Bara Barfotabarn

Då var den så äntligen här, den fruktade "Alla hjärtans dag". Överallt ser man tecknen, internet svämmar över av hälsningar, bilder och kärleksförklaringar. Ballonger, rosa fluffiga hjärtan, kärleksballader som strömmar ur butikernas högtalare och folk som går hand i hand ses plötsligt överallt på stan... Får jag se ännu en "Mirandabjörn" så kräks jag!! Många av Trondheims skyltfönster fullkomligt hoppar på en med allt rosa, rött och puttinuttigt. Det är som om att alla regler om vad som motsvarar en regelrätt och godtycklig skyltning blåst bort all världens väg. Vid Valentines är det tydligen helt okej att köra på ordet "tacky/distasteful" så länge allt följer under färgfanan rosarött.



Det är inte lätt för en singel att i dessa tider förneka faktum, ja jag är singel och ja jag har ingen att hålla i handen. I mina ögon verkar samhället ibland vara uppbyggt kring just tvåsammheten. "Köp två bullar, få en gratis" eller "kinokväll, betala för en och gå två". En riktigt enslig och grå dag slog det mig att t.o.m. bussen var uppbyggd kring denna tvåsamhet. Raka rader, två och två (plötsligt har jag ingen vidare lust att ta bussen idag). Vad är det egentligen för fel på att vara själv, en person?



Det här med alla hjärtans dag och att vara singel tacklar vi alla olika. Vissa tar det hårt, andra klänger sig fast vid den där positiva lilla rösten inom som viskar om att han finns där ute någonstans. Och andra är helt enkelt nöjda med sitt val och trivs som singlar. Själv är jag glad att jag fortfarande lever, skuttar och andas trots alla "hjärtliga" påhopp som lurar bakom alla hörn. Jag har fortfarande inte gett upp hoppet och ännu lider jag i alla fall inte av Anuptaphobia (fear of staying single). ;) Vad sägs föresten om grafen nedan? Den fick min inre, smått bittra singel att skratta...





Varför måste man ens sätta ett namn på det, singel? Vad säger det egentligen!? Ingenting. Det varken ger en bild av hur man är som person, vart man är i livet eller vad man vill. Varför är vi människor alltid så snabba med att kategorisera, dela in i välsorterade fack och sätta namn på saker och ting!? Är det rädsla (säkerligen, i alla fall om jag frågar min gammla lärare Gordon från Entreprenörskolan. ;)) 




Ibland önskar jag att jag hade en sån här knapp...

I lördags tog jag mig en tur ner på byn och gick på ett fik. Jag hade en riktig mysig stund sammen med min stora latte och en god bok. Efter fikan gick jag in en snabbis på jobbet, mest bara för att säga hej. De frågade vad jag gjorde på stan och jag sa som det var, att jag fikat. Direkt kom följdfrågan: Med vem? Jag bara skrattade och sa "mig själv". Det blev en kort tystnad och jag kunde läsa chocken i deras annsikten sen kom kommentaren. Vågar du det?... Har det gått så långt med tvåsammheten att vi inte känner oss hela som en? Är det så att vissa av oss singlar är så rädda för fingerpekning och utanförskap att vi idag avstår att fika, hur sugna vi än är på en god latte?!! 




Igår kväll spenderade jag en hel del tid framför datorn och bland annat var jag in på sidan weheartit, där brukar jag alltid finna vackra, upplyftande bilder. Själva startsidan har ett sökfält där man kan skriva in precis vad man letar efter. Jag började mad att söka på ordet "single". Bildbanken visade sig ha 17 sidor med bilder som passade in på mitt sökord (eler egentligen 18 men det visade sig att den sista sidan var inaktuell, big shock there!!). För en sida som weheartit som består av över tusentals bilder så är inte det särskilt mycket till resultat. Jag sökte sedan på ordet ordet "couples". 91 SIDOR!!! Det ni! Är det så att vi alla i hemlighet går runt och önskar tillhöra en del av ett par? Jag undrar, funderar och tänker så det knakar. Eller är det kanske så att jag under senare tid sett allt för mycket "Sex and The City"? ;) Eller är det kanske som bilden ovan föreslår?


I mitt sökande på weheartit snubblade jag över denna bild. Jag gillar den enormt, sån inställning ska man ha!

Klart jag vill träffa någon precis som de flesta andra. Men det är egentligen inte helt sant. Jag vill inte bara träffa "någon"! Jag vill träffa han som får mig att skratta, känna mig trygg och som får mitt hjärta att sjunga. I won´t settle for less, då är jag hellre singel! Vem är det föresten som sagt att man bara kan ha en kärlek? Själv ser jag det som om att jag har massor. Idag går i alla fall mina tankar till alla mina fina vänner där ute i världen. Ni är mina valentines!  

Nog med grubblerier! Nu ska jag bege mig ner mot byn för att köpa en luftmadrass så jag har något att sova på under lördagsnatten. Gaaaaahhh! Snart flyttar jag! Wihooooooo!!!! XD

Love//

Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk