Bara Barfotabarn

 

 

 

 

... så bor vi här. Oslo-äventyret kan börja, nu är boendet på plats!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

---

 

 

 

 

 

Frukostbordet! Det bjöds på presskaffe med hasselnötssmak och nykokad havregrynsgröt. Varmt och gott en kall dag i Norge.

 

 

  

Jag och hjärtat, hållandes hjärtat... ;)

 

 

Idag är det måndag den 18 februari. Imorgon ska jag intervjua en tjej för dekoratörstjänsten jag lämnar. Det ska bli spännande att se vem som kanske ska komma att fylla mina skor. Det börjar verkligen närma sig med stormsteg vårt Oslo-äventyr, som jag längtar!!! Jag ser fram emot att få nya utmaningar, både med nytt jobb, nytt boende och en ny stad. Jag är redan småförälskad i Oslo, vi får se om den kännslan stannar kvar när vi väl är på plats.

 

Nog om det, nu ska jag dra på mig skorna och bege mig ut på byn för att handla lite mat. Kylskåpet ekar tomt efter en helhelg med besök av diverse kompisar, härligt umgänge och socialiserande. 

 

Hej på er!

 

//

 

Josefin Piggelin, Barfotabarn & Partysvensk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För någon vecka sedan var jag som sagt med och hjälpte Trines familj att fira Lotte som blev hela 5 år. Det var en mysig tillställning med massor av söta ungar som tjoade och tjimmade glatt i 2 timmars tid. Det var danselek och massor av bus utöver en hel massa fika, korv, tårta, kakor, gele, chips... Ja gud vet allt! Det var ett gäng sokerhöga men trötta små prinsar och prinsessor till festprissar som lämnade barnehagen där vi höll till den eftermiddagen. Rapunselfest,det är grejer det! Nedan följer en sång som sjöngs denna dag: 

 

Hurra for deg som fyller ditt år

ja, deg vil vi gratulere

Alle i ring omkring deg vi står

og se nå vil vi marsjere

Bukke, nikke, neie

snu oss omkring

Danse for deg

med hopp og sprett og spring

Ønsker deg av hjertet

alle gode ting

Og si meg så hva vil du mere

**Gratulere!

 

Høyt våre flagg vi svinger, hurra

ja, nå vil vi riktig feste

Dagen er din, og dagen er bra

men du er den aller beste

Se deg om i ringen

hvem du vil ta

dans en liten dans

med den du helst vil ha

Vi vil alle sammen

svinge oss så glad

Og en av oss skal bli den neste

**Til å feste!

 

Så lyder den vanligaste norska bursdagssangen, väldigt söt sjungandes ur gapen på små femåringar må ni tro. Tusen tack för att jag fick vara med och dela denna fina stund med er Lene, Steinar,Lotte och Trine!

 

 

//

 

Josefin Piggelin Barfotabarn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nedräkningen har nu börjat på allvar. För ca 2 veckor sedan kom vårens Inshop (instruktions och arbetsverktyg som jag använder mig av på jobbet för att se vad som ska göras den närmaste tiden i butikerna, kommande kampanjer och liknande), februari/mars. Bäst jag stod där och bläddrade i den slog mig tanken plötsligt, "jag håller nu i mina händer det sista arbete jag ska utföra på Indiska". Wow!!! Det var så overkligt men på samma gång så greppbart och enkelt. Tanken var både skrämmande och glädjande.

 

 

 

 

 Min vardag har nu under drygt 3 år kretsat kring Indiska och plötsligt öppnar sig en helt ny värld av möjligheter. Framtiden ligger för mina fötter och breder ut sig i hela sin prakt. Tanken är svindlande, alla möjligheter, alla val...

 

 

 

 

Nu står jag där igen, vad ska det bli av mig?!? Jag säger det med en sång som jag tidigare hänvisat till i mitt liv, den passar perfekt nu precis som då. Laleh och hennes "Bjurö klubb".

 

 

 

 

I veckan som gått har jag byggt Putekampanj i butikerna, 20% på alle puter. I detta inlägg kan ni se några små glimtar om hur det såg ut. Butikerna känns nu härligt våriga och färgsprakande, det är en fröjd för ögat och även en fröjd att jobba med.

 

 

 

 

 Överallt trängs nyheter i butikerna dessa dagar, överkast, puter, gardiner, lyktor och lampor... Det är så skönt att äntligen lägga vintern till vila, komprimera ihop alla skräpiga reaytor och släppa in en frisk bris av vår.

 

 

 

Nog med puter, nu ska jag drömma vidare om livet i Olso och ta mig en bit mat innan det blir kväller. 

Kos dere

 

 //

 

Josefin Piggelin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tills vidare, ha det gott! /

 

Josefin Piggelin, Barfotabarn och Svartvit Grubblare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag är jag blek om nosen, tunn som papper och nästan genomskinlig. Vissa dagar är svårare än andra att ta sig igenom, vissa dagar kan det kännas som att man är inne i någon surealistisk suddig värld, helt utan mål och mening...

 

 

 

 

 

Denna låt går på repeat på min spellista för tillfället, "Never Let Me Go" med Florence + The Machine. Jag fullkomligt älskar den!!! Nu in i köket för att tillbereda en tröstande och stärkande kopp med te, det blir rooibos med smak av blåbär och lingon. Mitt älskade "hus-te" (tepåsen ser ut som ett litet hus) som jag bara dricker vid speciella tillfällen. Det skänker tröst på ett sätt som inget annat. Första gången jag drack det var i min syster Karolinas torftiga lilla studentlägenhet i Göteborg, det var en magisk tid som jag ofta tänker tillbaka på...

 

 

// Josefin

 

 

 

 

    

 

 

 

 

Videon ni ser ovan är en hälsning från min älskade och otroligt saknade syster Karolina som just i detta nu befinner sig i Bollnäs av alla platser, där hon studerar singersongwrigter. Stolt och galet glad är jag över detta beslut, där passar hon. Det kan ju inte bli annat än bra. Nedan kan ni klicka in på en radiosändning där hon medverkar, lyssna på hennes sköna röst och två av hennes egenskrivna låtar. Hoppas ni gillar det!

 

 

 

 

 

Hur som helst, på något konstigt vis gick hennes tankar till mig då denna galna inspelning föll in i hennes liv. Jag förstår gott och väl att hon avundas mig på all den bra musiken som skrivs i Norge. Ha ha ha, galen värre är den!!! Titta och, ehh.. njut!? ;P

 

Kan detta kanske ge en liten föraning om vad som väntar mig på byn ikväll? ;) Jag, Trine och ett helt gäng svenskar ska ut och göra Stavanger farligt, vi ska virvla runt på dansgolven och njuta livets goda.

 

Pöss

 

//

Josefin Piggelin

 

 

 

 

 

 

 

 

Ljusen är tända, naglarna målade, en ny inredningstidning införskaffad och i bakgrunder surrar spellistan "Jossans lugna". Hela vardagsrummet/stuen vibrerar av helg och avslappning, stämningen är satt och det på högsta snäppet på mysekosskalan. Dags att koka lite kaffe, ställa sovrummsdörren på glänt, vifta in lite väldoft och väcka sötsambon som fortfarande sussar sött efter en lång dag i Oslo.

 

 

Om inte mindre än 2 veckor dimper Joels pass ner i Stavanger och vi kan boka vår efterlängtade utomlandsresa. Det blir en sån där riktigt äckligt parmysig kärleksresa som får de flesta singlar att rysa och ger dem stor lust att kasta upp av. Vi har fortfarande inte bestämt helt vart färden går men högt på listan står:

 

• Sol och värme
• Fina naturupplevelser och vandringsleder
• Promenader i vackra trånga gränder
• God, spännande och exotisk mat
• Egentid

 

 

 

 

 

Men nu mot köket och presskannan, här ska väckas sambo <3

 

Puss på er och god helg!

 

//

Josefin Piggelin, barfotabarn och morgonmysekosare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inspirerad från söndagens mystur med Linda till Goddalen tog även jag och Joel oss en tur dit för björnbärsplockning. Vi hade med oss vår största matlåda, något som Joel retade mig för. "Tror du verkligen vi kommer fylla den där!?!". Jag började så smått tvivla och förarga mig över min opptimistiska inställning. Det började mulna och små regndroppar föll från himmlen ner på våra höstnypta röda kinder. Jag försökte hålla gott mod vädret till trotts och vipps som det var vände allt igen. Vi fann björnbärsklunga på björnbärsklunga och det slutade regna. Vi fyllde så småningom så gott som hela matlådan och begav oss vidare hem. Vi var ute och promenerade, klängde i buskar, hoppade på klippor, njöt av havets vilda vågor i närmare 3 timmar. Härligt var det!!! Tänk om man bara vågade tro lite oftare.

 

Undrar hur många fantastiskt fina kvällar, turer och promenader så som denna man gått miste om i tvivel på vädrets makter?  

 

 

 

 

Förutom en  hel massa ljus så fick dess små skönheter slå följe med oss hem från IKEA igår. Jag älskar redan våra nya ljuslyktor (egentligen små drycksglas, men vem kan se skillnaden?)!!! <3 <3 <3

 

 

Medan Joel sover leker jag med skuggor i mobilkameran (som jag saknat min <3 iPhone <3) och passar på att låna hans dator. Det är alltid mycket härligare att göra blogginlägg från den för på den kan jag se hur min blogg ska se ut på riktigt, med rätt typsnitt, layout och liknande. Något jag tyvärr inte längre kan på min egen dator. :/ Dags att skaffa den där maccen snart...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...ska jag hänga med den här killen. Det är lördag och jag är ledig. Dagen till ära vankas en tripp till IKEA för uppfyllning av vårt värmeljusförråd, hur ska vi annars kunna överleva denna höst och vinter? I samma veva ska vi ta en snabbvisit till Kvadrat, Joel ska prova skor och jag ska mest bara mysa runt i min nyinfunna höstmyskänsla vid hans sida. Hi hi!! :D

 

 

 

Puss på er! <3

/

Josefin Piggelin, Barfotabarn och Höstmysare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag står i vardagsrummet med det nötta vitmålade fönstret öppet på vid gavel och blickar ut över ett stilla Stavager. En liten bit gammalt kitt lossnar och faller ner i min nyompysslade balkonglåda. Slingrande murgröna, lilaröd ljung, blandade perenner och smålökar samsas huller om buller. På kullerstenarna nedan leker några ensamma små gulnade löv ikapp i rännstenen. En kall vindil smeker min nacke och nyper min rödrosiga kind. Det är lite småkyligt och luften som är så krispig att den nästan går att ta på, bär med sig förväntan och fyller mitt bröst med ett lugn. Nu har hösten funnit sin väg tillbaka till mitt älskade Norge.

 

 

 

 

 

Just denna morgon har jag på mig min nya varma stickade poncho i sprakig röd-orange, det senaste inköpet från Indiska. Ponchons värme gnuggar av sig och sprider sin värme och mysighet ut i hela min kropp. Jag sippar mitt kaffe i små klunkar och riktigt njuter, ser en ny dag vakna och ta form framför mig. Det prasslar hemmakärt i planteringen under fönstret och jag vaknar ur min lilla bubbla av höstighet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag lämnar fönstret på glänt och finner min väg tillbaka till den inbjudande soffan med alla dess kuddar, vardagsrummets hjärta. Men innan jag slår läger i soffan slänger jag ett öga genom sovrummsdörren. Joel ligger fortfarande kvar i sängen och snusar, utsträckt kors och tvärs i en härlig röra. Det solblonda hårsvallet är på ända och står åt alla håll, mitt lilla trasseltroll med ugglespret till hår. Älskade, älskade snotis! Jag skjuter till dörren igen och tassar på lätta tår tillbaka till vardagsrummet, kurrar ihop mig i soffan och tar den nyvärmda vetekudden i knät och lyssnar på staden som vaknar utanför. Jag lever andas och är, helt harmonisk. Tänk så skönt det kan vara att vakna tidigt, vara lite ensam för en stund. Det var länge sedan jag kände detta lugn i mig, så skönt. Kanske är det hösten somgör det eller kanske, kanske har jag äntligen landat i mig själv en smula igen efter denna långa turbullenta vår och sommar?

 

 

 

 

 

.

.

.

.

Ibland kan jag önska att det vore en aning mer adhdskalle i mig så jag fick mer energi och tog mig tiden att blogga, för visst vill jag ovh visst saknar jag det!! Men prioreteringar är prioriteringar och just nu ligger bloggandet långt ner på listan, men kanske snart så kommer energin och bloggvågen sköljandes över mig och då baske mig ska jag vara redo med massor av färgstarkt material, härliga bilder och massa mys. Men för sunden får ni nöja er med syster Karolinas första "riktiga" musikvideo som hon gjort tillsammans med bandet hon spelar och sjunger i - Hökartorget. Så här har ni lite ADHDskalle att sätta tänderna i, enjoy!!! ;D

.

.

.

.

.

Kan inte säga annat än att jag är stolt som satan! Hoppas ni gillar videon, Hedemora från sin bästa sida.

.

.

.

.

.

.

Kärlek och en god natt sömn önskar jag nu er alla för timman är sen och jag är trött efter en helmysig eftermiddag med Linda. Vi promenerade vid havet till Goddalen och tillbaka och sedan blev det filmmys på Grasholmen med Joel, Victor och Robbin. Vi såg filmen "Gud bless America", vilken film!

Men nu, mot sängen där Joelen troget väntar.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam//

.

Josefin Piggelin Barfotabarn

.

.

.

.

.

.

---

På natonaldagen ska finaste sötsyrran Karolina uppträda på Gammelgården i Hedemora. Hon ska spela gitarr och sjunga några av sina senaste låtar, varav en är hennes första riktiga med svensk text. En skört hjärtnära och otroligt rörande bit. Kom och lyssna om ni har chansen och se eller snarare hör med era egna öron vad som får mitt hjärtdjur att spinna, blodet i mina ådror att rusa fram lite snabbare och mitt bröst att spricka av stolthet.






Nedan bjuder jag på en bildserie från i januari då jag reste hem för lite försenat julfirande och kvalitetstid med familjen. I vanlig ordning busade vi runt och passade på att få ut så många fnitter som möjligt.







Kan ni nu inte komma till Gammelgården så klicka in på Soundcloud och lyssna på henne. Här och här har ni två olika fina bitar hon spelat in under namnet "Summerkid". "Everything leads up to this" och "I know better ones". I den sistnämnda biten har lite mer kaxighet hittat sin väg ut, underbart skön låt med lite riv i!






Lyssna även in sötpärlan Susanna (ses på bilden ovan med Karolina) Karolinas bästa vän och vår granne uppe på Lingonstigen sedan många år. Klicka här för att komma till hennes låt på Soundcloud.








Over and out!

/

Josefin Piggelin Barfotabarn och Stoltsyrra

---

Det är den 4 juni och jag sitter ensam uppe i mammas kök på den något hårda kökssoffan och myser i min ensamhet. Kaffebryggaren brummar bekant och tryggt i bakgrunden, en katt spinner vid mina fötter och en trappa ner slummrar Joel på den stora upplåsbara madrassen bäddad med finaste rosa rutor. Jag har balkongdörren på glänt och njuter av den friska luften och morgonens pigga småfåglar som kvittrar välkommen till denna nya dag. En vindil leker i min nacke, jag ryser av välbehag. Det är sådär härligt tidigt, som innan en dag riktigt tar form. Morgonens gyllende timme, precis innan nattsuddet försvinner ur ögonvrån och nattens alla drömmar fortfarande är möjliga och verkliga i sinnet, glittrande och regnbågsskimmrande. Allt är stilla och tyst så som det bara kan vara i småstäder som denna. Jag myser och släpper sakta greppet om nattens sköna drömmar, ser de rinna ut, linda in sig i allt omkring mig som en dimma. Jag iaktar spåren av drömmarna sakta blekna bort i takt med den nya dagen som kommer.







Stavanger i all ära, men visst är det något speciellt att komma hem till Dalarna, allt det gröna som spirar och gror, den härliga klingande dialekten och det varma folket på stadens gator. Framför mig på det slitna köksbordet står en stor väldoftande bukett med nyplockade liljekonvaljer. Doften av nybryggt kaffe blandar sig med liljorna och tillsammans blir doften övermäktig och euforisk. Jag nostalgitrippar flertal år bakåt i tiden och tänker på alla fina skogsturer med mamma och systrarna, flätade korgar, en kaffetermos, inbakade flätor i solblonda små kaluffser, kliande myggbett och allt för stora gummistövlar skavandes mot gyllenbruna små ben.








Jag sippar mitt morgonkaffe sakta, riktigt låter smaken fylla min mun. Klockan tickar på väggen och jag känner ett lugn landa i mig. Denna dag kommer att bli vacker, jag känner det i hela mitt väsen. Det är egentid med Joel och Dalarna som ligger framför mig och hägrar. Vi har mammas bil till förfogande hela denna långa dag, äventyren liksom ringlar ut framför mig. Det är bara att sträcka ut en hand och plocka de mest glittrande sagopärlorna...





Morgonkramar fyllda av vackraste regnbågsskimmer till er alla där ute, ta hand om varandra!

//

Josefin Piggelin Barfotabarn och Dalkulla    

.

.

.

.

Snubblade över den här söta men sorgliga musikvideon "Die young" av "The Sweet Serenades", den fastnade i mitt hjärta och slog ann en sträng av vemod. Även såhär kan vardagen se ut för en del. Värt att tänka på om man har en sambo man älskar. Allt småtjafs spelar ju faktiskt ingen roll, bara man får lägga sig och vakna vid sidan om den man älskar...

.

.

.

.

.

.

---