Bara Barfotabarn

Japp folk, ni har rätt. Jag nattsuddar igen. Jag har ingen direkt ursäkt för det, bara att jag har svårt att sova ibland. Det är så mycket som händer nu och jag börjar bli riktigt pirrig, uppspelt och förväntansfull inför Stavanger och flytten. Snart bär det av!!! Det är mindre än två veckor kvar, kan ni fatta det!? Inte jag! Eller jo, det börjar gå upp för mig och rätt var det är kommer pirret flygande över mig. Iiiihhhh!!!

Något annat som gör mig upprymd och glad om dagarna är att jag/vi äntligen börjar få bättre kontakt med vår släkt. Mammas bror Anders med familj har nyligen flyttat tillbaka till Dalarna och har nu börjat umgås mer med min familj. Jag har dessutom fått bättre kontakt med min kusin Fredrik. Allt oftare chattar vi på facebook och lär känna varandra. Riktigt trevligt! Vi förlorade kontakten som små då min farbror skilde sig från sin dåvarande fru, Fredriks mamma. Det hjälpte inte heller att farbror Jonas dog ung... Trist nog förlorade vi kontakten. Vi är en så liten släkt som det är så det känns underbart att vi börjar närma oss varandra igen. Kanske jag äntligen får den där fina kontakten med släkten som jag drömt om som liten flicka. Vem vet!? Nedan en bild på kusin Fredrik. Jag tog mig friheten att retuschera en bild han hade på facebook. Bara för att retas laddade jag sedan upp min bild i ett album jag döpt till "Mina snotisar". Ha ha ha! Förmodligen kommer denna gest ta hårt på pappa som fortfarande inte har någon bild i detta album. ;)



Fredrik


Nedan bilder från kvällens kino. En fin upplevelse och en riktigt bra film även om "allt" (så mycket var det inte) blod fick min lilla mage att skrika av och till av illamånde, jag tål inte mycket jag.





Första gången i salong 1 på Kino Nova, snacka om stor sal! Här ser ni bara en liten bråkdel...




Glada kinobrudar!

Men nu är det natta för min del så jag orkar upp till jobbet imorgon. Jag ser fram emot morgondagen och hoppas på en god natts sömn. Kramar i natten till er alla!

.... eller så kan man få någon typ av ryck frammåt småtimmarna (då man egentligen borde sova) och börja packa för glada livet. Jag var uppe så sent som till klockan 04.00 och packade och donade. Det är inte helt klart ännu men resultatet så här långt är 6 kartonger, ett avskalat kök (släppte den gräsliga furun fri från sina bojor genom att ta ner den fina tapeten jag satte upp då jag flyttade in) och en rejäl träningsvärk i hela min arma kropp. Herregud säger jag! Det måste ha tagit bra på kroppen att inventera, att sträcka sig, böja sig och klättra upp och ner i butiken. Att sedan plussa det hela med hemmafix, städning och flyttpackning gjorde visst slag i saken. Träningsvärken kom och det med besked! Men ni ska veta att jag inte klagar, långt ifrån. För första gången efter att jag blivit sjuk så har jag nu träningsvärk, som jag saknat det!!! Känner mig mest hela tiden som en seg liten klump så det här med träningsvärk var en varmt välkommen gäst. :D 

Till kvällen blir det kino med Maysan, vi ska se vackra Natalie Portman i filmen "Black Swan". Jag gledjer mig till tusen, ska verkligen bli fint att se den. Trailern verkar så bra och jag har bara hört ros om den. Dessutom gleder jag mig till att få komma ut, se lite folk och att få klä upp mig. Det känns som en evighet sedan jag var ute i verkligheten, kultiverade mig och beblandade mig med andra människor. Så nu gott folk får ni ursäkta. Jag ska packa vidare i den allt mer deprimerande lägenheten. Den lixom vissnar framför mina ögon. För varje sak jag packar ner och tar bort blir det både sunkigare, mörkare och nedtyngande i min lilla lägenhet. Det känns lite sorgligt att stå här mitt bland alla flyttkartonger. Jag packar ner ett liv (Trondheim, vännerna, kollegorna, minnena) och förbereder mig för ett annat, långt borta med nya vänner och minnen som väntar. Det känns både sorgligt och fint på samma gång. Det är som att sluta när det är som allra bäst, Trondheim har verkligen varit ett helt underbart, glädjefyllt kapitel i mitt liv och så vill jag behålla det...





Som tur är så blir inte mitt flyttlass lika stor som den börda mannen ovan släpar på...



Tänk vad fint om jag istället för fula pappkartonger kunde packa i dessa skönheter! 



Bilder från weheartit

Som några av er kanske redan upptäckt så har jag ändrat lite på bloggens utformning. Jag tröttnade på att ha de alldagliga och dåliga typsnitten man får per automatik och beslöt mig, min brisande teknikkunnskap och mitt bristande tålamod till trots för att göra ett försök med kodmallen. Först kände jag mig lite vilsen bland alla krypterade koder och alla vindlande rader med bokstäver och siffror. Men efter en liten stund, då jag tagit några djupa andetag började jag förstå mig på det hela. Jag lyckades byta både typsnittet på inläggens rubriker (nu har jag Papyrus), ändra brödtextens typsnitt och storlek samt få bort den groteska blå färgen på mina länkar (de är nu gröna och sköna).

Som brödtext valde jag ett typsnitt ur typsnittsfamiljen med Seriffer (seriffer är de små klackarna som ibland finns på bokstäver). Det blev genast avsevärt lättare att läsa, något som min kära vän Sara påpekade i kväll under ett av våra vanligt förekommande skypesamtal. Hoppas även att ni andra gillar mina små ändringar. Jag är i alla fall väldigt nöjd! Nöjd med både hur bloggens utseende förbättrats men främst är jag nöjd över att jag faktiskt vågade prova att genomföra dessa ändringar själv. Jag är verkligen inget dataproffs och som jag nämnt tidigare, teknik skrämmer och stressar mig aningens. Så ni kan ju bara föreställa er hur mitt lilla ego vuxit flera centimeter nu tack vare detta genombrott. Wihoo!!! Kanske jag fortfarande håller fast vid en av mina vanligaste konstateranden och påståenden som liten flicka. En flitigt använd mening i mitt ordförråd då jag enbart var några ynka år var just: -Kan själv!  Och visst kunde jag...  

Härligt med sovmorgon! Har segat mig upp ur sängen för en liten stund sedan. Det var så skönt att bara ligga där uner det fluffiga täcket, sträcka lite på sig och bara mysa. Men nu får det vara nog! Om några timmar ska jag ta mig till jobbet för att sysselsätta mig med något så fantastiskt roligt som inventering. Det ni! En underbar lördagssyssla!!!! Som tur är har vi redan tjuvstartat lite på lagret så det är i stort sätt "bara" butiken kvar. Jag tror det kommer gå rätt så fort ändå, vi är ju ganska många som ska sammarbeta och säkerligen är det många som är ivirga att bli klara så fort som möjligt. De flesta har nog andra lite mer glammiga planer för denna lördagskväll än att krypa runt i butikens hyllor och räkna ljusstakar och toppar. På tal om "glammighet", i kväll är det svenska melodifestivalen på tv. Jag får se om jag tunear in eller om det finns någon annan mer lockande aktivitet... Det visar sig. :D






Bilder från weheartit.

Ja vad ska man göra för att bota tristessen som innfinner sig en fredagskväll hemma på Angelltröa? För min del så blev lösningen att släpa fram alla mina inrednings- och trädgårdstidningar och tända en drös med ljus.




Mattmys...








Plaza, Vakre hjem & interiör, Jeanne d' Arc Living med flera... 




Skeptisk till självutlösaren..




Men se där, det funkar ju! Här kostar jag på mig ett leende. :D

Nu ska jag ge mig iväg till matbutiken och sen blir det lite skypande.

Ha en fin helg!

..... Ingrid!?! Jag har precis fått besked från en smått förundrad och konfunderad Ingrid i Guatemala om att testresultatet om kyssesyke hon tog innan avfärd från Norge visat sig negativt. MEN, ja det finns ett men precis som i alla bättre historier. Testet visade att hon haft det redan. Förmodligen nu i höst och under julen då hon var sjuk en hel del. Så nu har vindarna vänt. Vi har länge gått och oroat oss för att jag ska smitta Ingrid och riskera hennes resa men nu enligt testresultatet så kan det faktiskt vara ombytta roller. I själva verket är det mycket sannolikt att hon faktiskt smittat mig. Ha ha, ibland är livet absurt och helt galet ironiskt! Tur man kan skratta åt eländet. Jag vill inte ens tänka på hur stackars Ingrids lever mår, som vi härjat på den senaste tiden och hon som dessutom tränat flitigt och fortsatt festandet utan mig då jag fick min diagnos. Herregud!     

Kanske vi borde börja bära munskydd för att minimera risken att smitta andra? Killen på bilden ovan verkar ju i alla fall ha hittat ett sätt att kringgå det här med kyssesyke, en finurlig lösning på ett trist problem. ;)

Ja folkens, jag ville bara delge denna delikata lilla informationen. I själva verket borde jag sova sedan länge men jag råkade på något vis fastna mitt i Sex and The City och Mr. Bigs hjärtekrossande kallsinnade jobbförflyttning till Paris. Men nu får det vara nog, jag har mättat mitt intag för denna gång så nu blir det buuuuummmmms i sääääng!

Natta!

När jag åkte hem från jobbet idag så kom den underbara solen fram och värmde upp Trondheims kalla grå gator. Jag tror det var över 3 veckor sedan det varit fint väder och sol sist så det var verkligen en välkommen syn. Jag njöt i fulla drag där jag satt på bussen och skumpade fram genom Trondheim stad, staden med de flesta fartguppen. Solen var så stark till och från att jag t.o.m. fick användning för mina solbrillor som legat undanskrotade i min handväska en längre tid i väntan på soliga och bättre stunder. Lovely!

Sol i sinne, sol inne!!!  

Igår hade jag min kära syster Karolina extra nära hjärtat. Runt min hals bar jag en liten söt vit vattenkanna som dinglande glatt i takt med mina rörelser. Den lilla vattenkannan är en "jag-har-varit-i-England-och-jag-har-saknat-dig gåva" från just Karro som jag fick nu i julas när vi äntligen sågs. Hon hade köpt söta små "figurer" till alla oss systrar, var och en fick en figur som Karro tyckte speglade oss som personer. Jag fick vattenkannan för min kärlek till trädgård, Pernilla fick en liten symaskin för att hon tycker om att sy och pyssla och slutligen Julia, hon fick en spegel för att hon är så mån om sitt yttre. Ha ha! Det var fina gåvor och jag älskar min lilla vattenkanna, fast jag älskar den inte i närheten av hur mycket jag älskar min lillasyser!

Inlägg nr. 350, en ljusare syn på livet och en gladare Josefin Piggelin. Äntligen, äntligen börjar det så smått kännas som att jag har koll på situationen. Jag har skrivit på avtalet för mitt nya jobb, i hallen står en hel drös med kartonger i väntan på att bli fyllda till bredden och just i detta nu letar sig ett hyreskontrakt hem till min brevlåda på Angelltröa. Räknat från idag så är det 18 dagar kvar tills jag flyttar, nu är det inte långt kvar...

Idag hade jag glädjen av att få ett sms från Guatemala från en glad Ingrid. Hon berättade att hon kunde se två vulkaner från sitt sovrumsfönster och att hon imorgon skulle bege sig till högre höjder för att se en aktiv vulkan på nära håll. Spännande värre!

Äntligen har det slutat regna!!! Så gott som hela natten öste det ner och det duggade fortfarande i morse när jag for till Indiska för att jobba. På dagens schema stod att bygga en säng med ett puteberg. Bra blev det, väldigt kosligt och inbjudande, en rejäl trigger för köplusten. Själv fick jag hindra mig från impulsen att slänga mig rakt i härligheten av allt det blommiga, lila, gröna och sköna. Vem vet, kanske bild kommer imorgon!?





Igår tröstade jag mig med mina 4 väninnor från storstan, här i Norge kallas serien för "Sex og singelliv" Det fåniga namnet i sig får mig alltid att dra på smilbanden. Ha ha ha! Jag fick boxen som födelsedagspresent av min fina familj, den har verkligen kommit till nytta under mina kravligaste dagar då jag fått stanna hemma. Det tog inte långa stunden innan jag tröttnat på att sura och deppa och innan jag visste ordet av var diskberget borta. Lika dålig som jag i grund och botten är på att vara tålmodig och på att ta det lugnt, lika dålig verkar jag vara på att djupdeppa och sura dessa dagar. Tänka sig... ;)





Nu ska jag bara slappa av og ta det med ro som jag lovat Catrine. Den raringen bjöd mig på lunch idag (världens godaste hamburgertallrik på restaurant Nattergalen), tänk att ha en sån fin chef. Det är nog inte alla förunnat, som jag kommer sakna henne! Hon har tagit så väl vara på mig och har fått en stor plats i mitt hjärta. Till min glädje fick jag veta att hon kommer att närvara på Indiskas dekoratörs- och ledarmöte i vår, så vi ses snart igen trots min flytt till Stavanger. Nu är iaf planen att krypa ner under mitt fluffiga täcke och läsa den spännande upplösningen på boken "Sverdet og korset".









Denna vackra bit med John ME får avsluta kvällens inlägg.

♥ Ha en fin kväll folkens! ♥

Jag sitter hemma i sängen med datorn i knät. En ganska sorglig syn. Ur datorns högtalare strömmar halvdeppig men ack så vacker musik av Melissa Horn, hon berör mig alltid djupt med sina fina bitar tagna direkt ur verkligheten. Runt mig ligger täcke och lakan skrynkliga och grå som vissna kronblad fallna från en en gång så fager blomma. I köket tornar ett diskberg upp sig och för tillfället liknar det väldigt vid isberget Titanic hade oturen att stöta på. Mitt hår är tovigt och ruffsigt och uppsatt i en slarvig knut på jässan. Merparten av håret har på något vis lyckats smita ur knuten och en stor hårslinga hänger uppkäftigt ner för mina ögon irriterar och stör. Även om hårslingan stör mig till vanett lyckas jag inte på något vis uppbåda orken att göra något åt den, den får bara hänga där den hänger.






Idag har jag virrat offerkoftan tätt kring kroppen och bara gett mig hän till deppen. Jag har en längre tid tappert försökt att hålla den på avstånd med min positiva inställning men nu byter jag strategi och bara släpper fram allt. Kanske det på så vis går över fortare. Ibland måste jag faktiskt låta mig vara lite nere och slippa vara just tapper, positiv, modig och stark. Idag ska jag tillåta mig att känna och bara vara i mig själv. Ibland kan det vara skönt att gråta lite stilla och släppa på alla spänningar. Klart jag är deppig, ledsen och aningen besviken. Det var ju inte såhär det skulle vara. Jag saknar mitt friska pigga jag och jag vill inte annat än få ordning på mitt liv. Det tufft att orka med alla bestyr inför flytten, särskilt nu när jag vissa dagar bara vill ligga platt i sängen sovandes och återhämtandes. Det värsta är att ständigt känna mig lurad av kjöttelfebern, att gång på gång tvingas möta besvikelsen och inse faktum att jag fortfarande inte är helt bra. Lurig sjukdom det här, frisk och pigg från stund til stund varpå det sedan vänder i all hast igen och orken slås ur en. 

Igår var jag så säker på att ta mig till jobbet nästkommande morgon, jag kände mig så mycket bättre och det gick fint att jobba. Så blev det inte. Kroppen och kjörtelfebern ville annat. Natten har spenderats oroligt vridandes i sängen med huvudvärk, en varm kropp och huvudet fyllt av stress och frågor angående saker som måste ordnas. Allt jag vill för stunden är att känna någons armar runt mig, omfamnad i en trygg famn. Få tröstande ord viskade i örat om att allt kommer ordna sig. För det vet jag att det kommer, men det är lite för mycket för mitt lilla barfotabarnshjärta att hantera just nu. Jag kan känna att den där totala beslutsamheten och viljan av stål ligger precis framför mig, nästan innom räckhåll. Allt jag behöver göra är att sträcka lite, lite på mig så har jag den igen. Men just nu så vill jag inte, orkar inte. Idag ska jag låta mig vara en männsika av kött och blod och inte en fjärrstyrd robot...

Som tur är ska jag snart få skypa lite med min älskade mamma och då kommer allt genast kännas bättre. Tack för att du finns!

Ingrid har lämnat min sida för ett äventyr i Guatemala och ända sedan vi skildes åt så har regnet öst ner här i Trondheim. Jag funderar på om vädret har lyckats plocka upp och påverkats av min sinnesstämning. Vem vet?!? Även om jag saknar den tokroliga norskan så det värker i kroppen så finns det faktiskt en hel del saker som lyfter min stressiga, halvdeppiga och gråa vardag. Jag har bland  annat (tack vare samma tokroliga norska) lyckats lösa problemet med hur jag skall få mina saker flyttade till Stavanger och jag har funnit ett boende. Wihoooo!!! Ännu är det mycket kvar som ska fixas och ordnas med men det var nog dessa två ovannämnda punkter som kändes som de tyngsta bitarna och stressade upp min innre kontrollfreak. Nu ska kontrakt skrivas, lådor packas, avsked planeras och mycket, mycket mer. Men för stunden nöjer jag mig med att sjunka ner i soffan och vila, kanske rent av ska sova lite. Jag har varit på jobbet från kl 9 till 15 och nu är jag är rätt slut. Det tar på mina krafter att planera allt inför flytten, att jobba och att samtidigt försöka återhämta mig efter kjörtelfebern, men det går frammåt. :D

Det är sjukt härligt att vara tillbaka på jobbet och jag märker att jag tycker det är himmlans roligt att få fixa och trixa runt i butiken igen. Jag känner mig ändå, trots allt rätt nöjd med hur butiken ser ut inför morgondagen (tur jag har flinka kolegor!) och gleder mig till mötet. Nog om det, nu ska jag vara en duktig flicka och göra som både kollegor och läkare tjatar om, jag ska ta det med ro...

Igår kväll var jag hemma hos Ingrid för att ta avsked inför hennes tripp till Guatemala. Vi var ett härligt gäng på 5 glada och halvgalna tjejer som slog oss ner för att avnjuta ännu en delfinal i Grand Prix (Norges motsvar till Melodifestivalen). Stämningen var på topp och hela kvällen blev en stor succe.
  
Senare frammåt kvällen slirade vi ner för de glatta backarna på Rosenborg och Möllenberg mot byn. Det blev en tur in på utestället Blæst där jag för första gången drack alkoholfri öl. Riktigt gott faktiskt! På vägen hem tog jag sällskap med Ingrid och vi kramades ordentligt innan vi skildes åt. Jag knatade sedan hem till "pensionatet" dr mina två små vänner väntade snällt i sin skål. 

Idag var jag hem en sväng till Ingrid igen för ett sista farväl och för att hämta min kamera. Där blev jag kvar i flera timmar och pysslade om en sliten Ingrid som fått i sig lite väl mysket av livets fina. Jag blandade saft, värmde pizza, hämtade vatten, småplockade, slog in paket till hennes värdfamilj i Gautemala m.m. Det blev också en hel del soffhäng och prat. Mysigt! Till slut var det dags att ta avsked och tårarna rann längst mina kinder då vi kramade om varandra. Usch och fy! Jobbigt med avsked. Vem vet när vi ses igen? Hoppas verkligen inte jag måste hålla ut ända till sommaren innan det blir av.   

Efter detta tårfyllda avsked kan jag bara föreställa mig hur det kommer bli om någon vecka då jag ska säga hej då till resten av mina underbara vänner. Det känns väldigt tung men samtidigt också väldigt fint. Tänk att man kan tycka så mycket om så många människor...     





Flickorna drack vin, jag drack vatten och cola. :/
Även min stenålderstelefon fick vara med på bilden, ha ha!




Söta rara Tonje.




Brudarna bruds! ;)




Ingrid




Soffhäng




Fnitterflickorna Ane och Aina!


Nu är det läggdags för min del. Jag ska upp tidigt imorgon och åka en sväng till jobbet och jobba. På tisdag kommer nämligen finfrämmande från huvudkontoret och då vill jag allt göra vad jag kan för att butiken ska se så bra ut som möjligt. Men först lite Ken Follet. :D

♥ Natta! ♥

Efter en underbart härlig kväll sammen med alla mina förtjusande Indiskajenter har jag nu sedan ca 1,5 timme checkat in på pensionat Maren och Jan på Möllenberg och helgens fiskvaka har påbörjats. Jag har kollat min mail och faktiskt fått in ett och annan intressant bostadsförslag, de ska jag se till att svara på imorgon. Nu ska jag bädda sängen och krypa ner så jag får krafter till morgondagens avsked med älskade Ingrid pingrid, dessutom ska en hel del annat fix och trix fixas imorgon så nog behöver jag en god natts sömn allt...

♥ Sweet dreams! ♥



















Bilder från weheartit

En ny dag tar form, för min del började den ganska så precis nu. Vaknade kl 11 av att telefonen ringde, ännu en galen norrbagge (Ivar tror jag han hette). Han ville bara tala om att jag var fin. Vad Ivar inte visste var att mitt tålamod med denna typ av samtal och sms redan nått sin gräns, detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag sa således:

- Tack, det var snällt sagt men nu är det så att jag söker boende, det är inte en kontaktannons! Var det något annat du ville tillägga?
Ivar svarade då något i stil med: - Söker du kontakt? (nu bubblade det riktigt av ilska i mig, dessutom lät han så korkad och talade med en nordnorsk dialekt något som bara ger mig dåliga vibbar)
Jag: - Nej, verkligen inte. Jag är bara intresserad av boende!
Ivar (nu med en aningen snopen röst fylld av besvikelse): - Så du vill inte prata? Varför?
Jag: - Jag har bättre saker att göra!
Ivar: - .... (fortfarande lite snopen, får inte riktigt fram något vettigt, bara snubblar på orden)
Jag: - Jag har inte tid med detta, jag jobbar. Hoppas du får en fin dag, ha det! Smack!!! och så slängde jag på luren (eller, det var åt minstonde så det såg ut i mitt huvud. I själva verket tröck jag på knappen med den röda luren och kopplade ner samtalet, lungt och sansat).   

Herreguuuuud!!! Jag hoppas verkligen att jag hittar ett boende snart så jag kan ta bort annonsen och få slut på allt detta. Det är ju inte klokt. I tillägg så är ytterligare 4 killar som hört av sig, de låtsas alla att de skickat sms till fel person (ja, till mig!!!) varpå de sedan försöker få igång en kommunikation och börjar flirta. Gaaaaahhhh!!! Kanske jag ska känna mig smickrad men just nu är jag bara irriterad och arg. Som tur är har jag denna helg ett sätt att fly vardagen lite. Jag ska vara fiskvakt!!! Ja ni läste rätt, fiskvakt. Jag ska nämligen få låna Maren och Jans lägenhet över helgen då de åker bort och jag har fått det stora ansvaret att sköta om deras fiskar. Jag fick ett sms igår av Maren, hon skrev att fiskarna saknar mig och att de gleder sig till helgen. Ha ha, fina Maren!

Nu ska jag ta mig en välbehövd dusch och packa ihop mitt pick och pack innan jag drar till bussen. Jag ska möta upp Monica i byn för en fika och till kvällen blir det en tur till Catrine. Vi ska ha en liten "avskedsmiddag" med jobbet eftersom att jag snart flyttar, Ingrid drar till Guateguate och Maren letar sig jobb i Oslo och gör sig redo att flytta. Det blir säkert en väldigt fin kväll men säkerligen också en väldigt kännslosam. Gud som jag kommer till att sakna alla!!!  

Men nu, mot duschen!

Ja folkens, idag förblev jag hemma efter nästan en hel natt utan sömn med små febertoppar, en stridande ström av sms och magont. Jag vet att jag ska undvika tryck på magen men kanske även skratt skall undvikas? Det är möjligt att gårdagens skrattsalvor och dubbelvikningar med kippning efter andan på grund av allt tok med min kära Ingrid åsamkade mig mina magsmätor. Vem vet!? Jag är otroligt noga med att lyssna till min kropp nu för jag vill verkligen inte bli sämmre igen. Så idag har jag sovit, skypat lite slappt med två av mina finingar till systrar och bara slappat i soffan.

Som tur är så skickade Ingrid med mig en liten goddiebag fylld av filmer igår så jag har precis njutit av filmen True Romance och druckit sjokomelk med en varm mysig filt virad om kroppen. Ganska mysigt ändå.




Kvällen avslutas med att kika på Landskampen Sverige vs Norge, spännande! Jag ska snart få se Björn Dählie möta Torgny Mogren i skidbacken. Glede meg!!! XD

Sen blir det allt att krypa ner med Ken Follet ännu kväll. Tänk att det kan vara så fängslande att läsa om en man som vill bygga en katedral på norska...

Lite mer galenskap som hände tidigare idag (eller ja, igår egentligen. Klockan är ju efter 24.00 så...)

Ingrid och jag är ute och promenerar på övre Möllenberg då Ingrid plötsligt utbrister: - Åååå, se på pusekatten!!! Jag kollar upp och i vinduet rakt framför mig sitter en sur hårboll till mops (eller var det en Shihtzu!?) och stirrar uttråkat och argt på oss. Den såg verkligen förnärmad ut och rent ut sagt lagomt vissen ut med sin tillplattade nos och sina hängande ruffsiga öron. Tänk, det är inte alla som lyckas førolämpa en hund!
5 meter senare tryner Ingrid på isen. Kan det vara Karma!? Eller så kanske det bara var ett fall av "Ingrids lag" (det kan alltid bli värre), något vi talat om enbart en halvtimme innan. Jag höll på att dö av skratt bäst jag kikade på den kringkravlande väninnan medan jag sträckte ut en hjälpande hand. Tur att Ingrid klär så väl i den stickiga offerkoftan (och ja, det gick bra med henne, helt hjärtlös är jag inte). ;)

Älskade Ingrid, tack før skrattet! Det sägs ju ofta att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. I detta fall kanske det syftar till att Ingrid fick lära sig ett nytt fint svenskt talessätt: "Skadeglädjen är den enda sanna glädjen". Ha ha!

Ovan ser ni i alla fall en bild på en hund som liknar lite på den vi såg, men ni får föreställa er att den såg mer hopsjunken ut och hade ett både surt, förnärmat och deppigt uttryck. Jag sökte också efter bilder på ordet "pusekatt" och då fann jag denna bild på en bil som är inspirerad från filmen "My Neighbour Totoro", en av mina mysfilmer jag brukar kika på när jag är sjuk. Jag skulle gärna ta mig en tur i den bilen, mysigt värre! 





XD

Hej alla underbara! Idag var jag äntligen åter på jobb och provade mina krafter lite försiktigt. Jag är fortfarande sjukskriven och ska inte börja kroppsarbeta ännu på ett tag men trots det fick jag en hel massa gjort i butiken. Hela shopfronten gjordes om av mig och Catrine, vi satte en helt ny struktur och jag och Monica krympte ihop salget/rean betydligt och hängde om ytterliggare två väggar. Snacka om att det var skönt att få lite nytt i butiken! Jag dukade även ett nytt bord uppe i etg 2 och hann se över lite småsaker inför morgondagen. Det kan inte beskrivas annat än UNDERBART att vara tillbaka bland alla mina fina kollegor och vänner igen. Som jag saknat dem och jobbet!

Det riktigt kliade i fingrarana och jag ville så mycket, ville vara överallt och göra om, fixa, trixa och finslipa. Som tur är känner mina vänner mig väl och påminde mig nu och då om (och smått tvingade mig) att ta små pauser och hindrade mig från att bära tunga föremål. Jag bör väl egentligen tacka för deras tvångsmässiga kontrollerande då detta säkerligen kommer få mig att bli helt frisk snabbare. Men det tar dock emot en del att inte få använda musklerna, särskilt efter det att min hyresvärdinna var innom butiken och berättade att två dagars sjukvaro då man ligger helt i ro innebär en förlust i muskelmassa på ca 20%. Herregud! Och ja, jag känner det redan! 

När klockan slog 15.00 stämplade jag ut för dagen och begav mig hem till Ingrid där en annons på Finn.no lades ut angående boendesöknad i Stavanger. Efter en massa skratt och villospår drog vi så småningom vidare ut och spiste pizza. Det blev min första restaurantpizza i Norge. Det kanske var på tiden efter ca ett halvår i detta land...? Oavsett så fick jag egentligen inte avnjuta en norsk pizza, inte helt iaf. Kökspersonalen hade hört att jag var svensk och presenterade min oslicade pizza med följande förklaring:

- Här är din pizza (ställde ner Ingrids pizza framför henne), den är uppskuren i bitar...
och här är din pizza (ställde ner min pizza framför mig), den är inte uppskuren... (Jag såg frågande på honom) 
- Ja, det är ju för att ni i Sverige inte brukar ha er pizza i bitar, ni skär själva. Vi hörde att du var svensk och vår kock är svensk så... Ja, en pizza på svenskt vis.
Det glittrade i hans ögon och han kopplade på sitt charmigaste leende medan han backade sakta från bordet. Jag lyckades stamma fram ett tack och sa något om att ja det stämmer och så lämnades jag och Ingrid ifred att avnjuta våra pizzor, Ingrid sin norska och jag min svenska varriant. Ingrid bara suckade, skakade på huvudet och skrattade. Josefin, det händer dig överallt. Killar! Ha ha.   

Strax före detta, innom loppet av en pizzabakning hade jag redan hunnit få ett telefonsamtal om boende och 6 sms. Dessvärre kan jag såhär i efterhand konstatera att det kanske inte var det smartaste att lägga ut en bild på mig själv i annonsen (jag valde bilden ni ser ovan för att jag tycker den visar att jag är en glad, trevlig och pålitlig tjej. Har jag så fel!?). Men vem vet, Thomas eller Ove från Rogaland kanske visar sig vara riktiga hunkar och kap att dejta eller kanske kan jag rent av bo sammen med någon av dem!? ;P

Jag hade efter någon timme redan över 58 personer som sett på min annons, det är många så jag hoppas på att finna ett bra boende snart. :D Tack för hjälpen min galna vän Ingrid (och tack så väldans för hjälpen med att lösa mitt flyttlassbestyr. tur för mig att jag har en vän vars pappa äger en flyttfirma!). Du är knasig, knäpp och helt underbar. Satan vad jag kommer sakna dig!!! 

Utöver de ovannämnda sakerna så lär jag mig norsk och Ingrid får lite av en djupdykning in i svenska språket. Nedan följer en galen dialog mellan mig och Ingrid under kvällen: 

 Men nog om denna underbart fantastiska och härliga dag. Nu väntar mer Ken Follet.

Natta!

Idag tog jag mig en tur ner till jobbet för att prova och känna på min form, det gick alla tiders. Dessvärre ändrades mina planer om Stavangerresan imorgon ändå. Den blir inte av i alla fall då ledningen ombestämt sig, så jag får helt enkelt ge mig till tåls och hålla modet uppe till den 21 februari då jag börjar min nya tjänst.

Jag kommer alltså varken besöka Stavanger stad eller träffa mina nya chefer och kollegor förren dagen då jag faktiskt börjar och går på min nya tjänst. Lite småläskigt men tusikan, det ska nog gå an den här gången med. Vad värre är blir det lite svårare att ordna med boende. Jag kommer inte kunna gå på någon visning så jag hoppas någon vänlig själ i Stavanger kan ge mig en hjälpande hand. Hoppas, hoppas!

Det är mycket att ordna med inför flytten och nu kan jag äntligen sätta fart på riktigt eftersom jag fått besked  om startdatum. Boende ska fixas, flyttlådor ska skaffas och packas, annons skall skrivas, betalas och sättas in på nätet, flytten ner ska på något mirakulöst sätt ordnas och en hel del andra saker ska fixas. Full rulle minst sagt!

När livet känns aningen motigt är det fint att få söta och uppiggande mms från Sverige (inte för att jag kan se dem på min stenålderstelefon, utan tvingas vänta ett dygn på en kod som uppger att jag kan gå in på mina sidor på telenor.no för att se mitt mms, men ändå). Så idag fick jag ett meddelande och jag kastade mig genast in i datavärlden för att se vad det kunde vara för spännande bild jag fått skickad. Det jag fann var denna bild som ni ser ovan. Gissa om jag blev glad!?! I mms:et stod det att Julia hade svårt att koncentrera sig på sina läxor på grund av en liten myskatt som smög sig allt närmare upp på hennes bröst, snart var hon hela vägen uppe i annsiktet där hon trivs allra bäst att ligga kurrandes och spinnandes. Mina båda katter har det fint hemma i Hedemora och myser i fulla drag. Det värmer mitt hjärta att de blir omhändertagna så bra. Tack min finaste Julia och mamma för att ni skämmer bort mina små odågor. Ni är toppen!   

Snart väntar skypetid med mamma och sen blir det nog en tidig kväll så jag orkar upp till jobbet imorgon, jag vill ju dessutom hinna läsa lite i boken jag fått låna av Maren (Stormenes tid 1, Sverdet og korset av Ken Follett). Även om jag är bättre så kan jag lova att det tar på krafterna att åter vara på benen igen efter kyssesykan, det känns i hela kroppen att jag inte arbetat på en tid så att vila är prio 1.

Ha det! 

Idag började min dag kl 09.00 då jag efter många timmars hjälplösa försök till sömn stod upp (jag vaknade redan kl 05.12 med malande tankar om hur jag ska lyckas lösa allt inför flytten). Klockan 11.00 hade jag hunnit med att sleva i mig en skål med råggröt och stod ombytt och klar ute på gatan i väntan på Maren och skjutsen till Ranheim legesenter. Maren kom strax puttrande upp för de glatta/halkiga gatorna på Angelltröa och det bar iväg.

Efter ett snabbt besök och samtal med min läkare konstaterades att jag gjort oerhörda framsteg med mitt tillfrisknande. Nya blodprov togs för att kolla mina levervärden, de beskeden får jag först om ett par dagar Förmodligen är de inte helt fullt bra ännu men de bör vara rejält förbättrade. Oavsett så sjukskrev hon mig en vecka till för säkerhets skull men gav mig klartecken att börja jobba så smått om jag själv kännde mig redo. Så folk, håll i er!!! På onsdag denna vecka bär det äntligen av mot Stavanger. Wihooo!!!




Med dessa glada besked drog jag och Maren vidare på en liten biltur runt om i Trondheim. Första stopp blev Trondheims absoluta favoritbad om sommaren. Vi halkade oss ner mot vackerheten för att ta oss en närmare titt. Jag kan verkligen se varför så många vallfärdas hit i hettan för att svalka sina kroppar i denna natursköna härlighet med mysiga klippor, små vikar och med den fantastiska utsikten över de majestätiska fjordarna.
 



Underbart, kan inte beskrivas bättre.




När vi var "färdigbadade" drog vi vidare för att beundra arkitektur och konst i en stadsdel som sägs vara Trondheims svar på Köpenhamns Christiania. Anarki, extrema vegetarianer, barnhagar fyllda av spralliga friska barn och små getter, nytänkande, galande tuppar (ja mitt i stan!!!) och uttrycksfrihet, m.m. Fantastiskt!




Det första konstverket vi möttes av var detta färgsprakande unikum. Här har återvunna föremål sorterats in i färglådor, föremålen var utvalda till perfekt passform för varje låda. Häftigt!




Vackert, inte sant!?




Efter all färg kikade vi på något mer avskalat och naturligt. Vi kikade på denna pampiga byggnad, en arkitekts dröm och samtidigt mardröm. Ett mirakelbygge uppnåt med snäv budget. Otroligt!
 



Fina vinklar och spännande möten...




Denna byggnad fungerar idag som kollektivt boende, inte illa. Här skulle jag gärna bo.




Ett stycke staketkonst!




I området ligger en räcka med gammla, rätt så slitna och nedgångna hus. Kommunen planerade att riva dem men två kända norska konstnärer satte sigg upp emot det hlea och för att rädda byggnaderna så skapade de sin konst på själva husen. På så vis blev husen "k-märkta" att kunde således ej rivas. snyggt jobbat! ovan ser ni en av målningarna som räddade husen (tyvärr kommer jag inte ihåg namnen på konstnärerna men om någon vill veta kan jag ta reda på det).




En tatueringsstudio vi passerade. Här skulle nog inte jag vilja bli tattuerad...




Streetart möter streetknitting, vilket vackert möte!




Tur att någon klädde denna nakna kalla lyktstolpen, allt för att skapa ett varmare och mjukare samhälle...




Efter att ha halkat runt på superisiga gator i regnvädret var vi både småblöta och lite slitna. Vi slog oss ner på ett mysigt café och delade på en stor kanna med presskaffe. Här satt vi ett bra tag och torkade, småsnackade, lapade kaffe och lyssnade på härliga dängor som sprakade fram i högtalarna. Mysigt var det! 




Cool, mysig och tidsförflyttande inredning...




Efter kaffestunden var vi uppiggade och redo att dra vidare. Här ser ni mig med vårt trogne färdmedel. I bakgrunden ser ni ett spår från kriget. En superstor bunker där bland annat ubåtar reparerades under andra världskriget.  




Här snackar vi tjocka väggar...




Säga vad man vill om krig och bunkrar men den här bunkern är i alla fall vackert åldrad...




Man kan riktigt känna hur mycket historia som ligger i denna byggnad.




Vackert på något sätt med allt det råa materialet och hur det slitits efter flera år av väder och vind.




Vackra ljusspel längs de höga väggarna.




Det blev även ett snabbstopp på en omvandlad bensinmack. Här renoverar man nu gammla möbler och säljer vidare, typ secoundhandverkstad.




Dessa två skönheter beundrade vi ett tag...




Härligt mönster!




Efter betongbunkrar och secoundhandkikning for vi till Ilsvika.




Mysiga små, små gator och färgglada hus. Maren trivs! ;)




Ännu en gång föll min blick och min kameralins på denna skönhet. Maren förklarade att det är en Trondheimsk ros, någon typ av kulturell symbol för Trondheims befolkning och stad.
  



Nere vid hamnen vid Ilsvika. Långt där ute ser ni ön Munkholmen som i många år fungerat som en fängelseö. Maren berättade att den danska kungen en gång placerade en man här då som försökte införa demokrati i Danmark. Tuffa tider!




Poséförsök i ett regnigt och blåsigt Trondheim. Silosen ni ser i bakgrunden ska tydligen vara färgsatt av en svenska, se där! ;)
 



Härliga hamn!




Glada miner i ett virvlande väder.




Snygga blå stenar staplade i en hög på gatan. Undrar vilken konstnär som ska "sätta tänderna" i dessa...




Som ni ser har jag haft ännu en fantastisk dag med min fantastiska vän Maren, den tjejen är verkligen guld värd!

Men nu har det blivit dags för mig att slänga mig i bingen. Förmodlingen kommer jag sova djupt efter denna intensiva dag fylld av härliga upplevelser.

Natta!