I tistelrikets land...
I Tistelrikets land, bland dånande forsar, susande trädkronor, sommarblomster, majestätiska broar och flygande småfän har jag inlett denna måndag. Jag gick upp samtidigt som Joel denna morgon, kokade två ägg som jag sedan slängde i mig varpå jag snörade på mig joggingskona och begav mig ut i Oslos sköna natur. Klockan var strax före sju och inte många kottar sågs till runt om i kvarteret...
Jag lät mina fötter gå lite som av sig själva och bara se vart jag hamnade. Så småningom styrde jag in på en fin liten grusväg som gick utmed vackra Akerselva.
Det krispiga morgonljuset bredde ut sig över grönskan framför mina nyvakna ögon så mjukt och försiktigt. Det var jag, vinden, blommorna, strömmarna i vattnet som forsade under broarna och en liten andfamilj bestående av 5 små fluffiga duntussar som var uppe denna tidiga timma. Det var en märklig upplevelse att ha hela detta paradis så gott som för mig själv, vilken ynnest!
Visst kan tistlar också vara vackra...
Jag plockade med mig några tistlar hem som nu står och samsas med lite olika sommarblommor i ett gamalt plommonlila glassglas på vadagsrumsbordet. Ett stileben helt i min smak och färgskala. mysfaktor i det lilla soffhörnet steg nog med närmare 200%. Tänk vilken skillnad lite frisk grönska gör ändå och hur det kan komma att påverkar våra humör...
Underbara sommartid!
Krispiga sommarmorgnar...
Räkfrosseri och hyggligheter
Det är lördagskväll på Grunerlökka i Oslo och det vilar ett mysigt, dunkelt ljus över vår lägenhet. Skuggorna fladdrar när ljuslågorna vajar i den mjuka vinden och det doftar drömskt och sött av lindträdens kronor som vajar lugnt utanför fönstren i kvällsmörkret. Joel och jag njuter järnet, mysekoser oss, dansar runt och busar loss i den stora lägenheten, överlyckliga och förundrade över att vi plötsligt har så mycket yta till vårt eget förfogande helt plötsligt.
Ikväll har vi haft vår första middagsbjudning, Sofie och Sebastian bjöds på en härligt hemmakomponerad sallad med bland annat mango, avocado, fetaost och oliver. Till denna läckerhet serverades räkor, brieost och lite vin. Det blev en lyckad middag som sedan utvecklades och övergick i en promenad i ett blomstrande, frodigt, fagert och grönt Oslo varpå vi besökte S. och S.s nya lya. Deras lägenhet var ett riktigt kreativt näste med stänk av den energiska och glada färgen rött , massor av böcker, verktyg, pärlplattor och växter. Pricken över i var planchen på den panflöjtsspelande Hemulen på en färgsprakande blomsteräng ,från Mumin, som fint matchats med djungelblommiga snirkliga blomstermönstrade sängkläder. Det serverades rökigt te och nötter i det hemtrevliga lilla köket och min blick vandrade njutningsfullt utmed deras fina köksskåp som fyllt med allehanda mysiga små plåtburkar, vacker norsk keramik och fina bruksföremål. För att enbart ha bott i lägenheten i mindre än en månads tid så hade de verkligen lyckats att skapa ett personligt, varmt och inbjudande litet hem. Visst är det underbart att besöka andra personers hem? Så mycket goda ideer man kan få med sig, för att inte tala om härlig energi och skaparlust!
Väl hemma hos oss igen blev det långskype med Joels mamma Weronica varpå vi sedan myste upp oss i vår provisriska soffa (luftmadrass förklädd i en drös av mysiga kuddar). Vi kikade på Twilight, film nr. 3 i sällskap av massor av tända ljus. Jag tror att både Joel och jag, precis som Sofie och Sebastian hade glömt hur fint det faktiskt kan vara spendera simpla lördagskvällar i hemmets lugna och mysiga vrå. Denna dag har varit riktigt lyckad och som vanligt efter en promenad i vackra Oslo har jag fyllts med livslust, inspiration, lugn, glädje och värme. Det finns så många härliga möjligheter och utflyltsmål att det är svårt att veta vart man ska börja och vad man ska välja av alla lockande utflyktsorter. Det är tur att vi har tid, Joel, Oslo och jag...
Hökartorget för hela slanten
Denna helg har jag släpat mig hem till Hedemora igen. Just denna gång är det en särskilt speciell tillställning som lockat mig hem till Dalarna och lilla trogna Hedemora. Igår, lördag var jag nämligen med och medverkade som statist i en musikvideo för bandet Hökartorget som spelade in låten "Även En Idiot" Vilken dag!!! Vilken upplevelse!!! Pernilla och jag fick dessutom äran att hjälpa till med att styla i ordning själva dansbanan där hela spektaklet spelades in. Kul värre! Slänger så klart upp lite bilder från den stora dagen, om inte allt för lång tid hoppas jag även på att kunna visa er själva videon. Det känns pirrigt, nervöst, spännande och galet sprittande glatt, allt på en och samma gång. Jag tror att musikvideon kommer att bli toppenbra och börjar räkna ner till dagen med stort D då den släpps. Stay tuned!
Vindar som viskar
Det susar och dusar, blåser och viner, prasslar och rasslar överallt runt omkring. Kan det vara så att den motsträviga och hårda Oslovinden äntligen tröttnat och mojnat, tappat fart och rent av vänt? Mina solkyssta händer har för länge sedan tröttnat på att stryka medhårs, tröttnat på det sörjiga grå, så nog är det på tiden! Kanske har min lilla soldans äntligen tagit snurr, kanske har mina hjärtskärande önskningar äntligen blivit hörda och besannade? Jag fortsätter mitt trånande och sänder ut min djupa önskan, mest bara för säkerhets skull. Man vet aldrig med dessa vindar, de kan vara ilande lömska och nyckfulla. Men jag vågar mig trotts allt på en liten segerfest, ett riktigt skrovmål till frukost på det mysiga och inbjudandes kaféet Liebling har avnjutits denna morgon. I bästa sällskap dessutom. Min nyfunna kompis Sofie strålade som vanligt ikapp med solen, förgyllde min dag och skänkte lite värme och kärlek till allt i sin väg. Det är tur att det finns sådana människor som Sofie, särskilt när jag själv börjat tvivla på deras existens.
Tack för solen!!!
Triss i systrar...
Snyggpuckon och familjemys
Tänk så härligt det kan vara att komma hem till lilla Hedemora för några sprängfyllda dagar av familjekvalitetstid.
Cykelturer med bästa systersällskap i Västerbys öppna landskap, kattmys, glass i stora lass, grillning och byloppis, triss i systrar, pappaprat och mammamys, filmkvällar och shopping med 2 av 3 syrror, blomsterplantering och fikabesök, befriande rotryckning och spadhuggsterapi, trädgårdsdyrkan och motionsrundor, öldrickning och nattliga språgmarcher i flygande fläng. Tänk så mycket fint Hedemora har att erbjuda ändå...
Ovan ses bilder från en helt vanlig grillkväll med familjen...
Ljuvlig efterrätt av Dessi, pappas fina käreste.
Lite rödvin vid den välskötta dammen hemma hos Dessi är aldrig fel.
Jag och Pernilla stimmar runt i trädgården...
Tyvärr lyckades jag inte fota den kvällen som gick vildast till, kvällen med familjemiddag hemma hos mamma där alla systrar medverkade, Karros kille Martin, mamma och hennes kille Ulf. Detta är en kväll jag sent kommer att glömma. Mammas nya kille Ulf som jag hade äran att träffa för första gången denna kväll fick sannerligen en rejäl dos av Nordmans. Ingen höll tillbaka och det var inte lätt att få en syl i vädret kring det tjattrande bordet. Denna kväll bjöd på inte mindre än 3 framföranden av gamla dängor av oss systrar (låtar mixade från barndomen tagna direkt ur minnet från diverse dataspel, filmer och liknande). Repliker från tidigare filmupplevelser som levat sig kvar hos oss systrar haglade ner. Även lite marcherande inspirerat från familjen von Trapp i Sound of Music (självklart framförd med tillhörande visslingar och takttramp) hanns med och så avslutningsvis en farväl-vink från balkongen. En elloge till Ulf som stod pall denna intensiva överdos av familjen Nordmans!
Tack för denna gång min fina galna familj!!!
52 dagar kvar i helveteshålan...
Nu har tiden skenat iväg igen här på bloggen, mycket har hänt sedan sist. Det har firats 17 mai, Norges nationaldag och Grand Prix (Norges motsvarighet till Eurovision Song Contest). Det sistnämnda på allra högsta allvar med utfyllnad av ett eget poängsystem baserat på bland annat mängt paljetter och glitter, mängd användning av pyroteknik och röknivå, antalet klyschyga ordval och dansmoves etc. etc. Joel och jag hade även nöjet att dela dessa två högtider med syster Pernilla som varit hos oss i Oslo på besök i ett par dagar. Vi har funnit flera vackra smultronställen och andningshål runt omkring i Oslo, jag har hunnit med ännu en tripp hem till Hedemora och familjen, Joel (Mästerbagaren och maskinisten) har fått jobb och jag har sagt upp mig från mitt. Nog för att det har funnits mycket att rapportera om, både fint, glatt, stort och tungt men Piggelinen har sedan en tid tillbaka gått och gömt sig, legat och kurat i någon trygg vrå i väntan på ljusare tider och snällare människor.
Bilden ovan är en skyltning jag gjort på Gudrun Sjödén inför 17 mai.
Värdparet på 17 mais champagnefrukost, Tomsi och Ingrid. Det är även dessa två härliga knasbollar som ligger bakon den vackert utsmyckade tårtan som inleder detta inlägg.
Joel, pernilla och jag på 17 mai.
Att konfrontera människor är aldrig varken lätt eller trevligt. I synnerhet människor som gjort en illa, som behandlat en själv och andra vänner och kollegor nedlåtande. Att då lita på sin inre röst, våga gå på magkännslan och våga tro på att allt ordnar sig ändå på ett eller annat sätt och slutligen våga stå upp för sig själv, och inte minst det som är rätt kan nog vara bland det svåraste och tuffaste jag gjort, men JÄDRANS vad jag växte av det! Vet ni vad, man KAN faktiskt välja hur man tillåter sig bli behandlad, man KAN faktiska välja sin chef och livssittuation, så det så! Alla som säger något annat kan slänga sig i väggen och hör sen!!!
Pernilla och jag i Oslos Botaniska Trädgård.
Vi letar lägenhet för fullt och räknar ner, för varje dag som går ritas ett stort rött kryss med den röda spritpennan på den egenlagade nedräkningskalendern som hänger vid sidan om sängen (kalendern som även går under namnet "Antal dagar kvar i helveteshålan"). Jag kan glatt upplysa om vi precis passerat milstolpen "mindre än 52 dagar kvar i helveteshålan". Det låter kanske aningen brutalt men det känns på något vis lättare att hantera nuet på detta vis när vi har något mer konkret att ta i. Längst ner på kalandern har jag summerat allt det fina vi vinner med att ha ett eget boende, en påminnelse om allt fint som komma skall, något att hålla fast vid och längta till i mörka, tunga stunder. En slags förankring till framtiden kan man nog säga.
Oslo och jag har verkligen inte startat på rätt fot med varandra! Trotts alla tråkigheter försöker jag lägga fokus på de possitiva ljusglimtarna och framtiden. Jag tror fortfarande att Oslo och jag är som gjorda för varandra, vissa "förhållanden" kräver bara lite mer arbete och lite mer tid innan de blommar ut. Jag gör nu allt för att vända denna negativa start, med nya springskor som vapen och med många fina stunder att se fram emot så som besök av Joels familj, ett ytterligare av syster Pernilla, alla fina Oslobor och vänner bland mycket annat tar jag nu satts in i framtiden med ett rykande startskott. PANG!!!
Lite mer jädraranamma!
Idag försöker jag peppa mig själv. Tänk att det kan vara så svårt att bara ha tilltro till sig själv, sin kunnskap och kreaivitet ibland!
Denna måndag börjar allvaret för min del på jobbet, en ny kollektion ska sättas på plats i butiken och detta utifrån min planering. Det pirrar lite i maggropen och nerverna är lite småhoppiga även om jag ser fram emot denna nya utmaning enormt. Detta blir mitt första riktiga uppdrag i min nya roll som Visual Merchandiser på Gudrun Sjödén (kanske jag inte nämnt det ännu men ja, jag har fått jobb där och har nu varit där i dryga 3 veckors tid). Jag hoppas att jag lyckats tyda butikchefens önskningar och fått fram en tydlig röd tråd. Jag är taggad till tänderna och vill ge mitt allt, hoppas bara att det håller måttet. Jag försöker locka fram energin inom och laddar. Jag vill, jag kan! Jag låter mig inspirerad av dessa två foton som jag tog igår under min morgonrunda kringvandrandes i ett morgontrött Oslo, hoppas ni gillar dem!
Klarvaken
När man vaknar kl 08.00 en söndagsmorgon på fel sida sängen och med en obehagskänsla i hela kroppen så är det skönt att bo nära den botaniska trädgården. Det var dit jag tog min tillflykt igår morse för att få lite ro. Under magnoliaträdens blomster i det friska gröna går det lättare att andas. Tänk att en liten bit natur kan göra en sådan skillnad, att vända en dag från dålig till bra på bara några minuter. Jag strosade runt i trädgården i över två timmar och bara botaniserade och njöt våren. Jag slog mig ner i gräset i skydd av körsbärsträdens grenverk och lät regnet av skira rosa körsbärsblommor falla över mig, rena och hela mig. Ljuvligt!
Till kvällen blev vi hembjudna på middag till min gamla sambo Christina och hennes kille. Ett härligt avslut på helgen! Tack! :)
Vårskrik!
Aaaahhhhhh!!! Här i Oslo ekar vårskriken högt och skarpt mot väggarna i lägenheten. Tack och lov för solsken och värme, tack och lov för scilla, krokus, blåsippa och snödroppe! Tack och lov för återförening med gamla vänner, tack och lov för Ingrid från Trondheim och sist men inte minst, tack och lov för min älskade Joel!!!
Nu på fredag är det visning av vår lägenhet och med lite tur så kanske vi hittar någon som vill ta över efter oss. Förhoppningsvis står det inte på förrän Joel och jag har vår egen lägenhet igen. Vi drömmer och väntar, suktar och längtar...
Äventyret Oslo kanske inte riktigt fick den fina goda start vi hade väntat men små ljusglimtar skymtar fram av och till och ingjuter tro på en ljus och fin framtid. Snart kan livet i Oslo bli den ljusa, härliga tid vi väntat oss...
Vi har försökt göra det bästa av denna situation och ansträngt oss för att njuta det vi kan. Våren har sjungits in på allra bästa sätt med hjälp av två stora körer i Oslo universitets stora aula, vi har myst runt på cafér, ätit på restauranger, varit på födelsedagskalas, gått promenader, besökt botaniska trädgården, varit på bio, sett på teater och mycket annat skoj. Tänk så mycket vi hunnit med på bara några veckor och tänk så härligt när vi kan njuta alla upplevelser fullt ut, utan dålig eftersmak och den där oroliga känslan i magen, utan stressutslag och tryck över bröstet...
Kom älskade vår, kom ljusa framtid!!!
Huuuu...
I vårt kvarter...
Packeri, packera!!!
Packeri packera, vi packar upp var da! Ja, lite så känns det men idag packade jag upp den sista kartongen från flytten. Vi har så gott som fått allt på plats i lägenheten och på vårt rum. Nu återstår bara att hänga lite tavlor och annat liknande samt att köpa in det vi saknar så som soffgrupp, någon form av matbord till köket och annat småfix. Här kommer i alla fall några bilder från lägenheten och Joels och mitt rum, det är fortfarande under förvandling men stommen är på plats. Fler bilder hittar säkert ut här på bloggen med tiden...
Ovan ses ett foto på utsikten från vårt vardagsrum, det blir säkert riktigt mysigt då våren och dess grönska tagit form.
Ogna, en liten bit av himmelriket
Joel, Annkristin, Samson,Trine och jag tog en sista tur ut i Stavanger-naturen dagen innan flyttbilen kom för att hämta vårat flyttlass. Det var en rent magisk upplevelse och jag önskar att alla fick möjligheten att uppleva en dag som våran med korvgrillning, hundbus, sprallben och mys på vacka Ogna. Se och njut, en liten bit av himmelriket tycks ha trillat ner från det mörka valvet ovan och hamnat här...
Sprallben och skuttsnutt i sanddynernas sköte.
Piggelinen i mig kom fram och sprallade loss, hoppade på stenar, klättrade på klippor och sprätte loss i sanden.
Vackerhet
Älsklingen min <3
Hela gänget på stranden.
Gräskrypning...
Klarblå himmel och friska fräknar.
Vindslitet trä
Trine <3
Kottar och hav.
Joel skapade egna effekter genom att slänga gräs i luften, sötingen.
Älskar Samsons ben på detta foto, hi hi... ;)
Snäckplockning...
Härliga klippor och mysiga vrår.
Gräsligt fin dag!
Fotot ovan ser nästan ut att vara hämtad från en jeansreklam eller något liknande. :)
Samson och AnnKristin leker loss i sanden.
Snäckor och vågbrus, man kan nästan tro att man rest till Grekland.
Vilken underbar plats, vilken underbar dag!!!
Oslo, början på en dröm...
Nu är Joel och jag äntligen på plats i Oslo. Joel anlände hit på tisdags förmiddag och jag entrade samma dag fast betydligt senare på kvällen. Enbart lite småfix uträttades på rummet i den nya lägenheten innan jag stupade i säng, utmattad och trött efter närmare 2 veckors intensiva dagar med flyttplanering, hyresvärdsmeckande, packning, gråtkalas och avsked.
Tisdagskvällen fullständigt susade förbi illa kvickt och det blev en oroligt natts sömn i det nya rummet. Onsdags morgon grydde och jag tvingade min trötta kropp upp ur sängen för att bege mig på en jobbintervju. Konstigt nog inte så nervös infr själva intervjun utan snarare orolig över transporten dit. Jag kan glatt meddela att allt givk fint och jag har en andra intervju inbokad efter påsk. Nu vill jag bara att helgdagarna ska springa förbi så jag så snart som möjligt får det slutliga beskedet om jobbet. Jag vill inte i nuläget gå ut med vilken tjänst jag sökt utan väljer att spara den biten tills det hela är spikat och klart. Jag kan säga så mycket som att jag fortsätter i samma riktining som mitt nuvarande jobb på Indiska men för en annan firma...
Bilden ovan är tagen på ett hus som ligger tvärs över gatan till vår lägenhet. I vårt kvarter finns gott om gamla skönheter till byggnader och mysiga små fik. kaffebilden som inleder inlägget är tagen denna förmiddag på ett fik inte långt ifrån vår lya. Enbart ett stenkast bort (inte kastat av mig, utan snarare Joel) ligger Kaffebrenneriet. Det är ett varmt, ombonat, industriellt fik som håller till i gamla lokaler efter en brandstation. Mysigt!!!
Jag stormtrivs redan med vårt rum, lägenheten och Oslo stad inte minst. Jag ser fram emot det kommande året i vår nybildade kollektivfamil och kommande jobbutmaningar. Framtiden ser ljus ut och idag strålar solens alla strålar lite extra mot just oss..
.
Hemma på vår gata i stan...
Idag är det söndag den 17 mars och packningen på Kirkegaten 34 är i full gång. Halva stuen är fylld med packade och opackade kartonger, ute skiner solen och vinden virvlar fram, hetsig och vild. Det är vår i luften och livet känns hoppfullt, luftigt och lätt, med hjärtat är fullt till brädden av kärlek och magen full med fladdrande fjärilar. Tänk att man kan bli som nykär bara av att jobba tillsammans mot samma mål och av att njuta solens återkomst sida vid sida av sin älskade...
En helmysig helg har förflutit. Fredagen spenderades tillsammans med Joel, Fredrik, Viktor, ett glas rödvin, lite öl och massa taccos varpå vi gjorde en stillsam runda på byn.
Utöver det så har Joel och jag promenerat hand i hand genom Stavangers vackra kvarter och så smått börjat ta avsked. Jag passade på att fota några favoritställen och fångade även vårens första små snödroppar på bild.
Tänk, nu är det enbart några futtiga dagar kvar (närmare bestämt 10 dagar, om man räknar med idag) tills vi landar i Oslo med vårt pick och pack. Som jag längtar!!!
<3 <3 <3
Överraskad...
Förra helgen ställdes det till med perukfest, självaste hedersgästen var jag. Trine och Joel med flera har tisslat och tasslat runt i smyg med denna tillställning i närmare en månads tid, jag anade ingenting så att jag nästan föll ihop i en liten hög i Trines stue förra lördagskvällen är knappast konstigt. Hela rummet var fyllt av kära vänner och kollegor iklädda de vildaste peruker jag sett som skrattade och hälsade mig välkommen till min egen fest. Denna vackra händelse fångades så klart även på video. Tyvärr har jag inte hunnit lägga vantarna på den ännu men den kanske hittar ut här på ett eller annat sätt vid ett senare tillfälle.
Rosa svall, kanske inte helt min bästa färg...
Isabelle och hennes kille Joel gillade kameran. ;)
Patrick, Joel Jeppsson och Linda smilade upp sig i soffan.
Fredrik var pepp i finaste luggen och bonnkepan. :D
Jag (iklädd ännu en rosa kreation) och min kära Joel.
Joel, Trine och Isabelle.
<3 Jag och Fredrik/ moderna Gustav Wasa <3
<3 Tusen tack alla finingar, det värmer i hjärtat att få ett så varmt och kärleksfullt avsked. <3
Kristallkaffe...
På köksbordet slokar pärlhyacinten och kristallkronar avspeglar sig i den blanka, numera kalla ytan i kaffekoppen. Det är en kall morgon i lägenheten på Kirkegaten 34.
Joel drömmer knasiga drömmar om pjäsuppsättningar vid namn "Revolver", kompisar som plötsligt heter "Lingon" iklädda cowboyutstyrsel (ej betrodda med revolver) och jag sover som ett litet skräp. Kanske på grund av den konstiga förkylningen eller så är det på grund av den kommande flytten. Vem vet? Idag behövs det i alla fall rejäla doser hasselnötskaffe för att starta igång oss båda.
Igår packades den första flyttkartongen, det går sakta men säkert frammåt. Innan vi vet ordet av så är vi nog på plats i Oslo och njuter av vår nya omgivning. Igår fick jag dessutom ett hjärtvärmande samtal från en av våra bliviade sambos, Linda. Hon är nu på plats i den nya lägenheten i Olso och hon stormtrivs. Hon berättade bland annat om en mysig ingång till byggnaden, en liten blygsam innergård samt att det sitter fina åldrade bjälkar i vissa av dörrarna i vår lägenhet. Det låter så mysigt så nu verkligen kliar det i fingrarana att bara packa, komma sig vidare och inleda denna nya fas i livet. Tur Joel är hemma och håller mig i ro, kan nog bli svårt att kvitta sig med förkylningen annars även om det verkar gå åt rätt håll...
Sista andetaget...
Några sista bilder från mitt älskade Stavanger. Som jag kommer sakna denna vackra, artistiska och konstnärliga stad med all dess färg, streetart, sköna natur och mysiga små gränder...
