Höstighet

 
 
 
 
Jag står i vardagsrummet med det nötta vitmålade fönstret öppet på vid gavel och blickar ut över ett stilla Stavager. En liten bit gammalt kitt lossnar och faller ner i min nyompysslade balkonglåda. Slingrande murgröna, lilaröd ljung, blandade perenner och smålökar samsas huller om buller. På kullerstenarna nedan leker några ensamma små gulnade löv ikapp i rännstenen. En kall vindil smeker min nacke och nyper min rödrosiga kind. Det är lite småkyligt och luften som är så krispig att den nästan går att ta på, bär med sig förväntan och fyller mitt bröst med ett lugn. Nu har hösten funnit sin väg tillbaka till mitt älskade Norge.
 
 
 
 
 
Just denna morgon har jag på mig min nya varma stickade poncho i sprakig röd-orange, det senaste inköpet från Indiska. Ponchons värme gnuggar av sig och sprider sin värme och mysighet ut i hela min kropp. Jag sippar mitt kaffe i små klunkar och riktigt njuter, ser en ny dag vakna och ta form framför mig. Det prasslar hemmakärt i planteringen under fönstret och jag vaknar ur min lilla bubbla av höstighet.
 
 
 
 
 
 
 

 
 
Jag lämnar fönstret på glänt och finner min väg tillbaka till den inbjudande soffan med alla dess kuddar, vardagsrummets hjärta. Men innan jag slår läger i soffan slänger jag ett öga genom sovrummsdörren. Joel ligger fortfarande kvar i sängen och snusar, utsträckt kors och tvärs i en härlig röra. Det solblonda hårsvallet är på ända och står åt alla håll, mitt lilla trasseltroll med ugglespret till hår. Älskade, älskade snotis! Jag skjuter till dörren igen och tassar på lätta tår tillbaka till vardagsrummet, kurrar ihop mig i soffan och tar den nyvärmda vetekudden i knät och lyssnar på staden som vaknar utanför. Jag lever andas och är, helt harmonisk. Tänk så skönt det kan vara att vakna tidigt, vara lite ensam för en stund. Det var länge sedan jag kände detta lugn i mig, så skönt. Kanske är det hösten somgör det eller kanske, kanske har jag äntligen landat i mig själv en smula igen efter denna långa turbullenta vår och sommar?
 
 
 




 
 

Kommentarer
Postat av: Niklas Olofsson

Hej gumman! Härligt att du bloggar igen! Som jag saknat dessa härliga beskrivningar av din vardag! Kram från pappa!

Svar: Ja, äntligen lite tid, lust och kraft att blogga igen. Det är härligt! :D Kram till dig med
Josefin Nordman

2012-09-03 @ 20:23:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0