Vårskrik!
Aaaahhhhhh!!! Här i Oslo ekar vårskriken högt och skarpt mot väggarna i lägenheten. Tack och lov för solsken och värme, tack och lov för scilla, krokus, blåsippa och snödroppe! Tack och lov för återförening med gamla vänner, tack och lov för Ingrid från Trondheim och sist men inte minst, tack och lov för min älskade Joel!!!
Nu på fredag är det visning av vår lägenhet och med lite tur så kanske vi hittar någon som vill ta över efter oss. Förhoppningsvis står det inte på förrän Joel och jag har vår egen lägenhet igen. Vi drömmer och väntar, suktar och längtar...
Äventyret Oslo kanske inte riktigt fick den fina goda start vi hade väntat men små ljusglimtar skymtar fram av och till och ingjuter tro på en ljus och fin framtid. Snart kan livet i Oslo bli den ljusa, härliga tid vi väntat oss...
Vi har försökt göra det bästa av denna situation och ansträngt oss för att njuta det vi kan. Våren har sjungits in på allra bästa sätt med hjälp av två stora körer i Oslo universitets stora aula, vi har myst runt på cafér, ätit på restauranger, varit på födelsedagskalas, gått promenader, besökt botaniska trädgården, varit på bio, sett på teater och mycket annat skoj. Tänk så mycket vi hunnit med på bara några veckor och tänk så härligt när vi kan njuta alla upplevelser fullt ut, utan dålig eftersmak och den där oroliga känslan i magen, utan stressutslag och tryck över bröstet...
Kom älskade vår, kom ljusa framtid!!!
Sådär ja! Nu börjar du låta som jag är van att höra dig! Klart det finns hopp, alltid. Hoppas lägenhetsplanerna går i lås och att ni snart kan gosa in er i en egen lägenhet! Kram från pappa!
