Sicksackar
Livet rullar på i full fart och jag sicksackar fram mellan lägenhetsvisningar, arbetspass och kära, men ack så hjärtekrossande avsked. Just nu är det väldigt mycket som sker och i vanlig ordning har jag svårt att förstå hur fort tiden flyger fram. Om ca 1 veckas tid så befinner jag mig åter igen hemma i Sverige för en liten semester i vackra Dalom. Som jag längtar! Det känns fortfarande väldigt avlägset och jag har svårt att greppa att det står så snart på agendan. Det ska självfallet bli underbart att träffa min kära familj igen (Dessvärre hinner jag inte träffa Pernilla, det gick helt enkelt inte att få till) och alla underbara dekobrudar för midsommarfirande i Leksand. Denna semester kunde nog egentligen inte komma mer passande samtidigt som den egentligen inte passar alls tidsmässigt. Jag måste vara utflyttad ur min nuvarande lägenhet innan avresa till Svea nästa lördag. Ofattbart, avlägset och något suddigt känns det, men det ska nog gå vägen. Det bara måste gå.
Inte nog med att jag sicksackar runt det faktum att min älskade solstråle Julia ska lämna för ett liv i Tyskland igen så slängs jag brutalt fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan i lägenhetsjakten, som ett förlist skepp som vaggas hårt av havets famn och kastas mot vassa klippor. Jag vill inte ens försöka föreställa mig min vardag utan Julia, det känns bara kallt, grått och trist. Självklart har hon lovat komma på besök men det är ändå inte det samma som att var dag få en daglig dos av glädje, skutt och sammförstånd hos en likasinnad själ.
Idag regnar det och jag ska snart bege mig ut i ruggvädret för att se på ett eventuellt boende. Jag hoppas egentligen på en annan lägenhet men går den inte i lås så kan detta boende vara en valmöjlighet. Vi får se. Det tar hårt på krafterna att befinna sig i detta gränsland, på väg in i ett nytt skede i livet med förhoppningsvis eget boende och nya möjligheter. Jag försöker vara stark och biter ihop. Något som inte är det lättaste då livets törnar rispar en på bara skinnet. Som tur är har jag mina underbara vänner och stöttepelare Trine och Ole, mamma, pappa och så klart Sara Geite att luta mig mot samt en hel del uppbackning från mina chefer.
För övrigt har det varit en totalt omtumlande och förrvirrande helg och vecka. Vad sker, vad sker inte? Den har innefattat sena nätter, härliga stunder, förvirring, galna taxifärder varav en i en annorlunda klädeskombination (nattlinne och skinnjacka, vilken även kan tilläggas tydligen är ett vinnande och väl fungerande koncept) mitt i mörka natten, och en hel del mindre trevliga verklighetsfakta. Ibland blir livet bara inte så som man förväntar sig och kanske är det lika bra?!?...
Men nu åter tillbaka till mina stökiga lilla vrå på Pedersgatan. Jag har en rykande het skål med soppa som väntar innan jag susar vidare ut i regnet. Önska mig lycka till för gud vet att jag skulle behöva en nypa med tur strödd över mig just nu. Lite medvind skulle verkligen sitta fint!
Dags att stålsätta sig, lägga om fokus och bara tänka på mig själv och mitt ännu en gång! Vad är då mer passande än denna låt med "Medina"!?
