Bland sanseriffer och grotesker...
Som några av er kanske redan upptäckt så har jag ändrat lite på bloggens utformning. Jag tröttnade på att ha de alldagliga och dåliga typsnitten man får per automatik och beslöt mig, min brisande teknikkunnskap och mitt bristande tålamod till trots för att göra ett försök med kodmallen. Först kände jag mig lite vilsen bland alla krypterade koder och alla vindlande rader med bokstäver och siffror. Men efter en liten stund, då jag tagit några djupa andetag började jag förstå mig på det hela. Jag lyckades byta både typsnittet på inläggens rubriker (nu har jag Papyrus), ändra brödtextens typsnitt och storlek samt få bort den groteska blå färgen på mina länkar (de är nu gröna och sköna).
Som brödtext valde jag ett typsnitt ur typsnittsfamiljen med Seriffer (seriffer är de små klackarna som ibland finns på bokstäver). Det blev genast avsevärt lättare att läsa, något som min kära vän Sara påpekade i kväll under ett av våra vanligt förekommande skypesamtal. Hoppas även att ni andra gillar mina små ändringar. Jag är i alla fall väldigt nöjd! Nöjd med både hur bloggens utseende förbättrats men främst är jag nöjd över att jag faktiskt vågade prova att genomföra dessa ändringar själv. Jag är verkligen inget dataproffs och som jag nämnt tidigare, teknik skrämmer och stressar mig aningens. Så ni kan ju bara föreställa er hur mitt lilla ego vuxit flera centimeter nu tack vare detta genombrott. Wihoo!!! Kanske jag fortfarande håller fast vid en av mina vanligaste konstateranden och påståenden som liten flicka. En flitigt använd mening i mitt ordförråd då jag enbart var några ynka år var just: -Kan själv! Och visst kunde jag... 
