Bara Barfotabarn

...Eller i alla fall nästan. Mina kinder brinner av trötthet och av kylan jag precis lämnade utanför ytterdörren (det kan aldrig vara feber, vägrar!!). Idag har jag spenderat flera timmar nere i källaren på Indiska, där har jag stått böjd över strykbrädan, strukit en hel hög med gardiner (tappade räkningen någonstans runt den femtonde) till år 2011s första skyltfönsterskyltning medan jag lyssnat till norska folkets "topp 1000 låtar". Det var en salig mix med en hel del svenska bidrag så som Jan Johansen med låten "Se på mig". Många goda skratt blev det till alla dessa gammla godingar som framkallade tokiga minnen, tonnårstid och kärlek.

Jag var full av glädje, entusiasm och förväntan inför alla kommande låtar tills dess att låten "Burning" kom. Jag kunde inte låta bli att lyssna på varje ord och att själv tolka texten. Det satte verkligen igång alla mina tankar och minnde mig om mindre trevliga upplevelser. Men hey, thats life! År 2011 kommer klivandes med stormsteg, ett år fyllt av massor av nya äventyr, erfarenheter och utmaningar. Förhoppningsvis kommer jag tackla det nya året aningen bättre än år 2010 (även om det som sagt varit ett helt otroligt underbart år på många sätt) tack vare allt jag varit med om under det gångna året. Alla erfarenheter är bra erfarenheter var det någon smarting och optimist som sa. Jag vet inte om jag håller med fullt ut men en sak är säker, alltid lär man sig något. 

Jag gör som de lärde mig på Enteprenörskolan, jag väljer inställning. Banne mig, 2011 kommer bli ett toppenår och hör sen!  





Min lilla strykstation.




Några få av alla många gardiner.



 
Frasiga fransar...





Som ni kanske förstod i tidigare inlägg så blev julen hemma kort och mestadels av tiden spenderades i bil (bl.a. 9 timmars resa till Hedemora och så klart 9 timmars återresa hem till Norge och Trondheim). Självaste julafton åkte jag och pappa till Sthlm för att hämta systeryster Karro som äntligen tagit sig till Sverige efter att ha suttit fast i London (tror det var i fyra dagar) tack vare snökaous. Min jullunch blev således en halvtorftig macka på Cityterminalen, inte så mycket julkännsla över det hela. Som tur var hade jag ju sällskap av delar ur Nordman/Olofsson familjen så det hela var, brödets torftighet till trotts en trevlig upplevelse att minnas och se tillbaka på. Det viktigaste var ju ändå att vi fick umgås, för gud vet när det blir nästa gång!?   




Pappa var stolt och glad över att ha klarat av bilkörning (med livet i behåll) i Sthlm.




En glad liten skit hämtades.




Ute i det fria, på väg hem till Hedemora igen. ♥




Hemresan till Norge och pappa har gjort matsäck. På bilden ovan söker pappa efter äggmackor och koncentrerar sig till max, konfunderad över hur de kunde hamna underst i kylväskan. Söta lilla pappa! ♥




Pappan hade t.o.m. packat servetter. I bakgrunden kan ni skymta den pålitlige GPS:en Ingrid. Pappas stolthet!




Äntligen i Norge igen!




Wihooo!




Somliga av oss njöt av de underbara vyerna...




...andra hade viktigare saker för sig. ;P




Trondheim breder ut dig i all sin härlighet, gissa om jag var lycklig att vara tillbaka! Underbart vackra ljus, underbara Trondheim! ♥ 


Julen i Sverige blev kort och julmaten allt för frånvarande. Som tur är har jag hittat en superfin vän i norskan Ingrid som i vanlig ordning ställde upp. Denna gång blev jag hembjuden till hennes familj där ljuvlig julmat avnjöts, där fanns både klassiker så som rödbetssallad men även en hel del nytt för mig. Favoriten var någon sorts kålsalladsblandning med vindruvor och valnötter. Gott var det, det vill jag lova!

När maten väl var äten rullade jag och Ingrid in till hennes lägenhet där vin, öl, julgodis, en kladdig efterrätt med chokladbitar, Ingrids hembakade Sarah Bernard och Beverly Hills väntade (se bilden nedan på Ingrids vardagsrum). Det blev i vanlig ordning en underbar kväll fylld av djupa samtal, analyser, pepp, galna skratt och tokigheter. Hur ska Stavanger kunna toppa detta? Kan det finnas någon som är lika underbar, rolig,knäpp, omtänksam eller ja helt enkelt så "mycket" som Ingrid?!?






Imorgon är det nyårsafton och jag ska fira den här i Trondheim sammen med Ingrid. Det vankas kalkon, vin, trevligt sällskap och fyrverkerispaning med världens bästa utsikt över byn. Kan man önska sig mer?!? 

Nu ska jag kurera mig, knapra c-vitamin, dricka massor av vatten, krypa ner under mitt varma gosiga täcke i soffan, se på någon icke krävande IQ-befriad film och mysa med "Hästi". Imorgon vaknar jag frisk och kry, redo för seriöst nyårsfirande.

Gott nyttår (ja nyttår ska sitta ihop, så skrivs det i Norge), vi ses 2011!!! Pöss

Vilket år!!!! På något konstigt vis känns det som om jag lyckats pressa in flera år i detta enda. Det är så mycket som hänt och som ännu händer. År 2010 var året då jag verkligen började leva på riktigt. Såhär någon ynka dag ifrån det nya året vill jag passa på att tacka alla underbara människor jag har förmånen att få ha i mitt liv. 

Här kommer några ord och fraser som sammanfattar det gångna året för mig:

Ut och in, galet, färgglatt, stugliv, samboliv, soffmys, glädjetårar, tårar av sorg, torftigt matförråd, Leksandsknäcke, syltetöy, utveckling, kärlek, gröt, utmaningar, galna upptåg, svek, Jack Johnson, äventyr, djupt rotad vänskap, vänner, inbillade vänner, kärleksförklaringar, missuppfattningar, skratt, knas, bus, lek, lust, drömmar, mardrömmar

Kreativitet, snöighet, värme, kyla, nyfunna vänner, gammla vänner, familj, Norge, Sex and The City-liv, Sverige, regnväder, pressa sig till max, teknikstrul, Tyska kackerlackor, nivåkontroller, Malmö, splittring, kluvenhet, biobesök, ironi, energi, Trondheim, lusekoftor, sjömänn, X-jobb, Stavanger, superlånga skypesamtal, "Sexy Bitch", spotify, mod, mognad, Göteborg, armkrok, highheels, nattvimmel, djurighet, drinkar, Stockholm, grönska, skutt i vattenpölar, picknick, Botaniska Trädgården

Mysiga stunder, skrämmande stunder, stunder av självinsikt, glädjeskutt, barfotabarn, öl, fjärilar i magen, lärdom, Åhléns City, sprall, spring i benen, sorg, lycka, Indiska, blåmärken, träningsvärk, fotbollsvader, fladdrande hjärta

Tidiga morgnar, sena sena nätter, mindre bra beslut, mer lyckade beslut, gittarspel och gruppsång, teater, Lundströms Skoaffär, dejting, tilltro, mjölksyra, party, levande ljus, ryggkliande, bilåkning, frisyrbestyr, vilsen, funnen, vansinnespackning (Aset), packad, glädjeyra, yrsel, levnadsglädje och livskvalitet.  

Årets Favoritcitat:

Bara gör det! / Sarah Åkesson 

Tack alla underbara kalasbrudar, partypinglor, virrpannor och sötnötar för att ni gjorde år 2010 till mitt bästa år hittils. Ni får mitt hjärta att sjunga och gör mina glädjeskutt extra höga och spralliga. Kärlek till er alla i vinterkylan, jag älskar er alla otroligt mycket, på mitt eget lilla barfotabarnsaktiga sätt.

Tack för mitt mest levande år hittils... ♥

Nöjd och glad hemma i mammas kök.




Glittrande, gnistrande silverkula på julträdet.




Triss i systrar.




Pyret, världens sötaste och längsta katt...




Lite spex framför självutlösande kameran.




Kristallblomma...




En kopp med rykande het glögg i brasans sken på fårfällen.




Mer spex... ;)




Ljuvligt gitarrspel och gruppsång med stämmor  i ljusskenet...




Tre glada!
 



Familjen Nordmans lite speciella julträd.




Det griljerades skinka och knaprades på Leksandsknäckebröd.




Systrar eller? Nog kan man se likheterna!?




Vardagsrummets mysiga vrå...




Jag och Julia




Söta lilla mammis.




Sprallbrallan Karro!




Mamma och Julia



Det åts mat som galningar...




Sötnosar redo att hugga in på julmaten!




Våra fina gammla kalendrar som mamma tillverkat av tändsticksaskar.




Vägen in till köket...




Karro leker vid/med maten. ;)




Stallyktan var så klart tänd.




Kul jul!




Maten vi spiste.




Katten Pyret myser i fåtöljen i vardagsrummet.

Efter att ha laddat upp alla dessa bilder vill jag nu önska er alla en riktigt God Jul!

KRAAAAAAM

Idag är jag helt slut, helt orkeslös, matt och trött. I min arma hals lurar en elak förkylning, det hettar om kinderna och huvudet dunkar en aning. Mina tappra försök till att överlista förkylningen under julen med heta sköna fotbad, juicedrickande och vila fungerade mindre bra. Men som vanligt finns viljan där oavsett, vilket också är anledningen till att jag faktiskt ändå jobbat idag. Jag har så många fina bilder från julen i Hedemora som jag vill visa er men orken finns inte riktigt där och för en gångs skull ska jag inte pressa mig själv. Ikväll ska jag bara slappa och njuta av att skypa med min tokiga Malmöit-bästis Sara. Har så mycket att berätta för henne om den tokiga julen. Herregud, inte mycket som blev som det skulle! gud, suck! Vart ska jag börja!? Oväntade och oönskade kärleksförklaringar, massor av trist bilåkning, folk som gjorde bort sig (vissa mer än andra) och en hel massa knasigheter...  

Hur som helst så är jag glad att vara tillbaka i mitt älskade Trondheim bland alla fina nordmän, det var riktigt skönt att kunna lämna Hedemora bakom mig ännu en gång. Särskilt efter helgen som varit, puh!

Jag lovar att återkomma med bilder från denna "underbara" jul så fort min kropp bearbetat klart förkylningen, en förkylning som varken vill bryta ut i hela sin "härlighet" eller försvinna. Har kännt i et antal veckor nu att allt inte är helt okej men det är där det stannar. Men kanske, kanske har jag nu nått toppen av förkylningens utbrott och imorgon kommer jag vakna utvilad, pigg, frisk och kry. Låt oss hoppas det! ;)

Nu, tillbaka till soffan där en mjuk fleecefilt, ett gäng mandariner och en varm "Hästi" (min egenhändigt tillverkade vetekudde) väntar. Ha det gott, snakkes!

Äntligen färdigpackad och redo att slänga mig i bingen för att ladda batterierna inför en sista dag på jobbet innan avfärd till Svea imorgon onsdag. Har man inte annat att lägga sin tid på så kan man alltid få några timmar att fly som killarna i musikvideon ovan. Snacka om tidsfördriv för att inte tala om en sjujäkla bra video!!! Älskar verkligen OK Go och deras härliga humor. Titta, lyssna, njut och framför allt FÖRUNDRAS av deras kreativitet och skaparfinurlighet. Vilka killar!!! Natta!

Julen är nära och hela min lilla kropp sjuder av julkännslor. Det snöar lätt ute och överallt sliter familjer med att få in åres juletred i stuan. Rödkindade barn med stora luvor springer runt på gatorna, skrattar och leker, tjoar och tjimmar medan de slänger sig än hit än dit i de stora fluffiga snödrivorna. Överallt glittrar och gnistrar tusentals ljus och ljusslingor i Angelltröas trädgårdar och småfåglar mummsar ivrigt i sig av julkärvarna som så omsorgsfullt är uppsatta lite här och var. Jag lagar mig en egen julspellista på spotify och riktigt koser mig i min lilla hybel med syrliga mandariner och rykande hett julkryddigt te. Det är nog första julen på länge som jag faktiskt haft en sån härlig kännsla inför julen, det känns lent i maggropen och allt är så fint, även människorna inbillar jag mig.   

Jag har så smått börjat packa min resväska inför hemfärden till Hedemora. Det ska bli riktigt fint att få komma hem till Hedemora en kortis. Tänk!! På onsdag får jag träffa mamma, mina två söta småsystrar och Mikael igen. Det ska självklart även bli fint att träffa pappa, men han får nog vänta till på torsdag är jag rädd för jag befarar att anlända sent på onsdag natt.

I detta inlägg har jag delat med mig av två av mina absoluta favoritlåtar såhär i juletid. Musikvideon ovan med Nicole Kidman får mig alltid i stämning inför julen. Hoppas ni gillar låtarna och att ni alla får njuta av en fin jul med era nära och kära.
Ha det gott!   

Ännu en helg har passerat i Trondheim. Jag lever och andas fortfarande och har redan hitat tillbaka någorlunda till mitt vanliga glada jag. Lördagen fylldes av många härliga glädjeskutt på de glatta gatorna vid sidan av fina vänner. Så gott som hela lördagen spenderades sammen med arkitektvännen Maren. Vi möttes upp runt tolvtiden på byn och spenderade sedan flera timmar flanerande runt i söta små butiker. Det njöts i fulla drag av häst och släde, män spelandes på gammla positiv, brinnande marchaller, snö, gatumusikanter, glögg, marknadsstånd, granris, girlanger, julgranar, skönsång och mycket, mycket mer....




Nyöppnade butiken "Weekday" blev första besöket...





Cool, futuristisk inedning...

Att prova kläder i deras omklädningsrum var som att kliva in i någon konstig typ av rymdfarkost. Det var riktigt spännande och det kändes som om att både tid och plats skulle kunna vara helt annan då man klev ur provhytten igen...











Ett annat stopp var på loppisen Stas. Nötta prylar och små skatter i en härlig blandning...





Jag hittade en ny vän att klappa på...




När musten börjat gå ur oss tog vi oss till ett kosligt cafe och spiste ljuvligt smaskig vegetarisk mat samtidigt som ögonen vandrade längst en masa skön konst. Stället vi besökte heter "Ni Muser Cafe". Cafeet i fråga fungerar både som cafe men kombineras med galleri och konstutställning. Fin mix!




Klockan 2 pils är aldrig fel...




Vegetegetariskt är gott!!! :D




Maren och konst...




Vacker detalj på den vackra byggnaden som "Ni Muser Cafe" ligger i.





Skön gatukonst på kortsidan av byggnaden...




Med påfyllda energidepåer styrde vi sedan kosan till köpcentret "Trondheim Torg" där shoppingen fortsatte. Både jag och Maren fann kvällens outfit och jag hade även glädjen att finna min nyårsklänning under loppet av dagen. Kläningen i fråga, en svart liten tight sak som jag redan gleder mig till att få bruka på Ingrids nyårsfest. 

När väl "Trondheim Torg"s alla butiker avklarats vinkade jag adjö till Maren och skuttade ombord på buss 5 som tog mig till Voll Studentby och Angelltröa. Det blev en snabbdusch, lite piff och trix och sedan iväg mot bussen igen. Denna gång blev det att ta buss nummer 9 ner till Solsidan för att sedan traska vidare på glatt vinterunderlag hem till Maren och Jan på Möllnberg. Det bjöds på hemlagad pizza, härliga skratt och intressanta diskussioner. Snart slöt Ingrid sig till vår lilla skara och vi trotsade kylan och begav oss ut i det Trondheimska nattlivet sammen allihopa. 

Efter avslutat partajande på byn spenderades natten gammal vana trogen på Hotell-Ingrid. Jag sov med självaste Brandon från Beverly Hills och drömde fina drömmar. Frukosten var lika bra som alltid. Varm choklad med en nypa kanel och en klick vispgrädde, smarrigt hembakat bröd med skinka, avocado och kryddig peppar avnjöts framför tv:n och filmen "Home Alone". Här snackar vi julstämning på hög nivå. När magen fått sitt halkade jag mig ner för de branta backarna på Rosenborg hem till Maren och Jan igen. Här byttes de skyhöga partyskorna ut mot några mer promenadväliga skor och två koppar kaffe avnjöts varpå jag drog vidare hem till Angelltröa.

  
Resten av denna dag har mestadels spenderats framför datorn skypeandes med bland andra fina Lina (min x-sambo från tiden i Leksand) och tittandes på spännande handbollsmatch mellan Sverige och Norge. Nu vankas ännu ett pass på skype, det blir diskskypeande med fröken Geite. Disken till trotts så gledjer jag mig enormt, alltid lika fint att prata med min underbara vän från Malmö. 

Ha en fin kväll folkens!

Tjing, tjing alla fina!

Idag är jag i bättre form och på ett betydligt gladare och stadigare humör än igår. Tur att jag har så många fina vänner vid min sida som plockar upp mig är jag vacklar. Igår jobbade jag till kl 20.15 (extrajulöppet) varpå jag tog sälle med Maren till Möllenbergs Rema1000 där choklad inhandlades och telefonen laddades med pengar. På något konstigt vis var nämligen alla pengar som bortblåsta på mobilen efter torsdagsnattens lilla, ska vi kalla det "kris".

Efter handlingen delade vi på oss, Maren hem till Jan för fredagsmys och jag upp för den längsta, brantaste och glattaste backen i hela Trondheim, vägen upp till Rosenborg. Där väntade världens finaste Ingrid med hemlagad mat, rödvin och tända ljus. Mysigt värre var det och vi pratade både länge och väl om allt mellan himmel och jord. Självklart var det hetaste ämnet killar, otippat!! Alltid skönt när man får prata av sig och känner ett samförstånd, att man upplevt liknande saker. Det känns ju egentligen skit att båda varit med om så dåliga grejer men på något vis blir man ändå tröstad av det. Man är inte ensam och det går över, starka tillsammans. Allt som allt var det en riktig toppenkväll. Jag lyckades hålla mig från att svara på diverse bedjande sms och jag höll mig cool. Sjukt nöjd med huvudet högt. Och oavsett, vad ska man svara på sms som: Förlåt, jag var en idiot! Ja, eller?! Det är ju ganska så uppenbart. Bättre att inte svara alls, låta tystnaden tala. Hur är det man säger, tystnaden säger mer än 1000 ord. I detta fall hoppas jag det stämmer. Dessutom, oavsett vad jag svarat så skulle det knapast göra saken bättre. Han är ju fortfarande en idiot. Jag har redan kommit till stadiet att jag faktiskt tycker synd om honom. Kanske visar detta på mognad, eller är det helt enkelt likgiltighet. Vem vet!?

Nu ska jag slänga mig in i duschen och göra mig klar för en dag med shopping på byn med Maren. Det vankas mysig långfika och middag på något kosligt uteställe och till kvällen blir det öl i gott sällskap. Det kommer bli en fantastisk dag! Vem behöver killar när man har så fina vänner som jag!? ♥

Hoppas ni alla får en underbar helg, för banne mig, det ska jag ha!!! :D

Som att rycka ett plåster, utan omsvep. Direkt, snabbt och effektivt! Visst bränner det som satan efteråt men kanske gör det mindre ont i slutändan än om man skulle dra ut på det hela?...

Att långsamt plåga sig själv tills huden svider, blir röd och irriterad är kanske inte det smartaste allternativet, men vad gör man om just precis det är allt man vill göra?...

Dags att rycka upp mig och sluta tortera mitt arma lilla hjärta och bara ta mig ur det. Någonstans i bakhuvdet ekar frågorna:

Var det värt det?
Why did I even bother?...

(som svar på frågorna ovan så ja, jag tror det. Kanske... Alltid lär man sig något och jag hoppas att nästa gång jag ställer mig dessa frågor så blir svaret ett starkt, rungande och otvetydigt JA. Ge det lite tid så kommer jag dit. Det tror jag.)

Efter regn kommer solsken sägs det, men hur är det med snö?

Dets sägs även att tiden läker alla sår. Kanske är det sant men hur är det med misshandel? Sätter det inte alltid ett spår hos offret? Ett spår hos offret som sedan kommer präglas av händelsen resten av livet?

Det är svårt det där med kärlek, hur ska man veta? 

Vad jag vet är detta:

Hellre har jag ett stort hjärta, vågar känna, tycka om, beröra andras hjärtan och öppna mitt eget med risk att bli besviken, än att inte känna någonting alls.
Det skulle inte vara att leva. 

Men men, som det starka barfotabarn jag är reser jag mig igen, hann inte ens falla ordentligt denna gång. En liten knuff och lite vingel i sidled men det är allt. Jag har ju för fasen fotbollsvader!!!

Om jag tänker efter var det här ändå det bästa som kunde hända, egentligen. Jag har ju tackat ja till jobbet i Stavanger (Wihooo!!! Yajieee!! XD ) och kommer innom en snar framtid att flytta dit och då kan jag ju inte ha mitt hjärta fladdrandes iväg till Trondheim (inte mer än det redan gör för all fina vänner och kollegor).

Nej, nog om det. Kärleken får vänta. Jag har en ny strategi, from now on I'm Icewoman!
Egentligen är det en meningslös strategi och inerst inne så jag vet redan att det kommer misslyckas. Mitt hjärta är för stort och varmt och jag har allt för lätt att tycka om andra människor omkring mig. Men saken är den, jag tycker om att tycka om folk så jag fortsätter nog med det, i alla fall ett tag till...

Tackar gud för att han (eller vem det än må vara) försett mig med en så stor dos av positivitet, energi, jävlaranamma och levnadsglädje. Ibland är det skönt att bara kunna fälla någon tår och sedan kunna ta allt med en klackspark.

♥ Självklart också STORT tack till underbaraste Saran som fanns där för mig i natt, du är en sann vän och dig släpper jag aldrig! ♥

Dags att skruva på smilbanden och ge mig av mot bussen, här ska krängas varor!

Nu när snön ligger tät och julen står för dörren börjar så smått våren göra anspråk om utrymmet på Indiskas varupallar. I detta inlägg kan ni se det senaste, våren som spirar i härliga böljande gröna toner och ljuvligt purpur. Underbart vackra föremål är på väg in (en del har redan kommit) och jag gleder mig. Titta och njut!

Ända sedan jag kom till Norge har jag funderat över grannarnas beslut att måla det gemensamma garaget i olika färger (grannarna bor lite längre bort på gatan där jag passerar varje dag till och från bussen). Garaget är liksom delat mitt itu, precis som om det vore taget direkt ur någon tecknad film. Men nu såhär i vintertid har jag äntligen fått klarhet i frågan, bokstavligt talat!!! Om min granne hade en sådan hiskeligt dålig smak vad gäller julbelysning så skulle inte jag heller vilja känna vid dem, än mindre dela garage med dem! ;) Ha ha! 

Garaget ser ni ovan och fler bilder på den hemska belysningen kommer nedan. Inte nog med att den trassliga och ojämnt disponerade ljusslingan är äckligt grön, den har även 5 olika typer av blinkningstempon som den växlar mellan. Från lojt blinkande med långa pauser till total stressblinkning med risk att framkalla epileptiska anfall. Här snackar vi smakfullt! Just lovely!!! :P





Se så jämnt fördelad ljusslingan är... Ungefär lika fint som den stora blå keramikskon (ja ni läste rätt, sko!!!) till blomsterkruka som samma granne har i trädgården om sommaren på den upphöjda lilla muren så att den skall synnas extra väl. Geite!!! Här snackar vi trädflygare på hög nivå, kanske de har beställt från den där supertattiga och tokroliga tidningen vi brukade läsa ur uppe i Leksand. Ha ha!!!
 




Jag lovar, det ser värre ut i verkligheten. Det var svårt att fånga den verkliga skräcksynen på foto...





Vintern är fin på andra ställen på Angelltröa i alla fall...









Just nu är det massor av snö, särskilt på Angelltröa. Jag skulle uppskatta det till ca 4 dm snö vid det här laget. Vad gäller trottoarerna så kan jag bara bekräfta att det är ytterst slitsamt och svårt att gå i 3 dm slask...









Nästan hemma...





En annan, betydligt mer pedantisk granne med kännsla för stil har lagat denna fina skylt. Jag gissar att de tröttnat på att få sin extremt nogrannt plogade uppfart och sina fint skottade snöhögar förstörda...

För det mesta är vintern fin och väldigt mysig. Om dagarna, när jag inte jobbar myser jag runt i värsta Bullerbyvinterlandskapet, värmer min kära vetekudde "Hästi", dricker te, myser i soffan och läser alla de böcker Geite hade med sig till mig då hon kom på besök. Underbart! <3  På tal om läsning, det är dags igen. Boken "Tusen strålande solar" väntar...

Ha det! 

Lördagsnatt, klockan har precis passerat 00.00. Ute ligger snön i täta drivor (ca 3 dm sist jag tittade efter) och på Angelltrövegen fladdrar fortfarande blockljusens eld ihärdigt och starkt. Fröken Nordman är i sitt esse och har precis avslutat ett långt och givande "skypesamtal "med sin kära storasyster Pernilla. Det blev ett "samtal" med en helt ny funktion. Då båda systrarna Nordman led av tristess och rastlöshet och var allmänt less på att bara vara hemma i lugn och stillhet en lördag, så utvecklades samtalet snabbt till en form av aktivitet. Spellistor på Spotify synkades och det dansades vilt så att svetten rann, ben värkte och magar krampade av både skratt och ansträgning. Födseln av en ny träningsform och tradition. "Skypedisco", välkommen till världen! :D 

Kvällen och lägenheten fylldes av total lycka, svängiga toner, syskonkärlek, skumpandes rumpor och värme (både i hjärtat men också rent fysiskt). Tänk att man kan ha så kul och få en sån bra woorkout på ett så enkelt sätt, dagens teknik är ju mirakulös!!! Detta kommer absolut upprepas vid ett flertal tillfällen, det vill jag lova!!! Det var underbart att studsa upp och ner i soffan, i takt med musiken och i synk med en älskad syster befinnandes i ett annat land flera, flera mil bort. Vi dansade till "Macarena", virvlade runt till rytmen av "Aqua" och en hel drös sköna 90-talsdängor. Men den låt som slutligen tog musten ur oss båda och våra arma kroppar var "Walking on sunshine" med Katrina & The Waves. Vi dansade konstant i extas låten igenom, rörde våra kroppar, leder och lemmar maximalt i en salig blandning av dansstilar. Man kunde urskilja lite afrodans, magdans, hiphop och så klart även klassiker så som "röra i grytan" och "robotdansen" om man beskådade spektaklet. Puh!!  

Helt mör  i kroppen sitter jag nu nersjunken i soffan och bara njuter. Tack Pernilla för att du förgyllde denna helt vanliga lördagskväll och gjorde den till en av de bästa. Så nära men ändå så långt bort...   ♥




"Jump Around"




"Dancing On My Own"




"Super Freak"

Igår spenderades en lång stund framför datorn där det skypades för fullt med käraste syster Pernilla. Idag slog det mig, jag kommer att få sakna henne länge till. Pernilla ska nämligen inte göra som resterande Nordmansystrarna och komma hem till jul. Hon åker istället mot ett äventyr i Indien. Där ska hon vara i över en månads tid och låta sig inspireras av all härlighet. Tuff brud! Det har varit en dröm sedan många, många år hos Pernilla att besöka detta underbara land. Nu är det så äntligen dags och jag hejjar på med största entusiasm. Visst är det underbart när folk vågar följa sina drömmar och tar steget ut?! tyvärr kommer det i detta fall gå ut över mig och min starka systerlängtan. Men det är det värt denna gång. Jag får hålla mig till tåls och minna mig förra vinterns mysiga stunder istället. Ovan ser ni en bild på Pernilla som jag tog då vi var ute på en sån där fin långpromenad i ett friskt, krispigt vinterväder förra julen. Ett fint minne och en fin syster.


Älskar dig! ♥

Först måste jag bara säga WIHOOO!!! Det blev närmare 1 mil igår kväll på längdskidorna. SÅÅÅÅ NÖJD!!!

Idag fick jag anledning att ringa upp en Indiskas butiker för att ställa en fråga angående några varor som gick in till ett mystiskt pris i vår kassadator. Jag valde självfallet att slå en signal till butiken i Göteborg, där min resa innom Indiska startade. Det var glada stämmor som mötte mig på andra sidan av tråden och det kändes riktigt fint att höra lite go, gla göteborska igen. Till min stora glädje var min underbara dekoratörskollega och vän Ewerth fortfarande kvar på jobbet så jag beslutade mig för att retas lite med honom. När som luren gick vidare till Ewerth valde jag att agera en sur och missnöjd kund, allt för att narras. Men se den gubben gick inte!! Ewerth kopplade direkt och kunde bara beklaga och hänvisa problemen till en extremt jobbig praktikant som varit på Indiska tidigare under våren och sommaren. Han hade sedan dess fullt upp med att få butiken i skick igen, något som i dagsläget verkade så gott som omöjligt (jag var där under våren och sommaren). Ha ha ha!!!

Det var så underbat att få prata med fina, galna och tokroliga Ewerth igen. Som jag saknar honom!!! Han får mig alltid att bubbla, fräsa och sjuda av skratt och glädje. Då man samtalar med Ewert gäller det att ha huvudet med sig, tungan spetsad och rätt i mun. Han är så rapp och samtalet växlar i rasande fart med olika humoristiska och ironiska vändningar. Underbart!!! Jag saknar hans sånger och visslande när jag arbetar. Det var så fint att tralla lite ihop om dagarna, de gick så mycket lättare, bättre och snabbare då. Nu trallar jag och visslar för mig själv bäst jag får tillfälle (mestadels utan att jag ens lägger märke till det själv) men det blir aldrig riktigt samma sak. Om jag inte tar fel så är Ewerth nog den gladaste, mest speciella och unika dekoratören som finns. Tänk att man kan ta upp tråden så där bara, efter att inte hörts på månader. Vi tog vid vårt vanliga kärleksfulla gnabbande där vi lämnade det sist. Jag hörde mig för om hur det var med arma fröken Gösta och såg även till att beklaga mig för att vi fortfarande inte fått tummen ur och gift oss. Ewerth berättade sedan att han äntligen blivit en fullfjädrad prinsessa och att han och kungen hade det lite småjobbigt efter all uppmäksamhet i pressen den senaste tiden. ;) Ha ha ha, nästan så att tårarna rann under samtalet både av glädje men så klart av den otroliga värme och kärlek jag hyser för denna härliga virrpanna... 

Tack vare det lilla samtalet flöt dagen förbi som i ett enda stort glädjerus och innan jag visste ordet av så var klockan 16.00 och arbetsdagen var över. Resterande timmar av dagen har spenderats på städning och skypande med min kära lilla mamma. Det är alltid skönt att samtala med henne när huvudet spinner och tankarna far runt, runt, runt. Något lugnare och med ny glädje efter att ha återberättat telefonmötet med Ewert ska jag nu läsa sista kapitlet i boken "Flickorna från Riyadh". Det är både spännande och nu kommer upplösningen. Så, natta då folkens! ♥ 


 


Kära Gösta vilandes i sin stol med partyklackarna på, finklädd inför påskhelgen. Gösta är för övrigt Ewerts rara dotter och mitt styvbarn med handikapp och social fobi. Hon håller mest till i fikarummet eller i dekoratörshörnan på Indiska, Kungsgatan Göteborg. ;)





Avslutningsvis en bild på mig från förra helgen på Samfundet. I bakgrunden ser man dans och delar av den underbara orkestern. Vilken kväll, jag ler från öra till öra av att tänka på den.  Så slutligen en liten truddilutt med Ewerth själv...

Dagen gryr på Angelltröa och jag är vaken sen länge. Idag blir en tuff dag. Först blir det jobb till kl 16.00 där hissen fortfarande är ur funktion. Idag ska stora omläggningar göras i stort sett i hela butiken så det blir att springa en hel massa i alla trappor vi har på Indiska. Tack vare hissens vägran kommer det bli ett svårjobbat och segt projekt men det blir en bra uppvärmning inför kvällens skidåkning med Maren och Jan. Jag säger bara: - Ur spår, måste rusa till bussen! Ha det folkens!

Man kan inte annat än att älska detta!!! Om jag är nere eller på dåligt humör hjälper det alltid att kika på videon ovan, oavsett hur jag mår innan så lyfter denna video mig alltid tillbaka till glädjen, lusten och leken. XD

Enjoy!!  

Herregud fören kväll!!! Samfundet är helt otroligt! Inga ord räcker egentligen till för att beskriva den fantastiska gårdagen. Ordet digg kommer nära men är inte helt tillräckligt. Min gårdag fylldes av körsjungande gutter, coola, varma, sköna och hjärtliga människor, billig dricka, asskön stämning (ja, rent magisk! Man kunde nästan ta på den, så laddat med positiv energi var det), livemusikorkester, klappning av takten, sköna rörelser, fina diskussioner och samtal, glädjesång, pianospel, gemenskap, massor av bubblande fniss och skratt hämtat direkt från hjärtat och helt galet julpynt.

En kväll som denna är svår att toppa. Bäst av allt var när gutterna (kan de ha varit så många som 20 st?) tog i med fulla stämmor och brast ut i bästa kraftsång från Ronja Rövardotter, flerstämmigt dessutom!!! Mina tankar for direkt iväg till mina underbara systrar. Vi brukar nämligen passa på att sjunga ut allt som oftast under våra bilresor just denna sång. Helt fantastisk (lyssna gärna på låten i klippet en liten bit ner på sidan)! Där satt jag mitt i mysigheten, tätt omgiven av fina främlingar, mestadels bestående av teaterfolk, musiker och diverse kreativa typer. Det var så härligt att befinna sig bland människor med åsikter, sunda värderingar och fina drömmar. Framför allt var det fint att de faktiskt hade något att säga, det var inte det där vanliga ytliga man så ofta stöter på när man är ute. Ja, helt enkelt människor fulla av liv och glädje! Det var rent underbart att kunna föra samtal av den lite djupare karaktären, om något viktigt, riktigt och verkligen betydande.







Jag fick små kickar mest hela tiden under kvällen, sådana där man kan få när man bara känner i hela kroppen att man är bland likasinnade och då man befinner sig i helt rätt element. Jag koste mig verkligen massor och kände att jag för en gångs skull inte "bara" var den söta svenskan. Här var jag Josefin, en respekterad, varmt vällkommen, spännande och intressant person.

Tänk att så många ändå kunde rymmas i den lilla hybeln med de mest konstiga vinklar och vrår och det låga taket med de mörkbruna gedigna träbjälkarna. Samfundet firade 100 år och jag och Ingrid var inte sena att följa med på noterna. Kvällen var helt galen med konstiga och artiga sms, telefonsamtal, slussning mellan små gömda rum, branta trappor, hemliga gömmor och smala halvläskiga gångar som ledde till nya spännande äventyr. Det kändes spännande, skrämmande och lite smått förbjudet där vi smög runt med den lånade nyckelknippan rasslandes i takt med vår framfart. Vilket ställe! Om jag var tvungen att välja ett enda ställa att festa, hänga och umgås resten av livet så skulle valet utan tvekan bli Samfundet. Något annat roligt med kvällen var också att även jag kunde hitta några bekanta ansikten i mängden av folk. Ha ha! Tanken slog mig att jag faktiskt är här på riktigt. Att jag lever ett riktigt liv med möten av människor av kött och blod. Lilla jag har faktiskt lyckats beröra folks hjärtan och liv. Tänka sig!!

Denna otroliga kväll toppades sedan med en lång promenering (snarare halkning) i höga klackar hem till Ingrids lägenhet på Rosenborg. Väl hos henne bäddades madrassen fram och ett avsnitt av Beverly Hills slogs på. Där låg vi och småfnissade åt kläderna, kommentarerna och bubblade om än det ena än det andra. Vi sov snart djupt båda två till bakgrundsljudet av Brandon, Brenda och Steeve.... Morgonen var digg den med. Hotell Ingrid är stället att vakna på. Det kokades ägg, rostades mackor, hackades agurk (gurka) och lagades varm choklad. Till efterrätt blev det skumtomtar och julebrus till mera nostalgisk Beverly Hills och filmen Romeo och Julia av Baz Luhrman. Underbara söndag, underbara Ingrid, underbara liv! ♥
       

.... om vår, krispig luft, spirande grönska och en ljus framtid på en ny plats i livet.

Här kommer lite upplyftande vårfoton jag tidigare tagit för att lysa upp det något gråa och tunga vintermörkret. Självklart bör de avnjutas till underbara toner av älskade Håkan. Just denna låt, "Minnen Av Aprilhimlen" har en speciell plats i mitt hjärta. Den minner om starka kännslor, glädjeyra, vemod, svävande på fluffiga moln, möjligheter, pirr i kroppen och mycket, mycket mer. Hoppas ni gillar den! 










Vårens första blomma, Malmö 2010





Hötorget, Stockholm 2009





Krispigt frisk luft, Malmö 2010





Ruddalen, Göteborg 2010





Världens godaste tekopp, Malmö 2010





Blå, blå himmel. Göteborg 2010





Knoppande krokus, Ruddalen, Göteborg 2010

Klockan är 04.37 och jag är klarvaken, det bara går inte att sova. Jag låg både länge och väl vridandes och vändandes i min knakande säng utan någon som helst skymt av John blund. Till slut gav jag upp. Jag har nu tagit mitt stora fluffiga täcke, tänt några ljus och krupit upp i soffan tillsammans med min älskade vetekudde "Hästi". Här ligger vi nu och myser, "Hästi" och jag. Jag känner mig lugn, harmonisk och lycklig och sådär lagom nattsuddig. Det känns nästan lite förbjudet att vara vaken vid denna timme när man är ledig och allt och egentligen bara borde vila och njuta av sömn, men sån är jag. Jag behöver inte så mycket sömn för att gå runt, jag har nog med energi och kraft så att det räcker till och blir över ändå. 

I lägenheten är det för en gångs skull någorlunda varmt och jag förvånas över att mitt internet faktiskt fungerar vid denna tidiga timme. Jag har sysselsatt mig med att läsa om mina söta småsystrar på deras bloggar och hjärtat rinner över av kärlek till dem båda. Karro har dessutom haft en spelning i England där hon just nu befinner sig och studerar. Jag är så stolt över henne, min lilla Karrokråka med världens ruffsigaste hårburr som en gång i tiden hade svårt att sova och ängslades för all världens hemskheter (precis som Tove Janssons Filifjonka). Tänk att hon nu är i Plymouth och gör sitt eget äventyr. Hon har kommit långt och längre kommer det bli. Det enda som kan stoppa henne och hennes framfart i livet  är hon själv. Jag hoppas hon vågar sikta mot stjärnorna för det är där hon hör hemma min fina och begåvade syster. Jag drömmer om och längtar till den dagen då jag kan hålla hennes skiva i mina händer. En skiva full av Karrohet, bara hennes egna låtar, texter och melodier. Jag vet att den dagen kommer att komma och jag hoppas det blir snart för vissa dagar behöver jag hennes musik. Hon har förmågan att på pricken fånga alla de där känslorna och tankarna man har och ibland finns det helt enkelt ingen annan musik som hjälper, tröstar eller piggar upp som hennes. Kanske är det för att vi är av samma skrot och korn, kanske för att hon är min allra käraste syster eller kanske är det helt enkelt så att hon är så sjukt jävla bra!?!        


 

Filifjonkan...





Nu ska jag värma på "Hästi" en vända till i micron och så ska jag försöka somna om för imorgon vill jag vara utvilad till max. Jag ska nämligen slå följe med Ingrid (fina, härliga, varma och brutalt gestikulerande Ingrid <3) till Studentsamfundet för lite lagomt festande. Morgondagesn plan växte fram i kväll hemma hos Ingrid på Rosenborg över ett glas rödvin, hemlagad pizza och Skönheten och odjuret-tittande (på norska selvfölgelig). Har jag tur kanske jag får komma in i något av de många hemliga rummen som rymms i den otroligt speciella byggnaden som samfundet är. Den som lever får se...



Runt, spännande och magnifikt! Samfundet!

Förändringarnas vind blåser och livet är overkligt, fint, underbart och superskrämmande på en och samma gång.

Stay tuned...  





















Bilder från weheartit

1 december, Trondheim och bitande kyla. Gud så fort det gått, idag är det redan den 1:a december och tiden fullkomligt rusar, rusar, rusar!!! Nu står det inte på förren jag sitter i en skumpande bil på väg till lilla Hedemora.

Tanken var att åka en tur till fina Bymarka med Maren idag efter avslutat jobbpass för lite längdskidsåkning men väder och livet kom emellan. Det blev istället musik på högsta volym och virvlande dans i kombination med städning hemma i lägenheten. Inte fy skam det heller, ibland behöver man bara vara ensam med sig själv, känna, andas, röra sig fritt och leva...





Idag har för övrigt varit en något rörig dag på jobbet. Dagen inleddes med att ringa in personal till butiken för morgonens skift. Strax efter öppning, när personal äntligen var fixat kom nästa samtal från ännu en kollega som inte kunde komma till jobbet. Sen fastnade hissen... Det blev till att springa som små yra höns upp och ner i den trånga trappuppgången, fram och tillbaka till lagret större delen av dagen. Det var inte mycket som blev som tänkt idag men på något konstigt sätt gick dagen ändå i flygande fläng och ganska så smärtfritt fram. Det kan bero på att mina tankar var upptagna på annat håll med stor längtan till helgen och av och till vandrandes iväg till Stavanger. Nu har jag hunnit smälta det hela och överväger på fullt allvar att bryta upp igen, göra slut med Trondheim och ta mitt pick och pack och flytta till Stavanger. Inget är dock klart ännu men tankarna finns där mest hela tiden. Jag börjar rusta mig mentalt och ställa om mig, kanske är det dags för ett nytt äventyr...?






Annars har jag mest funderat kring frasen: "Home is where You'r heart is" idag. Denna fras har jag alltid tyckt stämma in så bra, men nu vet jag inte. Det känns som att mitt hjärta är uppdelat och hackat i småbitar som är spridda lite här och var. Hedemora, Göteborg, Stockholm, Växjö, Malmö, Trondheim, Plymouth... Om hjärtat är splittrat så kan ni bara föreställa er vad mitt hem är. Jag vet inte ens själv vart jag hör hemma längre och har svårt att benämna någon plats för hem. Jag längtar till den dag då jag faktiskt har ett hem på riktigt, någon stans att höra till. En plats och fast, trygg punkt att utgå ifrån. Jag har under de senaste åren lärt mig att ett hem inte alltid behöver handla om inredning och tapeter. Ett riktigt hem är en plats där man trivs, mår bra och helst av allt vill vara. Saker är bara saker men kännslan i ett hem är verklig och egentligen det enda som betyder något i det stora hela. Kan det kanske vara så att det är möjligt att ha flera "hem"? Själv vet jag som sagt varken ut eller in, bara att viktigast av allt är att hjärtat är med.      








För er som är nyfikna på Stavanger så kolla in videorna nedan. Fina och stöttande Maren länkade dem till mig för att visa vilken underbar plats Stavanger faktiskt är och för att låta mig höra den något udda dialekten de har där. Själv ska jag krypa till sängs med en god bok, tända några ljus och lyssna till sköna toner av Camera Obscura. Det är lika bra att börja ladda batterierna i tid och sammla kraft inför de kommande månaderna och en eventuell flytt... 

Enjoy!  










De fina bilderna i detta inlägg kommer från weheartit