidsfördriv som helst. Jag sitter som på nålar och väntar på besked om en lägenhet, förhoppningsvis hör de av sig snart så jag slipper denna vånda. Har de inte ringt före kl 18.00 så tar jag saken i egna händer och ringer. Det är sjukt så sakta tiden går då man väntar på något sådant viktigt och avgörande besked....
Tick tack tick....
Solkatter
Här kommer lite bilder från gårdagen, Julias sista dag i Stavanger den 4 juli. Fotona är tagna med Julias kamera och fotograferna varierar. Alla dessa bilder fick jag skickade til mig i ett sött avskedsmail från Julia. Jag hade ingen aning om att hon sändt dem förren i morse då jag öppnade min mail och fann denna fotoskatt. Härliga bilder som minner om en fin dag i solen med mycket kärlek och värme. Även Trine-hjärtat var så klart med denna härliga dag och så klart har även hon fångats på bild men de har jag dessvärre inte hunnit lägga vantarna på ännu. Vi får se, kanske det kommer fler med tiden? Enjoy! ;) 
Julia och Ole, coola katter.
Bänkhäng
Härliga minspel
Solglädje
Sambos <3
Sista måltiden innan avfärd. Jag och Julia gick till Dolly Dimples där vi fick varsin solskensgul heliumballong och delade på en italiensk pizza med parmaskinka och krispig ruccola.
Parkbus och glädjeskutt
Gladaste solskensbrudarna i Stavanger?
Konsertnjutare
Ballongfantast
Ha en fin söndag! //
Josefin Piggelin Barfotabarn
Sprallben och middagsmys
Vid det här laget har jag skrapat mig upp från mossmattans varma famn på golvet och gör mig nu redo för ännu en kväll virvlandes på byns dansgolv. Det blir jag och Oleman med flera killar som ska ut och härja i vanlig ordning. Tänk vilken tur att jag faktiskt lyckats finna en annan människa som har samma låga sömnbehov och samma energi som mig själv. Woop woop!
Innan dansgolven och sprallbenen får sitt så blir det middag med Christina och hennes vän och kollega Björn. Vi har sett på "Jurassic Park" och jag har spännt kroppen och hoppat upp och ner i soffan x antal gånger. Det blir fint att komma ut på dansgolvet och slappna av alla spännda kroppsdelar. Gleder mig!
Dagts att tagga till, det är en köttbit som ropar mitt namn och ett dansgolv som kallar. Woop woop!
// Josefin Kosefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk
(bild från weheartit)
Kärlekstårar ♥
Ett kärleksfullt och något tårfyllt (från min sida så klart!) avsked av min älskade tyska har precis avklarats. Julias långa bilfärd mot hemlandet har tagit vid och allt känns otroligt konstigt. Nu ligger jag på den mossgröna mattan i mitt rum och försöker komma ihåg att livet är fint och att mitt blödande hjärta kommer läka. Jag vet att vi kommer ses igen men för stunden känns det väldigt tomt och kallt. Hur ska vardagen någonsin kunna bli lika solskensfylld och härlig utan min fina Julia vid min sida!?
Tack till vädergudarna som idag försåg oss med solsken och sommarvärme på Julias sista dag i Stavanger. Vilken dag sen! I morse hördes ett svagt och försiktigt knackande på dörren. Där stod Julia med täcke och allt, redo att komma in i mitt rum och börja dagen med mig. Vi kröp ner sida vid sida på min luftmadrass bland alla mina tusentals kuddar och myste. Datorn surrades igång och två avsnitt av "Sex and the City" avnjöts. Efter morgonmyset tog vi oss ut på lördagens fina torgmarknad tillsammans med Christina. Vi vimmlade runt bland loppisbord, nybakat bröd, grönsaker och härliga varma människor. I bakgrunden hördes ljuva toner från liveband på stadens alla gator. Det är musikhelg i Stavanger och hela byn sjuder av aktivitet och rörelse i solskenet. Inne i byn mötte vi upp Trine och Ole och satt länge och slappade, småsnackade och gapskrattade åt allt och inget i solen innan de sa sina farväl till Julia och begav sig vidare mot en familjeträff. Vår lilla trio, jag, Julia och Christina satt kvar på den solkyssta bänken både länge och väl innan vi drog vidare till "Dolly Dimples" för förtäring av världens godaste italienska parmapizza. Mjummmmy!!! Jag och Julia fick varsin solskensgul heliumballon som vi knöt runt våra handleder. Där blev de sedan sittande hela middagen igenom, promenaden runt i byn, under konserten vid Breiavannet samt hela vägen hem till Pedersgatan. Tänk att man kan bli så glad av något så enkelt som en ballong. :D
Tack till Trine, Ole, Christina och inte minst Julia för en fin dag. Jag älskar er!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
Kvällskos
Tillbaka hemma efter en lyckad lägenhetsvisning på Hinna och på Pedersgatan råder nu en stilla kväll. Alla i lägenheten är i viloläge efter att ha sett på den superfina filmen "Love & other drugs" i skenet av tända ljus. Efter denna kväll så känns det plötsligt som det ljusnar lite i bostadssökandet, jag kan faktiskt gärna tänka mig att bo i lägenheten på Hinna. Förvisso är det återigen frågan om ett kollektiv, men denna gången aningen större rum och gemensamma ytor. På ett sätt kanske det kan vara bra att bo i kollektiv igen nu när alla mina nuvarande sambos flyttar från Stavanger. Det är alltid fint att lära känna nya folk och de andra jag mötte på visningen verkade vara riktigt trevligt och bra folk. Vad vet jag!? Nu är det bara att fortsätta puscha lite till och se var det hela hamnar, förhoppningsvis går drömmen om lägenheten i centrum i uppfyllelse och om inte så ja, blir det nog bra ändå. Jag ser i alla fall ljuset vid tunnelns slut och det känns underbart!
Imorgon efter jobbet på Kvadrat kommer min sötnos Julia och hämtar mig en sista gång i den tyska superautomobilen. Vi ska köra en tur till olika vackra platser som betytt mycket för oss under vår tid här ihop i Stavanger för att göra små filmsnuttar som ett typ av minne. De ska sedan klippas ihop till en film med sköna toner av minnesvärda bitar. Det blir först en tur till Vålandsskogen där vi förr varit och fotat och sedan är tanken att möta upp Trine-hjärtat i byn för vidare filmning. Till kvällen vankas sedan lite drinkar och uppslutning av åtminstonde Ole och eventuellt några av grabbarna i gänget. Kan hända det blir utgång på oss alla och att Stavangers dansgolv gästas med ett sista gemensamt besök fyllt av virvlande dans.
Men nu hägrar sängen, för vet ni vad!? Idag kan jag faktiskt skryta med att ha uppfyllt kraven för en av årets russeknutar, att vara vaken i över 24 timmar i sträck. Sug på den ni! Natta mina kära!
// Josefin Piggelin Barfotabarn
(bild från weheartit)
Lasseman
Vart håller Lasse hus när man behöver honom? ;) Det var allt för länge sedan Pedersgatan fick besök av denna ginger, hans härliga humör, myspysighet och skojsiga longboard...
Sicksackar
Livet rullar på i full fart och jag sicksackar fram mellan lägenhetsvisningar, arbetspass och kära, men ack så hjärtekrossande avsked. Just nu är det väldigt mycket som sker och i vanlig ordning har jag svårt att förstå hur fort tiden flyger fram. Om ca 1 veckas tid så befinner jag mig åter igen hemma i Sverige för en liten semester i vackra Dalom. Som jag längtar! Det känns fortfarande väldigt avlägset och jag har svårt att greppa att det står så snart på agendan. Det ska självfallet bli underbart att träffa min kära familj igen (Dessvärre hinner jag inte träffa Pernilla, det gick helt enkelt inte att få till) och alla underbara dekobrudar för midsommarfirande i Leksand. Denna semester kunde nog egentligen inte komma mer passande samtidigt som den egentligen inte passar alls tidsmässigt. Jag måste vara utflyttad ur min nuvarande lägenhet innan avresa till Svea nästa lördag. Ofattbart, avlägset och något suddigt känns det, men det ska nog gå vägen. Det bara måste gå.
Inte nog med att jag sicksackar runt det faktum att min älskade solstråle Julia ska lämna för ett liv i Tyskland igen så slängs jag brutalt fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan i lägenhetsjakten, som ett förlist skepp som vaggas hårt av havets famn och kastas mot vassa klippor. Jag vill inte ens försöka föreställa mig min vardag utan Julia, det känns bara kallt, grått och trist. Självklart har hon lovat komma på besök men det är ändå inte det samma som att var dag få en daglig dos av glädje, skutt och sammförstånd hos en likasinnad själ.
Idag regnar det och jag ska snart bege mig ut i ruggvädret för att se på ett eventuellt boende. Jag hoppas egentligen på en annan lägenhet men går den inte i lås så kan detta boende vara en valmöjlighet. Vi får se. Det tar hårt på krafterna att befinna sig i detta gränsland, på väg in i ett nytt skede i livet med förhoppningsvis eget boende och nya möjligheter. Jag försöker vara stark och biter ihop. Något som inte är det lättaste då livets törnar rispar en på bara skinnet. Som tur är har jag mina underbara vänner och stöttepelare Trine och Ole, mamma, pappa och så klart Sara Geite att luta mig mot samt en hel del uppbackning från mina chefer.
För övrigt har det varit en totalt omtumlande och förrvirrande helg och vecka. Vad sker, vad sker inte? Den har innefattat sena nätter, härliga stunder, förvirring, galna taxifärder varav en i en annorlunda klädeskombination (nattlinne och skinnjacka, vilken även kan tilläggas tydligen är ett vinnande och väl fungerande koncept) mitt i mörka natten, och en hel del mindre trevliga verklighetsfakta. Ibland blir livet bara inte så som man förväntar sig och kanske är det lika bra?!?...
Men nu åter tillbaka till mina stökiga lilla vrå på Pedersgatan. Jag har en rykande het skål med soppa som väntar innan jag susar vidare ut i regnet. Önska mig lycka till för gud vet att jag skulle behöva en nypa med tur strödd över mig just nu. Lite medvind skulle verkligen sitta fint!
Dags att stålsätta sig, lägga om fokus och bara tänka på mig själv och mitt ännu en gång! Vad är då mer passande än denna låt med "Medina"!?
