Gnistrande morgon
Idag möttes jag av en härlig syn då jag kl 05.55 slog upp dörren till vår lilla röda stuga i Leksandsbyn. Under natten har väderguden strött vägkanter och gräs med ett tunt, tunt, skimrande puder. Det kallas visst snö.
Kanske var det tack vare denna syn som morgonpromenaden kändes så upplyftande och lätt imorse. Vem vet!? Det gnistrade och blänkte där vi spatserade fram i fullmånens sken under den stjärnströdda himlen. Känslan av jul kröp inpå mig då jag närmade mig min lilla stuga efter uträttad promenad, det riktigt kändes i hela kroppen. De frostbitna kinderna likväl som låren gjorde sig påminda då jag återigen steg över tröskeln in i värmen i stuga 36. Jag gjorde i ordning en tallrik råggröt med rivet vinteräpple, tände några värmeljus och kröp upp i soffan och tänkte: Kanske… Kanske är det så att julen är nalkad....
