Bara Barfotabarn

Nu är jullovet här med allt vad det innebär. För er icke entreprenörskoleelever kan jag förklara att jullov egentligen enbart är ett påhitt för att sätta stackars arma elever i hårt arbete. Jag försöker att prioritera, planera och använda tiden över detta så kallade "jullov" väl. Det är en hårfin balansakt jag numer företar mig med, att jobba men inte för mycket, att plugga men inte plugga ihjäl mig samt att socialisera med gamla vänner och bekanta i alldeles lagom mängd för att orka med allt det andra. Men man ska inte klaga, jag vet i alla fall att jag lever och som Anna Franzon (rektor på Entreprenörskolan) sagt: - Du vet väl att när det är som allra tuffast som du utvecklas som mest!? Jag kan knappt bärga mig till den dag då jag passerat denna sträcka och kan se tillbaka på hur jag utvecklats och vuxit. ;)    

Som några av er redan vet har jag åter igen intagit min plats hos eliten på Lundströms Skoaffär i Hedemora. Det känns alldeles underbart att vara tillbaka igen, jag hade nästan glömt hur roligt det var med alla härliga kundmöten. De närmaste dagarna så njuter jag av möten med intressanta personligheter, slår in paket och klättrar upp och ner på stegar i flygande fläng.  

Såhär i juletid tycker jag att det är extra viktigt att se alla och då menar jag verkligen ALLA. Idag försökte jag verkligen leva upp till detta då en uppenbart alkoholberoende samt påverkad person steg över tröskeln som leder in till Lundströms Skoaffär. Mannen, vars namn jag aldrig blev varse uppsökte vår lilla butik för att fynda ett par sulor till ett par alldeles för stora kängor. Dessa kängor hade han nyligen fått av en kompis. En vänlig gest, absolut. Problemet var bara att mannen i fråga hade storlek 42 på sina skor och kängorna var ämnade för en betydligt mer storvuxen man, storleken var 45-46. Jag förstod omgående mannens problem men problemet var bara att mannen ej förstod att jag förstod hans problem. Han sluddrade om och om igen om att nej, jag förstod inte och han hade ju bara storlek 42 och det var faktiskt inte hans skor. Då jag för stunden fortfarande var fylld av glädje över att vara tillbaka på denna härliga plats med alla vackra, väldoftande skor hade jag inget problem att visa tålamod. Jag lät mannen förklara sig ytterligare ett par gånger och till slut insåg han att jag förstod.

 
Därefter gick det hela ganska fort, vi enades om ett par filtsulor i storlek 45. Jag ansträngde mig hårt för att bemöta denne man som vilken annan kund som helst, det är ändå en av mina viktigaste principer att alla är lika mycket värda. Detta trots stank, svarta tänder och allmän hygienbrist. Jag kände att han var en man med vänligt sinnelag och vem vet vad han har råkat ut för!? 

Hur som helst, det jag vill komma till är att det var helt klart värt det, denna lilla ansträngning, några få minuter av mitt liv att lyssna på denna främling. Han blev väldigt glad och välsignade mig och önskade mig samtidigt en god jul och en fin framtid. Det kändes bra, jag såg honom och han såg att jag såg honom. Ibland krävs så lite för att ge så mycket. Mannen lämnade butiken efter att kortfattat ha beskrivit sin bakgrund. Mannen kom från Solna, spelade saxofon och ska tydligen ha känt Helena Bergström. Han var en gång en väldigt framgångsrik musiker och han påstod sig ha spelat med bland annat Per Gessle. Huruvida allt detta är sant det lägger jag ingen vikt vid men tanken är ändå svindlande hur livet kan te sig.     

Idag hade vi längre öppet än vanligt i butiken för julhandelns skull. Jag jobbade ensam i butiken sista timmen. Tyvärr hade inte Hedemoraborna lagt märke till denna förändring och under min timme hade jag enbart en kund i butiken (han köpte tofflor till sin gamla mor, blommiga i storlek 38, ville inte ens ha dem inslagna). Då jag hunnit knyta alla oknutna skor på hela herravdelningen slog klockan äntligen kvart i 7 och det var dags att avrunda, släcka lampor och städa i ordning inför morgondagen. Hela stängningsmomentet av butiken passerade smärtfritt förbi, kassan stämde och jag lyckades komma ihåg vart alla knappar på den överbelamrade väggen ledde. Väl ute i den kyliga, friska luften tog jag ett djupt andetag, ända ner till tårna. Det kändes bra. En bra dag hade nu förflutit och jag hade lyckats sprida lite värme även idag. Nöjd och belåten iakttog jag nu mamma som kom slirandes Åsgatan fram på det blanka underlaget...