Bara Barfotabarn

 

 

Årets första snöflingor, likt skira pudertussar av vackraste, renaste vitt har i veckan dalat ner och belägrat Oslo. Julen och tysklandsresan närmar sig med stormsteg och redan nu är det dags att bygga andra delen av julkampanjen på Granit. Jag susar fram på spårvagnar och bussar i ett allt mörkare Oslo och njuter av alla vackra gatlyktor och ljusslingor. Vintern bankar på dörren och jag välkomnar den med öppen famn, med utsträckta armar och låter mysmörkret sänka sig och slå sig till ro djupt inne i hjärteroten. 

 

Sedan i torsdags har jag på egen hand fått hantera diverse julkänslor, familjelängtan och myslustar då min andra hälft befunnit, och befinner sig ännu i Lund hos sin familj. Joels mamma Weronica har fyllt 60 år och dagen till ära har min sötnöt till pojkvän tagit ett par dagar ledigt för att fira sin kära mor. Det är första gången jag sovit ensam i vår nuvarande lägenhet. Hela 6 nätter ska jag genomlida i ensamhet! Hittills har det gått över förväntan bra även om det varit väldans kallt och ensamt i vår stora dubbelsäng. Sovrummet har aldrig förr känts så stort och den ena sänghalvan har ekat tom och efterlämnat en frostig atmosfär i rummet.

Tack och lov så är det snart tisdag och då kommer min fina Joel hem igen! Tänk att man kan sakna någon så mycket till trots att man träffats så gott som varje dag i över tre års tid. Man skulle kunna tro att det vore skönt att få lite egenid och andrum, men icke!

 

Som tur är har flera av mina fina vänner hållt mig sysselsatt så helgen passerat ganska snabbt och smärtfritt förbi.  I fredags hade jag besök av ett gäng "Froggisar". Malin, Viktor och Malva från Granit på Frogner var här på lite vin och soffhäng. Lördagskvällen spenderade jag däremot med Maja. Vi drack champagne och med de höga klackarna på så besökte vi arkitektögskolans höstfest. Därefter åkte vi den kortaste taxiresan i min historia. Kvällen avslutades på topp på utestället Crowbar & Bryggeri där vi mötte upp Majas pojkvän Andreas och deras gemensamma vänner. När klockan slog 03.00 var jag åter hemma på Grefsenveien igen. Väl hemma i mitt esse och i aningen berusat tillstånd ringde jag den saknade pojkvännen. Jag somnade strax tryggt ihopkurrad i den stora sängen med pojkvännens varma röst i örat...

 

Jag sitter nu och myser i soffan med tända ljus, lyssnar på Jack Johnsons "Better together" och drömmer mig bort. Det är extra mysigt och skönt när lägenheten städats in i minsta vrå. Ögonlocken börjar bli tunga och det är dags att dra sig till sängs. Snart, snart är det tisdag...