Bara Barfotabarn

Febrig, svetten rinner och halsen är fortfarande svullen som satan. Kläderna klibbar och lakanen går så gott som att vrida ur. Det kommer nog bli tyst här på bloggen ett tag, i alla fall är det tanken. Vila och is/glass var det enda som läkaren rekomenderade. Jag har tydligen fått kyssesyke eller kjörtelfeber som det heter på svenska (hade väl aldrig trott att jag skulle ogilla något så starkt som hade ordet kyss  sig). Till en början har jag blivit sjukskriver i 2 veckor men det kan komma att förlängas. Usch och fy, verkligen inte vad jag planerat att spendera de närmaste veckorna med, men vad gör man!? Det finns väl aldrig någon tid som är läglig för att vara sjuk och om jag tänker efter så har jag nog haft lite tur i oturen. Tänk om jag hade hunnit flytta till Stavanger innan jag blev sjuk, då hade jag verkligen varit liten, ensam och hjälplös. 

Jag anstränger mig till bristninggränsen för att hålla mig lugn och stilla, inte göra just någonting alls. Inte något jag är särskilt van vid, inte heller särskilt bra på. Men som det är nu har jag inga problem med vilobiten, orkar nästan ingenting oavsett. Den lilla energi jag har går åt till att friskna till och att utöva de mest primära behoven. Tänk att det kan vara så orkeskrävande att bara ta sig ut i köket för att hämta vatten...





Som tur är har jag fina vänner som stöttar, hjälper och tröstar. Igår var Maren här och pysslade om mig lite och höll mig sällskap. Vi kollade på en film innspelad i Stavanger, "Mongoland" fylld av Stavangerdialekt. Gulle Maren, hon tog mig till Stavanger trots allt denna vecka. ;) Samma underbara människa hade med sig en hel hög med filmer och två av hennes absoluta favorittidningar fyllda av humor och knas. Utöver det hade hon handlat, hela 4 sorters halstabletter hade hon släpat med sig. I tillägg hade hon köpt smertestillande (riktigt starka! ;)), Tom och Jerry-kex (för att minna om barndommen, precis som man fick när man var liten och kravlig), saltiner att knapra på för att få i mig lite salt, viniljglass för min ömmande,svullna hals, en lättdrucken och god juice vid namn "Törst" som hennes syster föredrog att dricka då hon hade just Kyssesjuka. Dessutom fick jag även en egen sån där liten juicebox med sugrör. Vindruvor och melon hade hon med sig i sn kasse och där fanns även fryst pizza (efter överläggning med sin syster Ida valde de den enklaste typen av mat som kräver så lite ansträngning som möjligt. Idas kommentar hade varit något i stil med "hon kommer inte vilja ha mat men köp med dig något riktigt enkelt ändå"). Snacka om omtänksamhet!!! Jag började nästan gråta, så fint var det. Men den finaste gesten av alla var ändå när hon erbjöd att jag kunde bo hemma hos henne och Jan om jag ville. Hon menade på att det måste bli kjedligt att gå runt här i min lilla mörka lägenhet långt uppe i ingenstans, plus att de ändå har två tomma rum. Jag tackade så hjärtligt för erbjudandet men avvaktar tills vidare. Vi får väl se hur det ser ut om en vecka om jag blir allt för uttråkad och klättrar på väggarna kanske jag tar hennes erbjudande. Jag är ju en envis liten jävel som gärna vill klara allt själv, som tur är så känner mina norska vänner och kollegor den sidan av mig redan så de vet när de ska sluta lyssna på mig och tvinga mig lite lagom att ta emot hjälp. Ni är toppen brudar!





För övrigt ser det ut som jag kommer ha fullt hus, iaf den närmaste veckan. Imorgon kommer chefen och vännen Catrine förbi och på torsdag är det Ingrids tur att hälsa på och ta hand om Indiskas egna sjukling till svensk. Även Maya och lilla Ollis har visat intresse av att komma förbi så jag klarar mig fint och kan inte klaga kring omständigheterna. På facebok drunknar jag i krya på dig hälsningar och mobilen går varm av fina uppiggande hälsningar från killar och tjejer både i Norge och Sverige. Jag har redan skrattat mig själv till hostattack två gånger av Ingrids galna interna skämt och mitt leende har gått från öra till öra tack vare fina, tröstande ord från en blåögd gutt. En sak som är positiv med hela helvetet att vara sjuk är att man märker vilka fina vänner man har omkring sig. Tack till alla, Norge, Sverige för att ni bryr er om lilla mig!

♥ Älskar er!!! ♥




Men nu, åter till sängen. Där blir jag nog liggande de närmaste dagarna...

♥ Ha det! ♥

Oj, oj, oj mina kära vänner! Jag har nu äntligen, efter mycket om och men lyckats boka en läkartid till idag. Kan tilläggas att det inte alltid är det lättaste att vara en sjuk liten svenska i Norge. Puh! Så här gick samtalet med sjuksystern:

Jag: - Hej, mitt namn är Josefin. Jag skulle behöva tid hs en läkare så fort som möjligt, som du kanske hör. (ni får föreställa er att min röst låter som en blandning av grodan Kermit och tjock klibbig gröt)
Sjuksystern: - Kan du prata tydligare, jag varken förstår eller hör knappt vad du säger? Har du ingen annan telefon att ringa från, din telefon är ekkel.
Jag: - Det är ju det jag försöker säga, min hals är svullen och jag kan knappt prata, äta eller dricka. Det är inte telefonen det är fel på... 
Sjuksystern: - Hur var namnet igen?
Jag: - Josefin (pressar ansträngande fram genom min tjocka hals)
Sjuksystern: - Åh, du är svensk...

UNDERBART!!! Inte ens när man ringer kommunalt i Norge lyckas man komma ifrån den där svenska stämpeln. Jag börjar bli riktigt less på den nu. Suck! Men nu har jag i alla fall fått en tid hos läkaren. Kanske jag ska göra ett tappert försök att duscha av mig och fräscha till mig lite inför besöket? Inte för att det lär hjälpa, med den här febern i kroppen och alla dessa svettningar kommer det ta ca 5 minuter innan jag är helt överäcklig igen. Men innan jag ger mig på det så ska jag släpa mig bort till ICA för att ta ut pengar så jag kan betala taxin. Jag har nämligen visa electron som betalkort vilket innebär att jag inte kan betala med det om inte det är direkt uppkoppling. Suck, suck, suck! Ibland känns det som att allt motarbetar mig. Men det hjälper föga att sitta här och tycka synd om mig själv. Det är bara att bita ihop, rycka upp mig och vara stark. Ingen annan lär ju göra det åt mig...  

Jag tröstar mig med en fin låt och en underbar musikvideo från OK Go. Tänk vad man kan göra med dagens teknik...

Söndag den 9 januari, en hals svullen till liknelse av en trädstam och en röst som knappt kan pressas fram genom den trånga passagen till luftrör. Imorgon är det jag som tar mig till en läkare för det börjar bli ohållbart.

Hela lördagen spenderades i sängläge. Jag pressade i mig mandariner, juice, mängder av vatten, ibumetin, nässpray, körsbärssmakande hostmedicin (BLÄ!!!), repsils (srepsils heter det i Sverige) och c-vitamin. Rastlös men orkeslös flydde jag in i bokens förtrollade värld. Jag har nyligen köpt en harlequinbok på norska för att utöka mitt norska ordförråd och min förståelse. Jag kan meddela att boken, efter att ha startat läsa den vid lunchtid igår redan är utläst. De 248 sidorna norsk text var ingen utmaning alls och jag blev glatt överaskad över att jag hade så lätt för att förstå. Hädanefter kommer fler böcker inhandlas och läsas i löpande band, det är ett som är säkert!   

Jag fortsätter befinna mig i sängläge, vilandes. Uttråkad, ensam, kall (och om vartannat varm) och trött. Det enda som visas på tv, förutom någon gammal romantisk film på tyska är mängder av sport med skrikande komantatorer. Jippie!! Inte konstigt att jag bor i en källare idag. Det jag mest av allt vill är att bli ompysslad, kliad på ryggen, få håret borstat och viskande uppiggande ord av tröst i mitt öra. Jag försöker som vanligt vafra stark, tapper och självständig men dagar som denna känner jag mig så liten och hjälplös. Dagar som denna saknar jag så kroppen värker. Jag borde äta men aptiten och orken saknas, dessutom ekar kylskåpet tomt och att bege sig ut i snövädret i mitt krassliga  tillstånd kommer inte på fråga. Jag drar offerkoftan tätare kring kroppen, sänder en önskan om att nästa inlägg blir lite mer upplyftande och med en suck släpar jag mig tillbaka till sängen, in i dimman igen...




Jag vill bara krypa ihop i ett tryggt litet näste och gå i ide tills jag är bättre...
 











Bilder från weheartit

Sometimes an empty backpack is heavier to carry then a crammed full one...








Bilder från weheartit

Här ser ni mina helgplaner, inte så upplyftande kanske. Men nu banne mig ska jag bli frisk!! Efter att ha jobbat en hel vecka med förkylning i kroppen har jag stupat i säng om kvällarna. Dessvärre har det hjälpt föga. Min kropp behöver nog mer vila än vad jag gett den i det sista. Så idag, även om det tog emot gick jag hem från jobbet. Jag insåg att (då jag ändå inte kunde prestera någon röst till kunderna jag betjänade) det inte var någon större idé eller mening med att vara på plats på jobbet. Dessutom måste jag se till att bli frisk till nästa vecka. Tidigt på onsdag morgon bär det av mot Stavanger och min blivande framtid. Spännande värre!

På vägen hem från jobbet idag tog jag mig en sväng in på apoteket och införskaffade mig en hel massa läkekraft. Jag har fått nog och nu vill jag bara bli frisk och ha mitt gammla jag tillbaka. Ni vet den där Josefin Piggelin med all världens energi och positivitet. Jag längtar efter träning, längdskidåkning och yoga främst. Det är så trist att vara sjuk för att inte tala om att vila. Men jag lovar att göra ett ordentligt försök på vilofronten från och med nu.

Pills out!

...Eller i alla fall nästan. Mina kinder brinner av trötthet och av kylan jag precis lämnade utanför ytterdörren (det kan aldrig vara feber, vägrar!!). Idag har jag spenderat flera timmar nere i källaren på Indiska, där har jag stått böjd över strykbrädan, strukit en hel hög med gardiner (tappade räkningen någonstans runt den femtonde) till år 2011s första skyltfönsterskyltning medan jag lyssnat till norska folkets "topp 1000 låtar". Det var en salig mix med en hel del svenska bidrag så som Jan Johansen med låten "Se på mig". Många goda skratt blev det till alla dessa gammla godingar som framkallade tokiga minnen, tonnårstid och kärlek.

Jag var full av glädje, entusiasm och förväntan inför alla kommande låtar tills dess att låten "Burning" kom. Jag kunde inte låta bli att lyssna på varje ord och att själv tolka texten. Det satte verkligen igång alla mina tankar och minnde mig om mindre trevliga upplevelser. Men hey, thats life! År 2011 kommer klivandes med stormsteg, ett år fyllt av massor av nya äventyr, erfarenheter och utmaningar. Förhoppningsvis kommer jag tackla det nya året aningen bättre än år 2010 (även om det som sagt varit ett helt otroligt underbart år på många sätt) tack vare allt jag varit med om under det gångna året. Alla erfarenheter är bra erfarenheter var det någon smarting och optimist som sa. Jag vet inte om jag håller med fullt ut men en sak är säker, alltid lär man sig något. 

Jag gör som de lärde mig på Enteprenörskolan, jag väljer inställning. Banne mig, 2011 kommer bli ett toppenår och hör sen!  





Min lilla strykstation.




Några få av alla många gardiner.



 
Frasiga fransar...





Som ni kanske förstod i tidigare inlägg så blev julen hemma kort och mestadels av tiden spenderades i bil (bl.a. 9 timmars resa till Hedemora och så klart 9 timmars återresa hem till Norge och Trondheim). Självaste julafton åkte jag och pappa till Sthlm för att hämta systeryster Karro som äntligen tagit sig till Sverige efter att ha suttit fast i London (tror det var i fyra dagar) tack vare snökaous. Min jullunch blev således en halvtorftig macka på Cityterminalen, inte så mycket julkännsla över det hela. Som tur var hade jag ju sällskap av delar ur Nordman/Olofsson familjen så det hela var, brödets torftighet till trotts en trevlig upplevelse att minnas och se tillbaka på. Det viktigaste var ju ändå att vi fick umgås, för gud vet när det blir nästa gång!?   




Pappa var stolt och glad över att ha klarat av bilkörning (med livet i behåll) i Sthlm.




En glad liten skit hämtades.




Ute i det fria, på väg hem till Hedemora igen. ♥




Hemresan till Norge och pappa har gjort matsäck. På bilden ovan söker pappa efter äggmackor och koncentrerar sig till max, konfunderad över hur de kunde hamna underst i kylväskan. Söta lilla pappa! ♥




Pappan hade t.o.m. packat servetter. I bakgrunden kan ni skymta den pålitlige GPS:en Ingrid. Pappas stolthet!




Äntligen i Norge igen!




Wihooo!




Somliga av oss njöt av de underbara vyerna...




...andra hade viktigare saker för sig. ;P




Trondheim breder ut dig i all sin härlighet, gissa om jag var lycklig att vara tillbaka! Underbart vackra ljus, underbara Trondheim! ♥ 


Julen i Sverige blev kort och julmaten allt för frånvarande. Som tur är har jag hittat en superfin vän i norskan Ingrid som i vanlig ordning ställde upp. Denna gång blev jag hembjuden till hennes familj där ljuvlig julmat avnjöts, där fanns både klassiker så som rödbetssallad men även en hel del nytt för mig. Favoriten var någon sorts kålsalladsblandning med vindruvor och valnötter. Gott var det, det vill jag lova!

När maten väl var äten rullade jag och Ingrid in till hennes lägenhet där vin, öl, julgodis, en kladdig efterrätt med chokladbitar, Ingrids hembakade Sarah Bernard och Beverly Hills väntade (se bilden nedan på Ingrids vardagsrum). Det blev i vanlig ordning en underbar kväll fylld av djupa samtal, analyser, pepp, galna skratt och tokigheter. Hur ska Stavanger kunna toppa detta? Kan det finnas någon som är lika underbar, rolig,knäpp, omtänksam eller ja helt enkelt så "mycket" som Ingrid?!?






Imorgon är det nyårsafton och jag ska fira den här i Trondheim sammen med Ingrid. Det vankas kalkon, vin, trevligt sällskap och fyrverkerispaning med världens bästa utsikt över byn. Kan man önska sig mer?!? 

Nu ska jag kurera mig, knapra c-vitamin, dricka massor av vatten, krypa ner under mitt varma gosiga täcke i soffan, se på någon icke krävande IQ-befriad film och mysa med "Hästi". Imorgon vaknar jag frisk och kry, redo för seriöst nyårsfirande.

Gott nyttår (ja nyttår ska sitta ihop, så skrivs det i Norge), vi ses 2011!!! Pöss

Vilket år!!!! På något konstigt vis känns det som om jag lyckats pressa in flera år i detta enda. Det är så mycket som hänt och som ännu händer. År 2010 var året då jag verkligen började leva på riktigt. Såhär någon ynka dag ifrån det nya året vill jag passa på att tacka alla underbara människor jag har förmånen att få ha i mitt liv. 

Här kommer några ord och fraser som sammanfattar det gångna året för mig:

Ut och in, galet, färgglatt, stugliv, samboliv, soffmys, glädjetårar, tårar av sorg, torftigt matförråd, Leksandsknäcke, syltetöy, utveckling, kärlek, gröt, utmaningar, galna upptåg, svek, Jack Johnson, äventyr, djupt rotad vänskap, vänner, inbillade vänner, kärleksförklaringar, missuppfattningar, skratt, knas, bus, lek, lust, drömmar, mardrömmar

Kreativitet, snöighet, värme, kyla, nyfunna vänner, gammla vänner, familj, Norge, Sex and The City-liv, Sverige, regnväder, pressa sig till max, teknikstrul, Tyska kackerlackor, nivåkontroller, Malmö, splittring, kluvenhet, biobesök, ironi, energi, Trondheim, lusekoftor, sjömänn, X-jobb, Stavanger, superlånga skypesamtal, "Sexy Bitch", spotify, mod, mognad, Göteborg, armkrok, highheels, nattvimmel, djurighet, drinkar, Stockholm, grönska, skutt i vattenpölar, picknick, Botaniska Trädgården

Mysiga stunder, skrämmande stunder, stunder av självinsikt, glädjeskutt, barfotabarn, öl, fjärilar i magen, lärdom, Åhléns City, sprall, spring i benen, sorg, lycka, Indiska, blåmärken, träningsvärk, fotbollsvader, fladdrande hjärta

Tidiga morgnar, sena sena nätter, mindre bra beslut, mer lyckade beslut, gittarspel och gruppsång, teater, Lundströms Skoaffär, dejting, tilltro, mjölksyra, party, levande ljus, ryggkliande, bilåkning, frisyrbestyr, vilsen, funnen, vansinnespackning (Aset), packad, glädjeyra, yrsel, levnadsglädje och livskvalitet.  

Årets Favoritcitat:

Bara gör det! / Sarah Åkesson 

Tack alla underbara kalasbrudar, partypinglor, virrpannor och sötnötar för att ni gjorde år 2010 till mitt bästa år hittils. Ni får mitt hjärta att sjunga och gör mina glädjeskutt extra höga och spralliga. Kärlek till er alla i vinterkylan, jag älskar er alla otroligt mycket, på mitt eget lilla barfotabarnsaktiga sätt.

Tack för mitt mest levande år hittils... ♥

Nöjd och glad hemma i mammas kök.




Glittrande, gnistrande silverkula på julträdet.




Triss i systrar.




Pyret, världens sötaste och längsta katt...




Lite spex framför självutlösande kameran.




Kristallblomma...




En kopp med rykande het glögg i brasans sken på fårfällen.




Mer spex... ;)




Ljuvligt gitarrspel och gruppsång med stämmor  i ljusskenet...




Tre glada!
 



Familjen Nordmans lite speciella julträd.




Det griljerades skinka och knaprades på Leksandsknäckebröd.




Systrar eller? Nog kan man se likheterna!?




Vardagsrummets mysiga vrå...




Jag och Julia




Söta lilla mammis.




Sprallbrallan Karro!




Mamma och Julia



Det åts mat som galningar...




Sötnosar redo att hugga in på julmaten!




Våra fina gammla kalendrar som mamma tillverkat av tändsticksaskar.




Vägen in till köket...




Karro leker vid/med maten. ;)




Stallyktan var så klart tänd.




Kul jul!




Maten vi spiste.




Katten Pyret myser i fåtöljen i vardagsrummet.

Efter att ha laddat upp alla dessa bilder vill jag nu önska er alla en riktigt God Jul!

KRAAAAAAM

Idag är jag helt slut, helt orkeslös, matt och trött. I min arma hals lurar en elak förkylning, det hettar om kinderna och huvudet dunkar en aning. Mina tappra försök till att överlista förkylningen under julen med heta sköna fotbad, juicedrickande och vila fungerade mindre bra. Men som vanligt finns viljan där oavsett, vilket också är anledningen till att jag faktiskt ändå jobbat idag. Jag har så många fina bilder från julen i Hedemora som jag vill visa er men orken finns inte riktigt där och för en gångs skull ska jag inte pressa mig själv. Ikväll ska jag bara slappa och njuta av att skypa med min tokiga Malmöit-bästis Sara. Har så mycket att berätta för henne om den tokiga julen. Herregud, inte mycket som blev som det skulle! gud, suck! Vart ska jag börja!? Oväntade och oönskade kärleksförklaringar, massor av trist bilåkning, folk som gjorde bort sig (vissa mer än andra) och en hel massa knasigheter...  

Hur som helst så är jag glad att vara tillbaka i mitt älskade Trondheim bland alla fina nordmän, det var riktigt skönt att kunna lämna Hedemora bakom mig ännu en gång. Särskilt efter helgen som varit, puh!

Jag lovar att återkomma med bilder från denna "underbara" jul så fort min kropp bearbetat klart förkylningen, en förkylning som varken vill bryta ut i hela sin "härlighet" eller försvinna. Har kännt i et antal veckor nu att allt inte är helt okej men det är där det stannar. Men kanske, kanske har jag nu nått toppen av förkylningens utbrott och imorgon kommer jag vakna utvilad, pigg, frisk och kry. Låt oss hoppas det! ;)

Nu, tillbaka till soffan där en mjuk fleecefilt, ett gäng mandariner och en varm "Hästi" (min egenhändigt tillverkade vetekudde) väntar. Ha det gott, snakkes!

Äntligen färdigpackad och redo att slänga mig i bingen för att ladda batterierna inför en sista dag på jobbet innan avfärd till Svea imorgon onsdag. Har man inte annat att lägga sin tid på så kan man alltid få några timmar att fly som killarna i musikvideon ovan. Snacka om tidsfördriv för att inte tala om en sjujäkla bra video!!! Älskar verkligen OK Go och deras härliga humor. Titta, lyssna, njut och framför allt FÖRUNDRAS av deras kreativitet och skaparfinurlighet. Vilka killar!!! Natta!

Julen är nära och hela min lilla kropp sjuder av julkännslor. Det snöar lätt ute och överallt sliter familjer med att få in åres juletred i stuan. Rödkindade barn med stora luvor springer runt på gatorna, skrattar och leker, tjoar och tjimmar medan de slänger sig än hit än dit i de stora fluffiga snödrivorna. Överallt glittrar och gnistrar tusentals ljus och ljusslingor i Angelltröas trädgårdar och småfåglar mummsar ivrigt i sig av julkärvarna som så omsorgsfullt är uppsatta lite här och var. Jag lagar mig en egen julspellista på spotify och riktigt koser mig i min lilla hybel med syrliga mandariner och rykande hett julkryddigt te. Det är nog första julen på länge som jag faktiskt haft en sån härlig kännsla inför julen, det känns lent i maggropen och allt är så fint, även människorna inbillar jag mig.   

Jag har så smått börjat packa min resväska inför hemfärden till Hedemora. Det ska bli riktigt fint att få komma hem till Hedemora en kortis. Tänk!! På onsdag får jag träffa mamma, mina två söta småsystrar och Mikael igen. Det ska självklart även bli fint att träffa pappa, men han får nog vänta till på torsdag är jag rädd för jag befarar att anlända sent på onsdag natt.

I detta inlägg har jag delat med mig av två av mina absoluta favoritlåtar såhär i juletid. Musikvideon ovan med Nicole Kidman får mig alltid i stämning inför julen. Hoppas ni gillar låtarna och att ni alla får njuta av en fin jul med era nära och kära.
Ha det gott!   

Tjing, tjing alla fina!

Idag är jag i bättre form och på ett betydligt gladare och stadigare humör än igår. Tur att jag har så många fina vänner vid min sida som plockar upp mig är jag vacklar. Igår jobbade jag till kl 20.15 (extrajulöppet) varpå jag tog sälle med Maren till Möllenbergs Rema1000 där choklad inhandlades och telefonen laddades med pengar. På något konstigt vis var nämligen alla pengar som bortblåsta på mobilen efter torsdagsnattens lilla, ska vi kalla det "kris".

Efter handlingen delade vi på oss, Maren hem till Jan för fredagsmys och jag upp för den längsta, brantaste och glattaste backen i hela Trondheim, vägen upp till Rosenborg. Där väntade världens finaste Ingrid med hemlagad mat, rödvin och tända ljus. Mysigt värre var det och vi pratade både länge och väl om allt mellan himmel och jord. Självklart var det hetaste ämnet killar, otippat!! Alltid skönt när man får prata av sig och känner ett samförstånd, att man upplevt liknande saker. Det känns ju egentligen skit att båda varit med om så dåliga grejer men på något vis blir man ändå tröstad av det. Man är inte ensam och det går över, starka tillsammans. Allt som allt var det en riktig toppenkväll. Jag lyckades hålla mig från att svara på diverse bedjande sms och jag höll mig cool. Sjukt nöjd med huvudet högt. Och oavsett, vad ska man svara på sms som: Förlåt, jag var en idiot! Ja, eller?! Det är ju ganska så uppenbart. Bättre att inte svara alls, låta tystnaden tala. Hur är det man säger, tystnaden säger mer än 1000 ord. I detta fall hoppas jag det stämmer. Dessutom, oavsett vad jag svarat så skulle det knapast göra saken bättre. Han är ju fortfarande en idiot. Jag har redan kommit till stadiet att jag faktiskt tycker synd om honom. Kanske visar detta på mognad, eller är det helt enkelt likgiltighet. Vem vet!?

Nu ska jag slänga mig in i duschen och göra mig klar för en dag med shopping på byn med Maren. Det vankas mysig långfika och middag på något kosligt uteställe och till kvällen blir det öl i gott sällskap. Det kommer bli en fantastisk dag! Vem behöver killar när man har så fina vänner som jag!? ♥

Hoppas ni alla får en underbar helg, för banne mig, det ska jag ha!!! :D

Som att rycka ett plåster, utan omsvep. Direkt, snabbt och effektivt! Visst bränner det som satan efteråt men kanske gör det mindre ont i slutändan än om man skulle dra ut på det hela?...

Att långsamt plåga sig själv tills huden svider, blir röd och irriterad är kanske inte det smartaste allternativet, men vad gör man om just precis det är allt man vill göra?...

Dags att rycka upp mig och sluta tortera mitt arma lilla hjärta och bara ta mig ur det. Någonstans i bakhuvdet ekar frågorna:

Var det värt det?
Why did I even bother?...

(som svar på frågorna ovan så ja, jag tror det. Kanske... Alltid lär man sig något och jag hoppas att nästa gång jag ställer mig dessa frågor så blir svaret ett starkt, rungande och otvetydigt JA. Ge det lite tid så kommer jag dit. Det tror jag.)

Efter regn kommer solsken sägs det, men hur är det med snö?

Dets sägs även att tiden läker alla sår. Kanske är det sant men hur är det med misshandel? Sätter det inte alltid ett spår hos offret? Ett spår hos offret som sedan kommer präglas av händelsen resten av livet?

Det är svårt det där med kärlek, hur ska man veta? 

Vad jag vet är detta:

Hellre har jag ett stort hjärta, vågar känna, tycka om, beröra andras hjärtan och öppna mitt eget med risk att bli besviken, än att inte känna någonting alls.
Det skulle inte vara att leva. 

Men men, som det starka barfotabarn jag är reser jag mig igen, hann inte ens falla ordentligt denna gång. En liten knuff och lite vingel i sidled men det är allt. Jag har ju för fasen fotbollsvader!!!

Om jag tänker efter var det här ändå det bästa som kunde hända, egentligen. Jag har ju tackat ja till jobbet i Stavanger (Wihooo!!! Yajieee!! XD ) och kommer innom en snar framtid att flytta dit och då kan jag ju inte ha mitt hjärta fladdrandes iväg till Trondheim (inte mer än det redan gör för all fina vänner och kollegor).

Nej, nog om det. Kärleken får vänta. Jag har en ny strategi, from now on I'm Icewoman!
Egentligen är det en meningslös strategi och inerst inne så jag vet redan att det kommer misslyckas. Mitt hjärta är för stort och varmt och jag har allt för lätt att tycka om andra människor omkring mig. Men saken är den, jag tycker om att tycka om folk så jag fortsätter nog med det, i alla fall ett tag till...

Tackar gud för att han (eller vem det än må vara) försett mig med en så stor dos av positivitet, energi, jävlaranamma och levnadsglädje. Ibland är det skönt att bara kunna fälla någon tår och sedan kunna ta allt med en klackspark.

♥ Självklart också STORT tack till underbaraste Saran som fanns där för mig i natt, du är en sann vän och dig släpper jag aldrig! ♥

Dags att skruva på smilbanden och ge mig av mot bussen, här ska krängas varor!

Ända sedan jag kom till Norge har jag funderat över grannarnas beslut att måla det gemensamma garaget i olika färger (grannarna bor lite längre bort på gatan där jag passerar varje dag till och från bussen). Garaget är liksom delat mitt itu, precis som om det vore taget direkt ur någon tecknad film. Men nu såhär i vintertid har jag äntligen fått klarhet i frågan, bokstavligt talat!!! Om min granne hade en sådan hiskeligt dålig smak vad gäller julbelysning så skulle inte jag heller vilja känna vid dem, än mindre dela garage med dem! ;) Ha ha! 

Garaget ser ni ovan och fler bilder på den hemska belysningen kommer nedan. Inte nog med att den trassliga och ojämnt disponerade ljusslingan är äckligt grön, den har även 5 olika typer av blinkningstempon som den växlar mellan. Från lojt blinkande med långa pauser till total stressblinkning med risk att framkalla epileptiska anfall. Här snackar vi smakfullt! Just lovely!!! :P





Se så jämnt fördelad ljusslingan är... Ungefär lika fint som den stora blå keramikskon (ja ni läste rätt, sko!!!) till blomsterkruka som samma granne har i trädgården om sommaren på den upphöjda lilla muren så att den skall synnas extra väl. Geite!!! Här snackar vi trädflygare på hög nivå, kanske de har beställt från den där supertattiga och tokroliga tidningen vi brukade läsa ur uppe i Leksand. Ha ha!!!
 




Jag lovar, det ser värre ut i verkligheten. Det var svårt att fånga den verkliga skräcksynen på foto...





Vintern är fin på andra ställen på Angelltröa i alla fall...









Just nu är det massor av snö, särskilt på Angelltröa. Jag skulle uppskatta det till ca 4 dm snö vid det här laget. Vad gäller trottoarerna så kan jag bara bekräfta att det är ytterst slitsamt och svårt att gå i 3 dm slask...









Nästan hemma...





En annan, betydligt mer pedantisk granne med kännsla för stil har lagat denna fina skylt. Jag gissar att de tröttnat på att få sin extremt nogrannt plogade uppfart och sina fint skottade snöhögar förstörda...

För det mesta är vintern fin och väldigt mysig. Om dagarna, när jag inte jobbar myser jag runt i värsta Bullerbyvinterlandskapet, värmer min kära vetekudde "Hästi", dricker te, myser i soffan och läser alla de böcker Geite hade med sig till mig då hon kom på besök. Underbart! <3  På tal om läsning, det är dags igen. Boken "Tusen strålande solar" väntar...

Ha det! 

Lördagsnatt, klockan har precis passerat 00.00. Ute ligger snön i täta drivor (ca 3 dm sist jag tittade efter) och på Angelltrövegen fladdrar fortfarande blockljusens eld ihärdigt och starkt. Fröken Nordman är i sitt esse och har precis avslutat ett långt och givande "skypesamtal "med sin kära storasyster Pernilla. Det blev ett "samtal" med en helt ny funktion. Då båda systrarna Nordman led av tristess och rastlöshet och var allmänt less på att bara vara hemma i lugn och stillhet en lördag, så utvecklades samtalet snabbt till en form av aktivitet. Spellistor på Spotify synkades och det dansades vilt så att svetten rann, ben värkte och magar krampade av både skratt och ansträgning. Födseln av en ny träningsform och tradition. "Skypedisco", välkommen till världen! :D 

Kvällen och lägenheten fylldes av total lycka, svängiga toner, syskonkärlek, skumpandes rumpor och värme (både i hjärtat men också rent fysiskt). Tänk att man kan ha så kul och få en sån bra woorkout på ett så enkelt sätt, dagens teknik är ju mirakulös!!! Detta kommer absolut upprepas vid ett flertal tillfällen, det vill jag lova!!! Det var underbart att studsa upp och ner i soffan, i takt med musiken och i synk med en älskad syster befinnandes i ett annat land flera, flera mil bort. Vi dansade till "Macarena", virvlade runt till rytmen av "Aqua" och en hel drös sköna 90-talsdängor. Men den låt som slutligen tog musten ur oss båda och våra arma kroppar var "Walking on sunshine" med Katrina & The Waves. Vi dansade konstant i extas låten igenom, rörde våra kroppar, leder och lemmar maximalt i en salig blandning av dansstilar. Man kunde urskilja lite afrodans, magdans, hiphop och så klart även klassiker så som "röra i grytan" och "robotdansen" om man beskådade spektaklet. Puh!!  

Helt mör  i kroppen sitter jag nu nersjunken i soffan och bara njuter. Tack Pernilla för att du förgyllde denna helt vanliga lördagskväll och gjorde den till en av de bästa. Så nära men ändå så långt bort...   ♥




"Jump Around"




"Dancing On My Own"




"Super Freak"

Igår spenderades en lång stund framför datorn där det skypades för fullt med käraste syster Pernilla. Idag slog det mig, jag kommer att få sakna henne länge till. Pernilla ska nämligen inte göra som resterande Nordmansystrarna och komma hem till jul. Hon åker istället mot ett äventyr i Indien. Där ska hon vara i över en månads tid och låta sig inspireras av all härlighet. Tuff brud! Det har varit en dröm sedan många, många år hos Pernilla att besöka detta underbara land. Nu är det så äntligen dags och jag hejjar på med största entusiasm. Visst är det underbart när folk vågar följa sina drömmar och tar steget ut?! tyvärr kommer det i detta fall gå ut över mig och min starka systerlängtan. Men det är det värt denna gång. Jag får hålla mig till tåls och minna mig förra vinterns mysiga stunder istället. Ovan ser ni en bild på Pernilla som jag tog då vi var ute på en sån där fin långpromenad i ett friskt, krispigt vinterväder förra julen. Ett fint minne och en fin syster.


Älskar dig! ♥

Först måste jag bara säga WIHOOO!!! Det blev närmare 1 mil igår kväll på längdskidorna. SÅÅÅÅ NÖJD!!!

Idag fick jag anledning att ringa upp en Indiskas butiker för att ställa en fråga angående några varor som gick in till ett mystiskt pris i vår kassadator. Jag valde självfallet att slå en signal till butiken i Göteborg, där min resa innom Indiska startade. Det var glada stämmor som mötte mig på andra sidan av tråden och det kändes riktigt fint att höra lite go, gla göteborska igen. Till min stora glädje var min underbara dekoratörskollega och vän Ewerth fortfarande kvar på jobbet så jag beslutade mig för att retas lite med honom. När som luren gick vidare till Ewerth valde jag att agera en sur och missnöjd kund, allt för att narras. Men se den gubben gick inte!! Ewerth kopplade direkt och kunde bara beklaga och hänvisa problemen till en extremt jobbig praktikant som varit på Indiska tidigare under våren och sommaren. Han hade sedan dess fullt upp med att få butiken i skick igen, något som i dagsläget verkade så gott som omöjligt (jag var där under våren och sommaren). Ha ha ha!!!

Det var så underbat att få prata med fina, galna och tokroliga Ewerth igen. Som jag saknar honom!!! Han får mig alltid att bubbla, fräsa och sjuda av skratt och glädje. Då man samtalar med Ewert gäller det att ha huvudet med sig, tungan spetsad och rätt i mun. Han är så rapp och samtalet växlar i rasande fart med olika humoristiska och ironiska vändningar. Underbart!!! Jag saknar hans sånger och visslande när jag arbetar. Det var så fint att tralla lite ihop om dagarna, de gick så mycket lättare, bättre och snabbare då. Nu trallar jag och visslar för mig själv bäst jag får tillfälle (mestadels utan att jag ens lägger märke till det själv) men det blir aldrig riktigt samma sak. Om jag inte tar fel så är Ewerth nog den gladaste, mest speciella och unika dekoratören som finns. Tänk att man kan ta upp tråden så där bara, efter att inte hörts på månader. Vi tog vid vårt vanliga kärleksfulla gnabbande där vi lämnade det sist. Jag hörde mig för om hur det var med arma fröken Gösta och såg även till att beklaga mig för att vi fortfarande inte fått tummen ur och gift oss. Ewerth berättade sedan att han äntligen blivit en fullfjädrad prinsessa och att han och kungen hade det lite småjobbigt efter all uppmäksamhet i pressen den senaste tiden. ;) Ha ha ha, nästan så att tårarna rann under samtalet både av glädje men så klart av den otroliga värme och kärlek jag hyser för denna härliga virrpanna... 

Tack vare det lilla samtalet flöt dagen förbi som i ett enda stort glädjerus och innan jag visste ordet av så var klockan 16.00 och arbetsdagen var över. Resterande timmar av dagen har spenderats på städning och skypande med min kära lilla mamma. Det är alltid skönt att samtala med henne när huvudet spinner och tankarna far runt, runt, runt. Något lugnare och med ny glädje efter att ha återberättat telefonmötet med Ewert ska jag nu läsa sista kapitlet i boken "Flickorna från Riyadh". Det är både spännande och nu kommer upplösningen. Så, natta då folkens! ♥ 


 


Kära Gösta vilandes i sin stol med partyklackarna på, finklädd inför påskhelgen. Gösta är för övrigt Ewerts rara dotter och mitt styvbarn med handikapp och social fobi. Hon håller mest till i fikarummet eller i dekoratörshörnan på Indiska, Kungsgatan Göteborg. ;)





Avslutningsvis en bild på mig från förra helgen på Samfundet. I bakgrunden ser man dans och delar av den underbara orkestern. Vilken kväll, jag ler från öra till öra av att tänka på den.  Så slutligen en liten truddilutt med Ewerth själv...