Bara Barfotabarn

Då var det måndag igen och ännu en helg fylld till bredden av härligheter har rusat förbi. Tanken var att jag skulle ta en lugn helg och bara slappa av för en gångs skull men när så helgen väl närmat sig smög sig helghumöret fram och barfotabarnet fick ny kraft (fråga mig inte vart ifrån).

Fredagen spenderades hemma hos Alexandra och Arne, några nyfunna vänner jag och Trine träffade under festivalen Rått & Råde. Det bjöds på smaskig hemalagad pizza (3 olika typer desutom!) och tittades på Idol (både den svenska och den norska). Vi enades alla om att den svenska var den bästa för där är dommarna mycket hårdare och faktiskt lite skojigare. Stämningen var god och ironi, hjärtliga skämt och tokigheter flög hej vilt fram och tillbaka, kors och tvärs runt i den mysiga och välinredda lägenheten. Gud vilka härliga människor och vilken fantastisk kväll det blev! Det är verkligen underskattat med "lugna" kvällar hemma i goda vänners lag. Det är ju när man sitter ner, äter middag och bara snackar som man faktiskt lär känna varandra. Trine, Fredrik och jag sällskapade promenarandes hem i natten. klockan slog 03.00 då jag äntligen kommit i säng. Tiden går så fort när man har kul och särskilt fort går den då man är i sällskap med tokroliga människor som Arne och Alexandra då man inte har en tanke på att kolla klockan. ;)

Sen kom lördagen och då bjöds det på middag hos Natasa, min chef. Jag och Trine tog bussen ut till Lurahamnen och klockan 14.00 stod vi på Natasas trapp. Ivan, Natashas man och familjens matansvarige stod för matlagningen. Han serverade lamm, någon typ av surkål, välsmakande sås, ungsrostade grønsaker och potatis. Gud så gott det var och gud så lyckligt lottade vi är som har en så fin chef som Natasa! Jag växlade och sicksackade mellan vuxensamtal och barnbusning, kaffedrickande och pusslande, allt i en rasande fart! Jag vet inte hur många gånger jag vände busfröet Daniel upp och ner eller fångade honom då han hoppade rakt upp i min famn. Inte heller höll jag räkningen på hur många flätor jag flätade i Teas härliga lockiga hårsvall. Efter kvällen med Natashas familj så fylldes verkligen kärlek- och ömhetskontot på till max. Finns det något mysigare än att ha två søta små barn i sina armar eller att ha ett barn helt avslappnat sittandes lutad med sin varma kropp mot ens bröst? Och finns det egentligen något finare en en härlig avskedskram av en femåring med tindrande ögon som undrar när vi ses igen nästa gång?    

Både Trine och jag blev kvar längre än planerat och klockan hann bli över 20.00 innan vi drog oss vidare till bussen som skulle ta oss in till byn, och i mitt fall vidare ut i nattlivet.  Jag hann inte mer än hem och fixa till frisyren på nytt efter allt bus, fören jag var på väg ut igen. Nu stod svenskfest på schemat. Jag mötte upp Elisabeth på min gamla busshållsplats, den jag använde flitigt då jag bodde på Pedersgatan. Tillsammans slog vi följe till en svensk tjej som heter Madde. Festen var i full gång då vi entrade lägenheten. Jag har aldrig tidigare sett så många svenskar samlade på ett och samma ställe i Stavanger (eller Norge för den delen) förr. Många nya möten och härliga samtal hanns med innan hela gänget drog vidare ut på byn. Det var nu dags för dans på Checkpoint. Kvällen och natten gick i en virvlande fart och snart var det dags att bege sig hem. Det vinkades och kramades adjö och en promenad hem påbörjades. Den samma promenaden påbörjades och avslutades lika snabbt. Tre tappra (eller dumma, välj själva) var inte helt redo att kasta in handuken. Jag lät mig övertalas att dansa loss lite mer. Oskar, Ville och jag härjade några timmar till på Hexagons pulserande dansgolv. Vi höll igång tills de billiga metallamporna tändes i taket och vakterna började mana oss ut. Därefter slog vi följe alla tre hem till mig där vi landade på golvet respektive i fåtöljen. Vi käkade popcorn och snackade om livet, døden, allt och inget långt in på småtimmarna med "Kent" strömmandes ur högtalarna i skenet av levande ljus. Jag älskar kvällar som denna då samtalsämnerna är outtömliga och tröttheten är som bortblåst. 

Så kom slutligen söndag. Jag och Oskar promenerade ner till Bunnpris och köpte frukost som vi sedan tillgade hemma hos mig. Det blev stekt ägg, lök, championer och bacon. Mmmmm!! så klart fanna där också kaffe, te och vatten på bordet. Efter en härlig långfrukost med Ville och Oskar knatade jag sedan hem till Elisabeth. Där spenderades resten av dagen och kvällen. Vi kikade film, knaprade chips, snicksnackade en hel massa, pysslade, tände ljus, lyssnade på jazz, lagade mat och kollade på ett avsnitt av Sex and The City. När jag sedan promenerade hem i kvällsmörkret med koftan tätt virrad runt kroppen kunde jag inte annat än att skratta och le. En helt fantastisk helg hade nu gått till ända och jag hade inte haft tråkigt eller tagit det lugnt en endaste sekund av den. Jag djupandades in den kalla höstluften och sparkade till några löv och glädjeskuttade sedan hela vägen hem. Höstdeppen kan slänga sig i väggen! Den har ingen chans att ta mig med alla dessa härliga aktiviteter och fina människor omkring mig. Bring it!!!



Nu är det måndag och kväll. Jag sitter kvar på jobbet och bloggar. Men nu har jag skrivit av mig och ni har fått tagit del av en av mina helger. Nu ska jag hem och byta skor för att sedan skrota vidare bort till Trine i gamla Stavanger. Vi ska promenera till Kampen skole där Trine ska rösta/stemme. Sen ska vi nog möta upp Elisabeth och knata med henne ner till bibblan. Vad kvällen sedan vidare bjuder det vet jag inte. Men om jag ska gissa så blir det säkert ännu en härlig kväll att lägga till samlingen.


// Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk