Bara Barfotabarn

Klockan är 04.37 och jag är klarvaken, det bara går inte att sova. Jag låg både länge och väl vridandes och vändandes i min knakande säng utan någon som helst skymt av John blund. Till slut gav jag upp. Jag har nu tagit mitt stora fluffiga täcke, tänt några ljus och krupit upp i soffan tillsammans med min älskade vetekudde "Hästi". Här ligger vi nu och myser, "Hästi" och jag. Jag känner mig lugn, harmonisk och lycklig och sådär lagom nattsuddig. Det känns nästan lite förbjudet att vara vaken vid denna timme när man är ledig och allt och egentligen bara borde vila och njuta av sömn, men sån är jag. Jag behöver inte så mycket sömn för att gå runt, jag har nog med energi och kraft så att det räcker till och blir över ändå. 

I lägenheten är det för en gångs skull någorlunda varmt och jag förvånas över att mitt internet faktiskt fungerar vid denna tidiga timme. Jag har sysselsatt mig med att läsa om mina söta småsystrar på deras bloggar och hjärtat rinner över av kärlek till dem båda. Karro har dessutom haft en spelning i England där hon just nu befinner sig och studerar. Jag är så stolt över henne, min lilla Karrokråka med världens ruffsigaste hårburr som en gång i tiden hade svårt att sova och ängslades för all världens hemskheter (precis som Tove Janssons Filifjonka). Tänk att hon nu är i Plymouth och gör sitt eget äventyr. Hon har kommit långt och längre kommer det bli. Det enda som kan stoppa henne och hennes framfart i livet  är hon själv. Jag hoppas hon vågar sikta mot stjärnorna för det är där hon hör hemma min fina och begåvade syster. Jag drömmer om och längtar till den dagen då jag kan hålla hennes skiva i mina händer. En skiva full av Karrohet, bara hennes egna låtar, texter och melodier. Jag vet att den dagen kommer att komma och jag hoppas det blir snart för vissa dagar behöver jag hennes musik. Hon har förmågan att på pricken fånga alla de där känslorna och tankarna man har och ibland finns det helt enkelt ingen annan musik som hjälper, tröstar eller piggar upp som hennes. Kanske är det för att vi är av samma skrot och korn, kanske för att hon är min allra käraste syster eller kanske är det helt enkelt så att hon är så sjukt jävla bra!?!        


 

Filifjonkan...





Nu ska jag värma på "Hästi" en vända till i micron och så ska jag försöka somna om för imorgon vill jag vara utvilad till max. Jag ska nämligen slå följe med Ingrid (fina, härliga, varma och brutalt gestikulerande Ingrid <3) till Studentsamfundet för lite lagomt festande. Morgondagesn plan växte fram i kväll hemma hos Ingrid på Rosenborg över ett glas rödvin, hemlagad pizza och Skönheten och odjuret-tittande (på norska selvfölgelig). Har jag tur kanske jag får komma in i något av de många hemliga rummen som rymms i den otroligt speciella byggnaden som samfundet är. Den som lever får se...



Runt, spännande och magnifikt! Samfundet!