Bara Barfotabarn

Jodå så att, det är med denna hunk jag spenderat de senaste dagarna.
Jag har sett honom tackla sandstormar, matbrist, vulkaner och iskalla vattendrag. Vilken man! Jag börjar nästan bli beroende av att få dessa dagliga doser med testosteron... ;) 

Jag har inte bara njutit av att se danna manliga karakarl till ögongodis hugga ihjäl djur och att spänna musklerna, utan jag har även fått med mig en hel del tips till min vän Ingrid som snart ska bege sig till Guatemala. Man vs Wild spelades nämligen in i Guatemala sist, han var där och fightades mot naturen och för sin överlevnad i vanlig ordning. Bland annat fick jag med mig följande tips:

1. Om du ska in i en vattenfylld grotta med en fackla, se till att inte tappa den. Risken är tämligen hög att den då slocknar.

2. Om det råder brist på föda, käka larver. Undvik de håriga och de med starka färger (de är för det mesta rejält giftiga) så slipper du förhoppningsvis att kräkas ut dina innälvor.
 
3. Blir det för varm i solen, leta upp en fisk som utsöndrar slemm. Slemmet fungerar alldelles utmärkt som solkräm (tyvärr fick jag inte med mig vilken sorts fisk det var, men något får Ingrid allt finna ut själv).

 


Många väldigt bra och handfasta tips må jag säga. :)
Det enda som jag inte helt gillar med detta program är att orden borde och förhoppningsvis används så flitigt. Förhoppningsvis håller den här lijanen när jag klättrar ner för denna halkiga klippvägg på 30 meter vid vattenfallet. Eller den här pinnen borde hålla min vikt när jag ger mig ut i luften på denna egentillverkade lift...
Gud, jag sitter med andan i halsen mest hela tiden. Spänning saknas i alla fall inte i programmet. Puh!! 





Nej nu ska jag slänga mig in i duschen innan det är dags för skype med Pernilla.

Tjing, tjing!

Från glamorös partysvensk ute i svängen till tjejen som köper wc-rent en lördgaskväll. Jisses!!!

Jag sätter all min tilltro och förhoppning till läkarbesöket imorgon. Jag hoppas innerligt att mina höga levervärden återgått till det normala och att läkaren ska titta på mig, skratta och utbrista: Du är frisk, frisk som en fisk!!! Sen ska vi skutta in i solnedgången tillsammans, spralliga och lyckliga...

Ja, så måste det bli! Har inte den minsta lilla lust att bli hemma en vecka till klättrandes på väggarna. Nu är det banne mig nog! Så det så! 

Usch! Jag gillar verkligen inte när jag är surig och negativ. Det är inte jag! Skrev detta på min facebookstatus för en stund sedan: Mulet, småregnigt och råggröt. Lägg sedan till inga planer så har ni min söndag. Lovely! :P

Fy så trist! Jag försöker undvika att vara en av alla negativa på facebook men nu trillade jag dit och ångrar mig redan. Jag kom nämligen på att bara jag och enbart jag kan påverka mitt humör och hur denna dag ska fortgå. Så jag valde nu helt enkelt nytt fokus och ny inställning. Det kommer bli en bra dag trots allt. I will not give in! Har t.o.m. lyckats uppbåda lite myskännsla innom mig.

Till kvällen blir det lite skype med min fina syrra Pillerill, längtar!!! Nu ska jag tända ljus och slå på alldeles lagom glad musik (hur klarar sig männsikor i andra länder utan det ultimata ordet lagom, det övergår mitt förstånd. Det ordet är ju så... så.. lagom. ;)). Jag ska skriva listor, pyssla och småstäda halvdansandes runt i lägenhten till hjärtats lust (och ja pappa och mamma, jag ska ta det varligt så jag inte tar ut mig). Men först, ut på facebook och ändra på min status. Här ska bara glada miner regera!

Peace out! 

Kyssesyk og lørdag = kjedelig

Jag sov till kl 12.30 idag men är fortfarade trött. Kanske lika bra det föresten, det är lördag och jag har ingenting att göra. Kanske jag bara ska knata bort till sängen och dra täcket över huvudet igen?...

Trött på att vara trött och trött på att inte kunna göra någonting som jag faktiskt vill göra. Idag känns det mesta klibbigt, grått och trist. Kanske har jag sovit med offerkoftan på, jag vet inte. Tänk så fint det skulle vara att ha någon just nu, någon som kunde krama om och viska tröstande ord i örat. Smeka en på håret och klia en på ryggen. Kanske om jag blundar, önskar och drömmer riktigt hårt, kanske... 

 

Jag kom hem för några timmar sedan efter en mysig kväll hos Maya och Pål. Vi kikade på film och myste i största allmänhet i stuan. Lilla Ollisen var sjuk och hade hög feber. Stakkars liten! Han såg så trött och sliten ut och så var han het som ett element. Det är inte lätt att vara liten och sjuk särskilt om man precis lärt sig uttala orden "vill inte". Plutten!! Trots hans krassliga tillstånd fick jag idag lite kos när jag kom. Söte, söte Ollis! ♥ Gud som hjärtat bankar när en liten ger så generöst av sin kärlek, man bara smälter. Tack för en fin kväll, fina familjen!

För övrigt så har jag visst lyckats vända på dygnet och omvandlats till något av en nattsuddare igen (varpå jag valt den bild och den titlen som jag gjort). Som tur är finns det flera som har svårt att sova. Har suttit länge, länge och chattat och skrattat en hel massa. Tänk vad fint det är när man börjar prata med en "bekant" och under tiden man talar så bara finner man varandra. Det visar sig att man har en hel massa gemensamt och allt är så lätt. Det är alltid härligt att prata med likasinnade, kreativa människor och så var verkligen fallet ikväll. Tack för chatten Daniel! Jag ser fram emot fler långa och givande chattsamtal framöver.

Men nu ska jag försöka brotta ner nattsuddaren inom mig och krypa till kojs.

Natta!

Då var det dags igen. Det vill säga, dags att packa och fixa till sig igen. Jag fick precis en inbjudan att spendera kvällen och natten hos några vänner. Jag blir hämtad redan kl 18.00 och nu är klockan 16.54 så det är hög tid att sätta fart. Can't wait! Ska bli skönt att få lite miljöombyte och socialt umgänge även om jag enbart varit hemma på Angelltröa i 2 dagar.

Trevlig helg folkens, snakkes!

Jo, jag bor fortfarande i en mörk källare och jo jag är fortfarande kyssesyk. Men jag orkar inte vara den som tycker synd om sig själv. Och jag orkar verkligen inte med alla dessa problemälskare som riktigt frodas och gottar sig i att tycka synd om mig bara för att de äslakr att våndas och förstora upp diverse hemskheter och problem. Det är inte så jävla synd om mig och det är heller inte så himmla hemskt och jobbigt. GET A GRIPPPPP!!! Om inte jag går runt som en vissen tulpan och tycker synd om mig själv så finns det heller ingen anledning att någon annan ska göra det. Visst kan det vara fint med lite omtanke men jag tror det är ytterst få personer som mår bättre av att andra går runt och tycker så oerhört synd om en, vem fan blir frisk av det!? Alla åker vi på våra små törnar i livet, så är det bara. Så varför inte bara acceptera, gilla läget, sluta älta och gå vidare!? Det är väl bättre att försöka se livet från den ljusa sidan, se de positiva små ljusglimtarna som ändå finns och fokusera på det!!!

Ingrids lag: Det kan alltid bli/vara värre.

T.ex. så kunde jag ha hunnit flytta till Stavanger innan jag blev sjuk. Detta i sin tur skulle innebära att jag faktiskt hade varit helt utelämnad och ensam, utan någon som helst vän vid min sida.
Så jag menar helt enkelt att jag kan prisa mig lycklig över situationens utveckling. Trots allt mår jag ändå helt okej hemma i min källare, med ett ständigt flöde av besökande uppiggande vänner.





Även om min ork och energinivå inte är helt där den brukar vara så finns det ändå mycket jag kan ta tag i. Idag ska jag vara duktig och upprätta ännu en av mina kända listor (undrar om det kan klassas som en sjukdom i sig att vara listoman?!). Det blir en lista över saker som skall fixas för att möjliggöra flytten till Stavanger och i tillägg blir det en liten lista om frågor, argument och funderingar till det nya jobbet. Jag har kollat runt på lite olika boenden i Stavanger i veckan och faktum är att hyrorna är en bra bit högre än här i Trondheim. Jag tänker att detta är et utomordentligt argument för att få högre lön, eller vad tror ni!?





Det kan vara riktigt svårt att hålla sig positiv i en värld av pessimister och ynk. Tacka fan för mitt jävlaranamma, min envishet och beslutsamhet! Om det är något bra med alla dessa vanförställda "tycka-syndare" till människor så är det att det tar fram min kampvilja. De ska banne mig få se hur man hanterar situationer som denna. Mitt älsklingscitat som jag alltid lever efter, "Kill them with kindness" har aldrig någonsin passat så bra in som nu. Jag ska allt visa dem... 

Passande nog fann jag denna låt på youtube, den heter "Min Tjej Är Piggelin" och framförs av bandet "Jävlaranamma". Håll tillgodo!








Trots min usla inställning till källare och mitt numer stillasittande och energilösa sätt så är det med ett stort leende på läpparna jag välkomnar helgen. Vem vet vad som händer, helger kan ibland te sig helt mirakulöst magiska och kanske, kanske har jag turen på min sida och tillfrisknar och hittar tillbaka till mitt vanliga inre spralliga barfotabarn under denna helg. Låt oss hoppas det!

Ja, nu är det äntligen klippt och tro det eller ej men jag känner mig redan piggare med mitt självfall krullandes till knollriga, busiga lockar runt mitt huvud. ;)

Idag, precis som igår slog jag inte upp mina blå ögon förren kl 11.30. Redan 12.30 var jag trött igen, ögonlocken var tunga och huvudet bultade. Jag valde således att sluta mina blå igen och sova en liten stund till. Denna "lilla stund" omvandlades snabbt till 2 timmars välbehövd sömn. Nu sitter jag i soffan lite halvdåsig och fortfarande sjukt trött. Hur mycket kan en människa sova egentligen? Jag som brukar klara mig gott och väl på enbart 6 timmars sömn, jag saknar mitt energiknippe till person...   

Jag känner mig som en riktig Törnrosa med mina feberrosiga kinder och mina svallande lockar som breder ut sig över kudden. Frågan är bara vart min prins är och hur länge jag ska behöva vänta i denna slummrande dvala...

Lax baby, Lax! Ikväll har jag och Jan lagat mat på pensionat Maren och Jan. Det blev lax på en bädd av tomater med paprikakrydda och lite honung och till det serverades pasta och frisk krispig sallad. Mummsigt var det och inte alls svårlagat. Tack för att du visade mig det Jan! Nu har jag inga som helst ursäkter kvar till varför jag aldrig lagar fisk. Det är ju både lätt att laga, smakar utsökt och så är det ju otroligt hälsosamt. Skärpning Josefin!

Jag kallas numer för rabiesbarnet här på pensionatet och har fått ett alldeles eget rabiesglas som bara jag dricker ur (det glaset kan ses på bilden ovan, det är det enda glaset av sin sort för att inte det skall blandas ihop med de andras glas). Ha ha! Igår var det fina kommentarer mest hela kvällen, här kommer två exempel: 

Jan - Nej!!! Inte det, det är rabiesglaset..
Maren - Ja, jag får väl sitta bredvid rabiesbarnet jag då...
Fina vänner jag har. Ha ha!

I natt sover jag min sista natt på pensionatet (i alla fall för denna gång), jag har haft en väldigt fin tid med härligt sällskap. Men det ska ändå bli lite fint att komma hem igen och se över mitt hushåll, precis så som lilla pappa brukar säga. På torsdag ska jag till frisören, något jag gleder mig enormt till. Det ska klippas och färgas, banne mig, nu ska en ny Josefin få träda fram. Jag ska klippa bort allt det sjuka. :D

Härom dagen var jag och Maren inne i datans fantastiska värld. Vi använde oss av Google maps och tog oss en rejäl promenad runt om i Stavanger. Det är verkligen ett fantastiskt verktyg, man bara greppar tag i en liten gubbe och sätter ner på en gata så får man se allt i vanlig gatuvy, precis som om man skulle vara där själv i verkligheten och knata runt. Det är uppbyggt på riktiga fotografier tagna över staden (en typ av foto-bil som åkt runt och fotat allt sammans). När vi knatat runt i både Stavanger och Bergen (Jans hemstad) begav vi oss av till Hedemora. Det blev en något kortare vandring men det var kul att visa Maren precis var eller snarare vad jag kommer ifrån. Ha ha! 

Annars de senaste dagarna har jag och Maren jobbat på, så gott som sida vid sida med våra olika företaganden. Jag har retuscherat mina foton och grejat med min blogg och Maren har jobbat med sin portfolio och med att bygga en hemsida. Det har varit otroligt givande att få små inglimtar i hur hon jobbar i de olika Adobe-programmen och det har varit kul att få bidra med det jag kan. Maren är verkligen superduktig och med den portfolion och hemsidan kommer hon utan tvivel finna sig ett fantastiskt jobb. 

Nu blir det tv-tittande och slapp i soffan. Jag ska passa på att njuta av det härliga sällskapet fullt ut ikväll!

Snakkes!!!

Orken pendlar upp och ner och febern är min ständiga följeslagare (även om jag håller den nere med hjälp av smertestillande). Den ena stunden känner jag mig helt som vanligt medan andra stunden blir jag utmattad och känner av värk i lederna enbart av att ha knatat några futtiga steg inne i lägenheten. Konstig sjukdom den här kyssesykan...

Vad som är mindre konstigt är att jag blir smått galen av att hålla mig i skinnet då jag som sagt, av och till känner mig helt som vanligt. Över en veckas tid har nu gått sedan jag blev sjukskriven och hela jag skriker av längtan att få komma tillbaka till jobbet igen. Oavsett min frustration och längtan så tar jag det fortfarande väldigt lungt om dagarna även om det är lite småbittert och surt. Jag vet ju dessutom att om jag börjar jobba igen och tar ut mig innan jag är helt bra igen så kan det hela bli en väldigt långdragen historia och jag kan dra på mig skador på mina inre organ så som t.ex. levern. Detta är ju något jag absolut inte vill så för min del återstå bara att gilla läget och som sagt, hålla mig i skinnet. 

Idag vågade jag mig i alla fall ut på en liten kort fotorunda här i Möllenberg (bara 119 st bilder ;)), det är något jag länge velat göra och nu äntligen blev det av! Det är ett så speciellt bostadsområde och jag fullkomligt älskar de nötta, slitna gammla husen och träden som kantar gatorna. När jag knatar runt på Möllenbergs gator är jag kär, kär i all vackerhet omkring mig. Hela området andas av liv och tidens tand är så påtaglig. Romantiker som jag är njuter jag i fulla drag av att spatsera alla små krokiga gator fram och tillbaka, upp och ner och fantisera om alla människoöden, alla passionerade möten, spirande kännslor och härligheter som kan ha tagit form just här. Bara tanken på hur underbart vackert det måste vara här om våren får mig att rysa av välbehag. Ibland är livet så fint att leva. Det som vore ultimat vid sånna här tillfällen, när man ser något så vackert att man nästan tappar andan och vill gråta av all skönhet vore att ha en käreste att dela allt detta fina med. Som tur var fann jag en liten vän under min vandring som slog mig följe större delen av min tur runt i Möllenberg. Kanske är det så att man aldrig är ensam om man inte vill, aldrig helt i alla fall...  

Bilder på fantastiska Möllenberg kommer när orken är tillbaka, just nu är jag i en av mina svackor och känner mig helt slut och orkeslös. Nu ska jag nog faktiskt ta mig en smertestillande och en liten blund på soffan innan Maren kommer hem i sällskap av Ingrid efter deras avslutade arbetspass på Indiska. Mina ögonlock är tunga och kroppen likaså. In i drömmens förtjusande värld...

Goda tider folkens! Igår checkade jag in på pensionat Maren och Jan, mitt rum stod färdigt med sängen bäddad och allt. Mitt kära värdpar lagade pizza och jag satt bekvämt tillbakalutad i en stadig gammal rutig och charmigt sliten fåtölj, ett av parets loppisfynd. Jan gick in för det hela lite extra, han hade matlagningsprogram och berättade steg för steg hur han gick tillväga. Jag medverkade självfallet villigt och ställde trixiga spörsmål om maten och hemliga knep. Pizzan blev riktigt lyckad och på något vis lyckades de lura i mig hela 2 josefinbitar (Jan skar, på begäran av Maren upp perfekta Josefinbitar. Lite mindre och lättare att handskas med).

Medan vi åt pizza kikade vi på det svenska humorprogrammet "Solsidan" som nu har börjat sändas här i Norge. Jag tror det gick hem. Efter det följde lite Grand Prix (Norges svar på melodifestivalen), snacka om hemska bidrag! Men det var riktigt morsamt ändå. Efter det följde ett väldigt kul program med massa humor, det var ett program som tidigare varit radiosänt, det var tre gutter som ledde programmet och de var alla helt underbara. Detta ska jag se på fler gånger, det kanjag lova. Det blev sedan mer tv-tittande och soffmys blandat med knasiga diskussioner. Tiden gick så fort och det var så trevligt. En riktigt underbar kväll!




I kapsylen som tillhörde min cola stod denna text...





Cool tavla på mitt rum som en av Marens vänninor gjort.
Det moderna levnadssättet möter det gammla traditionella. Jag trivs väldigt bra hemma hos Maren och Jan, de har ett sånt varmt inbjudande hem. Jag fullkomligt älskar blandningen på inredningan, gammalt och nött, möter nytt, färgglatt, stilrent och coolt. Mysiga bokhyllor, LP-spelare, skivsamlingar, mysiga designkoppar och personlig konst, en enda stor mix av härlighet!





Incheckad på rummet för kvällen. Tänk! Jag fick faktiskt sova bland fjärilar och blomster. Så gott som jag sov denna natt har jag inte gjort på väldigt länge. Jag fick sova hela natten igenom utan att vakna av svettningar och mareritter (mardrömmar). Det kan hända att det svala, dragiga huset med knakande väggar och vinande vindar är precis vad jag behöver just nu...

Som ni ser är jag fortfarande lite blek om nosen, men helt klart på bättringsvägar! :D




Jag kunde inte låta bli att spana ut i natten genom persiennerna på alla partydjur som levde runt där ute på gatan i mörkret. För mig är det rent underbart att få känna lite puls och att höra lite skrän från folk, helt annat än livet på Angelltröa i världens ände...




Hästi fick så klart slå följe till pensionatet, trots att det saknas micro att värma honom i.




Stuan...




Väggkonst, ett foto en kompis tagit. Väldigt talande konst, ganska dramatisk. Jag kallar den strandad val... ;)




Frukost i färg...
-Josefin, hur vill du ha ditt ägg? (och inte, vill du ha ägg?!) De är luriga de här norrmännen...




I vanlig ordning lyssnades det på sköna toner på LP-spelaren.




Maren och Jans nya muggar, riktigt snygga måste jag säga. Kul att det är PMS-färger, självfallet måste man ha sådana muggar om man är arkitekt så som Maren... ;)




Just i detta nu så är mitt kära värdpar ute på en liten tur, de ska kolla på konst och vara lite kulturella denna söndag. Jag ska banne mig göra som dem och införa mer av den varan i mitt liv. Men jag är inte helt ensam kvar i lägenheten, jag har sällskap av dessa två små raringar. Det bubblar mysigt och lugnande och jag njuter av att lyssna till vinden och husets hemtrevliga knakningar. Jag bara älskar gammla hus med själ i. Det ska vara lite dragigt, vint och snett, då trivs jag som bäst.




Väggkonst i härliga färger...




Här ska jag hänga idag. Kika ut genom stuans alla fönster och stirra på folk, jag får inte så mycket av den biten uppe på Angelltröa.

Innan Maren och Jan begav sig av idag, bara rent i förbigående så råkade Maren skiva upp lite melon som av en händelse hamnade på bordet precis bredvid min utvalda viloplats i soffan framför vinduet. Tänka sig... Maren gör små matfällor lite här och var omkring i lägenheten för att lura i mig lite smått nu och då. Hon tänker då på allt den där tjejen. Finare vän får man leta efter!





Nu ska jag fräsha till mig lite innan jag slänger mig på soffan igen med boken Ego Woman av Carolina Gynning. Det blir läsning och även lite mer fönsterkikande. Maren och Jan har ganska så underhållande grannar...

Over and out!

Dags att börja packa, om fyra timmar är Jan här för att köra mig till vilohemmet Maren och Jan. Nog för att jag tyckt illa om att packa förr men det här tar nog ändå priset. Vem kunde ana att det kunde vara så jobbigt att packa ihop lite saker!?! Jäkla kyssesyke!!! Mitt tidigare lite ledsna, nedstämda och sjuka humör börjar bytas ut mot irritation och frustration. Nu är jag mest bara förbannad. Gaaaaah! Nu är det nog med det här!!! Trött på att vara sjuk och klen, det går inte an!!!! Bilden ovan är tagen av min kära fröken Geite då jag bodde hos henne i Malmö under min praktik på Åhléns City.

Som plåster på såren har jag bestämt mig för att unna mig en hårklippning. Ingrid har lovat hjälpa mig att boka tid hos en bra frisör hon känner till. Det ska bli skönt att bli lite ompysslad. Som regel känner man sig för det mesta piggare då man är nyklippt, hoppas även det gäller för denna gång. Hoppas bara att lite av frustrationen lagt sig tills dess så att jag inte ber dem göra något drastiskt.
Men nu, mot packningen...

Kanske är det mjölk från Tine man ska satsa på? Ha ha! Kolla in deras galet roliga reklamfilmer, jag kan inte låta bli att gapskratta varje gång de går på tv. Detta är bara några få av många. Hoppas ni gillar dem lika mycket som jag. It's a real treat! :D

Här ska jag nog kunna trivas, eller vad tror ni?

Vill ha sommar, solblekt hår med doft av ljummen vind och till det en saltkysst brun hud. Jag vill pyssla med projekt, jogga, bada, grilla, plocka jordgubbar, dofta på blommor och bara vara utomhus, ett med naturen...




Trädgårdsprojekt...




Jordgubbar och glass...




Utflyker...




Skön natur...




Vattenlek...




Mysiga luncher i gassande sol...




Segling...




Festival...




Klippklättring och sollapning på värmande hällar...




Mysiga dagsturer...




Underbara åkrar och ängar...




Barfotabarn...




Botanisering i Botaniska Trädgården...




Bus på Brännö...




Vackert hav...





Detta var bilder från sommaren 2010. Can't wait for summer of 2011...

Rastlösheten gnager bäst jag ligger här i soffan med febern som mitt enda sällskap. För trött för att orka med ännu en film men för mycket att tänka på för att kunna slappna av och bara vara. Som man säger, lagom är bäst. Jag skulle behöva något lagomt att sysselsätta mig med bara för att skingra tankarna lite. Det enda jag egentligen vill är att få lite kos och kärlek, så självklart går mina tankar till mina små odjur där hemma. Ovan ser ni en bild på katten Pyret då hon var liten och precis hade flyttat hem till oss. Söt som socker! Det skulle vara underbart att ha en liten sötnöt till katt här just nu. Någon att klappa lite på och prata med, någon som tröstar och gör mig lugn.  

Som jag saknar mina odågor, Pyret och Pytte!










Pyret nu när hon vuxit på sig lite...

Status: Natt flyter ihop med dag, dag med natt. Här i källaren ser allt likadant ut. Jag har för länge sedan tappat koll på veckodag och vilken tid på dygnet det är syns inte någonstans. Här är lika mörkt oavsett tid på dygnet. Jag lever som i en dimma, en egen liten bubbla. 

Jag är lite mindre svullen i halsen idag men febern håller i sig. Ligger mest bara och stirrar som en liten klubbad säl, svettig och eländig. Petar i mig lite glass då och då, eller en vindruva eller två. Ingen aptit direkt. All min fokus går åt till att vila och bli frisk. Jag avverkar filmer i en rasande fart, vet egentligen inte om jag kan tillräkna mig alla då jag allt som oftast somnar ifrån mitt i filmerna, men ändå.  Här ser ni de filmer jag gjort tappra försök att se de senaste dagarna.

Igår var min fina chef och vän Catrine här. Hon hade med sig tomatsoppa (enklast möjliga att tillaga, riv av fliken och värm) och lite olika juicer och lättdrycker. Det var riktigt fint med besök och att få sig en liten uppdatering om världen utanför min lilla källarlägenhet här på Angelltröa. Idag skulle Ingrid ha kommit hem till mig men hon har dessvärre blivit sjuk även hon. Idag ligger hon nerbäddad med feber och jag får inget besök, vilket innebär ingen isglass för halsen och ingen drickyoughurt. Men, men. Jag säger som jag fått lära mig av Ingrid: Ingrids lag: Det kan alltid bli värre. Ha ha! Många sliter med att se detta som ett positivt talessätt och vill gärna tro att Ingrid och jag är negativa då vi brukar detta uttryck. De kunde inte ha mer fel. Jag ser det mer som att: tänk positivt, du lever ju i alla fall. Det finns alltid de som har det värre så sluta klaga och finn dig i situationen och var tacksam över det du har. Hur man tolkar "Ingrids lag" säger egentligen mer om personen som tolkar och dömmer än om något annat.  

Som den positiva jäkel jag för det mesta är så kom jag precis på något bra med att Ingrid inte kommer idag. Jag slipper soppkontrollen! Catrine envisades med att Ingrid skulle kontrolera hurvida jag ätit någon soppa eller ej och att sedan rapportera direkt tillbaka. Detta slipper jag nu och tur är nog det för klockan är redan efter 13.27 och ingen matlust har det skymtats i min lilla källare ännu iaf. En mandarin har jag petat i mig, och 3 saltiner, det är allt. Jag gissar att jag skulle få en rejäl bakläxa om Catrine var här. Men jag lovar göra ett försök lite senare idag.... Kanske...

Nej, nu ska jag släpa mig in till köket för att hämta något drickbart innan halsen kolappsar helt. Sen gissar jag att jag ger mig på ännu ett tappert försök till att se på film...  






























ZzzZZZzzzZZzzZZzZZZzZZzZZZ

Till min stora glädje kan jag idag tillkännage att svullnaden på näsryggen lagt sig lite och mitt utseende påminner äntligen lite mindre av en Avatars. Även en del svullnad runt ögonen har gått tillbaka lite så jag är nöjd med framgången. Till och med min röst har blivit aningen bättre under natten. Lovely!! :D
Det som fortfarande är värst och ser hemskast ut är min trädstam till hals men jag ska nog få bukt på halsen med så småningom. Jag får träna mitt tålamod, vilket kan behövas. Tålamod har aldrig riktigt varit min grej...

Men nu blir det mer vila och smertestillande för jag har banne mig bestämt mig för att denna jäklans sjuka ska övervinnas och det i rekordfart. Så det så! Vila järnet är vad som gäller.

Over and out!