Trallalla la!!! Jullov och snöklumpar
Plötsligt hände det! Jullovet kom som sänt från ovan. Jag sitter nu glad och belåten med tovigt hår framför mammas dator och knapprar på tangenterna. Faktum är att det är helt underbart att vara tillbaka i lilla Hedemora igen. Det trodde jag inte jag skulle höra mig själv säga under de närmaste 15 åren, men så är det. Hedemora hägrade som en dröm framför mig, inbäddad i det mjukaste snötäcke bredde Hedemora ut sig i all sin prakt, dagen till ära iklädd sin finaste vinterskrud. Det riktigt gnistrade och glimmade vart än man vände blicken. Underbara vinter, underbara snö!!
Jag hade idag glädjen att ge min underbara vän och chaufför Catharina en liten sightseeing i Hedemora (Tack för skjutsen!). Jag visade henne "Stureskolan" där jag la grunden till min utomordentliga utbildning och sociala förmåga. Strax intill skolan finner man även Hedemoras enda, i dagsläget existerande rödljus (eller varför inte grönljus, man ska ju tänka positivt! ;)). Därefter följde en svindlande färd ner mot den gröna "hajbron" som leder oss smidigt över "skitån" till säkerheten på andra sidan det mörka vattnet (hajbron är ett uttryck som myntades då jag var ett litet oskyldigt flickebarn. Pappa råkade visst vid något tillfälle fälla en kommentar om att det fanns hajar just vid denna bro, i detta vatten. Detta har sedan fått följa med mig genom åren och vid det här laget är jag och hajbron så gott som oskiljaktiga)...
I flygande fläng, slirandes nästan på halvställ genom vissa kurvor var vi så äntligen på plats hemma hos min mamma. Även här blev det en liten visning som t.o.m. katterna passade på att njuta av. Tur att Catharina är en kattmänniska säger jag bara! ;) Efter avslutad rundtur var det dags att säga adjö. det blev ett hastigt avsked. I farten, med öppen bildörr glidandes på väg in i centrumrondellen hasplade jag ur mig ett "tack för skjutsen och god jul". Catharina brummade vidare mot den stora staden och jag befann mig återigen på stadig mark. Därefter blev det promenad på stan och ett kärt återseende av kära kollegor på Lundströms skoaffär.
Då jag insupit Hedemora-andan tillräckligt för dagen sökte jag mig mot lilla pappa. Väl hos pappa bjöds dammsugning, snöskottning och smaskiga mackor med rykande varmt te. Självklart blev det även av att ta med Tanja (pappas hund) ut i det lockande vita snölandskapet. Det blev kapplöpning i trädgården pulsandes i 7 dm snö. Tanja blir alltid som tokig av snö, även så denna gång. Jag var inte heller sen att följa efter i glädjeyran. Vi kutade runt, runt i trädgården, jag och Tanja. Även lillaste lillasyster Julia hakade med på ett hörn. Fort gick det! Högt, lågt, överallt!! Den som säger att Tanja börjar bli gammal och trött får nog ta sig en ordentlig funderare
(Ovan kan ni se en bild på en softis, den ras Tanja tillhör).
Trött men fylld av livsglädje, bubblande skratt och värme stövlade jag sedan innanför tröskeln, bokstavligt talat. Jag hade på mig pappas storstövlar med grova raggsockor, täckt från topp till tå med diverse skyddsutrustning mot kylan. Vad Tanja i detta ögonblick kläddes i var en någonting helt annat. hon var iklädd en hel massa snöbollar. Hennes lurviga päls var totalt lockad av snön och överallt skymtades små vita snödekorationer i den lurviga pälsen. Jag visste då jag såg på Tanja att hon var lycklig.
Det var jag med...
