Kyssesyke och vänner av guld






Febrig, svetten rinner och halsen är fortfarande svullen som satan. Kläderna klibbar och lakanen går så gott som att vrida ur. Det kommer nog bli tyst här på bloggen ett tag, i alla fall är det tanken. Vila och is/glass var det enda som läkaren rekomenderade. Jag har tydligen fått kyssesyke eller kjörtelfeber som det heter på svenska (hade väl aldrig trott att jag skulle ogilla något så starkt som hade ordet kyss  sig). Till en början har jag blivit sjukskriver i 2 veckor men det kan komma att förlängas. Usch och fy, verkligen inte vad jag planerat att spendera de närmaste veckorna med, men vad gör man!? Det finns väl aldrig någon tid som är läglig för att vara sjuk och om jag tänker efter så har jag nog haft lite tur i oturen. Tänk om jag hade hunnit flytta till Stavanger innan jag blev sjuk, då hade jag verkligen varit liten, ensam och hjälplös. 

Jag anstränger mig till bristninggränsen för att hålla mig lugn och stilla, inte göra just någonting alls. Inte något jag är särskilt van vid, inte heller särskilt bra på. Men som det är nu har jag inga problem med vilobiten, orkar nästan ingenting oavsett. Den lilla energi jag har går åt till att friskna till och att utöva de mest primära behoven. Tänk att det kan vara så orkeskrävande att bara ta sig ut i köket för att hämta vatten...





Som tur är har jag fina vänner som stöttar, hjälper och tröstar. Igår var Maren här och pysslade om mig lite och höll mig sällskap. Vi kollade på en film innspelad i Stavanger, "Mongoland" fylld av Stavangerdialekt. Gulle Maren, hon tog mig till Stavanger trots allt denna vecka. ;) Samma underbara människa hade med sig en hel hög med filmer och två av hennes absoluta favorittidningar fyllda av humor och knas. Utöver det hade hon handlat, hela 4 sorters halstabletter hade hon släpat med sig. I tillägg hade hon köpt smertestillande (riktigt starka! ;)), Tom och Jerry-kex (för att minna om barndommen, precis som man fick när man var liten och kravlig), saltiner att knapra på för att få i mig lite salt, viniljglass för min ömmande,svullna hals, en lättdrucken och god juice vid namn "Törst" som hennes syster föredrog att dricka då hon hade just Kyssesjuka. Dessutom fick jag även en egen sån där liten juicebox med sugrör. Vindruvor och melon hade hon med sig i sn kasse och där fanns även fryst pizza (efter överläggning med sin syster Ida valde de den enklaste typen av mat som kräver så lite ansträngning som möjligt. Idas kommentar hade varit något i stil med "hon kommer inte vilja ha mat men köp med dig något riktigt enkelt ändå"). Snacka om omtänksamhet!!! Jag började nästan gråta, så fint var det. Men den finaste gesten av alla var ändå när hon erbjöd att jag kunde bo hemma hos henne och Jan om jag ville. Hon menade på att det måste bli kjedligt att gå runt här i min lilla mörka lägenhet långt uppe i ingenstans, plus att de ändå har två tomma rum. Jag tackade så hjärtligt för erbjudandet men avvaktar tills vidare. Vi får väl se hur det ser ut om en vecka om jag blir allt för uttråkad och klättrar på väggarna kanske jag tar hennes erbjudande. Jag är ju en envis liten jävel som gärna vill klara allt själv, som tur är så känner mina norska vänner och kollegor den sidan av mig redan så de vet när de ska sluta lyssna på mig och tvinga mig lite lagom att ta emot hjälp. Ni är toppen brudar!





För övrigt ser det ut som jag kommer ha fullt hus, iaf den närmaste veckan. Imorgon kommer chefen och vännen Catrine förbi och på torsdag är det Ingrids tur att hälsa på och ta hand om Indiskas egna sjukling till svensk. Även Maya och lilla Ollis har visat intresse av att komma förbi så jag klarar mig fint och kan inte klaga kring omständigheterna. På facebok drunknar jag i krya på dig hälsningar och mobilen går varm av fina uppiggande hälsningar från killar och tjejer både i Norge och Sverige. Jag har redan skrattat mig själv till hostattack två gånger av Ingrids galna interna skämt och mitt leende har gått från öra till öra tack vare fina, tröstande ord från en blåögd gutt. En sak som är positiv med hela helvetet att vara sjuk är att man märker vilka fina vänner man har omkring sig. Tack till alla, Norge, Sverige för att ni bryr er om lilla mig!

♥ Älskar er!!! ♥




Men nu, åter till sängen. Där blir jag nog liggande de närmaste dagarna...

♥ Ha det! ♥







Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej lilla sjuka stumpan! Det känns väldigt bra att du har så många fantastiska vänner som tar hand om dig när jag befinner mig 60 mil bort! Hade det varit lite närmare hade jag åkt och hämtat hem dig. Men resan tur och retur Trondheim som vi gjorde under julhelgen var ingen barnlek. Så jag litar till dina härliga vänner. Drick mycket - vatten! Kram från pappa!

2011-01-11 @ 19:38:25
Postat av: stina

Hej ditt lilla kravel! Tur Du har så fina vänner, tror mej kunna påstå att de gillar dej, så mycket möda som de lägger ner, fantastiskt! måste kännas skönt mitt i eländet. Hoppas filmerna som jag skickat inte tar alltför lång tid att komma fram. kollade med posten att de går till din brevlåda så du inte måste släpa dej ut o hämta på nått postkontor. Fortsätt skratta det är bra för tillfrisknadet!stor kram mamma.

2011-01-12 @ 13:02:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0