Bara Barfotabarn

Oj, oj, oj mina kära vänner! Jag har nu äntligen, efter mycket om och men lyckats boka en läkartid till idag. Kan tilläggas att det inte alltid är det lättaste att vara en sjuk liten svenska i Norge. Puh! Så här gick samtalet med sjuksystern:

Jag: - Hej, mitt namn är Josefin. Jag skulle behöva tid hs en läkare så fort som möjligt, som du kanske hör. (ni får föreställa er att min röst låter som en blandning av grodan Kermit och tjock klibbig gröt)
Sjuksystern: - Kan du prata tydligare, jag varken förstår eller hör knappt vad du säger? Har du ingen annan telefon att ringa från, din telefon är ekkel.
Jag: - Det är ju det jag försöker säga, min hals är svullen och jag kan knappt prata, äta eller dricka. Det är inte telefonen det är fel på... 
Sjuksystern: - Hur var namnet igen?
Jag: - Josefin (pressar ansträngande fram genom min tjocka hals)
Sjuksystern: - Åh, du är svensk...

UNDERBART!!! Inte ens när man ringer kommunalt i Norge lyckas man komma ifrån den där svenska stämpeln. Jag börjar bli riktigt less på den nu. Suck! Men nu har jag i alla fall fått en tid hos läkaren. Kanske jag ska göra ett tappert försök att duscha av mig och fräscha till mig lite inför besöket? Inte för att det lär hjälpa, med den här febern i kroppen och alla dessa svettningar kommer det ta ca 5 minuter innan jag är helt överäcklig igen. Men innan jag ger mig på det så ska jag släpa mig bort till ICA för att ta ut pengar så jag kan betala taxin. Jag har nämligen visa electron som betalkort vilket innebär att jag inte kan betala med det om inte det är direkt uppkoppling. Suck, suck, suck! Ibland känns det som att allt motarbetar mig. Men det hjälper föga att sitta här och tycka synd om mig själv. Det är bara att bita ihop, rycka upp mig och vara stark. Ingen annan lär ju göra det åt mig...  

Jag tröstar mig med en fin låt och en underbar musikvideo från OK Go. Tänk vad man kan göra med dagens teknik...