Bara Barfotabarn

Idag tog jag mig en tur ner till jobbet för att prova och känna på min form, det gick alla tiders. Dessvärre ändrades mina planer om Stavangerresan imorgon ändå. Den blir inte av i alla fall då ledningen ombestämt sig, så jag får helt enkelt ge mig till tåls och hålla modet uppe till den 21 februari då jag börjar min nya tjänst.

Jag kommer alltså varken besöka Stavanger stad eller träffa mina nya chefer och kollegor förren dagen då jag faktiskt börjar och går på min nya tjänst. Lite småläskigt men tusikan, det ska nog gå an den här gången med. Vad värre är blir det lite svårare att ordna med boende. Jag kommer inte kunna gå på någon visning så jag hoppas någon vänlig själ i Stavanger kan ge mig en hjälpande hand. Hoppas, hoppas!

Det är mycket att ordna med inför flytten och nu kan jag äntligen sätta fart på riktigt eftersom jag fått besked  om startdatum. Boende ska fixas, flyttlådor ska skaffas och packas, annons skall skrivas, betalas och sättas in på nätet, flytten ner ska på något mirakulöst sätt ordnas och en hel del andra saker ska fixas. Full rulle minst sagt!

När livet känns aningen motigt är det fint att få söta och uppiggande mms från Sverige (inte för att jag kan se dem på min stenålderstelefon, utan tvingas vänta ett dygn på en kod som uppger att jag kan gå in på mina sidor på telenor.no för att se mitt mms, men ändå). Så idag fick jag ett meddelande och jag kastade mig genast in i datavärlden för att se vad det kunde vara för spännande bild jag fått skickad. Det jag fann var denna bild som ni ser ovan. Gissa om jag blev glad!?! I mms:et stod det att Julia hade svårt att koncentrera sig på sina läxor på grund av en liten myskatt som smög sig allt närmare upp på hennes bröst, snart var hon hela vägen uppe i annsiktet där hon trivs allra bäst att ligga kurrandes och spinnandes. Mina båda katter har det fint hemma i Hedemora och myser i fulla drag. Det värmer mitt hjärta att de blir omhändertagna så bra. Tack min finaste Julia och mamma för att ni skämmer bort mina små odågor. Ni är toppen!   

Snart väntar skypetid med mamma och sen blir det nog en tidig kväll så jag orkar upp till jobbet imorgon, jag vill ju dessutom hinna läsa lite i boken jag fått låna av Maren (Stormenes tid 1, Sverdet og korset av Ken Follett). Även om jag är bättre så kan jag lova att det tar på krafterna att åter vara på benen igen efter kyssesykan, det känns i hela kroppen att jag inte arbetat på en tid så att vila är prio 1.

Ha det!