Blåbärsdoft och framtidstro
Det är lördagsmorgon den 14 februari, en ny dag gryr och tar form. I Oslo letar solens bleka små strålar sig fram längst husfasaderna och på Grefsenveien 21 sitter en liten piggelin och lättar sitt hjärtat och njuter av stillheten som råder.
Det sista "sverigekaffet" är bryggt, den största koppen jag lyckades finna är framgrävd ur köksskåpens djup och fylld till bredden med dessa värdefulla droppar av flytande guld. Omkring mig dansar skuggor av de tända vaniljljusen och på skrivbordet står en glasvas med ljusrosa rosor och krispiga, vitaste krysantemum. Blommorna nickar och flirtar med mig och önskar mig en fin ledig dag i sin vackra enkelhet. Jag tar en klunk kaffe och andas in doften av blåbär. I annsiktet har jag smetat resultatet av en fin helg i Stockholm med vännen Lina Danielsson, en härlig annsiktsmask från Lusch.
Sist jag skrev var jag på väg till Köln, Tyskland med pirr i magen, hjätat fullt av förväntningar och en iver i hela kroppen. En hel butiksuppbyggnad, ett mysigt julfirande i Dalarna (det ultimata julfirandet med matning av både rådjur, hackspettar och småfåglar. Hundpromenader och bus, brinnande utomhusbrasor och mys framför öppna spisen, läcker mat, familjemys och långfärdsskridskor på en sjö), ett tiotal flygresor till och från Stockholm och hela 3 månader har passerat sedan dess.
En av dessa många förflutna dagarna i december beslöt jag mig för att äntligen ta tag i att skapa min egen wishboard. Min syster Pernilla har länge förespråkat denna form av visualiserande mål. Tanken är på något vis att sätta upp tydliga mål med bilder, foton eller föremål som ska symbolisera dina önskningar. Genom att göra detta ska man sedan affirmera detta till sig. Jag vet att många är skeptiska till "övernaturliga" saker som detta, kanske även jag själv en smula. När så min stora lillasyster Karolina även började tala sig varm för detta var saken klar. Det var dags att ge det en chans.
Säga och tro vad man vill men för mig har sedan dess önskan efter önskan slagit in och det i en rasande takt. Om det beror på de fina bildern (självklart färgkordinerade att matcha vardagsrummets inredning och stil) jag valt att rama in och hänga på väggen eller om det snarare beror på att jag tagit mig tid att känna efter och tänka på vad jag faktiskt vill och genom detta får en ständig påminnelse varje dag är svårt att fastslå. Men varför grubbla och grotta i detta, det funkar för mig och det är nog för att göra mig till en förespråkare.
Både stora och små förändringar har skett i min vardag. Jag är hälsosammare och mår väldigt bra just nu. Joel och jag tar oss mer tid för varandra och gör mer saker ihop. Även Maja, min närmaste väninna har jag spenderat mer tid ihop med. Jag har äntligen efter ca 4,5 års tid lyckats få till en hel långhelg tillsammans med fina vännen Lina Danielsson, min föredetta sambo från studietiden i Leksand. Jag har varit hem till Dalarna med min älsakde Joel och haft en lång skön ledighet med min familj och även på jobbet har det hänt saker. Från den första februari är jag numer Granit Frogners butikschef, det ni!
Karro på Brunnsjön en solig vinterdag.
Syster Pernillas kök, här passade Joel och jag hennes och sambon Marwins kattmonster under vår julvistelse i Dalarna.
Ett foto jag tog och skickade till joel när jag var på jobbuppdrag i Köln...
Blommor jag fick av Joel en helt vanlig dag när inget annat särskilt hänt, bara för att. <3
Som ni ser ovan har jag haft fullt upp att leva ut mina drömmar vilket kan förklara avsaknaden av min närvaro här.
Sorry, not sorry! ;)
Nu ska jag smyga in i duschen och tvätta av mig annsiksmasken.
Ha en fin helg allesammans! <3
Tyskland baby!!!
Wihoo, då var det äntligen helt spikat! Jag åker den 24 November för att bygga Granits första butik i Tyskland. Det har varit bestämt att jag ska åka sedan en tid tillbaka men det var först idag jag fick det slutlgiltiga beskedet om datum. Som jag glädjer mig till detta, det ska bli så kul!
Jag ser fram emot mina 11 dagar i Köln med allt vad det innebär. Det kommer helt säkert bli ett par väldigt intensiva dagar fyllda av slit men jag ser det som en stor chans att lära och växa. Jag räknar med att fota och dokumentera min vistelse där och en del kommer säkert hitta ut här på bloggen. Fortsättning följer...
Paradisbukta <3
En vacker vinterdag i januari, när solen nästan sken fick jag glädjen att skina ikapp med två av mina favoriter. Fullt utrustad och påbyltad från topp till tå med diverse termobyxor, extratröjor, tjocka sockor och vantar utmanade Sofia, Joel och jag vintern och slog oss ner för att grilla mitt i snöyran vid natursköna Paradisbukta.
Utöver goda, kanske aningen för välgrillade korvar, lugnande vågskvalp och vackra vyer bjöds även hundar i flertal och glada motionärer. Vissa hundar så inställsamma och bekväma att ett par försök till korvstöld genomfördes och ett lyft på ett ben riktat rakt mot Sofias inte ont anande ryggsäck gick av stapeln. Det är tur man kan skratta mitt i olyckan...
Hundkiss till trotts blev det hela en lyckad tillställning, en dag jag minns och håller varmt i hjärtat. Hit till vackra Paradisbukta har redan många motionsrundor gått och jag kan lova att denna plats ska besökas flitigt både i vår och sommar och jag får som jag vill. Tack och lov att jag har Sofia att ut och motionera med samt att även Joel älskar denna vackra plats...
H-fest och höstslut
De första oskyldiga små snöflingorna singlade i förrgår ned från en gråvit himmel här i Oslo. Hösten ger så sakteliga efter för vintern och trädens grenar blir allt kalare. Denna höst har verkligen burits fram av förändringarnas vindar. Nytt boende strax före höstens frammarsch, nytt jobb och nya utmaningar. Äntligen börjar Oslo falla på plats för oss, bädda ner sig tryggt och skönt.
Som alltid så flyger tiden fram, nu snabbare ån någonsin tycks det kännas. Med så många härliga projekt på Bolia är det inte undra på att det känns som varenda liten blinkning för mig en vecka frammåt i tiden.
Nu i helgen som var befann jag mig i mitt älskade Göteborg för festligheter och en lite mindre återförening av några klasskompisar från tiden i Leksand. Vi käkade på resturang, minglade på MQ Hannas H-fest (där alla självfallet var utklädda till någonting på bokstaven h och där lokalen nåddes genom en källargång, via ett soprum, genom en rucklig liten trädörr, upp för en trappa och vipps så låg där en gömd liten bar/tidigare svartklubb), serverade samt drack hotshotts och dansade hela lördagsnatten igenom. Inte undra på att fötterna fortfarande är trötta, dansar man i höga pumps till kl 04.30 på Göteborgs vilda dansgolv är det ganska givet. Helgen var en av de bästa på länge och jag har fyllt på inspirationsförråden och livsglädjen enormt. Trotts det känns det otroligt skönt att vara tillbaka hemma i Joels varma famn igen.
Rutinerna börjar åter ta form efter en helg med mellanfingerseende. Igår köpte jag träningskort och tränade styrketräning i lite över en timme tillsammans med Maja från jobbet. Idag bränner det fint i både mage, bröst och armar. Härligt!
Snart är det dags att bege mig tillbaka till Bolia där en installation med hemmagjorda drömfångare ska installeras och 2 nya bäddsoffor placeras. En helt ny avdelning för bäddsoffor ska ta form och gårdagens trädskörd ska noggrant placeras ut i butiken...
Body Love
Att älska sin kropp precis så som den är med sina brister och former är kanske inte alltid är så lätt, särskilt inte i dagens samhälle med dess tuffa ideal. Det finns en kvinna som inspirerar mig och får mitt hjärta att slå lite mer kärleksfullt för mig själv och får mina skarpt kritiska ögon att mjukna. För hon har ju så rätt Mary Lambert, alla våra kroppar är unika, vackra och värda att älskas precis som de är!
Klicka in på länken nedan och njut av hennes visdomsord: http://youtu.be/t-z9XuuyLEY
Det är väldigt befriande att lyssna på och ta till sig hennes ord. Istället för att sträva efter den perfekta idealkroppen bör fokus ligga på hälsa, välmående och att bygga både kropp och själ stark inför framtiden.
En annan låt Mary varit med och skapat heter "Same Love". Musikvideon till den låten är en av de finaste jag sett på länge. En video som inte bara är vacker att se och lyssna till utan även för fram ett viktigt budskap. Länken till den har ni här: http://youtu.be/hlVBg7_08n0
Hoppas ni kikar på båda dessa videorna och att ni tycker om dem lika mycket som jag. Nu är det dags för en snabbdusch och sedan en matbit innan jag drar till jobbet. Det är numera på Bolia ni finner mig under mina arbetspass, så det så. Tihi! :)
Två flugor i en smäll
Att slå två flugor i en smäll är som regel något man kan sträva efter och väl uppnått så infinner sig ofta en känsla av att vara nöjd, ibland även stolt. Hurvida det faktum att jag under kvällens joggingtur hade nöjet att svälja inte bara en, utan två flugor faller under denna kategori kan diskuteras. Det sägs förvisso att det är bra att intaga mat strax efter avslutat träningspass för att få en god förbränning, jag försöker finna ljusglimten i det hela och ser det som att jag tagit detta till en ny nivå. Det måste ju ändå vara smart att i farten grabba sig en munsbit, kanske har jag rent av förbättrat förbränningen nu och kommer att få ett helt nytt begrepp och en helt nu teknik uppkallad efter mig. Dessutom ska ju protein vara bra för kroppen, det borde väll gälla även om det är intaget i form av insekter och flygfän!? Låt oss hoppas...
Uppdatering i kalasig klädsel
Det har varit en lång vecka på många sätt och vis och nu ligger jag i sängen i hemmets lugna vrå denna söndagsmorgon, reflekterar och känner in dagen som gryr utanför fönstret. Joel sussar på kudden bredvid och jag kryper närmare, tätt intill. Lägger huvudet på det trygga bröstet och snusar lite försiktigt. Älskade Joel! Lycka är att få vakna vid din sida.
Igår kväll besökte vi Ingrid för lite födelsedagsfirande och socialiserande. 29 år har min skönböna till norska hunnit bli. Ett år klokare och rikare på minnen, upplevelser och fina möten.
Vi drack ömsom öl ömsom kaffe, knaprade på chips och åt kex utstyrslade med diverse läckerheter. Brieost, sylt, oliver, camembert... Det sjöngs sedan en rungande födelsedagssång på norska och Ingrid sken som en sol. Sen blåstes ljusen ut på den obligatoriska födelsedagstårtan, detta år en dröm till morotskaka klädd i vackraste pastelltoner. En frosting att dö för, syrlig, krämig och rent himmelsk!!!
När vi alla fikat färdigt så hamnade vi så småningom uppkrupna i vardagsrummets stora soffgrupp framför diverse musiktvkanaler. Vi förundrades, skrattade och sjöng loss till gamla dängor från 70-, 80- och 90-talet. En kväll helt i födelsedagsbarnets tycke och smak.
Jag förundrad och imponeras ständigt av all den kunskap Ingrid besitter om musik, hon tycks känna till allt ifrån udda gamla sånger, artister och dess samarbeten, musikvideor och dess utförande till årtalen då artister hade sina storhetstider. Ibland undrar jag om inte hennes rättmätiga föräldrar var en jukebox och en grammofon...
Då klockan passerade 01.15 började festen lida mot sitt slut och vi slog följe med Anne och Ola hem till Grünerløkka där även de bor. Det blev en rask promenad fylld av fina samtal i nattmörkret genom vackra kvarter och byggnadsområden. Vi tog så våra avsked vid Schous plats och knatade vidare hem till oss. Joel slog på en serie på datorn och jag hann inte så mycket som att lägga huvudet på plats i hans knä i soffan innan jag begav mig av till drömmarnas land inlindad i trygghet och kärlek.
Jag kan inte få nog av närhet dessa dagar. Det är ovant och konstigt att vi båda jobbar, olika tider på dygnet dessutom. Jag tror vi båda försöker leva någon konstig typ av mitt emellan. Vi äter, umgås och sover på konstiga tider allt för att kunna få avnjuta lite kvalitetstid tillsammans. Joels jobb har så varierande arbetstider och pass att jag blir alldeles snurrig. Jag hoppas att det kommer lugna ner sig lite nu till hösten då folk kommer tillbaka från semestrar och dylikt.
För min del så börjar ett nytt äventyr snart i en ny firma. Jag längtar och väntar och krossar fingrarna för att jag gjort rätt val. Den som lever får se...
Det snurrar i min skalle
Dagarna går och förvirringen består. Tänk att det kan finnas så många olika möjligheter om man bara har lite tilltro och vågar försöka. Jag befinner mig verkligen i valet och kvalet om jobb och framtid. Troligtvis är ett beslut fattat i loppet av denna kommande vecka. Spännande, spännande!
Som några av er redan vet men kanske fler av er inte känner till så har jag börjat jobba på Granit. Ett företag med massor av härlig inredning, pyssel m.m. son jag länge haft ett gott öga till. Granit har nu också övergått från ett skarpt gillande till en riktigt hjärtenära fråga. Jag fullkomligt älskar att jobba i denna kedja och hoppas att på något vis hålla mig kvar hos dem även om de i dagsläget inte kan erbjuda mig en heltidstjänst.
Igår var det tänkt att bara ha en slapp myskväll med Sofie från Gudrun Sjödén men kvällen övergick till något helt annat. Vi gästspelades av inte mindre än 4 andra själar i vår lägenhet igår. Min fina vän Erica, från tiden då jag utbildade mig till dekoratör i Leksand var på besök hos sin syster i Oslo. Det visade sig att denna syster med sambo bor i huset tvärs över gatan. Så klart bjöds därför denna trio över till oss för att medverka på vår ost och vinkväll. Även Sofia från Granit slog följe med oss och jag tror jag talar för alla när jag säger att det blev en riktigt lyckad kväll med massor av skratt och härliga samtalsämnen.
Idag fullkomligt öser regnet ner från en grå himmel och tur är kanske det. Vid ett svagt tillfälle igår lovade hela skaran att gå på utomhusyoga i Stenparken tillsammans i eftermiddag, något som nu "tyvärr" blir inställt. Vädrets makter rår man inte på och mitt något tunga huvud sänder en tacksam tanke till vädergudarna för denna befrielse.
Nu ska jag släpa mig ur sängen och ordna lite frukost till mig och min sömntuta till sambo som fortfarande sussar tungt och andas djupt på kudden bredvid mig. Mot en ny dag, tjao!
Ny dag, nya tag...
Idag är det en speciell dag, en dag med stort potential. Beroende på hur denna dag ter sig så kan just idag vara början på ett nytt kapitel i mitt liv. Jag vill inte sätta ord på allt ännu utan väntar hellre till dess att jag befinner mig på lugna vatten och beslut i den ena eller andra riktningen är tagna. Spännande och nervpirrande, snart bär det av. Bära eller brista, en chans är en chans är en chansning?..
Soffmys och känslan av frihet
Strax efter Pernillas och Simons besök, nämligen bestämt enbart timmar efter deras avfärd damp vår hembeställda soffa ner i vardagsrummet. Äntligen!!!
Under veckan har den monterats, det vill säga efter ett irriterande besök på IKEA för att byta ut soffans klädsel som visade sig vara trasig. Visst är det surt när sånt händer, särskilt när man längtat länge efter någonting. Hur som helst, nu står soffan monterad och klar, vardagsrummet har där efter möblerats, pyntats och några hyllor har hängts på väggarna. Vardagsrummet var den sista pusselbiten att lägga för att färdigställa nya lyan och nu är det klart! Denna helg har Joel och jag utnyttjat det maximalt, det har mysts med filmer, serier, kikats på "Sommar med Ernst", lagats goda middagar som avnjutits i soffhörnan och det har gosats i kolossala mängder. Tur är väl det att vi är bortbjudna på middag idag, det blir en "tack-för-att-ni-tagit-hand-om-våra-växter-paj" hos Sofie och hennes Sebastian, annars hade vi väl suttit där än...
Denna helg har vi även njutit av att vi äntligen städat ur den gamla lägenheten på Schweigaards, lämnat tillbaka nycklarna och fått städningen godkänd. Nu väntar vi bara på att banken ska göra sitt och föra över depositumspengarna till mitt konto igen. Jag tror att det först då kommer gå upp för oss, först då kan vi andas ut och njuta av frihetens friskt fläktande vingslag!
Nu blir det frulle och en liten tur ut, får se om joggingskorna gör mig sällskap samt om jag får liv i sötsambon som sussar och andas tungt bredvid mig i sängen...
Finbesök i flygande fläng!
Här i Oslo är det besökstider i hög grad. Storasyster Pernilla och hennes vän Simon är här på besök och fyller sommarens flyende dagar till bredden.
Så här långt har vi hunnit jogga vid Akerälven, druckit vin, lagat samt ätit goda middagar, gått bananas i pyssel och mysbutiker, låtit näsan njuta medan vi strosat runt och provat ostar och diverse delikatesser i Mathallen, kikat på konst (och äcklats) i Vigelandsparken, varit på en specialaffär för modelltåg, shoppat loss på Norway Designs, promenerat långt och länge i fina kvarter, badat i havet och åkt färja runt i Oslos skärgård.
Maten på Liebling...
Ovan ses mysfika på Liebling...
Flanerande och botaniserande i Mathallen bland läckra ostar och smarriga sylter. Smaklökarna dansade vals och Simon sken ikapp med solen.
Smarriga bakverk fanns det gott om...
Ovan, en av de många matdiskarna i "Mathallen".
Pillerillan bejakade sin innre konstnär och shoppade loss på en välutrustad konstnärsmaterialbutik.
Jag och Pernilla. <3
Joel och jag på härliga "BLÅ" nu i söndags.
Massor har hunnits med på dessa få dagar och mer blir det. Imorgon väntar en timmes rundvandring med guide i Botaniska trädgården samt ett besök på älskade BLÅ.
Tjaooo!
En dag vid havet
Snyggpuckon och familjemys
Tänk så härligt det kan vara att komma hem till lilla Hedemora för några sprängfyllda dagar av familjekvalitetstid.
Cykelturer med bästa systersällskap i Västerbys öppna landskap, kattmys, glass i stora lass, grillning och byloppis, triss i systrar, pappaprat och mammamys, filmkvällar och shopping med 2 av 3 syrror, blomsterplantering och fikabesök, befriande rotryckning och spadhuggsterapi, trädgårdsdyrkan och motionsrundor, öldrickning och nattliga språgmarcher i flygande fläng. Tänk så mycket fint Hedemora har att erbjuda ändå...
Ovan ses bilder från en helt vanlig grillkväll med familjen...
Ljuvlig efterrätt av Dessi, pappas fina käreste.
Lite rödvin vid den välskötta dammen hemma hos Dessi är aldrig fel.
Jag och Pernilla stimmar runt i trädgården...
Tyvärr lyckades jag inte fota den kvällen som gick vildast till, kvällen med familjemiddag hemma hos mamma där alla systrar medverkade, Karros kille Martin, mamma och hennes kille Ulf. Detta är en kväll jag sent kommer att glömma. Mammas nya kille Ulf som jag hade äran att träffa för första gången denna kväll fick sannerligen en rejäl dos av Nordmans. Ingen höll tillbaka och det var inte lätt att få en syl i vädret kring det tjattrande bordet. Denna kväll bjöd på inte mindre än 3 framföranden av gamla dängor av oss systrar (låtar mixade från barndomen tagna direkt ur minnet från diverse dataspel, filmer och liknande). Repliker från tidigare filmupplevelser som levat sig kvar hos oss systrar haglade ner. Även lite marcherande inspirerat från familjen von Trapp i Sound of Music (självklart framförd med tillhörande visslingar och takttramp) hanns med och så avslutningsvis en farväl-vink från balkongen. En elloge till Ulf som stod pall denna intensiva överdos av familjen Nordmans!
Tack för denna gång min fina galna familj!!!
Blå smultronställen...
Som sagt, allt är inte hemskt med Oslo. Här kommer några bilder från fina solstunder runt om i Oslo. Fyra av bilderna är tagna på det fantastiska "Blå", en pub med ett stort livejazzband som spelar varje söndag. Här kan man slå sig ner under pilträdets trygga skydd med sin öl och bara njuta i skenet av de flerfärgade ljuslänkarna med glödlampor. Alla sorger rinner av en och följer med glödlampeskenets avspegling ner i den förbimyllrande forsen. Ett underbart hemtrevligt och bohemiskt mys vilar över platsen och alla färger från de små marknadsstånden omkring ingjuter glädje och energi i den allra tröttaste själ...
Det färgglada myllret runt de små stånden akompanjerat av forsen brus och framfart under den lilla träbron.
Bilden ovan visar en forsen, det bugande pilträdet och den lilla bron som lederöver till "Blå".
Konstnärligt, artistiskt och vackert var än man vilar ögonen!
Joel och jag har funnit efterlämningar av ett gammalt kloster i närheten av vår lägenhet. Hit har vi varit vid ett flertal tillfällen och picknickat, grillat och myst. Det är tur att det finns många fina ställen att fly till då vår boendesittuation är som den är. Vi har nu gjort oss vanan att alltid ha picknickspåsen så gott som redo, filtar, ljuslyktor, värmeljus, grill m.m. ligger alltid redo till förfogande så fort vädret inviterar och tillåter...
På språng!
Här är några bilder från veckan som gått. Joel och jag har varit ute på språng i vårvädret, lapat sol, druckit kaffe och bildat oss lite mer av en uppfattning om Oslo stad. Vi har, utver att betraktat catfights mellan tiggare på Jernbanetorget och packat upp saker i lägenheten, bland annat besökt Akershus fästning och strosat i vackra kvarter i dess närområde. Vi gjorde även ett besök i Vigelandsparken där vi beskådade allehanda märkliga, imponerande och mäktiga skulpturer. Hit får det nog bli fler turer då våren gjort sitt ordentliga inntåg och torkat upp alla lerpölar och snöfläckar.
Även lerpölar har dock sin charm. Det är inte varje dag man får se små busiga tvååringar tulta runt i sina allt för stora overaller med sina allt för långa och otympliga vantar. Att se dem halka i vattenpussar, kana på is, fundersamt doppa sina vantar i leran, plocka upp flytande föremål ur lersörjan och hoppa skrattande (mot sina föräldrars vilja) i alla pölar de kan komma över. Hi hi! Både Joel och jag fick oss några goda, härliga skratt och våra hjärtan fyllda till brädden. Tänk så söta små barn kan vara!
Ovan ses enbart en av hundratals vackra, detaljrika och magnifika husfasader i Oslo, min kreativa sida slår volter och riktigt frossar i all skönhet som vi omger oss av här i Tigerstaden. Jag längtar redan efter att göra en längre tur i sköna området Frogner där vi under gårdagens trikkkfärd susade förbi i all hast. Jag kände mig som femmåriga Josefin som ivrigt pekade än hit än dit på alla fantastiska detaljer och kommenterade färger, fönsterkarmar, spröjs, dörrar, trädgårdar, balkonger, ja gud vet allt. Jag kom på mig själv med att sitta och bara gapa gång på gång, helt hänförd av all vackerhet. Här i Oslo kommer jag trivas, det kan jag redan nu skriva under på!
Mäktigt! Den stora stenpelaren av människor i bakgrunden av fotot ovan är uthuggen ur ett enda stort stenblock. Det tog tre stenhuggare sammanlagt fjorton år att färdigställa enbart den. Häftigt, här snackar vi hängivenhet till sitt jobb!
Säga vad man vill om alla dessa skulpturer och dess tema, men jag tror att vi alla kan enas om att de är storartade...
Ensam hemma...
Det är söndag den 10 februari, Joel är hos en kompis och jag har hela lägenheten för mig själv. Jag njuter av ensamheten och tystnaden. På bordet framför mig står en stor bukett med färska, krispiga tulpaner, en present jag fick som tack för att jag hjälpte till på ett barnkalas här om veckan. Tulpanerna sällskapar med inte mindre än 7 tända ljus som sprider sitt värmande sken över stuen...
Jag sitter uppkrupen i soffan och myser, mer avslappnad än jag varit på länge. Äntligen kan jag sänka axlarna en aning, idag kom beskedet vi väntat på. Vi har fått en lägenhet i Oslo!!! Både små och stora bitar börjar nu falla på plats och hela detta äventyr som heter Osloflytt känns inte längre lika övermäktigt och omöjligt. Nu ska bara kontraktet skrivas på och det sista styret med att lösa transport av alla möbler sen är vi i box, som man säger här i Norge.
Ovan ser ni en bild på vår blivande lägenhet, som jag längtar att få sätta tänderna i att inreda den!!
Ett annat ordspråk de har i Norge, som jag tagit till mitt lilla hjärta och som kan lugna mig ibland är "Det löser sig alltid för snille jenter". Det skänker en tröstande tanke till små stressbarn som mig.
Att hyra lastbil, flyttbil eller flyttbilar, med eller utan släp det är den stora frågan.
Men det löser sig nog det med...
Tulpaner är underskattade, se så vacker en enkel bukett kan vara.
Unna dig en, det är du värd!
Ta hand om er tills nästa gång, snart ses vi i Olso.
Kos och klem
//
Josselini Barfotabarn
Stora Stokka
Här kommer några natursköna bilder från Stora Stokkavannet där vi gick tur igår, söndag den 13/1 tillsammans med Isabelle och hennes Joel. Inledningsvis så möttes vi av en härligt sprudlande liten bäck (ses ovan) som riktigt fick det att spritta i kroppen av nyfikenhet. Vad finner vi bakom nästa krök på den slingriga upp och nergående grusstigen?
Turen bjöd på många vackra överaskningar hela vägen runt Stokka, den ena vyen mer överväldigande och mer spektakulär än den andra. Glada i hågen tog vi oss större delen av vandringen (Stora Stokka, 8km) fram skuttandes och busandes. Mysfaktorn var hög där mitt i skogen, tuffsig liten slarvvante tryggt vilandes i stadig fleecevante.
Under färden unnade vi oss en kortare fikastund, självfallet inkluderande varm chocklad. Tankarna vandrade genast iväg till svunna tider med skolutflykter och dagar i Hedemora ishall. Härliga minnen som värmer hjärtat!
Som i de flesta norska vatten fanns här så klart både måkar (måsar) och änder. De matades flitigt av förbipasserande familjer, far och morfäräldrar med sina glada barnbarn, i vanlig ordning bredvid en stor skylt som tydligt avrådde överdriven matning...
Vi fann en olycksdrabbad liten cykel som på ett eller annat vis hamnat i isens frostiga grepp. Ovan ser ni Isabelle fånga det hela på bild. Det var verkligen en häftig och annorlunda syn, riktigt vackert och även lite konstnärligt på sitt sätt. Min bild ser ni nedan...
Huuu, så kallt det ser ut!!! Jag tycker nästan det vilar något halvmagiskt över denna bild. Jag älskar hur isens yta frusit i kristalliga raka sträck samt hur den lilla cykelns däck bryter igenom isens yta.
Så välmatchad med den frostiga vinteromgivningen, visst passar Isabelle in i bilden ovan!?!
Det var inte bara om den lilla barncykeln som vintern höll sitt hårda grepp. Här ser ni en ormbunke vackert inbäddad i ett kristalltäcke, så skört och krispigt att det nästan ser ätbart ut...
Iskristalltrassel och virrvar bland grenar och rötter...
Solen följde oss större delen av vår tur runt Stokka, för mig var det nog det som förgyllde dagen mest. Det var riktigt länge sedan jag sist vandrat omkring ute i soligt dagsljus. Det blir inte så mycket av den varan då man dels bor i regniga och gråa Stavanger och även jobbar från 09.00 till 17.00...
Sköna vinterlandskap!!! De liggande trädgrenarna får mina tankar att vandra till en liten inhängnad. Det ser nästan ut som en vildvuxen trädgård insprängd mitt i den natursköna skogsmarken runt Stokka.
Som de flesta trädgårdar så hade även denna sina blommor. Finns det något vackrare än en iskristalliserar fröställning som vajar i vinden och avbildar sig mot en klarblå himmel?
Vilken underbar natur och vilken underbar dag! <3
Ta er en tur ut i naturen och njut av denna årstid och alla dess små härligheter medan den varar. Det står inte på förren våren tar sitt fäste och spirar ut i skön frisk grönska. Alla årstider har sin charm, bara man vill se den...
// Josefin Piggelin, Barfotabarn och Iskristallsdyrkare
Sen en tid tillbaka...
Den 15 augusti, det var då jag sist satta mina tankar och funderingar i "tryck", det var då jag sist bloggade. En lång tid har passerat sedan dess, dagar, månader, en semesterresa utomlands, en jul, ja det har till och med blivit ett nytt år!!! År 2013 är här och det med besked.
Vi har redan kommit en bra bit in i januari, idag är det söndag den 13 och jag har precis krypit upp ur vår nya dubbelsäng (vilken är i stort behov av en renbäddning) som vi inhandlat för någon månad sen. Joel ligger fortfarande kvar och sussar och jag passar på att njuta av lite efterlängtad egentid, en lyxvara det varit snålt med i det sista. Hela lägenheten och kvarteret är tyst och för en gångs skull vilar ett lugn över både platsen och mig. Längs gator och gränder, runt alla små pitoreska trähus ligger en vit dimma. Hela kvarteret är som taget ur tiden, inbäddat i ett kallt täcke. Inte ens måsarna väsnas denna vita, krispiga morgon.
Förändringarnas vind blåser ännu en gång i mitt liv, nu är de större, strakare och vildare än på länge. Många stora beslut som länge virvlat runt som funderingar i mitt huvud har nu fattats. Det har varit en ganska tuff och turbulent tid med många svåra beslut, nu när de väl är tagna både skrämmer de mig och skänker samtidigt hopp, förväntan och längtan. Sambon och jag har tillsammans fattat beslutet att inleda ett nytt kapitel i våra liv, vi har valt att flytta från Stavanger. I slutet av mars är det tänkt att flyttbilen ska gå, denna gång till den norska huvudstaden. Vi ska flytta till Oslo. Jag har sagt upp mig från mitt jobb på Indiska och har börjat min nedräkning. Trotts att jag känner med varje fiber i min kropp att detta är det rätta beslutet så kan jag ändå inte låta bli att känna ett stygn av sorg. Vi ska lämna Stavanger, lämna mitt första "riktiga" jobb som dekoratör, lämna platsen där Joel och jag möttes, lämna alla svenskar, alla glada norskar, lämna Indiska och lämna Trine!
Jag har som ni kanske redan känner till grubblat en längre tid på hur framtiden ska formas. Nu har jag grubblat klart, åtminstone för en stund. I denna process har jag behövt bara vara och de senaste månaderna har därför varit blanka sidor här på bloggen. Jag har varken kunnat eller önskat yttra mina förvirrade tankar här på bloggen, vilket förklarar min långa frånvaran. Vi får se, kanske det blir bättring nu? Jag kommer att ha händerna fulla framöver med att panera flytten, avslutet på jobbet m.m. så det finns en stor risk att det blir tyst en stund till. Nu vet ni i alla fall orsaken till tystnaden.
Dags att putta sambon ur sängen för att snart bege oss iväg ut på långtur med Isabelle och Joel. Vi ska koka varm chocklad och laga matsäck, det blir en tur i finvädret som så smått börjar ta form utanför våra kalla fönster. Jag trycker igång Melissa Horns fina låt "sen en tid tillbaka", den känns på något vis så passande för min livssittuation just nu och beger mig mot sovrummet...
Ta hand om er! // Josefin
Beslutsamhetens vind...
Beslutsamhetens vind har svept in med hösten och slagit rot i mitt höstkära hjärta. Det är dags att börja prioritera annorlunda, åter igen ska träningen och välmåendet bli prio 1 i mitt liv. Tillsammans med bland andra fina vännen Linda ska denna höst gå i rätt riktning, i hälsans friska och sunda tecken. Med varma stickade koftor virrade runt våra kroppar, som skydd mot den friska höstvinden ska vi vandra rakt in i den färgsprakande Stavangernaturen. Sida vid sida ska vi njuta långa myspromenader tillsammans, bara djupandasandas, samtala, lätta våra hjärtan och uppleva livets fina.
Fina Linda med min nyplockade bukett av vildkaprifol, ljuvlig doft och ljuvlig jenta. <3
Hjärtat sjunger och kroppen njuter av att åter vara i rörelse. Träning gör så gott, både för kropp och själ! Idag promenerade jag och Linda en av våra längsta vändor till Goddalen, en promenad på ca 1,5 timme efter Stavangers vackra böljande hav. Vackerheten är så slående, så stor och obegripligt gripande att hjärtat svämmar över och värker av all skönhet. Så magnifikt, så majestätiskt att det inte går att ta in. Överallt, runt varje krök, varje sväng på den lilla grusvägen och bakom varje böljande grön och frodig kulle kommer nya svindlande vyer, den ena mer övervälmande än den andra. Tänk att all denna vackerhet ligger precis runt knuten!
En av många fantastiska vyer...
Klippkos i eftermiddagssolen...
Det är lätt att glömma bort av och till, men så lyckligt lottade vi är här i Stavanger, ett paradis på jorden för den som bara tar sig tid att uppleva, känna efter och se...
Vi mummsade i oss lite vilda björnbär som växte i en klippskreva. Jag planerar att komma tillbaka till denna lilla dolda klippa för att fylla en låda eller två med dessa små rubiner. Perfekt att ha på frukostfilen! :)
<3 Höstkramar till er alla från en blåsigt men super koseligt Stavanger <3
/
Josefin Piggelin, barfotabarn och beslutsam livsnjutare
En evighet...
.
.
.
.
Åter igen har det på något magiskt vis lyckats förflyta en hel evighet sedan jag sist bloggade, men strunt i det! ;P
Idag vill jag bara berätta om att bredvid mig i min soffa i Stavanger, gluffsandes på en morgonmacka med goudaost och en rykande het kopp med te stadigt i andra handen, så sitter min storasyster Pernilla. Det ni!!!! :D
.
Pernilla landade med flyget på Sola i onsdags kväll 22.35 och hon ska stanna här i Stavanger till måndag eftermiddag och förgylla min och Joels vardag (stöka ner vår lägenhet, klaga på den norska maten, bristen på förstånd hos flerparten med inhemska norrbaggar samt förundras utöver det taskiga utbudet och det dåliga upplägget på det norska systembolaget/vinmonopolet).
.
Igår pysmyste vi mest bara runt i Stavanger sentrum, kikade i små butiker och kosade runt bland fina gamla hus i Stavangers äldre delar. Det mystes även en hel del i soffan framför en god film med lite smarigheter på bordet framför oss. Pernilla passade även på att skissa ner lite idéer till sin keramik. Här tycks det finnas ett helt överflöd av inspiration, hon skissar och skissar, planerar och funderar. Härligt!!! Även jag dras med i den kreativa andan och min skaparlust vaknar till liv, detta efter enbart ett dygn med henne. Hur ska detta sluta!?!
.
.
.
.
Ovan ses en bild från butiken i Stavanger, det är från förra veckans omstrukturering som bara råkade komma till, helt oplanerad. Jag blev supernöjd med resultatet och det tycks även min butikchef ha blivit eftersom jag idag fann denna bild på hennes facebook. Kul!
.
.
Nu ska jag och Pernilla slänga i oss det sista av frukosten och bege oss av vidare ut bland Stavangers små gator och torg, på nya äventyr mot ny inspiration!!! Om ni vill ha något att sysselsätta er med tills nästa inlägg här så klicka gärna er in på Pernillas hemsida
Studio Kurbits, eller hennes
blogg och låt er inspireras av min duktiga syster. Kos er! <3
.
.
.
Kärlighet//
.
Josselini Nordnand
.
.
.
