Bara Barfotabarn

Igår var en stor milstolpe för mig, även bokstavlig talat. Vår intervallträning gav verkligen blodad tand och mersmak. Under hela vårt träningspass använda vi oss av en app som heter Endomondo, den räknar både distans, kalorier, tid, snittid m.m. Jag blev så peppad av att hela tiden jaga nästa km att jag valde att strunta i att ta bussen ett längre stycke hem för att ge mig på försöket att komma över milsträcket.

Sagt och gjort, jag klarade det! Det var en underbar känsla att ha bestått denna prövning. Jag kommer definitivt att fortsätta med denna app och kan varmt rekommendera den till alla er andra träningsfreaks där ute. Jag har även den vackra utsikten att tacka för denna prestation, den höll mig distraherad längre bitar av träningen. Tänk att Oslo är så vackert ändå!

Kvällen avslutades sedan i goda vänners sällskap. Ingrid och jag var hembjudna till Julia, en av Ingrids barndomsvänner. Det minglades loss bland norskar, fransmän och brasilianare. Alkoholen och maten flödade men jag lyckades hålla mitt löfte till mig själv och drack enbart vatten samt knaprade på några mandlar. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag lyckades hålla mig i skinnet mitt i denna matfrosseri. På borden fanns allt ifrån grillade läckerheter, till franska specialitéer, ostar, ugnsrostat bröd med olika smaskigheter, snacks av alla de slag samt en hemlagad chokladkaka med färska jordgubbar till.

Idag hoppas jag på att dra med mig min Joel till någon badstrand, solen gassar redan högt på himlen och det spritter i Piggelinbenen...

Men visst ja, hur kunde jag glömma att visa och berätta! Jag tror det framgick lite luddigt och halv otydligt i ett mina tidigare inlägg, men bara för att förtydliga så kommer det här igen i lite mer klarspråk. Joel och jag har funnit oss och flyttat in i en ny lägenhet. Inte nog med det, den är belägen centralt på vackra Grünerløkka.

Vi gjorde flytten redan den 27 juni och såhär långt är vi helnöjda. Det känns som om en liten bit av himmelriket har fallit ner rakt framför våra fötter och vi har bosatt oss i hela härligheten.

Förvisso finns det många som gnölar lite efter att ha bestigit de 7 halvtrapporna upp till vår lya. Men så fort de kliver innanför dörren, går genom den söta lilla hallen med dess gedigna tegelvägg och kommer ut i köket och vardagsrummet så infaller sig plötsligt det där lugnet och en glimt av harmoni sveper över ansiktet. Man kan inte annat än att ryckas med av allt ljus, de svajande trädkronorna med sina sköna, lugna, mjuka och gröna blad samt all rymd som den öppna planlösningen medför. Vi har äntligen funnit oss en plats där vi vill stanna till, bara vara och mysa loss. Välkomna på besök, här kommer lite bilder!

Huvudväggen i sovrummet försågs med en lång tavellist, något både Joel och jag tycker mycket om. Det är så lätt att förändra rummets utseende och kännsla enbart genom att byta några få fotogafier eller tavlor. För att få det lite mer personligt placerade jag foton på Joel och mig på listen tillsammans med några enkla glasflaskor med lite grönt i samt några små ljuslyktor jag fått av storasyster Pernilla en tid tillbaka.

Många härliga minnen står nu och trängs ovan våra huvuden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ovan ses en bild på en vrå i köket, ett av mina absoluta favoritställen i lägenheten. Här vill man bara vara, laga mat och stöka runt. Ett härligt ställe att vila ögonen på då man sitter vid köksön.

 

 

 

 

 

 

Slutligen, badrummet! Massor av praktisk förvaring och goda avlastningsytor.

 

 

 

 

 

 

Joel och jag unnade oss lite lyxigare tvålar från Lush, bland annat denna, "Rock Star" ni ser på fotot ovan. Den sprider väldoft i hela badrummet och gör det ännu trevligare i det lilla badet. Varje gång man tvättar händerna riktigt njuter man och en lång stund efteråt sitter den goda doften kvar i händerna. Mmmm...

 

 

 

 

Något av det jag trodde mig komma att sakna väldigt mycket med Stavanger, efter flytten var all den spännande och vackra streetart som färgsatte och förgyllde vardagens lite mer gråa och trista lyster. Men väl på plats i Oslo under mina promenader och upptäcktsfärder har jag redan funnit många små (och stora för den delen) halvgömda skatter. Bland annat denna magnifika skapelse som jag fotade nu i veckan. Det verkar vara samma duktiga konstnär som står bakom ett av mina favoritverk i Stavanger.

Jag undrar var nästa skattkista ligger gömd och lurar i sin vackerhet, kan vara så nära som runt nästa huskrök.

Oslo är en stad som överraskar och jag fullkomligt älskar att leka titt ut med staden, dess färgstarka invånare och konstnärssjälar...

Denna helg har jag släpat mig hem till Hedemora igen. Just denna gång är det en särskilt speciell tillställning som lockat mig hem till Dalarna och lilla trogna Hedemora. Igår, lördag var jag nämligen med och medverkade som statist i en musikvideo för bandet Hökartorget som spelade in låten "Även En Idiot" Vilken dag!!! Vilken upplevelse!!! Pernilla och jag fick dessutom äran att hjälpa till med att styla i ordning själva dansbanan där hela spektaklet spelades in. Kul värre! Slänger så klart upp lite bilder från den stora dagen, om inte allt för lång tid hoppas jag även på att kunna visa er själva videon. Det känns pirrigt, nervöst, spännande och galet sprittande glatt, allt på en och samma gång. Jag tror att musikvideon kommer att bli toppenbra och börjar räkna ner till dagen med stort D då den släpps. Stay tuned!