Bara Barfotabarn

Att slå två flugor i en smäll är som regel något man kan sträva efter och väl uppnått så infinner sig ofta en känsla av att vara nöjd, ibland även stolt. Hurvida det faktum att jag under kvällens joggingtur hade nöjet att svälja inte bara en, utan två flugor faller under denna kategori kan diskuteras. Det sägs förvisso att det är bra att intaga mat strax efter avslutat träningspass för att få en god förbränning, jag försöker finna ljusglimten i det hela och ser det som att jag tagit detta till en ny nivå. Det måste ju ändå vara smart att i farten grabba sig en munsbit, kanske har jag rent av förbättrat förbränningen nu och kommer att få ett helt nytt begrepp och en helt nu teknik uppkallad efter mig. Dessutom ska ju protein vara bra för kroppen, det borde väll gälla även om det är intaget i form av insekter och flygfän!? Låt oss hoppas...

Det har varit en lång vecka på många sätt och vis och nu ligger jag i sängen i hemmets lugna vrå denna söndagsmorgon, reflekterar och känner in dagen som gryr utanför fönstret. Joel sussar på kudden bredvid och jag kryper närmare, tätt intill. Lägger huvudet på det trygga bröstet och snusar lite försiktigt. Älskade Joel! Lycka är att få vakna vid din sida.

Igår kväll besökte vi Ingrid för lite födelsedagsfirande och socialiserande. 29 år har min skönböna till norska hunnit bli. Ett år klokare och rikare på minnen, upplevelser och fina möten.

Vi drack ömsom öl ömsom kaffe, knaprade på chips och åt kex utstyrslade med diverse läckerheter. Brieost, sylt, oliver, camembert... Det sjöngs sedan en rungande födelsedagssång på norska och Ingrid sken som en sol. Sen blåstes ljusen ut på den obligatoriska födelsedagstårtan, detta år en dröm till morotskaka klädd i vackraste pastelltoner. En frosting att dö för, syrlig, krämig och rent himmelsk!!!

När vi alla fikat färdigt så hamnade vi så småningom uppkrupna i vardagsrummets stora soffgrupp framför diverse musiktvkanaler. Vi förundrades, skrattade och sjöng loss till gamla dängor från 70-, 80- och 90-talet. En kväll helt i födelsedagsbarnets tycke och smak.

Jag förundrad och imponeras ständigt av all den kunskap Ingrid besitter om musik, hon tycks känna till allt ifrån udda gamla sånger, artister och dess samarbeten, musikvideor och dess utförande till årtalen då artister hade sina storhetstider. Ibland undrar jag om inte hennes rättmätiga föräldrar var en jukebox och en grammofon...

Då klockan passerade 01.15 började festen lida mot sitt slut och vi slog följe med Anne och Ola hem till Grünerløkka där även de bor. Det blev en rask promenad fylld av fina samtal i nattmörkret genom vackra kvarter och byggnadsområden. Vi tog så våra avsked vid Schous plats och knatade vidare hem till oss. Joel slog på en serie på datorn och jag hann inte så mycket som att lägga huvudet på plats i hans knä i soffan innan jag begav mig av till drömmarnas land inlindad i trygghet och kärlek.

Jag kan inte få nog av närhet dessa dagar. Det är ovant och konstigt att vi båda jobbar, olika tider på dygnet dessutom. Jag tror vi båda försöker leva någon konstig typ av mitt emellan. Vi äter, umgås och sover på konstiga tider allt för att kunna få avnjuta lite kvalitetstid tillsammans. Joels jobb har så varierande arbetstider och pass att jag blir alldeles snurrig. Jag hoppas att det kommer lugna ner sig lite nu till hösten då folk kommer tillbaka från semestrar och dylikt.

För min del så börjar ett nytt äventyr snart i en ny firma. Jag längtar och väntar och krossar fingrarna för att jag gjort rätt val. Den som lever får se...

Dagarna går och förvirringen består. Tänk att det kan finnas så många olika möjligheter om man bara har lite tilltro och vågar försöka. Jag befinner mig verkligen i valet och kvalet om jobb och framtid. Troligtvis är ett beslut fattat i loppet av denna kommande vecka. Spännande, spännande!

Som några av er redan vet men kanske fler av er inte känner till så har jag börjat jobba på Granit. Ett företag med massor av härlig inredning, pyssel m.m. son jag länge haft ett gott öga till. Granit har nu också övergått från ett skarpt gillande till en riktigt hjärtenära fråga. Jag fullkomligt älskar att jobba i denna kedja och hoppas att på något vis hålla mig kvar hos dem även om de i dagsläget inte kan erbjuda mig en heltidstjänst.

Igår var det tänkt att bara ha en slapp myskväll med Sofie från Gudrun Sjödén men kvällen övergick till något helt annat. Vi gästspelades av inte mindre än 4 andra själar i vår lägenhet igår. Min fina vän Erica, från tiden då jag utbildade mig till dekoratör i Leksand var på besök hos sin syster i Oslo. Det visade sig att denna syster med sambo bor i huset tvärs över gatan. Så klart bjöds därför denna trio över till oss för att medverka på vår ost och vinkväll. Även Sofia från Granit slog följe med oss och jag tror jag talar för alla när jag säger att det blev en riktigt lyckad kväll med massor av skratt och härliga samtalsämnen.

Idag fullkomligt öser regnet ner från en grå himmel och tur är kanske det. Vid ett svagt tillfälle igår lovade hela skaran att gå på utomhusyoga i Stenparken tillsammans i eftermiddag, något som nu "tyvärr" blir inställt. Vädrets makter rår man inte på och mitt något tunga huvud sänder en tacksam tanke till vädergudarna för denna befrielse.

Nu ska jag släpa mig ur sängen och ordna lite frukost till mig och min sömntuta till sambo som fortfarande sussar tungt och andas djupt på kudden bredvid mig. Mot en ny dag, tjao!

Idag är det en speciell dag, en dag med stort potential. Beroende på hur denna dag ter sig så kan just idag vara början på ett nytt kapitel i mitt liv. Jag vill inte sätta ord på allt ännu utan väntar hellre till dess att jag befinner mig på lugna vatten och beslut i den ena eller andra riktningen är tagna. Spännande och nervpirrande, snart bär det av. Bära eller brista, en chans är en chans är en chansning?..

Strax efter Pernillas och Simons besök, nämligen bestämt enbart timmar efter deras avfärd damp vår hembeställda soffa ner i vardagsrummet. Äntligen!!!

Under veckan har den monterats, det vill säga efter ett irriterande besök på IKEA för att byta ut soffans klädsel som visade sig vara trasig. Visst är det surt när sånt händer, särskilt när man längtat länge efter någonting. Hur som helst, nu står soffan monterad och klar, vardagsrummet har där efter möblerats, pyntats och några hyllor har hängts på väggarna. Vardagsrummet var den sista pusselbiten att lägga för att färdigställa nya lyan och nu är det klart! Denna helg har Joel och jag utnyttjat det maximalt, det har mysts med filmer, serier, kikats på "Sommar med Ernst", lagats goda middagar som avnjutits i soffhörnan och det har gosats i kolossala mängder. Tur är väl det att vi är bortbjudna på middag idag, det blir en "tack-för-att-ni-tagit-hand-om-våra-växter-paj" hos Sofie och hennes Sebastian, annars hade vi väl suttit där än...

Denna helg har vi även njutit av att vi äntligen städat ur den gamla lägenheten på Schweigaards, lämnat tillbaka nycklarna och fått städningen godkänd. Nu väntar vi bara på att banken ska göra sitt och föra över depositumspengarna till mitt konto igen. Jag tror att det först då kommer gå upp för oss, först då kan vi andas ut och njuta av frihetens friskt fläktande vingslag!

Nu blir det frulle och en liten tur ut, får se om joggingskorna gör mig sällskap samt om jag får liv i sötsambon som sussar och andas tungt bredvid mig i sängen...