Uppdatering i kalasig klädsel
Det har varit en lång vecka på många sätt och vis och nu ligger jag i sängen i hemmets lugna vrå denna söndagsmorgon, reflekterar och känner in dagen som gryr utanför fönstret. Joel sussar på kudden bredvid och jag kryper närmare, tätt intill. Lägger huvudet på det trygga bröstet och snusar lite försiktigt. Älskade Joel! Lycka är att få vakna vid din sida.
Igår kväll besökte vi Ingrid för lite födelsedagsfirande och socialiserande. 29 år har min skönböna till norska hunnit bli. Ett år klokare och rikare på minnen, upplevelser och fina möten.
Vi drack ömsom öl ömsom kaffe, knaprade på chips och åt kex utstyrslade med diverse läckerheter. Brieost, sylt, oliver, camembert... Det sjöngs sedan en rungande födelsedagssång på norska och Ingrid sken som en sol. Sen blåstes ljusen ut på den obligatoriska födelsedagstårtan, detta år en dröm till morotskaka klädd i vackraste pastelltoner. En frosting att dö för, syrlig, krämig och rent himmelsk!!!
När vi alla fikat färdigt så hamnade vi så småningom uppkrupna i vardagsrummets stora soffgrupp framför diverse musiktvkanaler. Vi förundrades, skrattade och sjöng loss till gamla dängor från 70-, 80- och 90-talet. En kväll helt i födelsedagsbarnets tycke och smak.
Jag förundrad och imponeras ständigt av all den kunskap Ingrid besitter om musik, hon tycks känna till allt ifrån udda gamla sånger, artister och dess samarbeten, musikvideor och dess utförande till årtalen då artister hade sina storhetstider. Ibland undrar jag om inte hennes rättmätiga föräldrar var en jukebox och en grammofon...
Då klockan passerade 01.15 började festen lida mot sitt slut och vi slog följe med Anne och Ola hem till Grünerløkka där även de bor. Det blev en rask promenad fylld av fina samtal i nattmörkret genom vackra kvarter och byggnadsområden. Vi tog så våra avsked vid Schous plats och knatade vidare hem till oss. Joel slog på en serie på datorn och jag hann inte så mycket som att lägga huvudet på plats i hans knä i soffan innan jag begav mig av till drömmarnas land inlindad i trygghet och kärlek.
Jag kan inte få nog av närhet dessa dagar. Det är ovant och konstigt att vi båda jobbar, olika tider på dygnet dessutom. Jag tror vi båda försöker leva någon konstig typ av mitt emellan. Vi äter, umgås och sover på konstiga tider allt för att kunna få avnjuta lite kvalitetstid tillsammans. Joels jobb har så varierande arbetstider och pass att jag blir alldeles snurrig. Jag hoppas att det kommer lugna ner sig lite nu till hösten då folk kommer tillbaka från semestrar och dylikt.
För min del så börjar ett nytt äventyr snart i en ny firma. Jag längtar och väntar och krossar fingrarna för att jag gjort rätt val. Den som lever får se...
