ZzZZzzzzzsängdags på Kirkegaten 34 men piggelinen är vaken efter en mysig kvällsfika med Oskar och Kim.
Joel är på Grasholmen hos Victor men ska nog snart knata hemmåt, över den långa blåsiga Hundvågsbron. Jag koser runt med tända lys och lyssnar på Jose Gonzalez och skänker tacksamma tankar till någon där uppe som gav mig denna fina och välbehövliga lugna kväll med fina människor runt mig. Nu ska jag stämpla ut för kvällen, krypa ner och njuta, ta hand om er i blåsvädret!
När hjärtat värker och huvudet snurrar, att bara låta sig själv försvinna in i flertalets dimma. Ett sätt att få hjärtat att fortsätta slå, ett sätt att få själen att vila. Att vaggas och tröstas av tryggheten och kärleken hos en vän, fly från en varm famn för att sedan djupdyka direkt ner i nästa. Bygga mysöar och kojor, hålla kramkalas och djupandas. Se mig, rör mig, håll mig hårt för jag har glömt hur man andas och du är min enda väg till syre!!!
.
.
Sy upp hjärtat på en tråd och bära synligt runt halsen, som sköraste smultron på sommarens första gulnande grässtrå. Känslan av att vara nära på genomskinlig, som ett glas mjölk spätt ut med allt för mycket vatten. Liksom färgvirveln i ett vattenglas från en doppad pensel, löses upp och försvinner i en kaskad av färger. Kvar finns något grummligt grått, som dimma och gröt...
.
.
Som en liten flicka i allt för stora stövlar, släpandes snubbligt frammåt. Alltid frammåt, inte våga titta bakåt. Där jagar stora svarta skuggor med vässade tänder, de är ute efter glädjen, viljan och allt annat du har kärt. Farligt nära, liksom nafsar de i hasorna, det flimmrar svart för ögonen.
.
.
Ett leende som aldrig når hela vägen upp till ögonen och en vilja skapad av sköraste glas. Att vackla, som en lindansare på tunnaste spindeltråd. Det är farligt nära.
.
.
Dags att putsa pansarskruden av fjädrar, låta vilja gro och slå rot på nytt. Låta rötterna skjuta djupt ner i marken, stålsätta viljan och finna en väg tillbaka till glädjen. Precis som en blomma vissnar ner och återuppstår så skall även jag blomma!
Igår kväll blev det äntligen av, en äkta vårpromenad innefattande både bus och vitsippsplockning. Jag och Bettan myste runt på nya vandringsstråk och hamnade snart i himmelriket. Framför våra skruttiga och bussvältna ögon uppenbarade sig en rutchekana!!! Vi hade hittat em dold skatt, en superstor lekplats vid utkanten av en skogsdunge som prunkade med vitsippor.
.
.
Med de skygga små blomsterna som våra enda vittnen bar det av, upp för trätrapporna och swisch iväg ner för kanan. Wiiieeeee!!! Vi lekte loss och klättrade runt i något som liknade ett jättespindelnät och när barnet innom oss fått sitt skuttade vi glada i hågen vidare in i grönskan.
.
.
Där plockades vitsippor och blickades ut över havet...
Jag fann ett par hårt åtgångna glasögon. Dessa använde Bettan och jag sedan för att "pynta" en bukett som vi sedan ställde som en gåva till Joel på hans nattduksbord. Tänks så överraskad och glad han blev. ;)
.
"Bettebollen" myser mitt i grönskan. <3
.
.
Tänk att all denna vackerhet liggar bara minuter från min ytterdörr!!! Ibland glömmer jag hur lyckligt lottad jag faktiskt är...
Igår blev det ett kärt återseende, det var onsdag och häng på B&B. Älskade Böker & Börst, det var allt för länge sedan jag styrde kosan hit för en kopp kaffe med kos. Igår blev det så äntligen av igen och i mitt sällskap fanns inga mindre än Marja, Fanny, Irma (Irmelin), Linda, Joel och Patrick. Mysfaktorn var hög och sällskapet galet, fnittrigt, busigt och hjärtligt. Det var helt underbart att få sjunka ner med goda vänner runt ett bord, bara småsnacka och chilla. Irma hade jag dessutom inte sett på ett bra tag så att få hennes goda varma kramar var nog kvällens höjdpunkt.
.
.
. Nu sitter jag på bussen på väg till jobbet, drömmer mig tillbaka till den fina gårdagen och småskrattar för mig själv. Tänk att det kan finnas så många vackra och tokroliga människor... .
.
.
.
Hoppas ni alla får en fin dag, kärlek i massor till er alla!
Bjuder på ett nytaget foto med lite försommarsmak. Flagnande blå skönhet möter frisk, sirlig bondromantisk spetsgardin i den krispiga Stavangerkvällsluften. Denna bild tog jag i söndags kväll då Joel och jag utforskade, för oss nya vandringsstråk i Stavagers gamla kvarter på Våland. Det är nästan så man kan höra knarret i gångjärnen , måsar skrika medan de susar fram i luften högt uppe i det blå och känna smaken av nyplockade smultron på tungspetsen från sommarens första barfotadag. Håller ni inte med?!?
.
Tänk att något så simpelt som lite färg, ett stycke tyg och ett fönster tillsammans kan harmoniera och resultera i en så fin skapelse...
... råder det måndagskväll på Kirkegatan 34. På spisen puttrar maten, doften av färsk vitlök och exotiska kryddor fyller den lilla lägenheten, ljusen är tända och fladdrar stilla i brisen från det öppna fönstret och på bordet står dagens nyinköpta snittblommor och andas vår. Runt mina ben smyger och rusar en ivrig och kärvänlig liten krabat till grannkatt och får mitt hjärta att skutta, slå några extra volet av ren skär glädje och kärlek. Mitt hjärtdjur lever och adas i allra högsta grad denna vackra vårkväll.
.
.
.
.
.
.
Efter en lång dag på jobbet, en måndag som denna är det skönt att komma hem till den blivande sambon, gå rakt in i en varm famn och få en kyss på hjässan.
.
.
.
.
.
.
Nu är maten så gott som klar vilket passar utmärk eftersom min mage just börjat ge ifrån sig kurrande läten liknande grannkatten. Det ser ut att lida mot en lugn kväll uppkrupen i soffan framför en film med ett par varma armar runt kroppen.
För att hjälpa tillfrisknandet på traven och för att få in ett stänk ny fräsch energi i min lilla lya släpade jag mig idag ut till närmsta blomsteraffär. Väl där inhandlades tre knippor av lila skönhet som nu står och pryder rummet i min stue. Visst är det underbart med tulpaner!?! De utgör inte enbart ett vackert blickfång att vila ögat på, utan de för med sig våren med sina krispiga blad, den pigga gröna blasten och de knalligt färgglada kronbladen . För mig är just ljudet av tulpanblast och blad som blir vidrörd ett av de vackraste ljuden som finns. Det går inte att beskriva med ord utan kan bara upplevas. Något som går mot gummiaktigt, sprött, krispigt och knaprigt. Det är ett ljud som får mitt hjärtdjur att spinna och min själ att dansa...
. . . . ... den perfekta måltiden för en sjukling!? Ja ni läser rätt. Jag trotsade förkylningen och febern i helgen för att få träffa Christina på hennes födelsedag i Bergen. Som alltid då jag slappnar av under ledighet kommer förkylningen som ett brev på posten med sina krokar och slår sig fast, riktigt borrar sig in och bryter ut i full utsträckning. Idag är det onsdag och jag är hemma sängliggandes. Trist, tråkigt och frustrerande! Orkeslös, blek och febrig med en matlust som hos en anorektiker ligger jag nu hemma i soffan och surar. Som tur är finns Joel vid min sida och tvingar i mig lite mat, håller mig sällskap och förser mig med diverse skräpiga chickflickfilmer för att få mig att uthärda min tillvaro. Tack till Joel och tack och lov för att gurka finns, vad skulle annars kunna locka min aptit!?! . / . Josefin Barfotabarn . . . . .
. . . I fredags fick jag hjälp av en liten flicka på ca 4 år att påskpynta i butiken. Hon stod länge med stora tindrande ögon och såg mig hänga upp färgsprakande kyckling och äggformade girlanger från taket, fylla skålar med gnistrande ägg, ta fram påskris, hönor och harar... Jag kunde riktigt se hur ögonen vidgades mer och mer för varje sak som kom på plats och hennes lilla kropp nästan vibrerade av iver, glädje och fascinering. . Till slut kunde jag inte längre stå emot hennes blänkande små hundögon så jag gjorde det enda rätta, jag bad om hjälp. Ber man om hjälp istället för att fråga om de vill vara med så är sannolikheten att de vågar svara ja mycket störra, något jag märkt med åren. Den lilla flickan sprack upp i ett leende och hängde lite generat ett första ägg i påskriset. Kul var det visst för hon brast ut i ett litet försiktigt jubel. Så kom det sig att innom loppet av 3 minuter det sedan hänge en fin liten äggklase i påskriset, allt vilandes på samma perfekta lilla kvist. Den lilla kvisten böjde sig i en vid båge ner men jag kunde ändå inte rå för att tycka att detta var det finaste pyntade påskriset jag sett på länge. Visst är barn underbara!?! . Jag var på strålande humör resten av dagen och de varma blickarna och tacksamma leende jag fick från flickans mor värmde mig innombords. Det kostade mig så lite att bjuda till men det gav dessto mer för flickan och hennes mor. Tänk om alla människor kunde vara såhär, att ibland göra den där extra lilla ansträngningen. Så mycket lättare och härligare livet och vardagen skulle vara att leva! . . . / . Josefin Barfotabarn . . . . . .
Nu i dagarna blev ett varmhjärta till toffeldjur 25 år, detta firades förra helgen med en hel massa överraskningar, hemlighetsmakeri och mys. På lördagen beårdrade jag Joel att stanna hemma i mitt lilla krypin på Kirkegaten medan jag smet iväg mot bussen till Hundvåg och Grasholmen kånkandes på två proppfulla IKEA-kassar och två stora afischer under armen. . . . . . . Väl hemma hos Joel pysslade jag runt och myste till hans rum i något av en orientalisk anda. Jag hängde upp gardiner och lyktor, häftade upp två miljöbildsaffischer, tände ljus och rökelse, försåg sängen med både överkast och myste till den med kuddar och toppade sedan av härligheten med min stora orientaliska silverbricka proppad med plockmat. Där fanns oliver, fetaost, kex, ost, flera olika grönsaker att dippa, vindruvor m.m. m.m. För en gångs skull hade jag faktiskt lyckats att hålla denna hemlighet för mig själv så gissa om Joel blev förvånad då han så slutligen blev insläppt på sitt rum. Visst är det kul att överraska någon som förväntar sig så lite och blir så glad och tacksam tillbaka. Jag och Joel myste sedan järnet resten av kvällen och även Joels sambos Viktor och Sandra fick vara med på ett hörn och knappra lite godheter. . På söndagen där emot blev det pannkakstårta för hela slanten, nu var det Viktor och Sandras tur att överraska. Vissta rann glassen och smälte till drivor på de nystekta pannkakorna, men vad gjorde det?!? Gott var det och fnittrigt runt det lilla bordet på Grasholmen. Jag tycker mer och mer om att komma hit och spendera min tid ihop med denna trio. . .
.
. . Ovan en bild på mig och Joel från en av våra små turer, denna tagen på Hundvågs soliga klippor en sån där förtids vårfrisk dag med krispig luft, molnfri himmel och pirr i magen. . . . // Josefin Barfotabarn . . . . . .
Jorden fortsätter att snurra och jag med den. Min vardag är fylld av långa slitsamma arbetsdagar innefattande både byggdamm, sågspån, sega målare, tröga byggarbetare, tuffa deadlines, feberyra och svårsovna nätter. På håll, i ett litet hörn står troget ett kjelsjukt toffeldjur, väntar och hoppas på att få sig en smula kärlek.
.
Dagar, nätter, veckor och månader flyter samman och jag har nog inte varit så osocial som detta på en lång, lång tid. För att orka med, sammla kraft, stålsätta mig och låta mig inspireras till nästa dags tuffa tag sluter jag mig en aning. Jag tar bussen till Kvadrat tidigt på morgonkvisten och skumpar hem igen med den samma bussen mot kvällningen. Väl hemma låter jag mig drunkna i en varm famn, bara låter kärlekens vingar bära mig bort, högt upp utom räckhåll från allt och inget. Andra dagar stupar jag direkt i säng, däckar framför mitt älskade "River Cottage" och all vacker natur som visas i programmet. Jag drömmer om fritiden, den där regnbågsskimmrande tiden som plötsligt bara en vacker dag ska stå där mitt framför mig, bjuda mig på svindlande äventyr, vindlande vyer med smultronställen så långt ögat når.
.
Vecka 11 och nyöppningen på butiken i Kvadrat närmar sig med stormsteg. Det spritter till i min lilla kropp av iver, framtidstro och glädje. Mitt uppe i alltihopa, med ärmarna hårt uppkavlade och tålamodet testat till tusen är det lätt att glömma att se allt det fina i det jag faktiskt är med om precis just nu. Detta bygge i sig är ett enormt äventyr som jag fått äran att medverka och spela huvudroll i från början till slut. Det känns stort och jag känner mig stolt och aningen mer rakryggad dessa dagar, detta till trots alla tunga hyllor, möbler och diverse bråte jag släpat på mina bara axlar i det sista. Visst är dagarna långa, utmaningarna lika många som blåmärkerna på min stötkännsliga kropp men gudarna ska veta att kul, ja det har jag. Kul med stort K dessutom! Bra blir det mina kära, bilder utlovas en vacker regnbågsskimmrande dag...
.
.
.
.
.
Till helgen om allt vill sig väl blir det en kortare tur med Jan Kenneth, hans minibuss och gänget till Christina i Bergen. Jag gleder mig och längtar till helgen av hela mitt hjärta.
Sitter uppkrupen i det fula grönorangea bussätet på buss nr. 2 på väg mot ännu en dag av byggnadsarbete på kvadrat. Kroppen är, tack vare gårdagskvällens yogapass skönt avslappnad trots allt slit på jobbet. Nu börjar butiken ta form, gamla väggar rivs och nya byggs, allt i en virvlande fart. Det är riktigt spännande och häftigt att vara delaktig i denna stora process. Tänk, det som en gång kändes som en evighets tid långt fram är nu snart inom räckhåll. Vecka 11 och byggets slutdatum närmar sig med stormsteg, jag står bredvid och hejar på. Det ska bli så skönt med en nystart, ny energi och framför allt ny entusiasm. Gud som jag längtar till vecka 11 nu!!! Det faktum att jag även den veckan ska få resa på en mindre tripp till Sthlm och Indiskas huvudkontor gör knappast efterlängtnaden mindre. .
Men nu mina vänner, dags att skutta av bussen och åter bege mig in i byggdammets sköna värld. Snakkes! // . Josefin Piggelin . . .
I kväll kollas det film på Grasholmen med Sandra medan Joel spelar copmuter med Viktor. Kvällens film är "Kyss mig" och den handlar om kärlek, lesbisk sådan dessutom. Det lagas mat också, det blir kyckling och pasta med hemmagjord vitlökssås. Mumma! Målet är att hinna klart med maten tills dess att serien "Kontoret" startar på tv:n. Fingers crossed!!!
.
.
.
.
.
.
.
.
Med det styr vi stegen mot en ny vecka, banne mig vad bra den ska bli. Jag känner mig skönt utvilad efter denna mysiga helg och längtar redan till nästa. För vet ni vad?!? Livet är fint!!!
God morgon världen! Dags att hasa sig ut till köket och laga til lite frulle. Magen skriker och hjärtat slår. Kanske vaknar toffeldjuret bara han känner lukten av färskpressat kaffe?
Ibland kan en torsdag starta så simpelt som med lite plumbo. Direkt efter jobbet, tack vare ny energi (given av de nyinköpta magnoliakvistarna på vardagsrumsbordet) tog jag mig ann vasken i köket som länge krånglat. Nu sipprar vattnet problemfritt fram i köksavloppet på Kirkegaten. Skönt! När väl detta lilla problem åtgärdats blev det en snabb tur till mataffären där jag mötte upp Patrick för lite råvaruinskaffning. Det var länge sedan vi sågs och jag hade lovat bjuda igen på middag (sedan december, skämmes Josefin!!!). Efter en stunds velande föll valet och tycket på rotfrukter i ugn. Ganska enkelt tillagat men otroligt gott. Jag blandade champinioner, morötter, potatis, lök, suchini och sötpotatis, allt detta toppades sedan av med fetaost och lite färska kryddväxter som fick smälta över hela härligheten de sista minuterna i ugnen. När sedan tsatsiki tillades till rätten var jag nöjd med min lilla kreation. Maten blev lyckad och jag fick klart godkänt på min matlagning. Faktum är att den ledde mig till en fin deal. Patrick fixar min dator och jag fixar middag. :)
.
Efter middagsbjudningen tog jag mig en lång varm dusch varpå jag sedan slog mig ner på den mjuka, fluffiga vardagsrumsmattan. Med kroppen skönt insmord i Body Shops Body butter, "Delice de gingembre" (som jag fått av pappa och Dessi i julegave) myste jag runt på nätet, läste bloggar och bara njöt av mitt eget sällskap tills dess att Joel smög sig in genom ytterdörren. En fin dag och kväll i mysighetens tecken. Notering till mig själv: Ibland kan allt man behöver, vara tid med sig själv.
.
.
.
Bild från stuen/vardagsrummet.
.
.
.
Barfotafötter, magnoliakvistar och stora leendet på plats...
. ... skriver jag detta inlägg. Jag håller Linda och hennes mindre trevliga rethosta sällskap. Finns det något värre än att vänta på legevakten? Att bara sitta på en hård bänk och stirra uttråkad på den avskalade inredningen och de icke konstbärande väggarna. Jag roar mig med att skratta åt det norska folket och deras uppfinningsrikedom. För visst är det väl superpraktiskt med sirap på burk!? Det fattar ju alla!!! ;) . Till kvällen vankas filmmys utslagen i soffan hos Linda och gänget, i deras nya kollektiv. Det ska bli koseligt! <3 Kanske kommer jag dessutom mysa runt i en riktig mysdress, det visar sig. Linda och jag har i alla fall planer om att inhandla en sådan idag efter vistelsen på legevakten avklarats. . Hoppas ni alla får en fin helg och att ni tar hand om varandra o vinterslasket. Kram // Josefin Koselin . . . . .
. ... har jag spenderat mycket av min fritid den senaste tiden. Till hjälp av många, långa varma duschar och oändliga kramkalas försöker jag tina upp min februaritrötta kropp. . Jag sitter på bussen till Kvadrat denna gråa måndagmorgon och ser det vintervita snölandskapet regna bort utanför. Tankarna vandrar ständigt iväg till den stora trygga sängen i hemmet där en varm kropp ännu vilar och sover ut efter en händelserik helg. Tänk att bara få krypa ner bredvid, om så bara för en minut till. Glömma allt vad vardag och förpliktelser heter och bara försvinna in i tvåsamhetens härlighet... . Tyvärr kan jag en dag som detta inte unna mig denna lyx, jag har en butik som ska rivas ner och byggas upp på nytt. Idag börjar allvaret på riktigt och jag har redan börjat kavla upp ärmarna inför det hästjobb som komma skall denna slaskiga dag. Nästan halva butiken ska tömmas, omstruktureras och fixas, allt detta idag. Dags att försöka locka fram piggelinen, för gud vet, idag behöver jag henne!!! . . // Josselini . . . .
Känner mig lite som mitt nagellack efter en lång (men ack så lyckad) dag på jobbet och tar det piano denna onsdagskväll. Marja kommer på te-visit i mitt lilla krypin, på agendan står uppdatering om hennes tripp till Svea.
.
Dags att koka vatten och tända ljus, här ska mysas!
Igår kväll, efter avslutat arbetspass drog jag med mig Linda ut på en långpromenad i rask takt. Vi gick på ett för mig nytt promenadstråk efter havet. Det var knotiga ståtliga träd, krokiga grusstigar, små backar, vattenblänk och härligt naturlig och tät skog. Storstadsljusen speglade sig på andra sidan havet och jag njöt av livet. Det var fint att gå där sida vid sida med Linda, en fin vän att dela livets upp och nedgångar med. Det var precis vad jag behövde efter en lång dag på Indiska i Stavanger där skyltfönstret målats, avdelningar bytts plats på, komprimerats, finputsats och justerats. Bra blev det men det tog ut sin rätt. Jag var riktigt trött då jag äntligen knatade över Kirkegaten hem till mitt lilla hushålle.
.
.
.
.
.
.
Tack vare promenaden med Linda fick jag ny energi och lite mer livsgnista igen, något som även hållt i sig till idag. Jag har precis kommit hem från jobbet och snart bär det av igen, mot gymmet!!! Mot Elexia!!! Wiiieeeee!!!!
Sedan vankas Indiskt restaurantbesök med jenterna från Indiska i byn. Kul ska det bli och säkert riktigt gott också. Det ska bli spännande att se den nya indiska restauraten, särskilt eftersom de köpt en hel del möbler, lyktor och dylikt hos oss på Indiska.
