Bara Barfotabarn

På natonaldagen ska finaste sötsyrran Karolina uppträda på Gammelgården i Hedemora. Hon ska spela gitarr och sjunga några av sina senaste låtar, varav en är hennes första riktiga med svensk text. En skört hjärtnära och otroligt rörande bit. Kom och lyssna om ni har chansen och se eller snarare hör med era egna öron vad som får mitt hjärtdjur att spinna, blodet i mina ådror att rusa fram lite snabbare och mitt bröst att spricka av stolthet.






Nedan bjuder jag på en bildserie från i januari då jag reste hem för lite försenat julfirande och kvalitetstid med familjen. I vanlig ordning busade vi runt och passade på att få ut så många fnitter som möjligt.







Kan ni nu inte komma till Gammelgården så klicka in på Soundcloud och lyssna på henne. Här och här har ni två olika fina bitar hon spelat in under namnet "Summerkid". "Everything leads up to this" och "I know better ones". I den sistnämnda biten har lite mer kaxighet hittat sin väg ut, underbart skön låt med lite riv i!






Lyssna även in sötpärlan Susanna (ses på bilden ovan med Karolina) Karolinas bästa vän och vår granne uppe på Lingonstigen sedan många år. Klicka här för att komma till hennes låt på Soundcloud.








Over and out!

/

Josefin Piggelin Barfotabarn och Stoltsyrra

---

Det är den 4 juni och jag sitter ensam uppe i mammas kök på den något hårda kökssoffan och myser i min ensamhet. Kaffebryggaren brummar bekant och tryggt i bakgrunden, en katt spinner vid mina fötter och en trappa ner slummrar Joel på den stora upplåsbara madrassen bäddad med finaste rosa rutor. Jag har balkongdörren på glänt och njuter av den friska luften och morgonens pigga småfåglar som kvittrar välkommen till denna nya dag. En vindil leker i min nacke, jag ryser av välbehag. Det är sådär härligt tidigt, som innan en dag riktigt tar form. Morgonens gyllende timme, precis innan nattsuddet försvinner ur ögonvrån och nattens alla drömmar fortfarande är möjliga och verkliga i sinnet, glittrande och regnbågsskimmrande. Allt är stilla och tyst så som det bara kan vara i småstäder som denna. Jag myser och släpper sakta greppet om nattens sköna drömmar, ser de rinna ut, linda in sig i allt omkring mig som en dimma. Jag iaktar spåren av drömmarna sakta blekna bort i takt med den nya dagen som kommer.







Stavanger i all ära, men visst är det något speciellt att komma hem till Dalarna, allt det gröna som spirar och gror, den härliga klingande dialekten och det varma folket på stadens gator. Framför mig på det slitna köksbordet står en stor väldoftande bukett med nyplockade liljekonvaljer. Doften av nybryggt kaffe blandar sig med liljorna och tillsammans blir doften övermäktig och euforisk. Jag nostalgitrippar flertal år bakåt i tiden och tänker på alla fina skogsturer med mamma och systrarna, flätade korgar, en kaffetermos, inbakade flätor i solblonda små kaluffser, kliande myggbett och allt för stora gummistövlar skavandes mot gyllenbruna små ben.








Jag sippar mitt morgonkaffe sakta, riktigt låter smaken fylla min mun. Klockan tickar på väggen och jag känner ett lugn landa i mig. Denna dag kommer att bli vacker, jag känner det i hela mitt väsen. Det är egentid med Joel och Dalarna som ligger framför mig och hägrar. Vi har mammas bil till förfogande hela denna långa dag, äventyren liksom ringlar ut framför mig. Det är bara att sträcka ut en hand och plocka de mest glittrande sagopärlorna...





Morgonkramar fyllda av vackraste regnbågsskimmer till er alla där ute, ta hand om varandra!

//

Josefin Piggelin Barfotabarn och Dalkulla    

.

.
So long Stavanger, so long Norge! Joel och jag har dragit på ferie till Sverige nu, framför oss har vi två veckors njutning på hemmaplan. Det ska gås på studenter, kramas systrar och bröder, hälsas på svärföräldrar och husdjur, käkas god mat och faras runt på en hel massa härliga utflykter och äventyr. Vi lämnar nu det fina livet i Stavanger med vår sköna Stavangerfamilj för en vecka i Hedemora. Därpå väntar ytterligare en vecka i Lund, på något för mig nya jaktmarker. En visit till Malmö och fröken Geite står så klart även det på planeringen. Äntligen ska jag få se på hennes lilla mirakel, Eddie. Spännande ska det bli och kittlet i maggropen känns underbart!
.
Det har blivit dags för en promenad nerför Svedjan för att hämta våra cyklar ocg dra på en liten tur runt om i lilla Hedemora. Tjao!!!
.
.
// Josefin Piggelin Barfotabarn
.
.
.