Björnbär...
Inspirerad från söndagens mystur med Linda till Goddalen tog även jag och Joel oss en tur dit för björnbärsplockning. Vi hade med oss vår största matlåda, något som Joel retade mig för. "Tror du verkligen vi kommer fylla den där!?!". Jag började så smått tvivla och förarga mig över min opptimistiska inställning. Det började mulna och små regndroppar föll från himmlen ner på våra höstnypta röda kinder. Jag försökte hålla gott mod vädret till trotts och vipps som det var vände allt igen. Vi fann björnbärsklunga på björnbärsklunga och det slutade regna. Vi fyllde så småningom så gott som hela matlådan och begav oss vidare hem. Vi var ute och promenerade, klängde i buskar, hoppade på klippor, njöt av havets vilda vågor i närmare 3 timmar. Härligt var det!!! Tänk om man bara vågade tro lite oftare.
Undrar hur många fantastiskt fina kvällar, turer och promenader så som denna man gått miste om i tvivel på vädrets makter?
Kommentarer
Postat av: Niklas Olofsson
Bärplockning är väl inte min grej precis, men ger upp gör jag aldrig! Vädret är svårt att påverka, så varför ska man ta ut det negativa i förskott? Din farfar lärde mig att ta emot det väder som bjöds. För övrigt är det en värdslig sak! Kram från pappa!
Svar:
Josefin Nordman
Trackback
