Bara Barfotabarn

.

.

.

.

Livet på en pinne, ja det kan man fråga sig!?! Stavanger och jag börjar så smått äntligen sammarbeta igen, efter en lång tids frånvaro på grund av hårt arbete med butiksombyggning, tröga förkylningar och andra tuffa utmaningar. Ordet fritid och socialt umgänge finns nu äntligen tillbaka i mitt vokabulär och tur är väl det. Gud som jag saknat alla mina fina vänner den senaste tiden! Men orken och tiden har inte funnits där innom räckhåll, bara viljan, längtan och saknaden. Som det ivirga lilla energiknippe och yrväder till piggelin jag är så är jag redan i full gång med att ta igen all förlorad socialisering och har redan hunnit med både än det ena än det andra. Bland annat så har årets första grillning genomförts (på ett soligt trädäck hemma hos Oskar och co.) och som en bonus följde en underbar promenad med en lånad jycke i MadlaSandnes fina omgivningar längs havsfjorden.

.

.

.

.

.

.

Nu i helgen som var drog jag och den större delen av min fina Stavangerfamilj till "Folken" och såg svenska bandet "Familjen" uppträda. Passande eller hur!? ;D Efter konserten drog vi vidare till gaybaren "Hot" där alla uppträde bananas. Det dansades loss på både dansgolv och diverse stänger i en virvlande fart och glädjeyra. Inte undra på att jag sov länge dagen därefter. Att jag dessutom samma kväll som konserten med "Familjen" gick av stapeln avnjöt en livestreamad spelning av syster Karolina gjorde knappast denna kväll till mindre lyckad. :D Snacka om att vara stolt storasyster!!!

.

Annars har mestadelen av min fritid spederats utomhus, hand i hand med Joel på upptäcksfärd i det spirande gröna. I detta inlägg ses bilder från söndagens kvällspromenad. Tänk att just jag har lyckan att bo mitt i all denna vackerhet, tacksam och salig till tusen...

.

.

.

Spiror, tinnar, torn och skönt snea takgluggar vart än ögat vadrar...

.

.

.

.

.

.

Visst är Stavanger vackert!?! Kom hit på besök vet ja, plats finns det alltid!!! :D

.

.

Kramelikram/

.

.

.

Josefin Piggelin Barfotabarn och kvartersstrykare

.

.

.

.

.

.

---

.

.

.

.

Bjuder på ett nytaget foto med lite försommarsmak. Flagnande blå skönhet möter frisk, sirlig bondromantisk spetsgardin i den krispiga Stavangerkvällsluften. Denna bild tog jag i söndags kväll då Joel och jag utforskade, för oss nya vandringsstråk i Stavagers gamla kvarter på Våland. Det är nästan så man kan höra knarret i gångjärnen , måsar skrika medan de susar fram i luften högt uppe i det blå och känna smaken av nyplockade smultron på tungspetsen från sommarens första barfotadag. Håller ni inte med?!?

.

Tänk att något så simpelt som lite färg, ett stycke tyg och ett fönster tillsammans kan harmoniera och resultera i en så fin skapelse...

.

.

Med det önskar jag er alla en skön kväll. <3

.

/

.

Josefin Piggelin Barfotabarn

.

.

.

.

.

.

.

.

---

.

.

.

.

... råder det måndagskväll på Kirkegatan 34. På spisen puttrar maten, doften av färsk vitlök och exotiska kryddor fyller den lilla lägenheten, ljusen är tända och fladdrar stilla i brisen från det öppna fönstret och på bordet står dagens nyinköpta snittblommor och andas vår. Runt mina ben smyger och rusar en ivrig och kärvänlig liten krabat till grannkatt och får mitt hjärta att skutta, slå några extra volet av ren skär glädje och kärlek. Mitt hjärtdjur lever och adas i allra högsta grad denna vackra vårkväll.

.

.

.

.

.

.

Efter en lång dag på jobbet, en måndag som denna är det skönt att komma hem till den blivande sambon, gå rakt in i en varm famn och få en kyss på hjässan.

.

.

.

.

.

.

Nu är maten så gott som klar vilket passar utmärk eftersom min mage just börjat ge ifrån sig kurrande läten liknande grannkatten. Det ser ut att lida mot en lugn kväll uppkrupen i soffan framför en film med ett par varma armar runt kroppen.

.

.

.

.

.

.

Koslig kväll mina kära! <3 <3 <3

.

/

.

Josefin Piggelin Barfotabarn

.

.

.

.

.

---

.

.

.

.

För att hjälpa tillfrisknandet på traven och för att få in ett stänk ny fräsch energi i min lilla lya släpade jag mig idag ut till närmsta blomsteraffär. Väl där inhandlades tre knippor av lila skönhet som nu står och pryder rummet i min stue. Visst är det underbart med tulpaner!?! De utgör inte enbart ett vackert blickfång att vila ögat på, utan de för med sig våren med sina krispiga blad, den pigga gröna blasten och de knalligt färgglada kronbladen . För mig är just ljudet av tulpanblast och blad som blir vidrörd ett av de vackraste ljuden som finns. Det går inte att beskriva med ord utan kan bara upplevas. Något som går mot gummiaktigt, sprött, krispigt och knaprigt. Det är ett ljud som får mitt hjärtdjur att spinna och min själ att dansa...

.

.

.

.

.

.

Trevlig kväll alla kära! <3

.

.

/

.

Josefin Barfotabarn

.

.

.

.

.

.

.

.

---

.

.

.

Här kommer nu en liten bit skönhet från min tripp till Bergen. Titta och njut, Bergen är verkligen vackert! Kan hända är det den vackraste byn i Norge!?

.

.

.

.
.
.
... den perfekta måltiden för en sjukling!? Ja ni läser rätt. Jag trotsade förkylningen och febern i helgen för att få träffa Christina på hennes födelsedag i Bergen. Som alltid då jag slappnar av under ledighet kommer förkylningen som ett brev på posten med sina krokar och slår sig fast, riktigt borrar sig in och bryter ut i full utsträckning. Idag är det onsdag och jag är hemma sängliggandes. Trist, tråkigt och frustrerande! Orkeslös, blek och febrig med en matlust som hos en anorektiker ligger jag nu hemma i soffan och surar. Som tur är finns Joel vid min sida och tvingar i mig lite mat, håller mig sällskap och förser mig med diverse skräpiga chickflickfilmer för att få mig att uthärda min tillvaro. Tack till Joel och tack och lov för att gurka finns, vad skulle annars kunna locka min aptit!?!
.
/
.
Josefin Barfotabarn  
.
.
.
.
.

.

.
.
.
I fredags fick jag hjälp av en liten flicka på ca 4 år att påskpynta i butiken. Hon stod länge med stora tindrande ögon och såg mig hänga upp färgsprakande kyckling och äggformade girlanger från taket, fylla skålar med gnistrande ägg, ta fram påskris, hönor och harar... Jag kunde riktigt se hur ögonen vidgades mer och mer för varje sak som kom på plats och hennes lilla kropp nästan vibrerade av iver, glädje och fascinering.
.
Till slut kunde jag inte längre stå emot hennes blänkande små hundögon så jag gjorde det enda rätta, jag bad om hjälp. Ber man om hjälp istället för att fråga om de vill vara med så är sannolikheten att de vågar svara ja mycket störra, något jag märkt med åren. Den lilla flickan sprack upp i ett leende och hängde lite generat ett första ägg i påskriset. Kul var det visst för hon brast ut i ett litet försiktigt jubel. Så kom det sig att innom loppet av 3 minuter det sedan hänge en fin liten äggklase i påskriset, allt vilandes på samma perfekta lilla kvist. Den lilla kvisten böjde sig i en vid båge ner men jag kunde ändå inte rå för att tycka att detta var det finaste pyntade påskriset jag sett på länge. Visst är barn underbara!?!
.
Jag var på strålande humör resten av dagen och de varma blickarna och tacksamma leende jag fick från flickans mor värmde mig innombords. Det kostade mig så lite att bjuda till men det gav dessto mer för flickan och hennes mor. Tänk om alla människor kunde vara såhär, att ibland göra den där extra lilla ansträngningen. Så mycket lättare och härligare livet och vardagen skulle vara att leva!
.
.
.
/
.
Josefin Barfotabarn
.
.
.
.
.
.

.

.
.

Nu i dagarna blev ett varmhjärta till toffeldjur 25 år, detta firades förra helgen med en hel massa överraskningar, hemlighetsmakeri och mys. På lördagen beårdrade jag Joel att stanna hemma i mitt lilla krypin på Kirkegaten medan jag smet iväg mot bussen till Hundvåg och Grasholmen kånkandes på två proppfulla IKEA-kassar och två stora afischer under armen.
.
.
.

.
.
.
Väl hemma hos Joel pysslade jag runt och myste till hans rum i något av en orientalisk anda. Jag hängde upp gardiner och lyktor, häftade upp två miljöbildsaffischer, tände ljus och rökelse, försåg sängen med både överkast och myste till den med kuddar och toppade sedan av härligheten med min stora orientaliska silverbricka proppad med plockmat. Där fanns oliver, fetaost, kex, ost, flera olika grönsaker att dippa, vindruvor m.m. m.m. För en gångs skull hade jag faktiskt lyckats att hålla denna hemlighet för mig själv så gissa om Joel blev förvånad då han så slutligen blev insläppt på sitt rum. Visst är det kul att överraska någon som förväntar sig så lite och blir så glad och tacksam tillbaka. Jag och Joel myste sedan järnet resten av kvällen och även Joels sambos Viktor och Sandra fick vara med på ett hörn och knappra lite godheter.
.
På söndagen där emot blev det pannkakstårta för hela slanten, nu var det Viktor och Sandras tur att överraska. Vissta rann glassen och smälte till drivor på de nystekta pannkakorna, men vad gjorde det?!? Gott var det och fnittrigt runt det lilla bordet på Grasholmen. Jag tycker mer och mer om att komma hit och spendera min tid ihop med denna trio.
.
.

.

.
.
Ovan en bild på mig och Joel från en av våra små turer, denna tagen på Hundvågs soliga klippor en sån där förtids vårfrisk dag med krispig luft, molnfri himmel och pirr i magen.
.
.
.
// Josefin Barfotabarn
.
.
.
.
.
.