Bara Barfotabarn

Vilken dag det blev!! Jag måste ändå få gotta mig i att ha tagit mig igenom denna prövningens dag med huvudet högt, en hel massa glans och finess. Jag inledde dagen med en sväng på facebook där jag sände små hjärtan till mina hjärtan. Det tog sin tid kan jag lova men det var det lätt värt. Jag fick så många fina svar och hjärtliga kommentarer tillbaka att mitt lilla hjärta nära på svämmar över av all värme, kärlek och omtanke. Tänk att det finns så många underbara och fina människor där ute i världen och att så många av dem faktiskt är just mina vänner. Jag måste vara en riktig lyckost! :D




När jag surfat klart på internets vågor begav jag mig ut i yrvädret (riktigt hårda och vilda vindar) mot bussen för att ta mig ner till de mer centrala delarna av Trondheim. För en gångs skull var jag faktiskt inte ute i så god tid och jag skymtar bussen skumpandes i backen en liten bit bort. På andra sidan vägen, ett stycke bort går en kvinna släpandes på en stor väska och hela 4 tygkassar. Det ser tungt och lite småbesvärligt ut. Plötsligt får vindarna fnatt och sliter tag i kvinnan och all hennes packning. Hon tappar både balans och greppet om sina kassar och de börjar flyga all världens väg. Bussen svänger nu in på gatan och är snart framme vid busstoppet. Fasen tänker jag! Jag hinner aldrig både hjälpa kvinnan och hinna med bussen. Det känns som jag står där en evighet och överväger hur jag ska hantera sittuationen (i själva verket var det bara en sekund). Fasen tänker jag igen, varför tvivlar jag ens?! Klart jag ska hjälpa!! Det är det enda rätta, jag får väl vänta på nästa buss i värsta fall. Lite vind och kyla får jag väl tåla. Jag sliter ur mina hörlurar och rusar över vägen, får tag i kvinnans kassar och hjälper henne att finna balansen igen. Jag sliter av mig pilotsolbrillorna och försäkrar mig om att kvinnan är okej innan jag lägger benen på ryggen för att förtvivlat försöka hinna med bussen. Vid det här laget har bussen stannat för länge sedan och bör snart vara på väg igen. Jag vevar med armarna mot busschauffören och vi får ögonkontakt. På hans läppar vilar världens bredaste leende och jag förstår att han sett vad som hänt. Han håller bussen för min skull och han ler fortfarande då jag skuttar ombord på bussen med andan i halsen. Rak i ryggen mottar jag sedan massor av leenden och ömma blickar och jag innser att jag just gett folk lite mer hopp. Hopp om ett samhälle där faktiskt folk bryr sig om varandra och vad kunde inte vara bättre en dag som denna!? Klockan var strax före tolv och jag hade redan hunnit med dagens goda järning samt glädjt en hel buss full av människor på en av (för många) de tyngsta dagarna av året. :D 

Med all nyvunnen energi tog jag äntligen tag i något jag skjutit på. Ett besök på Clas Ohlson!!! Jag som svurit att aldrig handla där igen!!! Jag gjorde visiten så kort, effektiv och smärtfri som möjligt. Jag ilade direkt till fritidsavdelningen, slet åt mig en luftmadrass och skenade vidare mot kassan. Jag kände mig smått sviken av mig själv där jag stod i kassan och betalade. Men vad gör man, måste ju ändå ha något att sova på mina första dagar i Stavanger. Jag tröstade mig med att det i alla fall inte var någon teknikpryl jag köpt, det kändes lite bättre men fortfarande lite bittert. Jag kan tillägga att jag fick en skitful pappkasse med julmottiv på som sedan till råga på allt gick sönder. Den upplevelsen (kartongen föll i backen p.g.a. trasiga handtag) gjorde knappast att min kärlek till företaget och dess personal steg, snarare tvärt om... :P



Efter att förnödenheten inhandlats besökte jag jobbet, snackade med min fina kollegor och hjälpte till lite i butiken. Jag får alltid kli i fingrarana när jag kommer dit och varför inte då hjälpa till medan man umgås!? Vissa av mina kära arbetskamrater såg riktigt vissna ut, det börjar gå upp för dem att jag snart slutar och det synns i deras ansikten. Själv har jag stålsatt mig för att orka med och ta mig igenom veckan. Så idag fick jag många kramar, en hel hög med ledsna blickar och några varma klapp på armen. I tillägg fick jag även tag i lite fler kartonger och så bokade jag bord till avskedsmiddagen nu på fredag. Skönt att ha det klart! :D



Jag hann även med att genomgå det ulitmata singeltestet under dagen. Jag fikade i min ensamhet (utan skyddsnät, ingen bok eller tidning, bara jag) på byns mysigaste café. Överallt satt det försälskade par och myste i mörkret och i högtalarna strömmade klassiska kärleksdängor som "It takes two" (lyssna gärna ovan), "So happy together" och "You and Me Song". Men vet ni vad!? Jag överlevde!!! :D



Dagen toppades sedan med middagsmys sammen med Maya. Ikväll så mådde lilla Ollis bättre och jag fick massor av kvällskos och han pussade på båda mina kinder och la sin mjuka lilla kind mot min. Söta unge!!! Mitt hjärta smälter så fort han ler och idag log han med hela sitt lilla ansikte, ögonen riktigt tindrade på den vackra lille pojken. Självfallet kollade vi även på Ullared, något som hör måndagen till. En underbar kväll och en värdig sista måndag i Trondheim! :D

Nu ska jag krypa i säng och sluta ögonen. Imorgon väntar en lång arbetsdag och en hel massa annat pyssel.

Natta mina kära!