Søndagsflit och uppassning
I söndags brann kreativitetens och flitens lampa på Kirkegatan 34. Køkksbordet målades ænnu en gång och æven tre tavelramar fick sig en omgång av skønaste mattsvart. Ramarna ska stå (och står nu) på en tavellist/hylla som jag søndagen till æra monterade upp med skruvar ovan soffan på vardagsrummsvæggen. Denna hylla har tålamodigt væntat både længe och væl (gømd hemma bakom soffan) på att en energisk dag som i søndags skulle uppenbara sig. Till slut så gjorde den ju det. Nu æntligen sitter hyllan på plats och vardagsrummet har genast uppgraderats rejælt på mysighetsskalan. Kosligt værre! Bild ses ovan.
Utøver allt handywöörk hanns æven lite klædestvættning och stædning med innan jag møtte upp svenska Linda vid bussterminalen och buss nr 9 som skulle ta oss båda ut till Tananger och kvællens middagsbjudning. Jag och valfri væninna var bjuden på middag hos norska Bjørn, en klättringsglad kock och livsnjutare jag kommit i kontakt med under min tid i kollektivlivet på Pedersgatan. Vi visste inte vad vi hade att vænta oss av denna kvæll men jag tror jag talar før både mig och Linda då jag sæger att vi blev glatt øverraskade.
Linda kom springande med andan i halsen, hennes steg klapprade och plaskade på den våta trottoaren efter Breiavannet. Det var verkligen i sista minuten hon anlände till busskur nr 16, jag fick t.o.m. hålla bussen. Men det hela gick fint, vi hann båda med och tog plats långt bak i bussen på de nötta sätena. Linda beklagade sig över att hon hade ont i tån och rätt som det var slet hon av sig skon. Vi såg båda genast att allt inte stod rätt till. Det var något mystiskt rött på strumpbyxorna. BLOD!!! Det visade sig att linda fått in en liten metallbit i tån. Hård svenska som hon är så petade hon ut det oidentifierbara metallskrotet, tog ett kvitto och torkade bort det värsta blodet sen var det bara på med skon igen och leendet var på plats på lindas läppar igen. Ha ha!
Ca 20 minuter senare bromsade bussen in vid en liten ödslig hållplats på vischan där Thomas, Björns danska kompis møtte upp oss i regnet. Det kändes till en början rätt så ovant att prata med en dansk (även om det var andra gången vi sågs) men det släppte rätt så snabbt för min del iaf. Linda hade lite värre att förstå men hon log, nickade och spelade med med friskt humör och god entusiasm. Vår lilla skara knatade en liten bit in i ett villakvarter, klættrade ner før en halvt befintlig trappa och så var vi på plats hemma hos Bjørn. Væl där slog vi oss ner vid dukat bord, det skålades vælkomna och en førrætt placerades framfør oss på det findukade bordet (t.o.m. høstservetter med løv på och allt!). Förätten var någn typ av lax med tillhörande krispiga salladsblad och en kall sås med pepparot i. Gud så gott! När förätten och ett glas vitvin slunkit ner började vi alla slappna av mer och konversationen gick allt lättare. Så klart förekom en hel del missförstånd, knasiga förklaringar och runtförklarande kring ord vi inte fann, men det gjorde mindre. Vi skrattade gott och mycket alla fyra och jag fick mig en uppdatering om vad de båda gutterna haft för sig sedan jag såg dem sist för ca 3 månader sedan.
Killarna dukade sedan av bordet och det var dags för nästa rätt. Nu blev vi serverade biff, stekt svamp, gröna brytbönor, kokt färskpotatis och rödvinssås. Jag hade med mig en flaksa rödvin som vi avnjöt sammen med maten. Det kändes lyxigt värre att bara få sitta där hemma hos Björn och bara bli serverad och uppassad, för inte fick vi hjälpa till med något heller. Det visade sig att Björn hade bakat också, så klart! ;) Det var någon typ av "bulltårta" med choklad i. Till "tårtan" serverades även is/glass. Mmmmm!!! När efterrätten var avnjuten förpassade vi oss in stuen där mer vin serverades. Konversationerna var både högt och lågt, skratten studsade gott mot de kalla vitmålade väggarna och i den glada andan som rådde så stod det inte på förren det var dags för lekar. Matbordet flyttades undan och en stor tom golvyta skapades, sedan drog lekandet igång. Vi lekte en för mig ny lek, "Slurp" kallades den. Den påminde lite om "Twister". Som vi böjde och bände oss! Vi föll och fammlade än hit än dit. Härligt fnittrigt och frigörande! Detta ska jag absolut leka fler gånger. Vem vet, kanske jag introducerar det bland mina vänner på nästa fest!? ;)
När timmen börjat bli sen och kvällen kommit till en ända så kom Lindas kompis Freddie och hämtade oss. Vi parkerade bilen uppe på Storhaug, vinkade av Linda och så spatserade jag och Freddie in till centrum och hem. En skön promenad med härligt regnsnack, ca 20 minuter senare stod jag så hemma i hallen igen. Jag kunde inte annat än konstatera att det varit en helt totallyckad kväll och middagsbjudning. Att sedan se hyllan med alla fotoramar sitta på plats ovan soffan och hälsa mig välkommen hem till mitt mysiga krypin utgjorde kvällen pik. Barfotabarnet innom mig överväldigades och fylldes med värme, lycka och spring i benen. Jag tog mig in i vardagsrummet och pysmyste med tända ljus. Slutligen satte jag fart på vardagsrummslampan och dansade loss i en symfoni av maskrosfrönskuggor dansandes omkring mig. Hemma! <3
"Maskrosfrönsskuggor" <3
Jag hoppas på fler liknande kvällar med samma härliga sällskap, kanske vi ses redan på söndag igen. Linda och min kompis Elisabeth har fortfarande inte varit till Preikestolen, något som vi diskuterade flitigt under kvällen. Om vädret står oss bi så blir det redan ett nytt möte med naturens skönhet, två svenskar, en norsk och en dansk gutt till helgen. Hoppas, hoppas!
Höstkos och klems! <3
//Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk
