Bara Barfotabarn

Idag försöker jag peppa mig själv. Tänk att det kan vara så svårt att bara ha tilltro till sig själv, sin kunnskap och kreaivitet ibland!

Denna måndag börjar allvaret för min del på jobbet, en ny kollektion ska sättas på plats i butiken och detta utifrån min planering. Det pirrar lite i maggropen och nerverna är lite småhoppiga även om jag ser fram emot denna nya utmaning enormt. Detta blir mitt första riktiga uppdrag i min nya roll som Visual Merchandiser på Gudrun Sjödén (kanske jag inte nämnt det ännu men ja, jag har fått jobb där och har nu varit där i dryga 3 veckors tid). Jag hoppas att jag lyckats tyda butikchefens önskningar och fått fram en tydlig röd tråd. Jag är taggad till tänderna och vill ge mitt allt, hoppas bara att det håller måttet. Jag försöker locka fram energin inom och laddar. Jag vill, jag kan! Jag låter mig inspirerad av dessa två foton som jag tog igår under min morgonrunda kringvandrandes i ett morgontrött Oslo, hoppas ni gillar dem!

När man vaknar kl 08.00 en söndagsmorgon på fel sida sängen och med en obehagskänsla i hela kroppen så är det skönt att bo nära den botaniska trädgården. Det var dit jag tog min tillflykt igår morse för att få lite ro. Under magnoliaträdens blomster i det friska gröna går det lättare att andas. Tänk att en liten bit natur kan göra en sådan skillnad, att vända en dag från dålig till bra på bara några minuter. Jag strosade runt i trädgården i över två timmar och bara botaniserade och njöt våren. Jag slog mig ner i gräset i skydd av körsbärsträdens grenverk och lät regnet av skira rosa körsbärsblommor falla över mig, rena och hela mig. Ljuvligt!

Till kvällen blev vi hembjudna på middag till min gamla sambo Christina och hennes kille. Ett härligt avslut på helgen! Tack! :)

Aaaahhhhhh!!! Här i Oslo ekar vårskriken högt och skarpt mot väggarna i lägenheten. Tack och lov för solsken och värme, tack och lov för scilla, krokus, blåsippa och snödroppe! Tack och lov för återförening med gamla vänner, tack och lov för Ingrid från Trondheim och sist men inte minst, tack och lov för min älskade Joel!!!

Nu på fredag är det visning av vår lägenhet och med lite tur så kanske vi hittar någon som vill ta över efter oss. Förhoppningsvis står det inte på förrän Joel och jag har vår egen lägenhet igen. Vi drömmer och väntar, suktar och längtar...

Äventyret Oslo kanske inte riktigt fick den fina goda start vi hade väntat men små ljusglimtar skymtar fram av och till och ingjuter tro på en ljus och fin framtid. Snart kan livet i Oslo bli den ljusa, härliga tid vi väntat oss...

Vi har försökt göra det bästa av denna situation och ansträngt oss för att njuta det vi kan. Våren har sjungits in på allra bästa sätt med hjälp av två stora körer i Oslo universitets stora aula, vi har myst runt på cafér, ätit på restauranger, varit på födelsedagskalas, gått promenader, besökt botaniska trädgården, varit på bio, sett på teater och mycket annat skoj. Tänk så mycket vi hunnit med på bara några veckor och tänk så härligt när vi kan njuta alla upplevelser fullt ut, utan dålig eftersmak och den där oroliga känslan i magen, utan stressutslag och tryck över bröstet...

Kom älskade vår, kom ljusa framtid!!!