Törnrosa...
Idag, precis som igår slog jag inte upp mina blå ögon förren kl 11.30. Redan 12.30 var jag trött igen, ögonlocken var tunga och huvudet bultade. Jag valde således att sluta mina blå igen och sova en liten stund till. Denna "lilla stund" omvandlades snabbt till 2 timmars välbehövd sömn. Nu sitter jag i soffan lite halvdåsig och fortfarande sjukt trött. Hur mycket kan en människa sova egentligen? Jag som brukar klara mig gott och väl på enbart 6 timmars sömn, jag saknar mitt energiknippe till person...
Jag känner mig som en riktig Törnrosa med mina feberrosiga kinder och mina svallande lockar som breder ut sig över kudden. Frågan är bara vart min prins är och hur länge jag ska behöva vänta i denna slummrande dvala...
Kommentarer
Trackback
